Lokalpressens granskning

Nyheterna om Björklövens ekonomiska misslyckande började krypa upp i offentlighetens ljus under sluttampen av förra säsongen, och det var aldrig någon av de mest meriterade journalisterna på Västerbottens-Kuriren eller Västersbottens Folkblad som stod för avslöjandena. Medan dessa damer och herrar fortsatte med deras högexplosiva reportage om Sikeås handbollsherrar, grävde före detta webradioankaret Adam Savonen i klubbens handlingar. Oavsett om motiven till grävandet var karriärism, genuint intresse eller något annat förtjänar Savonen beröm för sitt kurage och för att han tog tag i något som ingen av de gamla rävarna på tidningarna ville bemöda sig med. Historierna om Lövens misskötsel är obekväma att skriva om man gillar sitt eget ansikte reflekterat i stjärnglansen från superstjärnor som Göte Wälitalo och Anders Lönn. Kan det vara så att vissa av dom som avlönas för att granska och rapportera inte vill skaka i vänskapsrelationer som byggts upp med personer inom föreningen genom årens lopp? I sådana fall vore det inte första gången det hänt, och mina erfarenheter säger att det är vanligt.

Fantastiska Förening

Den svenska formen av idrottsföreningar är åtminstone i teorin demokratiska organisationer som ägs av medlemmarna och som inte drivs av ett direkt vinstintresse hos enskilda ägare. Istället är idrottsföreningarnas syfte att skänka medlemmarna och de som engageras av föreningen största möjliga glädje. I sportens värld är detta förstås höga tabellplaceringar och bra ungdomsverksamhet.

Detta är sant så länge som föreningen inte bestämmer sig för att bli ett aktiebolag och låta folk köpa andelar i densamma, som de sedan hoppas på lämplig avkastning på. Det demokratiska ägandet av föreningarna är som en socialistisk dröm, och fungerar så länge maktens arrogans inte letat sig in bland korridorerna på kansliet.

Björklöven är inte annorlunda än någon annan förening, samlar man nog många medlemmar som vill sluta upp på årsmötet för att avsätta en styrelsemedlem eller diskutera viktiga frågor är det deras rätt, och en sådan rörelse startade också, tyvärr utan någon vidare styrning. Enligt rapporterna så kom de flesta till föreningens årsmöte och hoppades som dom svennar dom är att någon annan skulle visa vägen. Även om så skedde, och supportrarna fick gå hem besvikna över att ha blivit utmanövrerade, så ligger ansvaret för detta hos de som sitter med makten inom föreningen.

Det bör rimligtvis vara den mötesordförandes skyldighet att se till att medlemmar som vill säga något får möjlighet att komma till tals. Lövens ledning visste självklart om att det skulle dyka upp människor som var missnöjda med hur föreningen skötts och man valde den maktfullkomliga vägen att hantera problemet - genom att manövrera sig förbi dessa med den mötesvana som medelålders lokala lobbyister har anskaffat sig.

Hammarberg

Omslagspojken för Lövens misslyckande är pepparkakskungen Mats Hammarberg, som slutat som ordförande i föreningen men fortsatt som styrelsemedlem. Antagligen är det mångas brist på kompetens som styrt Löven mot fiaskot som förlamat föreningens sportsliga muskler för år framöver, men Hammarberg är den som lyft fram bland annat färre derbymatcher mot Skellefteå som anledning till misslyckandet (och detta var ändå hans bästa argument!). Förutom det så har det också varit medias fel som skrivit taskiga saker. Sämre anledningar till misslyckandet går knappt att hitta. Om det är så att man märker att man inte kommer få in nog med pengar för att nå önskat resultat förstår varenda jävel att man får skära i kostnaderna illa kvickt; för en enkel lektion, se Bodens IK som istället för att värva Zarley Zapalapski gjorde det radikala och gjorde sig av med Johan Tellström och B-O Karlsson, deras två bästa spelare.

Det har inte funnits någon turbulens i Boden under sommaren, om än det även fortsättningsvis är lågbudgetsatsning som gäller. Men dom har inte behövt ta till "allsvenskan superlåg", budgeten som "ingen" i Löven trodde skulle behövas trots transatlanterna som dök upp just innan värvningsstoppet.

En annan sak med Hammarberg som gjorde att en och annan Skellefteåsupporter fick deja vu-upplevelser är historien om miljonsponsorn som gick upp i rök, enligt Hammarberg kanske på grund av de negativa vibbarna kring föreningen. Detta känns igen, Skellefteå hade också under sina krisår nära förhandlingar med en miljonsponsor som man sedan skamset fick rapportera "hade blåst föreningen".

Historierna är inte helt identiska, men mystiska sponsorer som skulle räddat föreningen om det inte varit för faktorer utom styrelsens kontroll känns som ett billigt sätt att försöka ducka från kritiken.

Trots supportrarnas missnöje kommer Hammarberg alltså att fortsätta, och oavsett hur många procent av misslyckandet han egentligen är ansvarig för bör han ha lämnat skeppet. Om inte annat för att han är en symbol för den skadade trovärdighet som Löven har i allmänhetens ögon (och bland allmänheten finns inte bara pöbeln utan också dom med stålars).

Klubben är er

Som rebellrörelse har webbplatsen The Club Is Mine uppstått, och några personer har tagit på sig rollen som astmatiska cigarrökande rebelledare och energiskt ägnat sig åt att tala med före detta Lövenprofiler som vågar ta bladet från munnen. Initiativet är intressant och bör applåderas, men det återstår att se om det blir mer än ett forum för gnäll som kommer vars syrliga inlägg kommer att bytas ut "Bjööörk-Löööö-veeen, ooh"-inlägg så snart Löven skräller och tar några poäng från Apstaden. Initiativtagarnas hängivenhet ifrågasätter jag inte, däremot de som önskar en ledare att följa och som då det kommer till kritan kanske hellre ser på dubbelavsnitten av "Nanny" på TV3 än gör direkta aktioner.

Om det verkligen mobiliseras någon form av organiserade protester vore det fantastiskt, Sveriges idrottsfans har långt kvar till den ändå mediokra standard som någon proteströrelse satte då man sabbade Slitz beachvolleyturnering genom att gömma glasskärvor i sanden.

Jag kan inte hjälpa det, men jag ler inombords av beachvolleyprotesten och tycker att den var naivt charmig. Jag skulle också tycka det var kul om de personer som önskat Lövens sportgrupps avgång satte en ny standard i idrottens Sverige genom någon oväntad aktion.