Målvaktssituationen i Luleå har varit ett mysterium egentligen ändå sedan efter jul, då Daniel Henriksson plötsligt började spela darrigt och plötsligt verkade vara tillbaka på samma nivå som då han öppnade båsdörr åt Jarmo Myllys. Ungefär samtidigt började ryktena gå i Värmländsk lokalmedia att Färjestad skulle vara intresserade av Daniel Henriksson till nästa säsong, då man av naturliga skäl är allt annat än nöjda med sin nuvarande målvakt Sinuhe Wallinheimo.

Med den bakgrundshistorien åkte Daniel Henriksson till Sweden Hockey Games och höll nollan mot Finland, för att sedan direkt släppa in fem enkla mål mot Södertälje då elitserien drog igång igen, i en match som dock LHF kunde vinna på straffar till slut. Nästa vänding kom redan till nästa match, då Luleå skulle spela mot Färjestad hemma och Henriksson hastigt och lustigt blev sjuk. In kom istället Gusten Törnqvist, som förvånade hela hockeysverige med att spela riktigt bra.

Sedan dess har ryktena om att Henriksson ska till Färjestad nästa säsong inte minskat ett dugg, och det har Henriksson enbart sig själv att skylla för. Istället för att kallt kommentera med klassikern ”Inga kommentarer”, har Henriksson istället gång på gång lagt ut texten om hur smickrande det är med FBK: s intresse och hans agent Dan Lundström, har inte heller hjälpt situationen med att säga att Henriksson vill vinna titlar och ser positivt på det värmländska intresset.

Ohållbar situation

Henriksson gjorde sedan i helgen situationen än mer ohållbar genom att köra en Jonas Rönnqvist, och i media gå ut och kalla alla som kritiserar honom för bristande lojalitet såväl som för bristande spel, för inkompetenta idioter med ett patetiskt liv. Så med allt som hänt den senaste dryga månaden i åtanke var det kanske bara logiskt att Henriksson föll ihop i gårdagens match. Likaså var jublet i Coop Arena logiskt då han byttes ut, då Henriksson inte på något sätt visat att han vill spela i LHF i fortsättningen. Ännu mer logiskt är det med tanke på att Törnqvist säkert gav många på läktaren Jarmo Myllys-flashbacks i sina svarta målvaktsskydd och en andraassist till ett av Luleås mål.

Medan Daniel Henriksson satt längst ut på avbytarbänken, tjurade och vägrade att ens öppna båsdörren, utan överlät det jobbet till extrabacken Per Savilahti-Nagander, gjorde som tidigare nämnts Gusten Törnqvist, en prickfri insats i mål. Gusten Törnqvist, är ju säkert som många som hängt med här vet, ett kapitel för sig. Han är överkänslig mot negativ kritik och har en historia som målvakt under sin juniortid med enstaka toppmatcher, varvade med rejäla bottennapp. Frågan som inte kommer att få ett svar under den här säsongen, är om han faktiskt utvecklats så mycket under det senaste året, att han blivit en potentiell förstemålvakt i elitserien, eller om han bara har en hysterisk formtopp?

Det är dock irrelevant i dagsläget. Vad som är relevant just nu, är att han är i bättre form och har en bättre fokus på uppgiften än Daniel Henriksson. Därmed bör han också få förtroende från start då matchserien går vidare med match två i Karlstad imorgon.

Nordström macho?

Peter Nordström avslutade kanske Johan Franssons slutspel efter bara sju sekunders spel igår, med en sen tackling mot Franssons huvud, efter att pucken spelats därifrån. Visst, med mer rutin hade säkert Fransson sett upp bättre och tacklingen i sig var knappast värd ett matchstraff, utan bara två minuter.

Men det förändrar givetvis inte det faktum att Peter Nordström är en av de sista spelarna som ska uttala sig i ämnet hård och tuff hockey, något han i dagens tidningar utger sig för att förespråka. Dels har Nordström genom hela sin karriär gjort sig känd som en spelare med hakningar och interference som främsta vapen, om än oftast utfört på ett smart och skickligt sätt. Dessutom vet väl alla hur det gick då Munkfors bidrag till världshockeyn säsongen 98/99 åkte över till NHL, för att visa lallarna där hur man spelar hårt då förmodar man. Det gick nämligen inte alls, utan en skakad Nordström tog efter någon månad planet hem till Värmland igen.

Så Peter Nordström ska onekligen nog hålla en aningen lägre profil och inte försöka framstå som machohockeyns främste företrädare i årets slutspel, för någon sådan spelare är han bevisligen inte. Även om han tydligen tror det själv av någon anledning.