Vi har redan haft en Frågor och svar-artikel inför Norra Allsvenskans start, så här följer då ett tips på sluttabell och lag-för-lag-genomgång. Som redan konstaterats är tre av de fyra SuperAllsvenskan-platserna ganska lätta att tippa, medan den återstående då är ganska så knepig. Nästan svårare att få in alla SuperAllsvenskan-lag nu än i fjol, så att vi då hade alla rätt i vårt tips är kanske inte så mycket att skryta om.  

När den södra derbygruppen bör vara den klart starkare kan man ju tänka att chanserna ändå är rätt stora att två norrlag går vidare, i och med att söderlagen tar ut varandra. Men här nedan är ändå tre lag från södra serien utgångstipset till SuperAllsvenskan. Visst lär topplagen Gnaget, Hammarby och Nyköping tappa en del poäng till varandra och kanske även några till Huddinge, men styrkeförhållandena dom emellan ser rätt lika ut som de gör för eventuella norrlag som bakom Skellefteå skulle kunna tänkas göra upp om en fjärdeplats i serien; Björklöven, Piteå och Sundsvall lär också knycka poäng av varandra hejvilt, så följaktligen blir det mötena utanför derbygrupperna som till stor del fäller avgörandet. Nämnas kan ju också att senast det var derbygrupper á sex lag, 2001/2002, gick tre lag från den då klart starkare Norra gruppen vidare (hur Hammarby då kunde missa avancemang trots att man kunde hämta gratispoäng mot Tierp, Almtuna, Arboga och Huddinge, de senare som då var klart sämre än nu, är än i dag en gåta).

För seriens skull får man väl hoppas att det blir en spännande kamp om fjärdeplatsen, då de tre topplagen riskerar att göra toppstriden avslagen ganska snabbt och för bottenlagen blir det ju inte spännande förrän i fortsättningsserien.

Då undrar ni säkert hur serien slutar? Det blir såhär:  

1. Skellefteå

Fråga: Är årets Skellefteå bättre eller sämre än det lag man kom trea med i kvalserien i fjol? Vem vet. Man har tappat många och bra spelare, men ersatt dessa med många bra nyförvärv. Kanske är Tomi Hirvonen bättre än Patrik Ekholm, eller så inte. Fast i serien som gäller nu är det viktiga inte att dividera kring om Skellefteå blivit bättre eller sämre, utan hur de står sig mot sina motståndare. Och Skellefteå har förmodligen seriens bästa trupp på det hela taget. Dessutom har man den stora fördelen med derbygrupperna, då Skellefteås norra del ser betydligt enklare ut än Bajens och Gnagets, samt att man med Wolf Taavola som tränare kanske blir något tråkigare och gör färre mål än under Pasi Mustonen, men lär slarva bort mindre enkla poäng. Detta talar för att man byter upp sig från fjolårets andraplats i NHA till serieseger, oavsett om truppen är något bättre eller sämre. You win some, lose some, it’s all a game to Peo Larsson och Skellefteå kommer dominera i norr i år.

2. Gnaget

Uppträdde ojämnt i grundserien och SuperAllsvenskan i fjol för att sedan komma starkt i play off och kvalserien och fick i och med det en positiv avslutning på säsongen (bara dårar trodde på direkt återkomst till elitserien för Gnaget). Har en del tunga förluster på papperet såsom Anders Gozzi, Jan Huokko och Yared Hagos, men man inte ska lägga alltför stor vikt vid dessa; Gozzi lyckades visserligen skrapa ihop en pinne per match i grundserien i fjol, men var märkligt anonym många stunder, Huokko var säkert en viktig kugge men ändå en stor besvikelse och var aldrig ens nära att utmana Oduya och Åkerman som Norra seriens bäste back, vilket man hade väntat sig av mannen som skjutit 21 elitseriemål på en säsong från sin backplats och som inte ens fyllt tretti. Vad gäller Hagos har han aldrig helt levt upp till sin hype och var faktiskt inte särskilt tongivande i fjol. Andreas Jämtin kommer förstås saknas med sina 25 mål i fjol, men Gnaget har värvat bra ersättare. Patrik Wallenberg kommer från TIK där han noterade personbästa i Elitserien med fina 17 poäng och senast han spelade i Norra allsvenskan gjorde han 99/00 24 pytsar för Hammarby. Han kommer att kosta er många bananer i Drömligan, liksom Roger Jönsson som sina tre senaste säsonger gjort 135 poäng på 125 matcher i allsvenskan. Även Johan Forsander kan bli en stabil offensiv kraft efter en anonym säsong i Djurgården. Dessutom har Gnaget kvar 83:an Mattias Beck som i fjol var en av seriens roligaste spelare och som lär bli ännu bättre i år, samt att Roger Rosén som hade en kass säsonginledning i fjol kanske kan vara i normal form hela säsongen nu. Lägg därtill att man fått en bra back-up-keeper i Ola Nilsson att konkurrera med ojämne Jocko Apa och att respekterade Jimbo Brithén är ny tränare och Gnaget ser ut som det intressantaste Stockholmslaget.

3. Hammarby

Har tappat två spelare till Djurgården; Johnny Oduya blir ett stort avbräck, Tomas Kollar blir som mest ett litet. Annars har det man tappat mest varit spelare med potential men som i fjol inte fick ut den; Martin Fjällby lyckades inte med begränsad speltid vara den måltjyv han gjort sig känd som, Kim Cannerheim drogs med skador och Gustav Gräsberg blommade inte ut heller sin andra seniorsäsong som junior. Bland nyförvärven är de största namnen norrmännen Marius Trygg och Mads Hansen, vilket väl framstår som helt naturligt med Leif Boork som sportchef. Inga stjärnnamn, men med Boorkens norska know-how kan man anta att de är välscoutade och kommer passa bra in i lagbygget. Boorken tror också på ett genombrott i år för Daniel Rafner, som plockats in från Djurgården, och vem vågar säga emot? Men det som Bajen främst saknade i fjol var den riktiga spetskompetensen och det känns tveksamt om man lyckats knyta till sig den nu heller, så fortfarande ser inte Bajen ut som någon riktig elitkandidat. Dock har de ju ett mycket stabilt allsvenskt gäng som enkelt kommer att ta sig vidare till SuperAllsvenskan. Sedan finns inte så mycket mer att tillägga.

4. Nyköping

Att sätta Nyköping som fjärde lag känns en aning.. tveksamt. Man missade SuperAllsvenskan i fjol med fyra poäng, ingen jättemarginal förvisso, och har sedan dess gjort tunga förluster. Urban Omark och Roger Jönsson var lagets poängmaskiner, Bjarne Hurtig en toppback. Alla är borta. Janne Salpa och Fredrik Håkansson är väl inte riktigt lika tunga förluster, men man tappar där ändå två hyfsade poängmakare. Vad som då talar för att laget ska förbättra fjolårets sjätteplats med fyra poäng upp till SA-strecket är dels att man värvat hyfsat bra ersättare, men kanske främst att två av lagen som i fjol slutade före Nyköping, Sundsvall och Björklöven, också gjort mycket tunga förluster. Kim Cannerheim hade en misslyckad fjolårssäsong i Bajen där han drogs med skador, men har stor kapacitet och är bara 25 år, hittar han bara sig själv igen har Nyköping där fått en center av allsvenskt toppsnitt. Artis Abols som återvänder efter en säsong i Danmark har sedan han kom till Nyköping 99/00 gjort 121 matcher och snittat en poäng/match (51+70). Givetvis kommer han näta en del även i år. Från ett annat grannland, Norge, ansluter Henrik Höglund som är en stor rightare med scoring touch, om än något ojämn. Daniel Johansson från Piteå känns som en både stabil och smart värvning som antagligen kommer att göra mer nytta för laget än exempelvis Salpa gjorde. Framåt har man sedan i fjol också kvar intensive och poängplockande Miika Männikkö samt Niko Halttunen, som i fjol gjorde en oväntat lyckad comeback i svensk hockey, så där ser det ju bra ut för NH. Vilket det också gör på målvaktssidan, ett år i allsvenskan kan vara precis vad Johan Asplund behöver och är rimligen en förstärkning gentemot Stefan Lindqvist. Vilt flaxande Mikael Törnqvist finns kvar och håller ju bra de gånger han kommer kastas in. Däremot är det tunt med namn på backsidan just nu, främst att de inte är tillräckligt många. Återstår att se riktigt vad som plockas in både innan serien startar och under den, men att Andrei Matitsin är och provspelar är väl inget styrkebevis. Detsamma gör Herman Hultgren och det vore märkligt om man inte skrev kontrakt med honom. Missar man SA lär det vara försvaret som brister. 

5. Björklöven
Efter en misslyckad fjolårssäsong och en kaotisk sommar är det ett rejält bantat Björklöven man får se i år, där tidigare utfyllnadsspelare får större ansvar och måste växa med uppgiften. Vad kan Mats Lavander och Anders Lönn prestera som nyckelspelare? Kan Jonas Hedberg med mer speltid åter bli den trots allt ganska festlige figur han var i Boden för två och tre säsonger sedan? Och så fortsätter det. Men vad man säkert kan slå fast är att årets Björklöven, oavsett placering i tabellen, blir en bra utvecklingsplats för den kull talangfulla spelare med Kristofer Persson, Daniel Sondell och Filip Hollström i spetsen som finns i laget. Hur många av lagets ungdomar som redan i år verkligen kommer att tillföra något av värde strikt resultatmässigt vet man väl inte, men det blir intressant att följa. Lagets offensiv är ett frågetecken, men bakåt har ju Löven faktiskt kvar många namn av högsta allsvenska klass; Tobias Lundström är trots oförmågan att täppa igen femte hålet en av seriens bästa målvakter och Tomas Sehlstedt en fullgod back-up, 82:an Erik Andersson är nästan löjligt skridskostark och var redan i fjol en toppback i allsvenskan, Mattias Hedlund och Jörgen Hermansson är så stabila man kan bli på isen, även fast de går sönder lika ofta som en gammal Ford, och värvningen av P-A Lundström ger ytterliggare tyngd till försvaret. Sedan får de ju hoppas att oprövade tränaren Jan Karlsson kan påminna dom igen hur man ska spela försvarsspel efter två säsonger med Randy Edmonds. Med en tajt defensiv kommer laget att slåss om en SuperAllsvenskan-plats och kan inte räknas ut bara för att deras stjärnor lämnat. Björklöven är jobbiga när man räknar ut dom, säg bara ”99/00” till någon av deras supportrar och deras ribbor hamnar på nivåer som Stefan Holm i Vallentunas tränarstab bara kan drömma om. Med ”Du och jag mot världen” på omklädningsrummets bandspelare i år istället för ”Givin’ up food for funk” kommer man att göra en riktigt respektabel insats, trots allt.

6. Piteå
Ja, Piteå är charmiga, de har 77-kedjan och en rolig tränare. Men nej, de kommer inte i år heller att gå till SA. Även fast serien kanske blivit sämre är det svårt att tro att ett lag som i fjol var 21 poäng från en SuperAllsvenskan-plats utan markanta truppförändringar, om än deras kontinuitet också är ett plus, ska gå dit i år. Speciellt inte då förlusterna av Daniel Johansson, Karl Fabricius och Matias Loppi spontant känns som minus jämfört med värvningarna av Mikael Boman, Niklas Strängdahl och Jonas Floberg. Däremot kommer man säkert fortsätta att spela med ett klurigt anfallsspel, Magnus Berglund kommer att charma flickor längs hela norrlandskusten med sin mustasch och hjälmen upptryckt i pannan som signalerar ”devil may care”, men till att bli mer än ett lag som sofistikerade hockeykännare säger sig uppskatta räcker det inte. Inte i grundserien i alla fall. Att nå play off via fortsättningsserie vore ett bra resultat för PHC och även fullt realistiskt. 

7. Huddinge
Om nu tipset att Nyköping går till SuperAllsvenskan slår in blir Huddinge den störste förloraren på de ojämna derbygrupperna. Hade man varit i den norra serien hade man varit en outsider till SuperAllsvenskan, nu blir utgångstipset istället den undre halvan av tabellen. Man har haft minst spelaromsättning i serien och har då givetvis fått behålla mycket av det lag som i fjol tog sig till play-off. Huddinge är bevisat svårspelade på sin trånga hemmaplan där de effektivt kan utnyttja ytorna och låsa till när det behövs, samt en rätt bra målvakt i Jan Axtilius. Framåt blir 83:an Andreas Falk det stora namnet i vad som garanterat blir hans sista säsong i allsvenskan. Men på det hela taget har man något för få klasspelare, något för ojämn trupp och något för bra derbygrannar för att förbättra sjundeplatsen från i fjol, som blir tipset även nu.

8. Sundsvall
Sundsvall kom femma i fjol men har sedan dess tappat profiler som Jimmy och Jimmie Lindström, Martin Romö och Markus Sjöberg. Två rätt intressanta 83:or från Timrås juniorlag har plockats in för att täcka dessa, samt finnen Jarkko Väänänen som inte gjort något speciellt i SM-liiga och med Robert Vavroch och Jonathan Zwikel i färskt minne känns Bobcats-succén långt ifrån given för honom. 85:an Liam Lindström är en kul framtidsvärvning, men ingen tror väl att han är kapabel att styra någon skuta redan nu på vuxennivå? Mathias Svedberg återvänder i alla fall till Sundsvall, 34 år gammal, och hoppas ska ge än mer stabilitet åt den backsida som på papperet ser ut som truppens största tillgång med tjeckiska backarna Puncochar och Striz, samt en till ålderman i Tomas Nänzén. Jimmy Danielsson blev inte den toppmålvakt man hoppats på i fjol och måste höja sig för att Bobcats ska överraska. För viss skrällpotential finns det i laget, men då måste fingertoppskänsla visas och alla bitar falla på plats. Och när var sådant senast synonymt med Sundsvall?  

9. Boden
Det var faktiskt bara två säsonger sedan som BIK tog sig till Kvalserien, men efter fjolårets säsong från helvetet för BIK-fansen ställs i år inga andra krav än att hålla sig kvar och överleva, vilket man åtminstone sportsligt kommer att klara. Man ser förvisso svagare ut än övriga lag som lär hålla till i seriens mittenregion, men samtidigt har man den rutinen att man inte ska behöva oroa sig för att åka ut. Jocke Gunler, Dennis Ejdeholm och bröderna Nordberg lär borga för att man slipper den riktiga bottenstriden och kanske kan vi få se ett genombrott i år för 83:an Tobias Renlund? För att prata i lokaltidningsrubriker föll Bodens fästning i fjol, det kan komma att ta tid att bygga upp den igen och de banjofans som under årens lopp retat upp sig på Hedberg, Tellström, Nordin och övriga delar av det gamla aggressiva, svårspelade BIK kan nu utbrista i den gamla punksloganen ”Oh, Boden! Up yours!”.

10. Almtuna
Nykomling som spelade allsvenskt så sent som 01/02 och sitter i den fina positionen att som nykomling kunna ställa upp med några riktigt starka namn. Fredrik Zetterling var med och spelade upp laget från ettan och finns kvar i laget. Han hette tidigare Ohlsson och spelade i Nyköping där han var en stjärna. Dessutom har Niklas Bjurman värvats från Halmstad där han i fjol gjorde 20 mål. Unge och kvicke miniliraren Fredrik Abrahamsson var ineffektiv men ofta rolig att se i Bajen i fjol och kan i en större roll utvecklas till något riktigt bra, han gjorde ju bra ifrån sig 01/02 i just Almtuna. Av övriga nyförvärv har i princip samtliga meriter från allsvenskt spel. Allra mest rutinerad är Martin Öhrstedt från Nyköping och mest lovande är Johan Agu från Ö-vik, båda backar. På backsidan kan man också notera att Mad Max Österberg finns i laget, en gång i tiden hypeback i Lövens dåvarande SuperElitlag. Tillsammans med aggressive Håkan Jansson kanske han kan se till att derbymötena mot Vallentuna, som lär bli lagets främsta rival tabellmässigt, kan bli riktigt blodiga tillställningar.

11. Vallentuna
Gav under Peter Ekroths ledning ett minst sagt aggressivt intryck i fjol. Nu är Ekroth borta, så kanske är det en lugnare upplaga av Vallentuna vi får se i år. Men i tabellen lär det inte märkas någon större skillnad då VBK även i år kommer hittas i bottenstriden. Har haft stor spelaromsättning och flera av de få som gjorde fina insatser har försvunnit till bättre klubbar, men Nicklas Lindberg som på fjolårets 42 matcher gjorde 32 poäng är i alla fall kvar. Dessutom har Martin Fjällby återvänt och kommer att betyda mycket för lagets offensiv och kan kanske bidra till att de snuvar sina bottenkollegor på några poäng. Fjällby misslyckades i Hammarby bland Söders skurkar med sina pickor och rackartyg, men hemma i Roslagen igen och med mycket speltid kan han kanske återupprepa dom 20 mål han svarade för senast han spelade allsvenskt med Vallentuna. 

12. Teg
För första gången finns två lag från Umeå med i nuvarande allsvenskan och Björklövens lågbudgetsatsning kom olägligt för nykomlingen Teg, då det innebär att många tänkbara nyförvärv bland yngre spelare hamnade i Lövens a-trupp istället för Tegs. Antagligen hade chanserna att skramla ihop ett hyfsat gäng varit bättre om man gått upp till fjolårets säsong istället, då Björklöven fortfarande levde i utlandsproffsens och satsningarnas sköna värld. Nåväl. När man tappat Mikael Boman till Piteå blir Henrik Paulsson den klart mest intressante spelaren i Teg; återstår att se om den tanige rightaren som öst in mål i ettan senaste säsongerna verkligen klarar allsvenskan, då det inför i princip varje säsong har ryktats om att Löven ska plocka in honom. Mycket möjligt att han hänger några baljor, men känns han lika vass som bottenkollegornas stjärnor som Fredrik Zetterling, Martin Fjällby och Niklas Bjurman, där samtliga sedan tidigare visat att de kan prestera på allsvensk nivå? Nä. Annat i anfallsväg verkar vara Jörgen Lundström och Johan Bergmark, ingen med några erfarenheter från allsvenskt spel. I Teg finns förstås också Löven-rejects där de två namnkunnigaste är backarna Niklas Odeblom och Peter Johansson. Den sistnämnde blev klar sent och alla som har mycket rutin är såklart till stor hjälp för en nykomling, men man ska heller inte lura sig själv att det rör sig om något mer än en rätt medelmåttig back med bra arbetsmoral. I mål finns troligtvis Jimmy Bjennmyr som etta, som bland den här sidans läsare förmodligen mest är känd för ett kort och misslyckat gästspel i Skellefteå när man förlorade mot Tierp på hemmaplan 00/01. Vad nu det säger? Inte så mycket, kanske. Allt som allt har Teg seriens mest oprövade trupp. Dessutom kommer de från den svagaste av division 1-serierna, därifrån de flesta av spelarna har sina erfarenheter. Övriga förmodade bottenlag som Vallentuna och Almtuna har förvisso inga stjärntrupper, men ändå spelare med betydligt mer erfarenhet.