|
SENASTE
NYTT
|
05 01 13
Hammarby 3, Skellefteå 4
|
Returer, spelvändningar och kanadicker på Hovet
Efter en grundserie där man inte fått försvaret att stämma, tätade Skellefteå AIK till defensiven ordentligt i Superallsvenska premiären mot Nyköping som vanns med 1-0. Men säg det gnugg som varar, Skellefteå var snabbt tillbaka i gamla synder: i gårdagens bortamatch mot Hammarby hade laget redan under de tio första minuterna släppt till två 2-mot-1-lägen efter spelvändningar, där båda resulterade i Hammarby-mål. Trots det kunde Skellefteå vinna matchen med 4-3 sedan Magnus Wernblom avgjort med 37 sekunder kvar. Segern var på det hela taget rättvis, om än tillfälligheterna gjorde att den främst berodde på svagt målvaktsspel från Hammarbys sida; Christopher Heino-Lindberghs skada gav Mattias Öhrling från Uppsala chansen, men han visade ingenting som tyder på att han är redo för spel på den här nivån.
Första perioden började, inte oväntat, rätt avvaktande med småchanser åt båda hållen; för Bajens del hade bland annat Taylor Pyatt ett skott som Sean Gauthier släppte en onödigt farlig retur på, för AIK missade Tomi Hirvonen i princip öppet mål på en retur sedan Johan Ramstedt gått runt kassen och avslutat i förstaläget. Apropå ovannämnda returer kan det nämnas att sådana fanns det gott om till en början då varken Öhrling eller Gauthier hade någon vidare koll på returhanteringen. Gauthier växte dock successivt in i matchen, vilket inte kan sägas om Öhrling.
Nu har vi talat om spelvändningar och målvaktsreturer och det kan därför tyckas vara på sin plats att tala om målen som föll i första perioden; två spelvändningar som Hammarby förvaltade samt två enkla returer som AIK:are kunde slå in. Bajens första mål kom efter att AIK tappat folk då backen André Mattsson varit på en offensiv utflykt. I efterföljande kontring kom Bajens NHL-snubbar Jamal Mayers och Taylor Pyatt 2-mot-1, Mayers serverade en perfekt passning och Pyatt lyfte in pucken högt bakom en chanslös Gauthier. AIK kunde svara genom Jimmie Eriksson som slog in en, som sagt, enkel retur på skott från Anders Söderberg. Sedan var det dags för spelvändning igen, den här gången efter att Hirvonen-kedjan haft en ganska bra sekvens i Bajen-zonen momentet innan, men Johan Åkerman hängde inte med hem och det blev ett nytt 2-mot-1-läge. Den här gången avslutade trollgubben Johan Molin och Gauthier var ännu en gång utan chans. För övrigt det enda meriterade Molin umärkte sig med under matchen. Den av Hammarbypubliken utbuade Andreas Paulsson kvitterade med ännu ett enkelt returmål. Skönt sätt för honom att svara på publikens buanden, men själva målet kändes mer som ett mål om görs vid ställningen 7-1 mot Almtuna, än en kvittering i en Superallsvensk match.
Gauthier hade redan till andra perioden stabiliserat sitt spel väsentligt och svarade för några bra parader, innan målvaktskollegan Öhrling tappade in ett skott, hyfsat långt utifrån och med fri sikt, från Marcus Kristoffersson efter sisådär åtta minuters spel. Andreas Nyberg hade innan målet haft en klockren ribbträff då han gled igenom Bajen-försvaret efter en snygg överlämning på blålinjen av Drake Berehowsky. Efter Kristofferssons 3-2-mål tog AIK över vad som tidigare varit en ganska jämn match och resten av andra perioden dominerades kraftigt. Här borde också matchen ha avgjorts, närmast var Johan Åkerman med en riktig jävla rackabajsare i stolpen, men Öhrling och Bajen lyckades flaxa sig kvar i matchen. Även Wernblom och Mikaelsson hade riktigt bra chanser. Istället hade Bajen inför sista perioden bara ett mål upp.
Dock verkade AIK ha ganska bra koll på händelserna i tredje perioden, om än man tappade det offensiva initiativet man haft i den andra. Men i power play, med halva perioden spelad, studsade pucken på en skridsko framför AIK:s mål och ställde Gauthier helt. När Jamal Mayers då bara petade in pucken var det en av hans mindre ansträngande prestationer för matchen, däremot hade samme Mayers i momentet innan gjort ett bra jobb som höll kvar pucken i AIK:s zon.
Skellefteå hade chansen att avgöra kort därefter när Joakim Lundberg med sju minuter kvar drog på sig en ytterst onödig slashing-utvisning, men man fick inte kraftspelet att stämma. Hammarby hade dock en jättechans att avgöra, då ett inspel från kanten styrdes upp mot ena krysset av en AIK:are, men Gauthier svarade med matchens räddning för att rädda laget från självmål: en svettig plock, nästan liggandes i luften då han redan påbörjat en sidledsförflyttning åt andra hållet.
När så allt pekade mot ett kryss jobbade Marcus Kristoffersson på ett förnämligt sätt fast pucken i Hammarbys zon, fick fram den till Hirvonen som i sin tur hittade Magnus Wernblom framför mål. Och 4-3 var ett faktum med 37 sekunder kvar.
En ostadig matchinledning av AIK, som dock skärpte till sig allt eftersom, både försvarsspelet som helhet liksom Gauthier, som tidigare nämnts. I termer av rättvisa och orättvisa, kändes Skellefteå som det bättre laget, främst för den andra perioden och att Bajen senare inte skapade särskilt mycket fram till kvitteringen, som i det läget kändes onödig för Skellefteå. Samtidigt kommer man inte ifrån att målen Skellefteå fick var enkla och den största anledningen till seger. Matchen i sig var av typisk SuperAllsvensk karaktär, det vill säga ganska avvaktande spel från båda håll och med tveksamt underhållningsvärde för den som kikar efter individuella glansnummer.
Bajens i särklass farligaste anfallsvapen var kedjan med Mayers och Pyatt, där Mayers var den stora stjärnan och matchens självklara profil. Lite starkare, lite kvickare, lite fräckare än övriga spelare på isen. I övrigt hände det en del bra saker kring Johan Hägglund.
Kristoffersson hade tur på målet, men var Skellefteås bäste med eller utan mål; förarbetet till Wernblom var underbart och arbetsinsatsen gjorde nytta över hela matchen. Kedjan med honom, Hirvonen och Ramstedt hade dessutom hyfsat flyt i spelet stundtals.
Det kan inte sägas om lagets förstakedja med Jimmie Ericsson som center mellan Anders Söderberg och Magnus Wernblom. Trots det skapades en del chanser, och kedjemedlemmarna svarade ju för två mål, men dessa känns mest som resultat av individuella prestationer snarare än bra spel av kedjan. Det ser omständligt ut i uppspelen, man spelar sig sällan genom mittzon med fart, och så vidare. Frågan om puckkåte Ericssons lämplighet som center i den här kedjan kvarstår.
Chad Hinz fick stort förtroende och förtjänade det med klokt centerspel och bra beslut hela tiden. Han var alltså den kvalitativa tvåvägsspelare man kunde hoppas på när han värvades, vilket förmodligen kommer visas mer i SuperAllsvenskan än grundserien. Om än det fortfarande vore skojigare med en renodlat offensiv joxare istället.
Jörgen Sundqvist och Martin Johansson var AIK:s bästa backpar. Att Sundqvist är en klippa är väl känt, men även ifrågasatte Johansson gjorde en prickfri insats och bidrar onekligen till en höjning av spelskickligheten på backsidan.
Matchens fem stjärnor:
5. Jamal Mayers, Bajen
4. Marcus Kristoffersson, Skell
3. Chad Hinz, Skell
2. Jörgen Sundqvist, Skell
1. Taylor Pyatt, Bajen
. |
|
text: Mikael Bordin |
. |
|
|
|
|
|
|
| NOTISER |
|
|
[Peter Westermark 04 10 31]
|
Andreas Paulsson stod för tre mål då Skellefteå storvann mot Uppsala med 10-1. Olow Sundström, ännu ett spöke från i våras, spelade upp till sin kapacitet i Uppsalas mål. Matchens största story var trots allt Carl-Johan Klints mirakelräddning i den första perioden där C-J rädddade laget efter att laget varit totalt överspelat efter en tekning. Det kan ha varit vändningen i Klints AIK karriär. Långa ovationer för prestationen och ett säkert spel var följdeffekten i kvällens match.
|
|
[Peter Westermark 04 10 04]
|
Teg överraskar inte bara på isen, nu visar klubben också att de har den mest uppenbara känslan för stil av alla hockeyklubbar i.. ja, i hela världen. Det fantastiska består av att klubben, under rubriken Tegshow (!), bjuder alla som heter Marklund eller Lundmark på gratis inträde i hemmamatchen mot Skellefteå. Det är bara måndag och oavsett vad som händer resten av veckan så vet vi att detta är veckans nyhet i AC-hockeyn.
|
|
[ 04 10 02]
|
Pasi Mustonen, mannen med de gräsliga sockarna, har lagt tränarkarriären på is och blivit rektor för John Bauer-gymnasiet i Skellefteå. Pasi blev känd som mannen som fick korrigeringsvätskan att flöda i Boden och som den ende hockeytränare i Skellefteå i modern tid som avtackats med en banderoll modell skitastor istället för en tunna med tjära och fjädrar. Lycka till Pasi!
|
|
|
|
|
|
|
