I sin sista träningsmatch innan Allsvenskans start fick Skellefteå AIK däng av gästande elitserielaget Luleå med 3-0. För Skellefteå var det kanske inte något hundraprocentigt genrep, men väl hockeyunderhållning flera klasser bättre än man visade i 1-1-derbyt mot Löven i onsdags.

Luleå grundlade segern redan i första perioden, som man vann med 2-0. Det första målet kom i power play och möjliggjordes av en undermålig rensning av Matthias Nilimaa, ett backskott från någon typ kunde styras in av Magnus Nilsson. 2-0 kom på straff efter det att Fredrik Bergqvist klantat sig på offensiv blålinje i power play, med Luleåkontring, friläge och regelbrott som följd. Skuggan den äldre var sedan iskall och lade in pucken genom Ville Koivulas femte hål.

Organisationen, främst i hemmalaget, var dålig under den första perioden med vissa Hawaiitendenser som logiskt resultat. Redan efter tiotalet minuter hade publiken fått se mer målchanser än vad man fick under hela onsdagsmatchen. Närmast ytterliggare ett mål var Luleå i fem-mot-tre, där Karl Fabricius brände ett jätteläge. Övriga chanser var åt båda hållen, men Luleås var såväl vassare som fler.

I andra perioden blev spelet något mer strikt och Skellefteå såg mer jämlika ut med Luleå än man gjort i den första ronden. Stundtals spelade man rätt bra men lyckades inte heller nu överlista landslagskeepern Daniel Henriksson, detta beroende dels på svårigheter att riktigt trycka fast sig i zon, dels att man inte ville riskera att göra fula mål och därför gärna passade pucken vidare i bra skottlägen.

Efter en lovande andraperiod slängde Skellefteå redan tidigt i slutakten bort eventuella möjligheter att vinna matchen; slappt försvarsspel gjorde att Petter Nilsson kunde smyga upp från sin backplats och på passning av Tomas Berglund direktstöta in 3-0 och därmed avgöra matchen. Sedan hade Skellefteå under resten av matchen några hyfsade försök att få hål på Henriksson, men utan framgång.

Sammanfattningsvis en rätt trevlig tillställning, därifrån Luleå såklart kan ta med sig ett bra resultat och att man hållit nollan. Skellefteå å sin sida kan visa på några ljusa punkter, som att man skapade rätt bra med målchanser mot bra motstånd, samt att man i de två sista perioderna faktiskt inte släppte till så fasligt mycket, utan höll uppe spelet fullt hedervärt mot bättre motstånd.

Luleå saknade för dagen målfarliga spelare som Linus Fagemo och Hans Huczkowski, skicklige backen Pavel Skrebek samt några mindre upphetsande namn. I Skellefteå saknades backarna Fredrik Lindgren och Johan Åkerman. Åkermans frånvaro var ytterst märk- och kännbar i power play, lagets normalt sett främsta vapen som man i dag spelade rätt mediokert.

I Luleå plussas det för Daniel Henriksson förstås, men även centern Kamil Brabenec som var bra i alla moment matchen igenom. Skuggan Nilsson stundtals rolig att se när han får leka med motståndare som normalt huserar på en lägre nivå. Karl Fabricius såg otippat stark ut i kroppen och var rätt bra tillsammans med sin kedjekamrat Magnus Nilsson. Backparet med nyförvärvet och ytterst spelskicklige Määntylä tillsammans med jättetalangen Fransson också trevliga bekantskaper.

I Skellefteå handlade det mycket om finska spelare. Ville Koivula fortsätter spela bra i målet, Tomi Hirvonen skapade målchanser med sin slughet och Pekka Poikolainen var med mycket stabilt backspel lagets bäste spelare. Fjolårets hackkycklingar Pär Holmqvist och Fredrik Krekula verkar ha ryckt upp sig och Daniel Hermansson hade några bra initiativ. Normalt kreativa spelare som Johan Ramstedt, Fredrik Näsvall och B-O Karlsson var tandlösa.