Innan matchen i fredags kunde man lite till mans undra om Pekka Poikolainen skulle göra något mål överhuvudtaget under säsongen, efter säondagen undrar man hur länge till hans goalstreak kommer hålla i sig. Poikolainen kunde tacksamt stöta in 1-0 till hemmalaget efter en finfin uppåkning från unge Holmqvist, som tagit pucken från egen zon och fintat en Almtunaspelare innan han slog passet. Pär Mikaelsson noterades för en andra assist, en mycket billig första poäng sedan comebacken.

Holmqvist noterades sedan i andra perioden för hans första mål på seniornivå då han än en gång åkte med pucken genom mittzon, men istället för att passa denna gång så sköt han en stenhård höjdare som Nikke Sjölund inte kunde mota. Holmqvists första mål på seniornivå var ett faktum, och den för dagen petade Niklas Westerlind gjorde den för dagen sympatiska insatsen att hämta pucken åt Holmqvist.

AIK - nu ännu drygare

Skellefteå hade redan från matchens start haft tendenser till viss dryghet gentemot Almtuna, vilket visade sig i tamt markeringsspel och lite väl små marginaler i anfallszon. Detta blev mycket värre under några minuter i andra perioden, då man också fick plikta med en karavan på fyra på raken spelare till utvisningsbåset. Almtuna kan reducera genom en styrning som går helt otagbart rakt i krysset, men då man ska kvittera med två man mer på banan under en dryg minut så visar Ville Koivula klassen.

På studsande puckar, genomspel framför mål och vad du vill så var Koivula där och styrde undan puckar, slog bort dom som om han valt det platta slagträt i brännboll, och jodå - han räddade puckar också. Skellefteå spelade genom hela 3-mot-5-läget med Tomi Hirvonen, Steve Potvin och Jörgen Sundqvist på banan och dessa bytte inte trots avblåsning efter halva tiden. Trion gjorde det mycket bra dessutom, men Koivula var nyckeln.

Nåhej, istället för kvittering får Skellefteå ett flaxmål då man först undvikt offside med en hårsmån och sedan skjuter Jimmie Shelter på ett Almtunaben och förbi en chanslös Sjölund.

Målsumpande

Den sista perioden blir till den största delen en transportsträcka där Steve Potvins målsumpande är värt att nämna, liksom det fina 5-1-målet där Hirvonen trycker upp ett pass från Matthias Nilimaa i nättaket. Johan Ramstedt hinner också göra ett mål i powerplay, där Mikaelsson och Potvin jobbar loss pucken till en fristående Dalai Rama som lätt kan näta.

Gott gry

Spelare som Hirvonen, Poikolainen, Åkerman med flera är alltid bra, men de har haft bättre dagar, så vi lämnar dessa därhän. Istället är första David Holmqvist matchens stora behållning. Han visade under träningsmatchandet att han är en offensiv back, med storlek och bra fart då han väl accelererat. Han är stundtals övermodig och tog ett par gånger chanser vid mindre väl valda tillfällen, men samtidigt har han ett lugn med pucken och kvalité i passningar och puckmottagningar som gör att han är ett löfte värt att hålla ögonen på. Helt klart är han ett större framtidsnamn än Westerlind och av det Holmqvist visat hittills så har han inte gjort sämre ifrån sig än Fredrik Bergqvist, som också tar felbeslut präglade av offensivlusta. Skillnaden då att Bergqvist är typ 30 bast, och Holmqvist fortfarande junior.

Nu då vi ser Skellefteå gå mot Superallsvenskan utan problem kan vi hoppas att Holmqvist får fortsatt förtroende. Det var tänkt att säsongen skulle bli Viktor Edströms stora genombrott, men detta har helt enkelt inte skett och istället kom ett litet genombrott i dagens match för Holmqvist, den yngre.

Om det är så att bröderna Holmqvist kan stanna i AIK och bli ett strävsamt par att identifiera sig med så är det positivt. Det finns fortfarande de som gnäller på Pärka Pär, men det är slentriangnäll som kommer från sådana som inte tittar noggrant på vad som hänt. Pär är stabil, han kan inte göra mål och är inget offensivt hot alls, men som tredjecenter håller han utmärkt.

Johan Ramstedt, Pontus Petterström och B-O Karlsson förtjänar också mycket beröm i hemmalag för trixigt spel. Koivula är redan nämnd, och framför honom då var också Kniven Ström duktig.

Hos Almtuna, tja, Zetterling - före detta NH-spöket Fredrik Ohlsson - var farlig, liksom då och då Niklas Bjurman. Martin Öhrstedt och Max Österberg bjöd på många rätt dåliga uppspel från backplats och kunde fler än en gång förlänga Skellefteås anfall med det dubbla på grund av konstigt agerande i egen zon.

Matchens fem stjärnor:
5. David Holmqvist, Skellefteå
4. Ville Koivula, Skellefteå
3. Johan Ramstedt, Skellefteå
2. Pontus Petterström, Skellefteå
1. B-O Karlsson, Skellefteå