För några veckor sen så gick mansfolk som närmar sig de 40, hade halvtränade kroppar och lite brunt ostyrigt hår osäkert i Skellefteå. Någon kunde ju ta dom för B-O Karlsson och sätta krokben eller säga något taskigt, som "åk hem!" eller "åk å byt!". Nu är det helt annorlunda. Karlsson ska kanoniseras och alla som ser ut som honom bör åtminstone bjudas på en bakelse av något slag för att dom ser så sympatiska ut. För tredje gången i rad ordnade Bert-O extrapoängen till Skellefteå genom en skum variant till straff där han åkte i en böj, tvärstannade, gubbfintade och sköt ett halvhårt isskott mellan benen på en förbryllad Johan Backlund från ovanligt långt avstånd. Skitkonstig straff och den skulle sett helt värdelös ut om den misslyckats.

Målvaktsmatchen var i fokus innan matchen då Backlund och Gauthier bytt sida sen fjolåret, och Backlund gick segrande ur kampen. Mer om det senare.

Ingen respekt

För Skellefteås del så startade matchen med mål i baken direkt vilket följdes av en period där man uppträdde stressat för att sedan så smått hitta tillbaka till sitt eget spel. I den här matchen slapp man det tidiga baklängesmålet och därmed stressen. Istället behandlade man Leksand som man skulle ha behandlat Bajen eller vilket allsvenskt topplag som helst. AIK hade bra fart och vågade ta offensiva initiativ. Om man ska anmärka på något är det något som kanske är en kvarleva från matcher mot sämre lag; i slutet på första perioden fick Skellefteå för sig att man måste göra världens svåraste mål för att överlista Backlund vilket resulterade i att man passade bort bra lägen för skott.

Mål

Efter att båda lagen skapat en del chanser men inte lyckats göra mål i tre powerplay vardera kunde Leksand ta ledningen på ett märkligt sätt. Sean Gauthier verkade ha blockerat pucken, men Johan Rosén kunde trycka loss den (regelvidrigt hävdade AIK) och den la sig på mållinjen för att vila. Då Gauthier sedan skulle plocka pucken till sig lyckades han istället fumla pucken över mållinjen och 0-1 var ett faktum. Det målet bröt AIK's ryggar lika lite som Gauthiers klanteri mot Malmö.

Fredrik Krekula kvitterade i slutet på andra perioden med ett klassiskt enkelt hockeymål. Pär Holmqvist jagade loss en puck i offensivt sarghörn, tog en tackling för att Krekula skulle få den. Den sistnämnde gick sedan in mot mot och tryckte ett lågt skott förbi Backlund.

Gauthier klantade sig sedan rejält då han fumlade in 2-1 där han missade en sargretur vilket gav Rastislav Pavlikovsky helt öppet mål, vilket han såklart inte kunde missa. Ännu en gång tjurade AIK på det bra sättet; man fortsatte som vanligt istället för att hänga med huvudena och det gav resultat då Fredrik Bergquist efter en vunnen tekning sköt ett isskott som letade sig förbi en skymd Backlund.

Sen var det slut med målskyttet. Leksand fick två powerplay i slutet av matchen, och det första var riktigt ordentligt farligt. Jari Kauppila sköt i stolpen bland annat och panikartade köttmurar bildades i skottsektorn av dykande AIK:are.

I förlängningen hände inte särskilt mycket.

Målvaktsmatchen

Backlund spelade sin första match i Skellefteå Isstadion i någon annan klubbs färger och han gjorde det bra. Han kan inte lastas för något av målen, om än inget var direkt otagbart så är det inte heller direkt dåliga mål att släppa in. Utöver det så gjorde han en kvalificerad räddning på en styrning från Tomi Hirvonen sent i den tredje perioden och det räddade åtminstone en poäng till Leksand.

Sean Gauthier varvade fantastiska räddningar med rena tavlor i vanlig ordning. Otroligt nog verkar AIK ha lärt sig leva med det, men att missa en sargretur och se ut som en klumpeduns vid ena stolpen och därmed ordna 1-2 till Leksand är bara för dåligt i en match av denna kaliber. Då en rutinerad målvakt över trettio möter en yngling som spelar för att rädda sitt lags hopp mot sin gamla hemstad, så är det inte den tidigare nämnde som ska stå för tavlorna. Men så var det idag.

Jävla irriterande är det. Gauthier visar ju klassen med fantastiska räddningar, samtidigt som rena tavolar händer om och om igen. Det går knappast att skylla på skydden längre, så denna typ av ingripanden är nog en del av hans CV.

Skellefteå

AIK spelade ännu en gång stabilt och så bra som dom kan göra. Målskyttet är ju fortfarande inget vidare, men egentligen brände man inte så många jättechanser idag. Johan Ramstedt är fortsatt hur pigg som helst och även om poängproduktionen sinat nu då laget har det tungt offensivt så skapar han en hel del. Tomi Hirvonen var precis så bra som vi vill att han ska vara idag, om han bara kunde göra mål också.

Fredrik Krekula hör till de som fått mest hyllningar från övertecknad under playoff och kvalserie och det fortsätter även så idag och mannen som står i hans skugga, Pär Holmqvist, förtjänar även han mycket beröm för sitt jobb och sitt fysiska spel matchen igenom. Han är laglojal och tar alltid en smäll för att vinna pucken eller för att lagkamraten ska få den (se kvitteringen).

Bland backarna så sticker Fredrik Bergquist ut ur mängden för att han gjorde ett mål. Överlag var det en homogen grupp i dagens match där ingen stod för några hårresande misstag (den biten skötte Gauthier och forwards som Jimmie Ericsson). Stabilt spel och ett mål; inte illa.

Leksand

Ja inte gjorde den här matchen särskilt mycket för att lätta på trycket för Leksingarna. Det såg ganska så segt ut och egentligen visade man inte någon gång i spel 5-mot-5 att man var bättre än allsvenska topplag som kommit på besök i Isstadion. Man hade inte samma stabilitet i det defensiva spelet som Malmö visade upp, men valda spelare försökte visa vägen genom inspiration åtminstone. Mikael Pettersson och Johan Rosén är två av dom, Fredrik Svensson en tredje.

Bäst på plan var Niklas Persson. Han vann säkert 90% av sina tekningar - nä, jag tror inte jag överdriver - och spelade ett klokt centerspel matchen igenom.

Fortsättningen

Skellefteå har nio poäng halvvägs genom serie. Nio poäng på de avslutande fem matcherna betyder antagligen Elitserieavancemang. Just det sista ordet börjar kännas så verkligt att det inte är alldeles enklet att ryckas tillbaka till en verklighet nästa höst med möten mot Almtuna och Boden.

För Leksand är det tyngre. Vad tänker Jonas Bergqvist på då han gräver i sina britpoparkiv och hittar Bluetones gamla dänga "Solomon bites the worm"? Hur ska det gå för The Worm? Hur ska det gå för Leksand? Tar laget full pott från och med nu hamnar man på nitton poäng. Det räcker kanske. Kanske inte. Hur troligt det är att ett lag som vunnit 12 matcher av 55 så långt plötsligt ska vinna fem av fem, ja, det är upp till var och en att bedöma.

Resten av den här helgen så vänder vi banjofolk oss mot Boden och bugar för den samåkande trojkan. Vi hoppas att det var allsång då favvolåten från "I afton dans" dök upp på bilstereon. Och att ni hade köpt lite gott godis. Det är ni väl värda.

Matchens fem stjärnor:
5. Niklas Persson, Leksand
4. Fredrik Krekula, Skellefteå
3. Fredrik Bergquist, Skellefteå
2. Johan Rosén, Leksand
1. B-O Karlsson, Skellefteå