Skellefteå AIK smällde till Björklöven på snytan ikväll när man vann säsongens tredje Västerbottensderby med 3-0 inför en, för ovanlighetens skull, näst intill fullsatt Umeå Arena.

Direkt efter nedsläpp var det Björklöven som gasade på mest och Erik Forssell kunde ha dikterat villkoren för matchen redan efter en dryg minut, vilket dock inte lyckades men renderade åtminstone i en utvisning på AIK:s Pekka Poikolainen och ett powerplay för Löven. En minut senare såg Stellan Jonsson till att utjämna utvisningsstatistiken, men inget av lagen lyckades göra något av sina första numerära överlägen.

Sen handlade det om ett avvaktade spel från båda sidor. Skellefteå försökte stundtals attackera och lyckades ibland komma in i anfallszon, men fick inte till några farliga chanser. Löven fick till ett par snabba spelvändningar och kom in framför mål, men AIK kunde värja sig bra. Båda lagen visade upp ett disciplinerat försvarsspel och släppte inte till mycket. Det var helt jämnt och om rättvisa existerade i ishockey skulle perioden ha slutat lika.

Rättvisa existerar dock inte i ishockey. Knappt tio minuter var spelade när Löven hade powerplay och Nilimaa kom i en kontring in med pucken i anfallszon. En framrusande Tomi "Lucky" Hirvonen tog emot passningen och lyckades i liggande ställning styra in pucken bakom Sehlstedt.

AIK skulle efter sitt turmål få gå till pausvila med en 1-0 ledning, tänkte nog de flesta i Umeå Arena när blott 10 sekunder återstod av perioden. Sehlstedt tänkte garanterat likadant och var nog i sinnet redan inne i omklädningsrummet och käkade nötter med de andra boysen när ställningen plötsligt var 2-0 till AIK. Tretton sekunder tidigare hade Jörgen Hermansson åkt ut för en hakning på Pär Mikalsån. Johan Ramalamadingdong sköt ett skott mot mål och bakom buren lurade, likt gäddan i vassen, Steve Potvin som fick tag på den och snirklade in pucken via den ouppmärksamme Sehlstedts benskydd.

No worry, no cry. Mirakulösa upphämtningar har ju skett förr, tjattrade Umeåpubliken i pausen. Hittills hade det ju trots allt varit väldigt jämnt och allt kan ju hända i såna här derbyn. Men det var i svunnen tid.

I den andra perioden var det inte alls jämnt längre. Skellefteå AIK förde spelet och Löven fick lira andrabanjo. Dock hade man en superchans knappt sju minuter in i perioden då Sondell träffade ribban. Man fick senare nya chanser att reducera i två powerplay tätt inpå varandra i mitten av perioden. Men det var för dåligt och fantasilöst spel av hemmalaget, samtidigt som AIK försvarade sig otroligt bra. I ett av de numerära överlägena fick Löven inte ens till ett enda avslut och det såg i princip likadant ut i det andra. Efter det tog Skellefteå AIK över spelet totalt och radade upp chanser på löpande band, men lyckades ändå inte få in något mål. Ställningen var fortfarande 2-0 till AIK när den andra perioden var till ända, trots ett rejält övertag spelmässigt.

Redan inför den andra perioden hade Björklöven bytt ut Sehlstedt i mål och Tobias Lundström hade fått ställa sig i kassen istället. Det var kanske tur för Löven det, han räddade laget från en riktig förnedring. Istället för att våga ta initiativ och försöka jaga blev Björklöven ordentligt tillbakatryckta av AIK. Man väntade bara på att 3-0 skulle vara ett faktum, och det kom tillslut tack vare en stilig indianare signad Mats Lavander i mitten av perioden. Pontus Petterström sköt in pucken bakom en chanslös och mycket ensam Tobias Lundström.

Bara en kort stund efter målet fick Björklöven powerplay igen, men det var samma melodi som tidigare som gällde. Man kom inte till några lägen överhuvudtaget och kunde bara drömma om att ens ta sig in i AIK:s zon. De svartgula var alldeles för bra på att skydda den egna blålinjen.

Någon större spänning infann sig aldrig i den resterade delen av matchen. Ville Koivola behövde inte ens anstränga sig för att hålla nollan.

Sammanfattningsvis så blev det tillslut en mycket välförtjänt seger för Skellefteå AIK. Man var bättre på alla punkter. Björklöven spelade egentligen inte överdrivet dåligt, men långt ifrån bra. Försvarsspelet man stundtals visade upp ska man dock ha beröm för. AIK råkade vara några klasser bättre, långa stunder kunde det nog lika gärna stått en cementvägg på AIK:s blålinje när de gröna försökte ta sig förbi.

Bland spelarna i Björklöven är det nog det gamla gardet som är mest förtjänta av det smisk med målvaktsspaden som Lundström antagligen bjöd Lavander på efter matchen. Lönn t.ex. var ju riktigt usel. Daniel Sondell och Erikarna får däremot godkänt men i övrigt var det dystert, med undantag för Lundström som var överlägset bäst av alla.

I AIK var Steve Potvin bland de vassaste framåt. Även Mattias Nilimaa och Andreas Nyberg bör ha pluspoäng för sina insatser ikväll. Johan Åkerman bra både framåt och bakåt. Hela laget gjorde en stabil insats och visade vart det förbannade skåpet tydligen ska stå.

Spelarbetyg:
5. Steve Potvin, Skellefteå
4. Tobias Lundström, Björklöven
3. Andreas Nyberg, Skellefteå
2. Mattias Nilimaa, Skellefteå
1. Daniel Sondell, Björklöven

Brunpoäng:
2. Anders Lönn, Björklöven
1. Mats Lavander, Björklöven