- NYHETER - FORUM - INFO/KONTAKT - FRÅGA BORDIN - HALL OF FAME - ARKIVET - DRÖMLIGAN - HOTEL YORBA -

Livet på en pruttkudde

Skellefteå / Peter Westermark
2a mars 2004

Panik på Mörohöjdens gator, panik på Hedensbyn, panik i Klutmark. Skellefteå förlorade första matchen i playoff 1 mot Piteå efter sudden death och måste nu slåss för sin överlevnad på hemmaplan. Niklas Strängdahl och målvakten Mikael Zajkowski var Piteås största hjältar i 2-1 segern. Hos gästerna Skellefteå var målvakten Sean Gauthier bäst.

Matchen

Matchen började med ett beslutsamt Skellefteå som kunde avsluta några gånger, samtidigt som man vann varenda närkamp. Det gav ett tidigt powerplay, som blev resultatlöst. Efter det så såg Jörgen Sundqvist och Steve Potvin till att ta ifrån Skellefteå initiativet med idiotiska utvisningar i mittzonen där dom pucklade på PHC-spelare i onödan och alldeles för tydligt för domaren Patrik Sjöberg. AIK klarade ut utvisningarna utan större problem, men man såg också till att Piteås tuppkam växte exponentiellt i takt med puckinnehavet.

Andra perioden var i mångt och mycket en press mot Piteåmålet, men Skellefteå skapade inte så många riktigt vassa chanser. Man lyckades göra matchens första mål efter att Bob Nordberg fint passat fram Fredrik Lindgren som glömdes bort vid bortre stolpen, men annars var det mycket snurrande och spel längs sargerna och tama avslut. Piteå hade trots sina tre skott på mål under perioden också sina chanser, bland annat hade man ett 2-mot-0-läge efter att Skellefteå gjort ett dåligt byte, men som den CRIF:are Johan Wikström är så passade han bort läget genom att lägga pucken mellan klubban och skridskon på sin medspelare och läget rann ut i sanden.

Kvitteringen skulle dock komma. Gary Matushkin visade stor kyla då han spelade fram Davidsson som var lika lugn och kunde runda Gauthier efter att Skellefteås box gått bort sig i ett 4-mot-5. Gauthier fick dock visa sin klass senare då han stoppade Daniel Olofsson i ett friläge i spel 4-mot-5. I sudden death var Skellefteå närmast segern, förutom då att det var Piteå som vann. Tomi Hirvonen hade halvöppet mål men lyckades skjuta över och Fredrik Krekula hade ännu öppnare mål några minuter senare, men på nåt jävla vis så räddade Zajkowski. Istället för Skellefteåseger fick Piteåsupportrarna på hermmaplan jubla efter att Niklas Strängdahl tryckte in en målvaktsretur bakom Gauthier. Skellefteå hade då Pär Mikaelsson i utvisningsbåset efter en något oturlig men ändå klumpig holding.

Matchning

Ulf Taavola var ovanligt aktiv i coachingen, även om dragen alltid är desamma i princip. Viktor Edström bänkades efter två perioder. Pär Holmqvist, Daniel Hermansson och Fredrik Bergquist en bit in i tredje. Jimmie Ericsson spelar i första powerplayuppställningen som var genomgående dålig idag, som svar på det lät Taavola andrauppställningen få mer förtoende.

B-O Karlsson har förstås orubbat förtroende på sin backplats. Det är svårt att säga varför, annat än att Taavola lever hårt efter sitt tjurighetsaxiom. Skulle han få för sig att sluta äta citrusfrukter skulle han nog tjurigt hålla fast vid det ända tills skörbjuggen tagit honom.

Spelarbetyg

Hemmalaget var taggat och disciplinerat efter att man bjudits in i matchen av Skellefteå i den första perioden. Urban Lundberg är Piteås svar på B-O Karlsson. Daniel Olofsson giftig som vanligt och även Davidsson och Anders Nordberg förtjänar ett omnämnande. Liksom Zajkowski som startade skakigt med många returer rakt ut, men i takt med att Skellefteå visade sig vara ineffektivare och ineffektivare så växte han.

I Skellefteå så var som sagt Gauthier bäst. Han gjorde många viktiga räddningar och ett hade genomgående ett säkrare agerande än tidigare. Pär Mikaelsson var också bra som härförare och starke mannen längs sargerna. Fredrik Lindgren och Pekka Poikolainen var bästa backar. Robert Nordberg är helt okej som en i mängden, utom då han ska avsluta. Idag hade han två fantastiska lägen att göra mål, men hans rinkbandyklubba kunde inte förmå mer än ett fjuttigt fladderskott rakt i plocken på Zajkowski. Jimmie Ericsson var väl också rätt bra får man säga.

I spåkulan

AIK står nu på randen till ett jättefiasko. Det är inte lönt att ta ord i sin mun som "största fiaskot någonsin" och liknande, jag tycker att det känns som ett vanligt AIK-fiasko om man skulle åka ut. Det är alltid modell jättestort. Och hela oket faller i sådana fall på Ulf Taavola. Precis allting kan skyllas på honom om det här går åt skogen; den mer fantasilösa offensiven, den oförandrade defensiven. Saknaden av Näsvall. Saknaden av en riktig ersättare till Näsvall. Den överdrivna respekten för sopiga motståndare.

Men fiaskot blir inte i playoff 1. Skellefteå kommer att reda ut det här på hemmaplan, man vinner 5-1 på torsdag mot ett Piteå som blir lite för nöjda med sig själva sen kanske man panikar till sig en vinst i tredjematchen på lördag.

"Full fart framåt!" som Skellefteklackens banderoll skriker. Om det vore så väl, sådana ambitioner finns inte i AIK's bås.

Matchens fem stjärnor:
5. Fredrik Davidsson, Piteå
4. Mikael Zajkowski, Piteå
3. Sean Gauthier, Skellefteå
2. Daniel Olofsson, Piteå
1. Fredrik Lindgren, Skellefteå