- NYHETER - FORUM - INFO/KONTAKT - FRÅGA BORDIN - HALL OF FAME - ARKIVET - DRÖMLIGAN - HOTEL YORBA -

Huddinge en munsbit för Skellefteå

Skellefteå / Peter Westermark
12 oktober 2003

Terror-Tomi Hirvonen var isens främste aktör då Skellefteå slog Huddinge med 8-2 inför säsongens lägsta publiksiffra, med Skelleftemått mätt skrala 2157. AIK följde upp en mållös förstaperiod med en målexplosion i den andra då man tryckte in fem puckar bakom Janne Axtilius i Huddingemålet.

I den första perioden stämde inte mycket för hemmalaget, och passningsspelet bestod mest av att man slog pass som träffade medspelarnas skridskor. Eftersom det bästa Huddinge kunde prestera var pass en meter bakom tilltänkt medspelare, så blev perioden inte den mest händelserika. Lägg till det en publik stinn på grädde, potatisgratäng och kött efter helgen, så förstår man att Isstadion var ett rätt tyst ställe från början.

Skellefteå skapade ett par chanser, Andreas Nyberg träffade ribban efter ett fint pass från Pär Holmqvist exempelvis, och med normal utdelning hade man haft ledningen med ett eller två mål i periodvilan.

Målen skulle istället komma iden andra perioden, och det var en rackabajsare från Johan Åkerman som visade vägen. Efter 1-0 följde en period på fem minuter, varefter Skellefteå gör fyra mål på sju minuter och tremålsspärren som funnits för hemmalaget sen hemmamatchen mot Teg flög all världens väg. Särskilt fint var kanske 4-0-målet där Pär Holmqvist slår ett flippass till Nyberg som kyligt drar Långe Jan i Huddinges mål och trycker in pucken.

Skellefteå gör ett par mål till i den tredje, där det allra mest minnesvärda är att Ville Koivula gör en fantastisk tolkning av Dick Andersson. Koivula lyckas på något sätt släppa in en lös dalande puck från blålinjen, och vid Huddinges andra mål ser han sedan inte ut att bry sig nog för att göra en ordentlig sidledsförflyttning. Men vem bryr sig, Koivula gjorde räddningarna som behövdes då det stod 0-0, 1-0 och 2-0. Då man leder med 6-0 är det skit samma. Utom då för räddningsprocenten och målskillnaden.

Skönt för AIK att få göra många mål, såklart i dagens match, och förutom redan nämnde Hirvonen var också Andreas Nyberg riktigt, riktigt bra. Han har under helgens matcher sett ut som en ny version av Pär Mikaelsson i gott slag - stark i närkamperna, hårt jobbande och målfarlig. Detta kan vara steget framåt som vi väntat på för hans del. Nybergs center Pär Holmqvist svarade också för en mycket bra insats, som han fick kröna med ett par assist, säsongens två första för hans del.

Daniel Hermansson nära att göra mål vid ett par tillfällen i matchen och gjorde en helt okej insats tillsammans med B-O Karlsson och Pontus Petterström, men känslan är ändå att Petterström kom mer till sin rätt ifjol med Mikalsån och Ekholm som malde ner sina motståndare med långt tryck och sargbrunk än med ovan nämnda lirartyper.

På backplats var Johan Åkerman rätt bra, även om han missade med sin rövtackling ett par gånger. Noteras kan också att Jörgen Sundqvist tappat sin backposition i den andra powerplayuppställningen till Pekka Poikolainen, vilket ändå är ett sunt val. Poikolainen skjuter klart sämre än Sundqvist (som har ett riktigt bra skott), men Sundqvists kvalité på passningarna varierar för mycket för att han ska kunna vara given i en powerplayuppställning. Det är alltså samma anledning till varför inte heller Daniel Ström, Fredrik Lindgren eller Nicklas Westerlind ska spela med en man mer.

Skellefteå och dess publik får nu ladda om till den tredje raka hemmamatchen som kommer på onsdag då bobkatterna från Sundsvall står för motståndet. Skellefteå kommer då att ge Steve Potvin hans debut i AIK-tröjan.

Matchens fem stjärnor:
5. Tomi Hirvonen, Skellefteå
4. Andreas Nyberg, Skellefteå
3. Johan Åkerman, Skellefteå
2. Pär Holmqvist, Skellefteå
1. Matthias Nilimaa, Skellefteå