|
|
|
SENASTE
NYTT
|
04 11 18
Skellefteå 2, Björklöven 2
|
Det tredje derbyt för säsongen mellan Skellefteå AIK och Björklöven blev det mest dramatiska hittills. Två – två slutade matchen efter att Anders Söderberg kunnat peta in en lös puck med dryga minuten kvar efter vad som var Tobias Lundströms kanske enda misstag under matchen.
I den första perioden såg Skellefteå segare och tyngre (i negativ bemärkelse) ut än Björklöven. Teorin är ju att det brukar vara tvärtom för lag som kommer från speluppehåll. Löven kunde också få matchens första mål efter att Jonnie Karlsson frispelats mitt i slottet och avslutat distinkt. Skellefteå får efter det några powerplay som man gör sitt bästa för att slösa bort på ingenting.
I den andra perioden kan Löven göra 0-2 efter att ha fått ett långt tryck i Skellefteås zon. Lövenspelarna han byta en hel femma, medan Skellefteå bara han byta en ytter. Tricket för AIK i ett sånt läge är förstås att få ett spelavbrott, men Martin Johansson som fick chansen att två gånger göra rejäla rensningar stod istället för mesiga halvmesyrer som knappt orkade ur egen zon. Efter det bytet skulle det här bli en eländig kväll för Johansson, som tidigare stått för en underbar genomåkning i första perioden då han serverade Jimmie Ericsson framför mål.
Skellefteå tar över
Skellefteå tar tag i pucken och förflyttar spelet konstant ner till Lövens zon efter 0-2. Spelet funkar väl inget vidare, och chanserna då AIK får dom utnyttjas riktigt dåligt. I kraft av spelövertaget får också Skellefteå ett antal powerplay, men inget särskilt händer. Ingenting förrän den tredje perioden i varje fall. Skellefteå får precis den start man önskar då Chad Hinz kan trycka in en retur i spel 5-mot-4 och kanonaden skulle fortsätta mot Lundström i målet.
Till sist kommer också kvitteringen då Tobias Lundström inte limmat Jimmie Ericssons lösa puck. Pär Mikaelsson kan stöta till och pucken ramlar ut bakom Lundström, vilket ger Anders Söderberg – tidigare under kvällen stor målsumpare – ett enkelt mål. Skellefteå vinner också sånär matchen då Lövenbackarna gått bort sig under de sista tio sekunderna. Tyvärr kan inte Jörgen Sundqvist förvalta chansen, det hade i sanning varit ett klassiskt mål.
Chad Hinz > Steve Potvin
Matchen var också det första mötet mellan Chad Hinz och Steve Potvin och en jämförelse är förstås på sin plats. Båda är hårt jobbande centrar, men Hinz är mer disciplinerad och är mer skandinavisk i sitt lagarbete. Hinz spelar smart, jobbar hårt och är en stabil spelare på alla områden om än han verkar sakna stjärnkvalité. Men en duktig center är han.
Potvin har stjärnkvalité, men i ärlighetens namn så är den något överdriven. Han har en förmåga att göra viktiga mål, men lika gärna kan han stjälpa sitt lag med egoistiska och dumma utvisningar. Han är 30 år nu och på sin tredje säsong i Sverige och tar fortfarande lika dumma utvisningar och göra lika dumma beslut i mittzon. Det går inte att skylla på en annan bedömningsnivå längre, direkt. Faktiskt måste det konstateras att han är inte en särskilt intelligent spelare. Då Potvin blir bortvisad från tekningspunkten 10 gånger varje match kanske en klocka borde ringa om att han kanske ska fuska mindre i tekningarna? Eller inte, det pajar ju i sådana fall den statistik som redovisas på swehockey, där Potvin alltid ligger bra till.
Skellefteås val av Hinz över Potvin kan laget känna sig nöjt med på det stora hela, i varje fall om man tänker sig att det stod mellan endast de två spelarna. Hinz smälter in i kollektivet AIK bra och kommer inte att åka ut vid de mest idiotiska tillfällena.
Domaren
Många har efter derbyt ondgjort sig över domaren Björn Larssons insats, och visst har de en poäng. Han hade inte någon stor tillställning, men samtidigt så får man påminna sig om att derbyt i sig var det mest känslofyllda på länge, och del av det har Björn Larsson med sitt sätt att sila myggor och svälja kameler. Ibland blev bedömningarna nästan komiska, som när Johan Åkerman åker ut för tripping efter att ha träffat en Lövenspelare med en perfekt rövtackling. Tripping by asshole! (Åkerman klarar sig senare i matchen med en tacklingen som inte träffade rent, märkligt nog).
Spelaromdömen Skellefteå
Det var segt på många håll i AIK i första perioden och för vissa höll det i sig matchen igenom. Pär Mikaelsson och Andreas Paulsson såg båda långsamma och trötta ut jämfört med kedjekamraten Jimmie Ericsson som hade god fart under skridskorna mest hela matchen. Johan Ramstedt och Chad Hinz var även de pigga, liksom alltid hårt arbetande Fredrik Krekula. Anders Söderberg också pigg med genomåkningar, men avsluten är ofta rätt mediokra tyvärr.
Bland backarna så var Johan Åkerman duktig, liksom Jörgen Sundqvist och Fredrik Lindgren. Pasi Petriläinen är reptilsnabb och spelar intelligent. En bra kombination som AIK kommer att ha nytta av. Martin Johansson var som tidigare sagt tyvärr en katastrof i matchen, påverkas han av sin Lövenhistoria? Han spelar i varje fall fegt och ängsligt i egen zon och när han oattackerad börjar ge ifrån sig pucken till motståndarna så är det lika bra att vila till nästa match. För många gånger med Johansson, och detta tycker jag gäller generellt med honom, så verkar han tycka att en bra lösning på alla problem är att försöka passa Anders Söderberg.
Spelaromdömden Löven
Tobias Lundström var självklart bäst i Löven och stod vad jag kunde se endast för ett enda misstag, vilket ledde till 2-2. Han är anledningen till varför Löven fick en poäng överhuvudtaget. Rick Jackman var bäste utespelare och fick spela nästan konstant tillsammans med Jesper Jäger, som numera känns helt ofarlig. Tidigare har han kunnat göra mål ibland, och det tillsammans med att vara stilmässigt, attitydmässigt, karriärsvalsmässigt och på alla övriga sätt motbjudande har gjort honom till den obehagligaste spelaren i världshistorien. Det obehagliga med Jesper Jäger spiller till och med över på spelare som ser ut som honom lite grann, som Darcy Tucker i Toronto exempelvis. Tucker blir således också extremt obehaglig. Skyldig till att vara look-a-like, som det heter. Men numera är han som sagt inget speciellt, Jeppe Jäger.
Ytterligare en spelare som tiden sprungit ifrån är Jörgen Hermansson som ser långsam ut och nästan komiskt med sina stora axelskydd och 2 centimeter långa hals. Som en legogubbe.
Daniel Olofsson var som vanligt rätt osynlig mot Skellefteå. Det är ett återkommande tema i hans karriär.
Matchens fem stjänor:
5. Tobias Lundström, Löven
4. Rick Jackman, Löven
3. Chad Hinz, Skellefteå
2. Jörgen Sundqvist, Skellefteå
1. Fredrik Krekula, Skellefteå
. |
|
text: Peter Westermark |
. |
|
|
|
|
|
|
| NOTISER |
|
|
[Peter Westermark 04 10 31]
|
Andreas Paulsson stod för tre mål då Skellefteå storvann mot Uppsala med 10-1. Olow Sundström, ännu ett spöke från i våras, spelade upp till sin kapacitet i Uppsalas mål. Matchens största story var trots allt Carl-Johan Klints mirakelräddning i den första perioden där C-J rädddade laget efter att laget varit totalt överspelat efter en tekning. Det kan ha varit vändningen i Klints AIK karriär. Långa ovationer för prestationen och ett säkert spel var följdeffekten i kvällens match.
|
|
[Peter Westermark 04 10 04]
|
Teg överraskar inte bara på isen, nu visar klubben också att de har den mest uppenbara känslan för stil av alla hockeyklubbar i.. ja, i hela världen. Det fantastiska består av att klubben, under rubriken Tegshow (!), bjuder alla som heter Marklund eller Lundmark på gratis inträde i hemmamatchen mot Skellefteå. Det är bara måndag och oavsett vad som händer resten av veckan så vet vi att detta är veckans nyhet i AC-hockeyn.
|
|
[ 04 10 02]
|
Pasi Mustonen, mannen med de gräsliga sockarna, har lagt tränarkarriären på is och blivit rektor för John Bauer-gymnasiet i Skellefteå. Pasi blev känd som mannen som fick korrigeringsvätskan att flöda i Boden och som den ende hockeytränare i Skellefteå i modern tid som avtackats med en banderoll modell skitastor istället för en tunna med tjära och fjädrar. Lycka till Pasi!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
