Britpoplegenderna i Suede har släppt en ny singel, kallad positivity, och om inte detta tar död på deras karriär, finns inget som kan göra det. Låten är en menlös komposition med ett ungdomsgårdsaktigt gitarriff som sammanhängande kitt. Alltigenom fruktansvärd sång utan någon melodi värd att minnas. Brett Anderson har verkligen tappat allt.

Den en gång Isabella Rosselini-liknande sångaren är numera mycket närmare Ola jävla Salo än den androgyne Morrissey/Bowie-figur han så fint lyckades bli under några år i början på 90-talet. Brett har klippt och blonderat håret och dessutom ser han ut att ha styrketränat - stort stilfel i britpopen där devisen är ju smalare, ju bättre. Muskler kan hårdrockarna få ha, dom som gör androgyn bögbritpop ska vara extremt smala, på gränsen till undernäring.

Brett har till och med glömt bort det.

Väldigt synd på ett en gång magiskt band - Suede var tuffa barn som sjöng om tuffa barn, dom hade magiska melodier och popsånger som inte kommer att glömmas på länge.

Kan dom komma tillbaka från en gigantisk skitlåt som positivity ska jag, Jake Rocket, personligen ta på mig den gamla tajta "gayanimalsex"-tröja jag köpte från Suede´s fanclub och gå med den till nästa stormöte med min kobojs-vänner.

0/10