LHF mot slutspel, faktiskt
Luleå /
Jante Abrahamsson
19:e februari 2004
Hockeysäsongens bragdguld, om det fanns något, borde ligga bra till för
att hamna i Luleå. Trots en på alla sätt klantig klubbledning, oändliga skador
och en bunt orutinerade spelare, verkar man på något sätt gå mot slutspel. Och
spelar man där på det sätt man idag besegrade Frölunda med 4-0 på, har man också
något där att göra.
Vi ska ju förstås ha klart för oss att på pappret ska den här vingklippta
versionen av LHF inte ha någon chans mot ett Frölunda som spelar för serieseger,
oavsett om matchen spelas i Luleå, Göteborg eller i Kuwait City. Men så svarar
Luleå för vad som måste betraktas som säsongens bästa insats och spelar ut de
regerande svenska mästarna fullständigt i två perioder.
På något sätt lyckas Luleå ändå från första nedsläpp hålla ett högre tempo än
Frölunda och då ska man veta att LHF oftast varit klart efter tempomässigt mot
bra lag tidigare den här säsongen. Men inte idag. Redan i det första bytet, har
Linus Fagemo och Karl Fabricius varsitt bra skottläge, som om de hade träffat
mål, mycket väl hade kunnat ge LHF ledningen. Ledningen får man istället under
sitt andra powerplay i matchen, tack vare VF-backen Erik Kakko. Kakko ska bara
lägga ut pucken ur egen zon, men spelar istället rakt till Tuukka Mäntylä på
offensiv blålinje. Mäntylä spelar pucken vidare till Jonas Rönnqvist, som styr
upp den i nättaket bakom Henrik Lundqvist. Detta efter sexton minuters spel.
2-0 kommer cirka två minuter senare, då Richard Kapus vinner en tekning i
offensiv zon bak till Pavel Skrbek, som med ett inte särskilt hårt slagskott
sätter sitt fjärde mål för säsongen. Allt detta medan Frölundas stjärnor åker
omkring allmänt förvirrade. Av Magnus Kahnbergs och Niklas Anderssons dominans i
Sweden Hockey Games nyligen, syntes ingenting.
Matchstraff och boxplay
I den andra perioden, var Frölunda det lag med mest spel i anfallszon och med
mest puckinnehav. Detta inte beroende särskilt mycket på att deras stjärnor
vaknat till liv, utan på en mängd LHF-utvisningar.
Bland annat drar Per Ledin på sig en meningslös utvisning på två plus två
minuter efter en onödig eftersläng framför mål på Joel Lundqvist. En dumhet som
skulle blekna i jämförelse med Tomas Berglunds, då han spearar Niklas Andersson
och ger Frölunda fem minuter i powerplay och matchstraff för Berglund. Berglund
som dessförinnan gjort sin bästa match för säsongen.
Men på något sätt blir det inte mer chansmässigt för Frölunda än några
obeslutsamma skott av Antti-Jussi Niemi mot en Daniel Henriksson med fri sikt.
Luleå jobbar helt enkelt oerhört bra och en spelare som Emil Lundberg, gör
antagligen några av sin karriärs bästa byten då han hjälper till att döda den
här utvisningen.
Luleå spelar ut
Karl Fabricius formkurva har varit upp och ned sedan han kom tillbaka från
sin skada i höstas, före SHG-uppehållet verkade han ofta sakna ork ute på isen
och avsluten blev mediokra. Idag var han dock tillbaka som den artist han var
under sin juniortid i LHF. Han avgör matchen tidigt i den tredje perioden då han
plockar upp en förlupen puck i mittzon, fintar bort Ronnie Sundin, vräker sig
förbi Erik Kakko och trycker in 3-0 förbi Henrik Lundqvist. Ett inte alls
orättvist resultat.
Fabricius är strax därpå nära att sätta även 4-0, då han fri mot Lundqvist
fintat ned honom och ska bara lyfta in pucken bakom den vilt sprattlande
landslagsmålvakten, då han får en slashing av Antti-Jussi Niemi och missar
skottet. Även Jonas Nordquist och Johan Fransson skulle vara nära ett fjärde mål
mot ett nu demoraliserat VF, men målet dröjer till två minuter kvar, då Linus
Fagemo kan slå in en ett enkelt mål från slottet, något som dock inte hindrade
honom att som vanligt jubla ut ordentligt.
Någon reducering var faktiskt Frölunda aldrig riktigt nära. Man kom aldrig in
på mål och det mest signifikanta i lagets spel idag, var långa pucktransporter
utan mening från Joel Lundqvist. Lundqvist gavs dock aldrig särskilt vettiga
passningsalternativ heller.
Lysande laginsats
Som tidigare nämnts, var det här Luleås bästa match för säsongen och absolut
ingen föll ur vad som kallas för ramen, förutom då Tomas Berglund, då ett
matchstraff för spearing med automatik ger underkänt. Annars börjar till och med
Johan Tellström gamla Bodendragningar stämma, Karl Fabricius är i bra form igen
och Pavel Skrbek gjorde allt rätt i alla situationer på banan. Emil Lundberg
gjorde defensivt sin bästa match för säsongen och Johan Fransson kunde stundtals
åka som han vill bland stillastående VF-spelare. Kort sagt, LHF hade roligt ute
på isen och bjöd på bra hockeyunderhållning ikväll.
Frölunda har däremot en hel del att fundera på. Laget spelade för en
serieseger, men var aldrig inne i matchen. Precis som med Färjestad, kan laget
kräva oerhört mycket mer av sina stjärnspelare. Idag jobbade Ronnie Sundin och
bröderna Lundqvist hårt, medan resten mentalt verkade vara kvar i Göteborg.
Spelarbetyg LHF:
5 Karl Fabricius
4 Pavel Skrbek
3 Johan Tellström
2 Jonas Rönnqvist
1 Johan Fransson
Spelarbetyg VF:
5 Ronnie Sundin
4 Joel Lundqvist
3 Henrik Lundqvist
2 Tomi Kallio
1 Loui Eriksson
|