Piteå allt seriösare superallsvensk aspirant

Nio dagar och fyra matcher in på säsongen har Piteå nio poäng och är fortfarande obesegrat vid full tid. Man har slagit Sundsvall och Björklöven på hemmaplan och kryssat borta mot Boden och Skellefteå och ser mer och mer ut som ett lag som kan ta en superallsvensk plats. Idag skapade man inte särskilt mycket, man kunde stundtals få till någon chansartad kontring, och ett normalt Piteå HC hadeförlorat en sådan här match. Försvarsspelet har aldrig varit lagets starka sida, inte heller målvaktsposten.

Man hade idag bytt målvakt till löftet Mikael Zajkowski som tog allt han skulle, men precis som Boden bara kunde släppa in tre mål mot Skellefteå så var det mest Skellefteås förtjänst att slutresultatet blev som det blev. För hemmalaget var skräp. Hade publiken innan matchen fått veta hur sorgligt hemmalagets anfall skulle vara borde sittplatspubliken gått samman i en stor konspiration som går ut på att efter varje byte kasta in en sittdyna på isen i protest.

Men defensivt var ju AIK stabila. Skellefteå släppte nästan inte till någonting i matchen, vilket väl är bra, men hallåvådårå, publikum i banjolandet kräver mer. Skellefteå gjorde sitt enda mål under matchen i powerplay, då Andreas Nyberg kunde slå in en retur. Piteå gjorde sitt som ovan beskrivet lite senare i samma mittperiod.

Sista perioden

Inför sista perioden med ställningen 1-1 hoppades många hemmasupportrar att Skellefteå skulle visa den inneboende styrka som finns i laget och kämpa in ett par puckar bakom Zajkowski och avgöra matchen, men så blev det inte alls. Av Skellefteås offensiva vapen var det ingen som visade någon initiativförmåga. Istället såg spelare som Johan Ramstedt, Bert-Olav Karlsson och Johan Åkerman ut att vara konstant en halvmeter för sena in i varje situation.

Skellefteå fick sedan spela hela övertiden i spel 4-mot-3 efter två klantiga tacklingar bakifrån, först från Fredrik Davidsson, sedan från Gary Matushkin. Inte ens AIK kunde misslyckas med att göra mål då, och man bärgade i varje fall två poäng.

Gary Matushkin

Matushkins återkomst till isstadion blev oturfylld. Han satt inte bara utvisad då Näsvall avgjorde, utan åkte också på ett stort antal proppar och blev dessutom skadeskjuten av Johan Åkerman som avlossade i slagskott på oskyddad del av Garys kropp.

Hemmalaget

Skellefteås uppspel bestod under dagens match av chanspuckar i mittzon på fri isyta. Det är vad det nya elitseriemässiga tänkandet i laget hittills har gett. Laget kom inte in i anfallszon med pucken under kontroll särskilt ofta och all individuell initiativförmåga är som plötsligt utsuddad. Det är ingen större mening att nämna alla i laget som spelade dåligt, för listan skulle bli lång. Men spelare som tidigare kunde ta för sig och skapa chanser dumpar numera planlöst in pucken eller slår ett pass som går två meter från tänkt klubblad.

Ville Koivula var igen bra, ingen skugga ska falla över honom. Pekka Poikolainen imponerade på backplats igen, han var som en uppgraderad Martin Maskarinec som faktiskt kan vara konstruktiv med pucken. Där har AIK ett kanonförvärv, som det ser ut. Fredrik Lindgren gjorde det man kan förvänta sig och Andreas Nyberg och Pär Holmqvist visade gott mod.

Men det här var riktigt skräpigt. Det finns ingenting som talar för att AIK kan slå Björklöven på söndag. Björklöven är ett rätt risigt hockeylag numera, men just nu är Skellefteå ännu sämre. Någonting radikalt måste hända under lördagen för att Skellefteå ska kunna åka ner till Umeå och vinna. Spelarna agerar nu utan fantasi och egen initiativförmåga. Hur den ska kunna vinnas tillbaka på en dag är en gåta.

Mer text om AIK's eländiga start kommer inom kort på hockeykultur.com.

Matchens fem stjärnor:
5. Freddy Lindfors, Piteå
4. Lurban Lundberg, Piteå
3. Pekka Poikolainen, Skellefteå
2. Mikael Zajkowski, Piteå
1. Ville Koivula, Skellefteå