Peter Westermark
31 oktober 2003
Gräset är alltid grönare på andra sidan. Ordstävet har dragits till sin spets av de Skellefteåsupportrar som nu skriker efter Brett Harkins och klagar på AIK-ledningen för att man inte ville ge den amerikanske eleganten nytt förtroende till årets säsong.
Men först är en liten resumé på sin plats. AIK aviserar att man ska värva två "bomber". En av dom visar sig vara Harkins. Han blir bespottad efter en månad och en del vill skicka hem honom.
-Varför kan vi inte värva någon som Steve Potvin i Löven?, undrar många Skellefteåsupportrar.
Harkins exploderar i derby mot Björklöven, gör två mål och två assist, och kritiken tystnar. Potvin verkar ha rätt ont i ljumskarna i Löven. Efter säsongen är AIK's intresse ljummet för Harkins och man värvar istället Steve Potvin.
Nutid. Det är nästan november, Harkins öser in poäng i finska högsta ligan. Potvin har gjort mål i AIK-segrar mot både Gnaget och Löven sen ankomsten, men trots allt så finns det många Skellefteåsupportrar som skriker efter Harkins.
-Varför gav man inte Harkins pengarna han krävde, vi kommer aldrig få nån som han igen!, gnyr besviken banjoman.
Anledningen är enkel. AIK-ledningen ansåg inte att Harkins gjorde nog mycket för lönen han fick och trots att han trivdes och var villig att gå ner i lön för att stanna var inte AIK-ledningen så sugna. Det handlar inte om fem tusen kronor i månaden till slut, Skellefteå har de pengarna att ge Harkins om man verkligen hade velat. Men man vill inte och Peo Larsson och kompani gör rätt. Potvin är bättre för Skellefteå och som gör mer nytta för laget än vad Harkins gjorde. Det är allt man behöver veta. Potvin skulle inte alls göra en poäng per match i SM-Liiga, han är inte lika kreativ och har inte samma spetskompetens som Golden Brett men det är inte vad det handlar om. Det handlar om vem som gör mest nytta för Skellefteå AIK, inte vem som får högst värde i det kommande hockeymanagerspelet. Och det måste de som nu ropar efter Harkins inse.
Om man tittar på Harkins sista 29 matcher i Skellefteå AIK, de i superallsvenskan, playoff och kvalserien, så samlade han ihop totalt sex mål och 21 assist. Det är bra siffror, inget tu tal om det. Harkins avgjorde också två matcher nästan på egen hand - den omtalade Lövenmatchen och en bortamatch mot Gnaget där han gjorde ett mål och två ass i en 4-2-vinst. Men B-O Karlsson gjorde än mer poäng än så. Johan Åkerman och Fredrik Näsvall likaså. Snyggaste målet vinner inte, så länge det blir resultat så är det skitsamma hur det sett ut.
Harkins gick också poänglös från 13 matcher, och då han var begränsad på så sätt att han inte gjorde särskilt mycket nytta om han inte producerade offensivt så vittnar det också om att han inte var värd pengarna man gav honom. Där är Potvin mycket bättre. Liksom Harkins har han matchvinnaregenskaper, men där han är utan Harkins elegans så har han istället en hockeyarbetares inställning till spelet och bidrar mycket till laget även om han inte gör mål. Och då har vi inte ens diskuterat vem som är en mer lättplacerad pusselbit i Ulf Taavolas lagbygge.
Det sägs allmänt att Potvin är ersättaren till Harkins och att Tomi Hirvonen är Ekholms ersättare. Det är inte bara för att Hirvonen är ett kanonförvärv som centerpositionen är starkare i Skellefteå under årets säsong. Potvin är också bättre än Harkins, och Skellefteå gjorde rätt som inte gav honom nytt kontrakt, även om tiden det skulle ha tagit Harkins att anpassa sig till spelet i Sverige skulle varit mycket mindre denna säsong.
Golden Brett lämnar dörren öppen för en återkomst till Skellefteå i intervjun med Norra Västerbotten på torsdagen. Han har ett 2-årskontrakt med HIFK och kan tänka sig återvända efter dess utgång. En 35-årig Harkins i AIK 2005?
Ei, kiitos.