Huddinge stod alltså på dagens meny för Luleå efter gårdagens sorgliga prestation mot Hammarby, som slutade med förlust 1-2 i en match där Luleå gjorde ett bra byte. Det byte man gjorde målet i.

Dagens match mot ett allt annat än namnkunnigt Huddinge inledde man åtminstone lite bättre än matchen mot Hammarby, vilket ju i sig inte är en alltför positiv beskrivning. Kedjan med omskolade yttern Marcus Lundberg som center, tillsammans med lättviktaryttrarna Fredrik Boström och Oskar Brännholm lyckas i mitten av den första perioden i alla fall skapa lite offensivt tryck, som resulterar i att Brännholm kan ta en tur runt Huddinges målbur och spela in till Boström framför mål. En alldeles för omarkerad Boström överraskar sedan med ett oväntat distinkt direktskott och 1-0 är ett faktum.

Men precis som igår, skulle Luleå även idag ta många dåliga beslut på isen och sakna kvalitet i passningsspelet. Med en dryg minut kvar av den första perioden försöker Mattias Eliasson, relativt oattackerad, för ut pucken ur egen zon. Något som inte går alls, utan pucken går rakt till Huddinges Kristoffer Svensson, som skjuter ett skott mot Daniel Larsson i LHF-kassen. Larsson räddar sedan en gång men inte mer, då Victor Ahlström kan slå in returen.

Godkänd mittperiod

Efter en förstaperiod med intetsägande förtecken, skulle Luleå göra helgens bästa period. Utan att för den skull då spela upp någon hockey i världsklass direkt. Man återtar dock ledningen relativt snabbt igen, då Christoffer Brännström frispelat Pierre Berggren, med Brännströms patentvapen, den långa passningen. Berggren avslutar sedan det hela kallt med en snygg dragning.

Man skapar också lägen för ytterligare ett mål, som då Johan Harju serverar Pierre Berggren ett nytt friläge eller som då Fredrik Johansson är centimeter ifrån att styra in en puck i öppet mål då han smugit upp vid den bortre stolpen omarkerad. Men pucken studsade precis över hans klubblad. Men den riktiga skärpan saknades ändå, vilket skulle visa sig ödesdigert.

Straffmål

Istället för ett tredje LHF-mål, blir det nämligen straff för Huddinge i den andra perioden, då LHF spelat utan den rätt skärpan på offensiv blålinje i powerplay, vilket resulterar i ett friläge för Huddinges Fredrik Öijeberg. Öijeberg får dock aldrig göra något avslut och Luleås Christoffer Brännström är på honom tillräckligt för att domaren ska döma straff för Huddinge.

Straffen slås av Linus Klasen och han har inga problem med att kvittera till 2-2, då Daniel Larsson kom helt fel i position och lämnade hela högra halvan av målburen öppen och där sätter också Klasen pucken med ett snabbt handledsskott.

Nya misstag, nytt baklängesmål

Istället för en jakt på ett ledningsmål i den tredje perioden från Luleås sida, blir det inte mycket till offensiv alls. Återigen saknas skärpan i passningsspelet och allt som oftast hamnar man bara i sarghörnen. Spelare som Johan Karlsson och Viktor Lindgren brukar normalt vara kvicka nog för att komma ut därifrån med pucken i behåll, men såg tunga ut idag och fick inte ut något annat av dagen än en närstudie av Coop Arenas plexiglas.

Inte helt oväntat är det istället Huddinge som gör matchens nästa mål och återigen kommer det efter misstagsfyllt och tamt spel framför det egna målet av LHF. Den här gången är det Huddinges Mikael Kempe som helt utan något som liknar markering, kan slå in en retur fram till 2-3.

Efter Huddinges tredje mål blev det inte mycket av förbättrad offensiv för LHF heller. Istället litar man till individuella prestationer. Och visst, Christoffer Gustavsson försökte med några soloraider, likaså Fredrik Johansson. Närmast i solokörandet kom dock Pär Ranudd, av alla människor. Ranudd lyckades dribbla sig förbi tre Huddingespelare och få till ett hyfsat avslut. Att en spelare som Ranudd kunde gå igenom nästan en hel femma, säger förstås en hel del om Huddinge. Och om vilken icke-form LHF som lag hade idag.

Skador ger problem

Mycket till kvitteringsforcering blev det som sagt inte för LHF, utan istället är Huddinge nära att sätta 2-4 då Luleå tagit ut målvakten i slutminuten. Att skador är en del av förklaringen till Luleås dåliga spel i helgen är givet. Tomas Wallgren är lagets tveklöst bäste center och han saknas oerhört. Han fungerar perfekt med Johan Harju och kan dessutom konsten att få en idag medioker Petter Sandberg att se bra ut. Inget blev förstås heller bättre mot Huddinge av att Marcus Lundberg bara kunde spela en perioden efter att fått en smäll i ansiktet.

Men skadorna är givetvis inte allt, spelare som Lindgren, Karlsson, Mattias Eliasson och Per Savilahti-Nagander kom inte upp till normal nivå under helgen. Särskilt Eliasson gjorde det ena felet efter det andra då han till synes mest halkade omkring på isen och var faktiskt helt värdelös. Den som trots allt levererade något av värde i LHF idag var Fredrik Johansson, som var bäst på isen och spelade med kvalitet rakt igenom. I övrigt var det tunt i LHF, riktigt tunt.

I Huddinge märktes Fredrik Öijeberg mest. Ronnie Hannula hette en ytterforward i laget som inte verkade ha mycket gemensamt talangmässigt den Hannula som heter Mika i förnamn.

Spelarbetyg LHF:

5 Fredrik Johansson
4 Pär Ranudd
3 Oskar Brännholm
2 Marcus Nyberg
1 Per Savilahti-Nagander

Spelarbetyg Huddinge:

5 Fredrik Öijeberg
4 Zoran Katalina
3 Jonas Sjödell-Wiklander
2 Mikael Kempe
1 Linus Klasen