Om vi börjar längst bak i laget så återfinner vi två nya namn. Ja, nya och nya, Nicklas Dahlberg har ju varit med på träningar ifjol, men i matchsammanhang är han ännu oprövad. Och kommer så att förbli under detta år. För näste man, Carl-Johan Klint hämtad från Hammarby, lär med största sannolikhet stå de allra flesta matcherna. Även matcherna mot Teg, som man kanske annars skulle "våga" låta någon annan stå. Vi vet ju att Sajmon Dahlqvist inte fick stå annat än en träningsmatch mot Piteå ifjol. Den var dessutom på bortaplan. Vis av detta så drar i alla fall jag slutsatsen att Klint står oavsett form och motstånd. Klintan var förstås en av spelarna som spelade bort AIK från elitbiljetten, och var en utomordentlig målvakt. Och inget tyder väl egentligen på att det ska vara en "Gaber Glavic-värvning" av AIK, Klintan kommer att vara en stabil målvakt under NHA. Lagom till Superallsvenskan ansluter sedan Sean Gauthier. Målvakten som såg ut som en mosbricka när han dök upp ifjol, kommer fortsatt att vara given etta i vinter. En stabil målvakt som mycket väl kan bli en matchvinnare åt AIK.
Summa summarum: AIK ser ungefär lika starka ut mellan stolparna, som ifjol.

På backsidan ser det mycket bättre ut än ifjol. Kraftkarlarna André Mattson och Jarkko Glad har anslutit. Dessutom har AIK signat Martin Johansson från MoDo. Man har tappat Pekka Poikolainen, Daniel Ström, David Holmqvist, David Lundqvist samt Niklas Westerlind. I mina ögon blir den ekvationen riktigt njutbar läsning. AIK ser definitivt tyngre och starkare ut i egen zon än tidigare säsonger. Och i egen zon har AIK haft bekymmer. Inte bara en gång har man blivit fasttryckt av på papperet mediokra lag. Samtidigt har lite vassare lag haft lekstuga i AIK:s försvarszon. Med Mattson, Glad och Fredrik Lindgren samt tuffingen Jörgen Sundqvist ska man nu råda bot på detta i vinter. Framåt så hoppas vi att Johan Åkerman ska producera i samma osvikliga takt som tidigare. Även Fredrik Bergqvist ska kunna leverera lite poäng i vinter. Förra säsongen var han tyvärr inte riktigt den vi hoppades att han var. Alltså en Åkerman-typ fast leftare. I vinter vill vi se mer av Berkas offensiva kvaliteter.
Summa summarum: AIK ser mycket starkare ut på backsidan jämfört med fjolåret.

Tittar vi på AIK:s forwardsuppsättning hittar vi följande. Försvinner gör Steve Potvin, B-O Karlsson, Pär Holmqvist, Mattias Nilimaa och Robert Nordberg. In kommer istället Magnus Wernblom, Anders Söderberg, Andreas Falk, Andreas Paulsson. Här känns ekvationen något mer osäker och inte alls så tydligt positiv som folk vill göra gällande. Inte för att spelarna som försvinner är så utomordentliga, utan mer för att spelarna som kommer har en del att bevisa. . Potvin gjorde ungefär vad han skulle ifjol, man kanske hade väntat sig lite mer, men han är inte bättre än det vi såg i vintras. B-O såg trött ut och valde kostiga spelalternativ framförallt på motståndarklubbor nästan hela vintern och Nilimaa skapade inget annat än utvisningar, vilket i sig kan vara positivt. Wernblom som frälsare? Nja, hårt arbetande powerforward med näsa för mål ifall pucken dimper framför honom. Men frälsare… Nej inte direkt. Wernblom kan bli den murbräcka som AIK behöver i en ev. kvalserie. Söderberg ska kunna ersätta Nilimaa och Andreas Paulsson kan kanske bli den sniper som AIK saknade under fjolåret. Det saknas dock en center i laget och Peo måste försöka hitta något riktigt bra. En playmaker och given etta när det ska spelas avgörande sistaminutrar i jämna matcher. Om han dessutom är högerfattad kan det bli bingo i april. Bland kvarvarande forwards höjs naturligtvis förväntningarna på en kille som Jimmie Ericsson. Efter att ha gått skadad en sväng under vårkanten återkom han som bästa AIK:are i slutet av Superallsvenskan och början av kvalserien. Denna säsong hoppas vi att Jimmie kan ta ytterligare utvecklingssteg och börja producera poäng också. Även Johan Ramstedt ska kunna höja sig ett snäpp. Ifjol såg han starkare ut än på många år och med ännu tuffare träning ska det kunna vara ännu enklare att vända ut mot sargen, ja, till och med bryta in på mål någon gång. Tomi Hirvonen, finncentern som såg så lysande ut första halvan av säsongen, finnns det också mer att hämta hos. Efter att han signat nytt kontrakt försvann Hirvo lite och det är synd. En fokuserad Hirvonen är trots allt en riktig kanoncenter. Kvar är även Nypan och Krekula Jag har tidigare pläderat om Krekulas vara eller inte vara, men kvar är han. Det är bara att hoppas på att karln ser lite lättare ut i år än förra året. Nyberg har potential och fick chansen i en bra lina under långa perioder, men visade inte riktigt framfötterna. Han snuddade vid att göra en Danne Pettersson ifjol. Glömde offensiven och fokuserade på att jobba hemåt. I NHA och SA måste Nyberg vara alertare och synas mer i offensiven. Checkingforwarden Ponntus Petterström verkar också vara tillbaka, även om envisa rykten gör gällande att ryggen är slut, och den typen av spelare som ensamma kan vinna tillbaka pucken i anfallszonen är nyttiga. Förhoppningsvis håller ryggen och så hoppas vi att utvecklingskurvan tar fart igen.
Summa summarum: AIK ser ungefär jämbördiga ut på forwardssidan jämfört med fjolåret.

Totalt sett ser AIK alltså en aning giftigare ut. Men det beror nog mer på att man kan hyffsa till liret i egen zon och göra bra 3-1 matcher, än skapa 8-6 matcher i anfallszonen. Alltså helt i linje med vad Uffe Taavola vill se. Så vi plussar på några kilon extra på AIK i vinter och hoppas att laget kan göra en solid säsong utan större formsvackor. Detta kan i sin tur generera en plats i hockeyns finrum. Men till dess håller vi oss med motståndare som Teg och Uppsala. Väl mött till en ny säsong.