Sett till vad som presterats under försäsongen, eller i det här fallet, inte presterats, är Jonas Nordquist Luleås trettonde forward, med endast Pierre Berggren bakom sig i vad som i Nordamerika brukar refereras till som djupkartan.

Men då Luleå nu saknar både Linus Fagemo och Karl Fabricius, varav den senare för runt två månader, kommer Nordquist att få en rejäl chans att visa något. Han kommer att få spela med två kompetenta spelare i form av Kamil Brabenec och Hans Huczkowski och han kommer också säkerligen att få något byte i powerplay. Trots det, är det inte mycket som talar för att 21-årige Nordquist kommer att lyckas. Han har av LHF lanserats som en teknisk spelare med bra spelsinne men med tveksam skridskoåkning. Ännu så länge verkar bara det sistnämnda stämma.

Långt från Hostak

Luleå har och har haft genom åren ett ganska stort antal spelare med tam skridskoåkning, ändå har dessa ofta tillhört lagets nyckelspelare. Ett exempel på en spelare i ungefär samma storlek och fart på skridskorna som Nordquist, är Martin Hostak. Tack vare lysande spelförståelse, en enorm förmåga att täcka pucken och bra klubbteknik, kunde Hostak övervinna sin långsamhet och under sina tre säsonger i LHF kom han aldrig sämre än tvåa i interna poängligan. Men åtminstone av vad försäsongen visat, saknar Jonas Nordquist många av de egenskaper som gjorde Martin Hostak till en högklassig elitseriespelare.

För det första så är Nordquist ingen bra närkampsspelare. Han vinner inga dueller längs sargerna, oavsett om han kommer in med eller utan puck och backar som Bodens Patrik Bäärnhielm och Brooklyns Andreas Sundvall, har under träningsmatcherna pinsamt enkelt manövrerat ut honom. För det andra, så har Nordquist visat alldeles för lite av den teknik som enligt rykten ska finnas i honom. Martin Hostak var den typen av klasspelare som alltid hade pucken direkt på klubbladet direkt efter att ha fått en passning, han hade teknik nog för att med snabba dragningar med klubban ge sig själv extra tid och utrymme och framförallt kunde skjuta ett snabbt och effektivt handledsskott i avslutningslägen.

Nordquist har så här långt inte visat elitserieklass i de tekniska momenten heller. Passningsmottagningarna sitter inte alltid där, vilket de måste i elitserien, dragningar lyckas inte, i den mån han ens försöker och avsluten sitter stabilt i magen på motståndarmålvakten.

Två månader

Så just nu känns Nordquists karriär som ett stort mysterium. Hur kunde samma spelare som en överviktig division ett-back som Andreas Sundvall enkelt handskas med, göra över sextio juniorlandskamper, spela två JVM och gå relativt högt i draften som 18-åring? Faktum är att till och med hans 41 poäng med Rögle ifjol, känns verklighetsfrämmande sett till hans försäsong i LHF.

Men under de två närmaste månaderna har han chansen att visa att hans hockeykarriär inte nådde sin topp vid 18 års ålder. Finns den omtalade talangen kvar i honom? Just nu känns det väldigt tveksamt.

*****

För övrigt säger sig Brynäs Jonas Soling i en intervju i Expressen vilja bli hockeyns svar på Zlatan Ibrahimovic. Och visst, de håller på med två olika sporter, Soling är tre år äldre och då tidningsrubrikerna säger att han gjort olämpliga saker utanför planen, så stämmer dem. Solings styrka som spelare är att åka fort och skjuta dessutom, riktiga Zlatan-egenskaper. Så visst, likheterna är onekligen flera och tydliga.