Storytelling - helt enkelt en bra rulle
Text: Dietmar Mögenburg-Sjöberg
Att både skriva manus och sedan regissera själva filmen kräver talang. Amerikanen Todd Solondz har den talangen. För några år sedan så skrev han både manus och regisserade sedan filmen 'Happiness'. Filmen blev uppskattad av kräsna cineaster men ingen särskild succé bland den breda filmpubliken.
Nu har han gjort samma bedrift med filmen 'Storytelling', som dessutom nått ut till en bredare publik. Filmen är uppdelad i två helt separata historier. Döpta till 'Dikt' respektive 'Verklighet'. Båda historierna skulle säkerligen kunna hålla som varsin film. Särskilt första delen känns lite förhastad och kortfattad, vilket gör den delen till de svagare av de två.
I den första delen får vi följa universitetselever som övar på sin förmåga att just skriva och återberätta historier. Läraren är en bitter författare som utnyttjar sin maktposition till att förnedra eleverna både under själva lektionerna och via nattliga äventyr. Selma Blair gör en bra insats som Vi, den mest utsatta och den mest färgstarka av eleverna.
I den andra delen får vi stifta bekantskap med överklassfamiljen Livingston. De övertalas till att låna ut sina liv till en dokumentärfilmare som gör sin första film. Filmaren är en schablonmässig amerikansk looser, vars tidiga ambitioner var att bli en stor skådespelare. Nu jobbar han i skoaffär men är fast besluten att göra någon form av karriär inom filmbranschen.
Fadern i familjen Livingston spelas av den alltid lika lysande John Goodman. Hela familjen är en underbar demonstration av en splittrad förortsfamilj där alla tre barnen har helt olika inställning till livet. Medelpunkten i dokumentären blir familjens allra svartaste får, sonen Scooby. En totalt ambitionslös och desillusionerad tonåring som drömmer om att göra karriär som programledare.
Filmen är cynisk och dessutom en träffsäker illustration av ett alltmer kallt och egoistiskt samhällsklimat. Det finns inte heller någon tydlig sensmoral med filmen vilket naturligtvis är ett plus i kanten. Karaktärerna är rakt igenom skarpa och gestaltas med bravur av filmens aktörer.
Conan O'Brien spelar en mindre roll som sig själv.
Betyg: 7/10