Hockeyvärlden 1987 var förstås annorlunda jämfört med 2004. Då krävdes inte lika mycket pengar, lika mycket organisation och lika mycket publik för som nu för att spela i elitserien. Allt var helt enkelt mer amatörmässigt, något som en del människor säkert tycker har någon sorts nostalgivärde, av någon anledning. Trots detta var givetvis förortsgänget Väsby, med Niklas Wikegård som assisterande tränare, en oerhörd sensation. Väsby snuvade dåtidens hårdsatsande allsvenska klubbar som Frölunda och Västerås på en elitserieplats, bara för att sedan själva bli elitseriens sämsta lag genom tiderna och numera husera på en mer rimlig nivå, nämligen division ett.

Mora kommer förstås att ta mer poäng än Väsby, om så bara för att Mora kommer att få spela elitseriehockey i femtio omgångar mot Väsbys tjugo. Precis som fallet var med Väsby, har Mora varken organisation, hall eller spelartrupp för elitserien och man kastas handlöst in det hela, utan att egentligen ha en aning om vad det handlar om.

I den trupp Mora använde i kvalserien, finns det kanske fyra-fem spelare som duger i elitserien, ganska generöst räknat. Adam Andersson är en spelskicklig back som vet som krävs efter sin tid i Brynäs och Marcus Eriksson är lagets största offensiva begåvning och kan säkert göra 25-30 poäng i elitserien. I övrigt har man två bra tekniker i Christian Magnusson och Jonas Westerling, som båda har tillräckligt med kreativitet och skridskoåkning för att fungera i elitserien, men den fysiska styrkan är ett stort frågetecken. Målvakten Bengt Höglund slutade fungera redan i kvalserien och poängkungen Patrik Ross lär till att börja med behöva förlora en sju-åtta kilo i vikt för att bli ett hot mot elitseriemotstånd.

Leksand och Skellefteå – årets förlorare

Efter gårdagens match mellan Leksand och Skellefteå, fanns det ingen vinnare. Bara två förlorare som genom kvalserien tävlat med varandra om vem som kunde visa svagast nerver och vika ned sig mest. Leksand gick ut hårt och hade en klar ledning i den kampen, men Skellefteå svarade för en stark spurt och matchen får anses som oavgjord.

På pappret hade Leksand kvalseriens klart bästa lag, något som inte räckte för dem. Visst, Leksand har inte spelat lysande i elitserien i år, men inte heller alltför genomuselt och laget har haft sina stunder. Men nu stod mäktiga lag som Hammarby och Mora för motståndet, istället för HV 71 och Färjestad, något som inte Leksand mentalt verkade klara av. För att man förlorar två gånger mot ett icke-hockeylag som Mora, finns det egentligen ingen förklaring till. Två förluster som kostade laget elitserieplatsen.

Skellefteå omger sig med en myt om att vara sämst när det gäller, en myt som Skelleftefödda skribenter på den här sidan också gärna odlar. Sett utifrån, borde inte den myten gälla längre, kunde man tänka. Laget bestod inte längre av ett gäng allmänt allsvenska spelare, som spelat länge i klubben och vant sig vid att förlora viktiga matcher. Istället hade man värvat in rutinerat folk med erfarenhet från såväl kvalserier som elitserien och andra toppligor. Laget såg ut, utifrån sett, som tillräckligt jämnt och stabilt för att ordna upp det hela. Särskilt som man bara behövde ta två poäng på de två avslutande matcherna. Men tydligen inte. Mental nervkollaps hos många av spelarna, i kombination med Ulf Taavola-hockey när den är som sämst, får förklara Skellefteås pinsamma fiasko i kvalserieavslutningen.

Fler förlorare

Att Mora nu kommer att spela i elitserien istället för Leksand eller Skellefteå, är allmänt en situation med få vinnare, desto fler förlorare. Svensk hockey i stort mår knappast bra av en elitserie med elva lag och ett tolfte som vinner var åttonde match och snittar runt tvåtusen närmast sörjande på läktaren. Inte heller på bortaplan kommer det att bli någon rusning för att se Mora. Om nu någon trodde det.

Leksand drar alltid bra med publik på bortaplan och så hade säkerligen också Skellefteå gjort. Särskilt Luleå har anledning att sörja här, istället för tre fullsatta matcher mot SAIK, får man nu jobba hårt med rabatterbjudanden för att få ihop anständiga siffror då Mora kommer på besök.

Så sammanfattningsvis lär kvalserien 2004 gå till historien som en bisarr serie där nervkollapser ledde till en situation egentligen helt utan vinnare. Förutom Mora då, som åtminstone lär jubla ett tag till, innan de insett vad de hamnat i.