Ni som bara hoppat på vagnen efter att den börjat rulla och bara är med på partyt, ni får väl vara glada också. Skellefteå AIK vann budgivning mot Elitserielag och lag från kontinenten, bara det värmer.

Sportsligt är det också precis vad doktorn skrev ut. Wernblom fyller ett behov av en tung forward som kan gå in framför mål och vinna dueller i sarghörnen. Han har en lyskraft som inte matchas av någon i allsvenskan (om det är där Skellefteå spelar nästa år). Visst, negativister kanske vill framhålla att hans stjärna är tydligt i dalande och att han inte är den han var, men i en relativt svag säsong var han ändå näst bäst poängmässigt i sin klubb. Att hans produktion dalade nu kan lika gärna vara ett resultat av management-by-Pirro som att han är slut som spelare. Eller, det är troligare att det är Pirros fel. Som Mikael Bordin sa en gång; om jag höll på ett lag som hade Pirro Alexandersson som tränare skulle jag skämmas som fan.

Fantastiskt bra värvning

För min egen del ser jag nästan enbart positivt på värvningen av Wernblom. Att han varit en stjärna i Elitserien under många år har inte undgått någon, och dessutom har han precis det Skellefteå behöver mest - tyngd, ett hårt skott och förmåga att göra mål. Dessutom ska kanske läggas till att han också gör fula mål. I dagens Skellefteå AIK är det en bristvara. Anledningen till att han aldrig lyckades internationellt är samma anledning som varför Hardy Nilsson aldrig gjorde det. Det är som om han åker med oslipade skridskor hela tiden, det går bara för långsamt.

Men på nationell nivå så har han ju visat sig hålla på den högsta nivån hela tiden, trots denna brist. Wernblom är förstås inte den man väljer för att jaga lösa puckar eller att kontra, men i powerplay och i etablerat spel i en zon så kommer han att göra stor nytta.

Jante Abrahamssons tveksamhet inför Wernblom och Skellefteå AIK är välkommen, det är nyttigt att höra den andra sidan av myntet. Skridskoåkningen var en punkt. Det är ingen hemlighet, och om han trots denna brist kunnat vara en stjärna i Elitserien så anser jag att det inte är något som bör hålla oss vakna på nätterna.

Nästa punkt är att han inte är "särskilt aggressiv i forecheckingen", vilket väl är en följd av det första. Hinner man inte fram är det svårt att tackla. Skellefteå AIK's supportrar har sett Pär Mikaelsson, en spelare av samma skrot och korn, i ett decennium och älskat honom. Man måste inte sätta Wernblom högst upp i en forecheck.

Abrahamsson framför också att Wernblom är på "klart nedåtgående spelmässigt" och att frågetecken kan sättas för hur mycket han kommer att vilja i Skellefteå. Jag tycker inte att en svagare säsong är nog för att fastställa en trend, även om vi talar om en spelare över trettio. Wernblom är fortfarande bara 31 år gammal och bör kunna hålla en hög nivå som spelare åtminstone tre år till. Historiskt brukar gälla att powerforwards åldras fortare än andra spelare, att en kombination av skador och minskande sälta i spelet gör att produktionen sinar. Men Wernblom har i princip aldrig varit skadad, och hans problem har inte någon gång i viktiga matcher varit att han vill för lite - snarare tvärtom, han har flera gånger visat att han vill för mycket.

Wernblom har inte hittills i karriären varit någon som väljer pengar framför allt annat. Självklart så är han bitter över behandlingen i Modo och enda anledningen att han spelar i Skellefteå är för att han inte kunde fortsätta där under de villkor som gavs. Men med det sagt, så tror jag också att det är viktigt för honom att vara lojal mot sina lagkamrater och mot sin arbetsgivare. Han är av den gamla skolan och detta är varför motivationen inte kommer att vara ett problem. Inte då vi kommer till februari, mars, april. Om han sedan haft mindre sprakande tillställningar mot Asplöven i november och december så må det vara hänt.

Banjohajpen

Det framförs också att Skellefteå AIK nu kommer att höja Wernblom till skyarna som stjärnornas stjärna och dra in extra stålars på så sätt. Nu är väl det varken Peo Larssons eller Ulf Taavolas stil att göra så. Herregud - Johan Åkerman fick inte ens behålla epitetet "banans kung" för Taavola efter en fin insats mot Mora senast.

För det andra, på vilket sätt kan det vara negativt att höja uppmärksamheten kring klubben? Skellefteå satsar målmedvetet och har lyckats knyta till sig ett riktigt stort nyförvärv. Reagerar publiken positivt på det så, två tummar upp.

Sedan är det också tecken på att säsongen 2004/2005 blir säsongen då AIK börjar tulla i kassan för att ta sig upp till Elitserien. Man säger att klubben kommer att göra ett plusresultat på mellan en och två miljoner för denna säsong, vilket tar det egna kapitalet till 5-6 miljoner. Om inkomsterna är lika för nästa år betyder det att man kan ha en 1-2 miljoner dyrare trupp än i år och ändå inte gå back. Satsar man ytterligare någon miljon utöver det äter man upp denna säsongs plus. Det är hög tid nu att sätta sprätt på pengarna, och man kan göra det på ett sånt sätt att man fortfarande har en klok, väl tilltagen buffert kvar i händelse av misslyckande med Elitserieavancemang.

Mo i Modo står för mothafuckaz

Att Skellefteå överhuvudtaget kunde värva Wernblom är ju för att Modos ledning klantat sig, precis som Skellefteå själva en gång klantade sig mot Dick Andersson och banade väg för hans gud ske lov korta karriär i Björklöven. Wernblom har gett Modo sin karriärs bästa år och han har tagit mindre pengar för att kunna stanna på sin hemort och kämpa och slita samtidigt som han kunde se rosenkindade ungdomar gå vidare till NHL för att tjäna miljoner. Det är inte så att Wernblom har levt av en industrilön, men hockeybranschen har samma symptom som alla andra branscher. Man ser inte generellt på den lön man har objektivt och i ett samhällsperspektiv, utan man jämför sig med vad andra i samma bransch får. Såsom världen är, så är det endast mänskligt.

Nu, då Wernblom vill bli marknadsmässigt betald, säger Modo nej. Man säger att trotjänaren inte accepterar klubbens bud; att han vill ha mer pengar. Notera ordvalet, det är förstås för att få supportrarna att ta klubbens sida i konflikten. Ekonomisterna och de feta katterna i klubbledningen tycker sig se en dalande stjärna som man inte längre har lika mycket användning för. Det är anledningen till den njugga behandlingen. Vad man inte förstår är att människorna på läktaren identifierade sig med Wernblom, att han mer än någon annan burit upp laget under många år. Det finns många i Örnsköldsvik som inte hade velat annat än att se Wernblom åldras med Modo och att man låtit honom ta sitt efterlängtade SM-guld tillsammans med det gäng återvändande dollarmiljonärer som ska frälsa klubben nästa år, eller året efter det, eller året efter året efter det, eller året efter… om det sker eller inte är inte det viktiga, men jag tror att det fanns ett stort värde i att Wernblom var deras.

Jag har inga höga tankar om Modos store man Bengt Hedin. Jag är snäll om jag säger att jag tycker att han har en medelmåttig hockeyhjärna. Jag tror inte att Modo kommer att vinna någonting tack vare honom. Någonsin. Då Hedin fortsätter dela ut sina pappersmassemiljoner till Peter Högardh och dylika varelser, kommer han aldrig att inse att det tomrum som Wernblom lämnat efter sig i omklädningsrummet och i många Modoiters hjärtan inte kan fyllas av 40 elitseriepoäng av en legoknekt.

Självklart så var Wernblom Modo. Att Modos högre män inte förstår det är deras förlust. Och Skellefteås vinst.

Respektera de äldre!

Till sist vill jag framföra en önskan om att smeknamnet Wärner även fortsättningsvis ska referera till Jörgen Wännström. Magnus Wernblom gavs visserligen samma smeknamn av Ångermanlänningarna, men det är ingen anledning till varför han inte kan kallas något annat i Skellefteå. "Mangebange" är härmed föreslaget.