Håkan Blogg [Penny!] - 08 03 06 Penny! Vad fantastiskt vackert att du svarade när jag ringde. Kram Desmond [Standardisering] - 08 02 28 Jag har svårt för att hantera frågor som "Vad gillar du för musik?" eller "Vad lyssnar du på nuförtiden?". Jag har svårt att hålla ordning på sånt. Det står stilla när jag ska svara. De senaste fem åren har jag därför haft ett standardsvar på liknade frågor: Beach Boys. Det är kanske är dags att byta artist nu. Hade jag haft en blogg med kommentatorsfunktion hade ni läsare fått komma med tips. Tips som jag hade avfärdat. [Note to self] - 08 02 27 Note to self: Blogga mer, prata mindre, prata inte om ditt privatliv, dra mer vita lögner, klä dig striktare (alla tjänar på att klä sig striktare), var mer hemlighetsfull, tala i gåtor, lägg ut dimridåer, mörka om det behövs, var lite lätt paranoid, du tjänar på det i längden, använd kondom, akta dig för att sprida information i mail och sms, variera dig mellan olika umgängeskretsar, liera dig med vaktmästare, använd återfuktande krämer, visa inte känslor inför fel personer, använd halsduk vid kyla, alternativt en fuskpolo, lär dig första hjälpen, kör inte för nära baken på andra bilar. [Come together as one?] - 08 01 16 Jag har tidigare känt att jag besitter flera olika roller beroende på vilket socialt sammanhang jag befinner mig i. Nu i somras upplevde jag en ny känsla av att jag är samma Håkan vem jag än är med. Det enda som skiljer mig åt inför olika grupperingar är nyanserna som framkommer utifrån att mitt agerande är en reaktion på andra människors agerande. Glada personer gör mig glad och jag uppfattas som en glad person. Idiotiska personer gör mig uttråkad och jag agerar apatiskt eller provokativt och uppfattas därefter. Skillnaden gentemot hur det var tidigare är att jag numera kan gå in i sammanhangen som The Original Håkan Blogg. Jag behöver inte ändra min personlighet i ett oändligt galleri av roller som i slutändan bara för mig splittrad. Dessutom slipper jag våndan över att jag korrigerar mig inför andra människor för mycket. Mitt tidigare bloggande kan ha hjälpt mig i denna process. Eftersom jag inte visste vem som läste min blogg hade jag ingen specificerad mottagare för mina små brev. Jag skrev rakt ur hjärtat till någon främmande person som jag inte behövde anpassa mig till. Nu funderar jag trots detta på att låta bloggande ta en ny riktning: att ett eller flera blogginlägg  är riktade till en viss person. Att låta bloggandet ändra sig åt det motsatta hållet som ”min personliga utveckling”. Privatpersonen har hittat ett uttryck. För att undvika att den personen blir för enkelspårig låter jag mig som bloggare hitta olika uttryck. Bloggen skulle kunna vara ett sätt att utveckla olika kreativa roller inom mig. Detta genom att jag riktar olika inlägg till olika personer, och låter inläggen anpassas till den personen. Det kan vara en av tanterna på jobbet, en tjej jag sett skymta förbi på stan eller en klasskamrat som jag aldrig lärde känna trots tre år tillsammans i gymnasiet. Vi får se hur utvecklar sig. Och visst ja, John hälsar! Mer om honom vid ett senare tillfälle. [Tillbaks] - 08 01 11   Hej allihopa. Nu är jag tillbaks efter att inte ha skrivit här på ett drygt år. Under detta år av frånvaro har jag bloggat på ett annat ställe. Förra hösten infördes ett digitalt fakturasystem på min arbetsplats. Till varje faktura som jag behandlade kunde jag skriva en kommentar som alla med behörighet för vårat fakturasystem kunde läsa. Utöver denna kommentar upptäckte jag att jag kunde skriva en kommentar som endast våran ekonom kunde läsa. Förra årsskiftet bytte vi ekonom och man skulle kunna säga att jag och vår nya ekonom (eller ”Mon amour Excell” som jag ibland kallat henne när vi varit nakna tillsammans) hittade varandra på ett plan som rörde sig bortom en yrkesmässig relation. Istället för att blogga här skrev jag därför ett inlägg i form av en fakturakommentar till Mon amour Excell varje gång jag behandlade en viss sorts faktura. Hon fick på så sätt en egen blogg som bara var till för henne. Allt var länge frid och fröjd med min hemliga blogg. I november vändes allt upp och ner. I samband med att våra revisorer skulle närstudera vissa enskilda fakturor visade det sig att de också kunde läsa mitt hemliga kommentatorsfält. Det slutade med att en av revisorerna i fyllan avslöjade min hemliga blogg för min chef. Chefen gjorde naturligtvis en grej av detta och skaffade sig administrativa rättigheter för att läsa dolda kommentarer. Därefter kallade han in mig på enskilt samtal och höll ett brandtal om att jag missbrukat företagets fakturaprogram för personlig vinning. Jag kunde kontra med ett eget brandtal: ”Kan jag skylla på den mänskliga faktorn när det handlar om ett misstag som repeterats i ett års tid? Nuförtiden används den mänskliga faktorn som ett begrepp som ska förklara ett misstag som begicks under ett kritiskt ögonblick. I det här fallet handlar det inte om ett kritiskt ögonblick utan att långt förlopp där samma misstag har begåtts om och om igen. Att få kontakt med en människa under en längre period är mer mänskligt än när en sjökapten orsakar att ett fraktfartyg går på grund när han under bråkdelen av en sekund drar i fel spak. Den mänskliga faktorn har aldrig visat sig så mänsklig som i mitt fall” Chefen köpte något överraskande mitt resonemang och berättade som svar en lång anekdot om hur han varit olyckligt kär i sin tremening under hela sin ungdomstid. Jag fick tunghäfta och utan att veta varför hörde jag den där duetten mellan Nick Cave och Kylie Minouge växa fram i mitt medvetande. Hur som helst återgår jag nu till min traditionella form av bloggande. Jag insåg under resans gång som fakturabloggare att jag tappade intresset för Mon amour Excell. Jag måste erkänna att jag på slutet snarast drevs av min egen förtjusning över orden som kom fram ur mig. Det bör tilläggas att mitt bloggande riktat till Mon amour Excell utvecklade nya sidor i mitt skrivande. Jag är evigt tacksam för detta och hon ska ha ett stort tack. Hon fick mig utan tvekan att tillåta mig att öppna min romantiska och poetiska ådra. I en annan tid och en annan plats skulle jag kunnat bli den skribenten för alla som vill läsa vad jag skriver. Men denna ådra innehåller ett sprängstoff, eller snarare en explosion, som jag inte kan bjuda hela världen på. Det behövs en specifik person för att framkalla det. Den dagen jag träffar den personen ska hon få ensamrätt på min explosion av ord, tillägnade till ingen annan än henne. Orden finns inte på min tunga eller mina fingertoppar för jämnan. Det behövs någon för att de ska trilla fram. Tills vidare bloggar jag här för er. Kanske bara för just dig, vem du nu är som saknat mig mest. [sjuksköterska] - 06 11 01 John har ryckt upp sig och är på en föreläsningturné sedan två veckor tillbaks. Jag har fått låna hans bil i utbyte mot att jag vaktar hans katt Håkan Jansson. ”Cashen flödar in, ta mitt tankkort också”. Idag åkte jag hem på lunchen och sov en stund. Jag drömde att en sjuksköterska som var hundra meter lång stegade in från norr. Hon hade en vit sjuksköterskeuniform med en rödakorsetbindel över armen. Uniformen täckte allt utom ett par enorma vader. Hon stannade till på slalombacken norr om stan och blickade ner över centrum. Hon lutade sig sedan ner, ställde sig på knä och la ett gigantiskt tryckförband över hela centrum. Senare idag har jag funderat på om hon ville kväva staden eller om hon ville visa sin välvilja genom att lägga förband på ett gigantiskt blödande sår. [talbok 2] - 06 10 20 Jag börjar förtjusas av tanken att en kvinnlig skådespelare med helt könsneutral röst skulle läsa upp mitt alster i talboksform. Jag går loss på idén både ur ett konstnärligt och sexuellt perspektiv. [talbok] - 06 10 18 Det bästa som skulle kunna hända ifall jag fick en erotisk roman utgiven vore ifall den även gavs ut som talbok. Det skulle smälla minst lika högt som utgivningen av den vanliga boken. Det vore så vackert. Jag skulle välja en uppläsare som kunde återberätta historien med en röst som så befriad från dialekter som möjlig. En ren rikssvenska skulle sitta perfekt. Det behöver inte innebära att det blir torftigt, det skulle snarare utgöra en stabil grund inför mer inlevelsefulla passager. Jag vill inte heller att någon känd skådespelare ska läsa upp mitt alster. Mardrömmen vore om Reine Brynolfsson eller Mikael Nykvist fick uppdraget. Här gäller det att vara nere med juridiken från ruta ett. Rättigheterna till att producera talboken ska regleras vid första kontraktet för den vanliga boken. [apoteket] - 06 10 16 Jag gick till apoteket för att köpa produkter till min makeover. Det slutade med att jag köpte en mjukgörande och fuktbevarande ansiktskräm, ett medel för ansiktstvätt, en liten och dyr burk e-vitaminberikad ögonkräm, en mild duschkräm, nytt shampoo och balsam. En skriftlig utvärdering utlovas inom två veckor. Ägnade helgen åt att påbörja ett utkast till en erotisk roman. Jag har inte vågat publicera sånt på bloggen. Ni har redan en så tydlig bild av mig att det kan bli svårt att ta mina erotiska upplevelser på rätt sätt. Förra veckan hejdade jag mig i sista sekund innan jag var på väg att publicera ett sådant inlägg. Det handlade om hur sms-flirtande har påverkat mitt sexliv i rätt riktning och även om att hålla sin hand på en tjejs lår under tiden man pratar om väder och vind. [se trött ut] - 06 10 09 I morse sa Markus att han och hans mor sett mig på stan i lördags. Modern hade noterat att jag såg så trött ut nuförtiden. What? Vem är modern? Och vem är hon att lägga en sån kommentar? Jag har aldrig träffat henne och dessutom har jag känt mig alert den senaste tiden. På förmiddagens fikapaus frågade en av tanterna ”Hur är läget Håkan, du ser så trött ut” Vadan detta? Jag svarade ”jag är inte trött, men jag kände allmän livsleda direkt jag klev in genom denna dörr i morse” och pekade på kontorets entrédörr. Jag gick sedan in på toaletten, tittade mig i spegeln och upptäckte ett blekt och glåmigt ansikte som faktiskt gav ett trött intryck. Sommaren solbränna har blekts bort av höstens motvindar och kvar är inte en surfares eller seglares väderbitna ansikte, snarare möts man av en uttorkad och anemisk kontorsråtta. Men jag ska göra något åt mitt glåmiga appearance. Det blir inte solariebesök och blonda slingor för att få till en surfarlook. Istället ska jag utgå från mina naturliga färger och göra det bästa av det. Efter jobbet ska jag införskaffa hudkrämer, ansiktsvatten, hårbalsam och liknande produkter. Jag ska stega in på Bodyshop, Apoteket eller Kicks och be personalen plocka fram produkter i sann makeover-anda. ”Låtsas att vi är med i ett gör-om-mig-reportage i en taskig lokal annonstidning, ge mitt ansikte en lyster som andas vitalitet och viskar fräschör.” Bodyshop, Apoteket eller Kicks? Det funderingen ska jag ägna resten av dagens tankeverksamhet åt. [stämning] - 06 09 30 Det blir en pubrunda ikväll. Jag har lagt upp så mycket stämning för så många tjejer under det senaste året. Jag tror att jag kommer att börja skörda frukterna av mitt smoothtalk när som helst. Det ligger i luften redan nu. Det är redan så mycket stämning i min ensamma lägenhet att jag vet att jag kommer fira triumfer när jag tar med mig stämningen ut i vimlet ikväll. Den här natten är min natt. Jag vet, för jag är poet. [Rusta] - 06 09 30 Lördag! Jag firade friheten med att låna Johns bil och bege mig på en shoppingrunda lågbugetstylee med besök på Rusta, Jysk och ÖB , tre billiga affärer med slagfärdiga namn. Rundan avslutades på Rusta där jag köpte en ny sopskyffel och diverse rengöringsmedel. Vistelsen på Rusta präglades av att stället var fullsmockat med finnar. Alla kunder pratade finska! När jag sedan hörde att personalen bröt på finlandssvenska slogs jag av att min bön om att David Blaine skulle komma hit och trolla bort staden kanske infriats. Istället för att trolla bort staden trollar han bort lokalbefolkningen och ersätter din med finnar. Kreativt! Och att börja föreställningen på Rusta är fanimig världsklass. Glad i hågen hoppade jag in i bilen, tryckte plattan i mattan och drog iväg till Coop Forum för att kolla in om även det tagits över av finnarna. Redan vid entrén började jag tjuvlyssna på besökarna. Till mitt stora förtret la jag inte märke till några finnar. Jag irrade omkring planlöst utan framgång. Jag beslöt mig för att avsluta besöket med att köpa kattmat, bananer, mjölk och keso i nyss nämnda ordning. När jag lagt keson i korgen insåg jag att min shoppingrunda var över och likaså alla planerade aktiviteter för helgen. Det kändes tungt. Jag stannade till och fastnade med blicken i taket på mejeriavdelningen. Tiden stod stilla, det enda som existerade var jag, taket och mejeriavdelningens behagliga kyla. Jag vet inte hur länge jag stod där innan jag vaknade till liv och klev in i verkligheten igen. När jag därefter skulle betala mina varor hörde jag en röst som bröt på finska. Det var en medelålders kvinna som stod två platser före mig i kön. När jag betalat skyndade jag mig ut för att se var hon tog vägen. På parkeringen såg jag att hon klev in i Volvo som jag beslöt mig för att skugga. Jag satte fart efter henne in mot stan. Hon begav sig till domusparkeringen. Vi cirkulerade två varv inne parkeringen innan hon hittade någon parkeringsplats. Jag hittade ingen egen parkeringsplats invid henne. Fick istället parkera bilen på en reserverad företagsplats på en närliggande parkering. Samtidigt som jag parkerade kunde jag se att kvinnan begav sig till fots in mot centrum. Jag gick efter i rask takt och gled in på gågatan. Kvinnan syntes ingenstans. Jag stannade till på gågatan alldeles vid torget och spanade åt alla håll. Kvinnan var försvunnen och jag fick ge upp min finnspotting. Jag gick sedan in på stans största köpcenter och tog rulltrappan ner till bottenvåningen och ställde mig mitt på golvet för att titta rakt upp i köpcentrets glastak. Jag ville att tiden skulle stanna men det gjorde den inte. Coop forums mejeriavdelning lämpar sig tydligen bättre för sådana ändamål. [David Blaine] - 06 09 27 David Blaine, David Copperfield, David vem som helst, kom hit och trolla bort en hel stad. [Staden jag bor i skulle behöva ett miljöombyte] - 06 09 26 Staden jag bor i skulle behöva ett miljöombyte. [Gömmer mig] - 06 09 15 Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Jag lyssnar på "Countdown to extinction" med Megadeth och inser hur galen världen är. Vi dödar ju jättemånga djurarter hela tiden. Och en stingrocka tar ställning genom att pierca krokodiljägarens hjärta. Hårda bandage. Jag gick på stan och såg stans prominentia äta fisk på japanskt vis. Tankeväckande. [Valet] - 06 09 03 Jag gick förstås ut i helgen. Nu har bakfyllan släppt en aning och jag inser att snart är det val! Jag har haft rättigheten att rösta några gånger nu, men inte tagit det riktigt på allvar. Första gången jag röstade sålde jag min röst till en kille på en parkbänk för 20 kronor. Han gav mig tjugan i utbyte mot en röst på miljöpartiet. Det kändes rätt billigt. Själsligen alltså. Nu så är valrörelsen här igen och det jag vet är att jag inte ska rösta på Maud Olofsson. Den typen av A-människor är rent av skrämmande och jag tror att det är såna som hon som startar krig. Med henne vid rodret så försöker hon invadera Finland rätt vad det är. Satan vad stryk vi skulle få i såna fall. [fredag eller lördag] - 06 09 01 Jag funderar på om jag ska gå på fest ikväll eller imorgon lördag. Jag är bjuden på kalas bägge kvällarna, samtidigt känner jag att det räcker med en tillställning i helgen. En fördel med att gå ut på fredag är jag kommer att vara trött när jag kommer hem vid tvåsnåret och somna omedelbart. Om jag går ut på lördagkväll kommer jag med all sannolikhet att ha tagit sovmorgon och därför ha svårt att somna när jag kommer hem på natten. Jag gillar inte att vara vaken när jag kommer hem efter en utekväll. Desto snabbare jag somnar desto bättre. En gång var jag tvungen uppsöka en läkare när jag trodde att jag hade halsfluss. Jag försökte få läkaren att avslöja om det finns någon sömntablett som är ofarlig i samband med alkoholintag. Med en sådan tablett skulle det bli lättare att gå ut på lördagar (det nämnde jag inte för läkaren). Doktorn ville inte avslöja om det fanns någon sådan medicin. Ibland får jag känslan av att om jag hade en nära vän som var farmaceut skulle jag kunna få ta del av den information som läkekonsten vill behålla inom sina egna kretsar. Svågerpolitik! Att gå ut en fredag är även en försäkring mot efterfester. Tröttheten övervinner då begäret om en bättre fortsättning på natten och jag knatar hem istället för att festa vidare. Jag har ett minne från de yngre tonåren att någon äldre person sa ”he finns människor som int kan ha kul på en fest utan o bli fulla, he jer sämresorten”. John som på senaste tiden visat upp moraliserande drag är inne på liknande tankegångar vad det gäller efterfester: ”Det finns de som inte kan låta bli en efterfest, klarar man inte att träffa en tjej eller toppa en fylla under krogarnas ordinarie öppettider är man en simpel amatör”. [dröm/kod] - 06 08 30 I natt drömde jag att jag var inlåst i bunkern från tv-serien Lost. Ni som sett serien vet att det finns en gammal dator i bunkern. Man ska mata in en kod i datorn ett par gånger om dagen. När koden skrivits in börjar ett räkneverk att räkna ner antalet minuter innan koden ska matas in på nytt. I min dröm hann jag inte mata in koden i tid. Ett alarm började ljuda och räkneverket stannade till för att sedan bläddra fram 64 45 n 20 59 e. Det är det sista jag minns av drömmen. Direkt efter det vaknade jag till. Jag har funderat hela dagen på om siffer- och bokstavskombinationen kan ha någon betydelse. Jag skulle vilja att det var början på ett liv i en magisk värld. [filmmanus] - 06 08 29 Okey, här kommer en sammanfattning av utkastet till filmmanuset jag pillat med under dagen. Arbetsnamnet på min filmidé är ”Skyfall”. Innan jag är klar med manuset ska jag ha kommit på en bättre titel. Filmens inledning ska skvallra om att det är något lurt på gång med vädret. Detta illustreras med bilder på klara himlar som är filmade med kameror som får allt att gå jättefort, dvs motsatsen till slow motion. Moln hopas på himlen och det blir mer och mer mörkt för att slutligen börja åska och regna. Sedan presenteras filmens karaktärer i deras miljö. Filmen utspelar sig i ett norrländskt mindre samhälle nära kusten och alldeles invid en älv. Inte helt olikt de små samhällena som ligger i närheten av staden jag bor i. Första tredjedelen av filmen går åt till att presentera karaktärerna och deras problem. De ska ha riktigt jobbiga problem. Jag har inte valt att använda mig av en tydlig huvudkaraktär utan historien berättas med hjälp av ett porträttgalleri av olika personer och deras vardagsproblem. Det ska kännas som ett gripande drama av Ken Loach i så kallad diskbänksrealistisk stil. Det ska vara hårt, gripande och kraftfullt. Jag ska ha olika parallellhandlingar, knutna till olika karaktärer som alla bor på samma ort som sedan hotas att spolas bort i ett djävulskt regnoväder. Persongalleriet och upptrappningen av deras problem ser ut som följer: 1. Hasse, en kille som är baserad på mig lär känna en pizzabagare och hans dotter, deras relationer sätts i en enormt pressad situation. Det blir ett triangeldrama som är inte har med sex och kärlek att göra utan berättelsens teman är förtroenden, svek och att tvingas göra omöjliga val där någon blir lidande oavsett valet som begås. 2. Maria, en servitris på en krog som vid sidan av arbetet går en kurs för blivande väktare. Maria trivs bra på sin arbetsplats och har dessutom en hemlig affär med en manlig kollega som även han arbetar som bartender. Maria får erbjudande att arbeta på krogen som ordningsvakt på istället för servitris på helgerna. Hon tackar ja till tjänsten och hamnar i problem då hon börjar misstänka att hennes lillebror langar droger på hennes arbetsplats. Efter ett tag visar det sig att även hennes älskare, bartendern, är inblandad i knarkaffärerna. 3. Den tredje karaktären är den bisexuelle Johan som jag skrev om i bloggen 060406. Jag lånar följande historia därifrån: ”Jag heter Johan och är bisexuell. Jag lär känna William, en ung amerikan som är här som missionär från mormonerna. Han ses ofta med sin kollega Joshua. De cyklar omkring med kostym, trenchcoat och cykelhjälm. Jag och William (eller Willy Wonka som jag kallar honom) inleder ett hemligt förhållande av sexuell karaktär. Jag leker med Willys känslor och ser honom som min lilla toyboy. Willy blir däremot olyckligt kär i mig. Jag träffar en tjej som får mig att lägga Willy åt sidan. Willy blir deprimerad och skickar en massa mail till mig om olycklig kärlek. Jag är redan en mästare på olycklig kärlek utifrån tidigare erfarenheter. Mailen biter inte på mig. Joshua den lilla råttan, tjuvläser mailen och konfronterar Willy” Under tiden som dessa historier berättas växer sig ett oväder fram. Regnet öser ner och det blåser upp till storm. Samhället blir isolerat när alla markförbindelser blir omöjliga eftersom vägarna spolas bort i ovädret. Åskan, regnet och de kraftiga vindarna förstör även alla möjligheter till kommunikationer via tv, Internet, radio och telefon. Regnovädret får apokalyptiska proportioner när älvens dammar och kraftstationer en efter en hotas av att brista. Det centrala i min berättelse är att huvudkaraktärernas problem ska vara dramatiska redan innan väderkatastrofen kommer. När väderkatastrofen växer fram ska tittaren redan vara så gripen av karaktärernas konflikter att väderkatastrofen inte är huvudkonflikten. Katastrofen skruvar bara upp problemen de hade sedan tidigare. Folk ska gråta när de ser filmen. Det ständigt tilltagande regnet gör filmen mörkare och dystrare destå längre historien lider. Det ska regna på ett sätt som aldrig skådats i svensk film. Filmen sista tredjedel ligger på gränsen till en katastroffilm. Hasse, Maria och Johans problem skruvas då upp när deras situation förändras och förvärras av hotet från ovädret. När dammarna sedan börjar brista hamnar karaktärerna i livshotande situationer på grund av den överhängande drunkningsrisken. För vissa av karaktärerna kommer drunkningsrisken att vara lika pressande som deras privata situation. Det blir ett växelspel mellan hotet från ovädret och hotet från deras privata situation. Oavsett från vilket håll som hotet kommer ifrån är det en ställs deras tillvara på sin spets till den grad att det handlar om överlevnad. Ungefär så ser historien ut i stora drag. Jag känner redan nu att det skulle kunna bli en intensiv film som skulle sticka ut rejält i den svenska filmfloran. Det är starkt, gripande och stundtals mörkt. Det finns även något intressant i att det är ett drama som balanserar på gränsen till katastroffilm. Jag kommer inte ens på att det har gjorts tidigare. Det finns en jordbävning i Short Cuts och ett grodregn i Magnolia. Det är småpotatis i jämförelse med mitt regnoväder. Det gäller bara att kunna knyta ihop säcken. Grunden är fanken lysande, problemet ligger i säckihopknytandet. Sånt är inte min grej. Framförallt när jag ger mig in på okända marker som att skriva filmmanus. [regn] - 06 08 29 När jag hörde regnovädret i morse beslöt jag mig för att stanna hemma en dag till. Regnet gav mig en idé till en film. Jag har ägnat hela dagen åt att skriva ett utkast till ett filmmanus. Innan jag går och lägger mig ikväll hoppas jag att jag kan skriva en sammanfattning av iden och lägga ut här på bloggen. [fest med markus] - 06 08 28 Känner att jag har tappat livsgnistan. Men jag ska uppriktigt och ärligt berätta om varför jag har varit sjukskriven idag. Först hade Markus och jag förfest hemma hos honom. Han bjöd på vin och vi lyssnade på Ledins senaste skiva. Ledin? Två killar på en förfest? Bara där borde jag ha anat att det här inte skulle sluta bra. Det blev ingen succé att gå på mingel med lokala kändisar heller. Markus kände ju en hel del folk så jag fick mest stå bredvid och efter ett tag kändes det obekvämt. Så jag drog mot gratismaten. So far so good. Här blir det dock katastrof. Spillde först en öl över en tjej och måste be om ursäkt som fan och fixa en ny bira åt henne och stå och skämmas när hon klagar på mig. Tycker inte ens att jag var full men uppenbarligen har jag dålig motorik efter lite vin. Till råga på allt lyckades jag få salsa på skjortan. Ja, salsa och salsa? Nånting rann i alla fall ned från snittarna jag snålåt. In på toan. Står sedan på en nattklubbstoa, viserligen fräsch eftersom det var premiär, och försöker få bort fläcken. Ni vet naturligtvis vad som händer när man smetar ut en fläck på det där sättet. Den växer exponentiellt. Fan! Resten av kvällen fokuserade jag på att undvika folk jag eventuellt kunde tvingas prata med. Gick hem efter midnatt. Igår var jag väldigt bakfull och orkade inte lämna lägenheten en enda gång. Idag orkade jag inte gå till jobbet, så jag sjukskrev mig. Jag har tappat tron på livet. [blogg] - 06 08 25 Jag har efter stor vånda belustat mig för att gå på mingelfest på den nya nattklubben med Markus. Må fan ta mig. Har ett litet trumfkort på hand ifall det verkligen skulle kännas helt fel imorgon. Jag är förkyld och det påpekade Markus idag på fikat. Förkylningen kan ju utvecklas till nåt ohanterligt imorgon. Vad vet jag. Tror att jag ska satsa på att dricka vin. Känns som at jag har bäst koll på läget med vin. Öl ger för lite effekt för att vara bra. Sprit är ju rena turbon för att inte tala om sommarens alla alkoläskfester. Nä, det blir vin. Rött är så självklart att jag inte ens behöver nämna det. [blogg] - 06 08 25 Jag kan inte somna och är istället vaken på nätterna. Det gör inte så mycket. Vad jag än gör på småtimmarna är det ingen som stör mig. [asdf] - 06 08 23 Nu har jag brutit mot en liten regel som jag har.Den regeln är att jag aldrig ska blogga om jag inte gör det på arbetstid. Men jag har hamnat i en delikat situation. Det öppnar en ny nattklubb i stan. Jag hade inte tänkt besöka den men har blivit erbjuden en VIP/mingel biljett av Markus på jobbet. Fattar inte att han alltid kan fixa en massa coola grejer. Det är ju jag som ska ha VIP-grejer och inte han. Jag har ju haft lite svårt för Markus och hans gäng vid fikat, det vet ni. Men nu har han mjuknat betänkligt och han tycks tro att vi är homies nu. Därför frågade han mig om jag var sugen på att följa med i helgen. Bara han och jag. Känns inte alls bra. Det är av två orsaker som det känns jobbigt. 1. Markus och jag är inga homies. Vi har ytterst lite gemensamt. Jag vill påstå att vi aldrig skulle ha stött på varandra om det inte varit för det här jobbet. 2. Det känns som att jag blir "skyldig" honom för det här. En upp så att säga. Fan, vad svårt livet ska vara. [trollkarl] - 06 08 18 Jag vill bli trollkarl. Jag skulle börja med att trolla bort kaniner och sluta med att få hela umgängeskretsar att försvinna. Sanna min ord, jag vill trolla borta en massa gäng i den här stan. Ge mig illusionistens kunskaper och befolkningsmängden minskar i folkbokföringen. [Otroligt antikt] - 06 08 13 Alltid när jag ska se på TV, och då menar jag verkligen alltid, visas frågesportprogrammet Otroligt antikt. Nu visas det naturligtvis igen. Det vore lätt att göra sig rolig på bekostnad av programledaren manér eller panelens tokroliga utläggningar om krutdurkar och ryggkliare. Jag ska faktiskt låta bli att håva in komiska poänger på deras entusiasm. De har min fulla respekt. [helgdagsmorgnarna] - 06 08 13 Tidigare har jag nämnt ”kemisk bakfylleångest” och syftat på att alkoholen har sabbat den kemiska balansen mellan signalsubstanserna i hjärnan och därmed medfört en ordentlig bakisångest. Jag lägger härmed den teorin på hyllan. Den senaste tiden har jag gått ut helt nykter och vaknat upp med samma gamla vanliga våndor. Och vad har femman gjort med Buffy och vampyrerna? De var mina kära vänner på helgdagsmorgnarna. Nu får jag istället förlita mig Raymond och hans familj på trean. Inget ont om dem, men Buffy och hennes gäng stod mig närmare. [The return of the Mac] - 06 08 04 Jag är tillbaks igen.Min frånvaro har sitt ursprung i att jag våras fick ett förslag av chefen som innebar tre månaders arbete på annan ort. Förslaget låg helt i linje med mina funderingar på landsflykt, att gå under jorden eller gå i ide. Som ung hade jag en romantisk bild av landsflykt, numera är det en realitet, i våras var det den enda realiteten i mitt liv och framförallt den enda utvägen. Chefens deal gav mig möjligheten att försvinna från ytan och ändå rassla in lön, gratis hotellboende, traktamente och rikskuponger. Gött kött, fett fett, sagt och gjort. Jag tog mig an dealen och fick prova på nått nytt i tre månader. Mitt tillfälliga arbete innebar att jag inte kunde blogga på arbetstid och jag orkade inte göra det på kvällarna, därav min frånvaro. Det var även skönt att komma till en ny stad. Det var förvisso en tillfällig vistelse på tre månader, men det kändes som att jag flyttade till en ny ort med en ny tideräkning. Först och främst gillade jag att flytta under förutsättningen att staden ville ha mig. Tidigare har jag bara flyttat för att fly från en stad och då hamnat i ny stad som en konsekvens av själva flykten. Det var skönt att stiga av flygplanet i den nya staden och känna att de ville ha mig, åtminstone fanns det i varje fall en arbetsplats som ville ha mina tjänster. När jag klev ned från flygplanets trappa blundade jag och kunde då se en välkomstkommitté med blåorkester, banderoller och barn som viftade med små trekantiga flaggor. I realiteten dök det bara upp en taxichaffis i ankomsthallen med mitt namn på en skylt. Det dög gott och väl för en enkel man som jag. Nu är jag tillbaks i min vanliga arbetsroll och kan därför blogga igen. Jag vet inte vad jag skriva om framöver, det kan bli texter om varför jag vill bli trollkar eller om att jag i våras fick en superidé som skulle kunna förbättra svenskarnas skriftliga språkbruk och hur Svenska akademin svarade på min idé. Eller varför inte skriva om hur Microsoft stal min ide om iPod air som jag skrev om i bloggen i vintras. Vidare har jag även funderingar på att använda bloggen för att belysa mitt återfunna intresse för parfymer och varför jag hatar augusti men älskar att sommaren tar slut. Jag kan även berätta om hur jag fick en kollaps på en balkong och hur det ledde till att jag blev kompis med en pizzabagare och hans dotter. Vi får se vad som dyker upp. På återseende mina vänner. [sju sorters skejtare] - 06 04 14 Fan, hela arbetsdagen i onsdags ägnade jag åt att skriva en text till bloggen som jag lyckade radera innan jag skulle lägga ut den. Idag har jag försökt skriva om texten på nytt utan att lyckas. Nu kastar jag in handduken och ger upp mina ambitioner att återskapa mästerverket. Jag började arbeta på texten i onsdags efter ett morgonmöte på jobbet. Jag kom att tänka på skejtare när Markus (som inte alls är skejtare) stoltserade över sina nyinköpta skor av märket Vans. Inspirerad av den legendariska receptboken ”Sju sorters kakor” fick jag idén att skriva ett inlägg i bloggen som skulle heta ”Sju sorters skejtare”. Texten tog upp sju olika typer av skejtare. Efter ett tag insåg att jag var något stort på spåren och att texten var för nyanserad och komplex för att skämta bort den genom att ironiskt referera till en kakbok. Jag tänkte om och började om på nytt. Efter att ha insett stundens allvar skippade jag den humoristiska titel och utgick istället från fem olika typer av skejtare som jag i sin tur hittade underkategorier till. Därmed lyckades jag penetrera hela skejtkulturens galleri av arketyper. Totalt skrev jag över tio sidor i programmet Word. Det jag var mest nöjd med var att jag hittade en vetenskaplig skärpa som jag aldrig tidigare visat prov på i bloggen. Jag la aldrig in några egna värderingar i ämnet, jag gjorde mig aldrig lustig eller tog ställning till om jag är för eller emot med olika typer av skejtare. Istället gick jag schematisk igenom skejtkulturens olika ansikten med en metodisk och analytisk förmåga som jag själv inte visste att jag behärskade. Det är så förbannat otur att jag lyckades radera den. Den hade kunnat användas i studiesyften på universitetsnivå eller förpackas med en fräsch grafisk profil och säljas som coffeetablebook, tänk er såna omsorgsfullt gjorda böcker som säljs på välsorterade designaffärer och i konstmuseers shoppar. Fotografer och illustratörer skulle stå i kö för att få arbeta med den. Ja förbannat vilken förlust. ”Vill du spara ändringarna i dokument 1?” - tydligen inte. Nästa gång jag skriver i Word ska jag börja med att välja ”Spara som”, döpa dokumentet och spara eländet. Nu gick jag istället miste om en hel dags nitiskt arbete på grund av ett sketet felklick. [gother] - 06 04 07 När jag promenerade genom slaskiga gator igår la jag märke till två gothtjejer i de yngre tonåren som kom gående mot mig. När de närmade sig mig blev jag osäker på om de verkligen var gother. Jag såg inga tydliga referenser till subkulturen i fråga. Det hade underlättat om jag sett ett halsband med en egyptisk symbol, ett par militärkängor eller några pins med gothartister. Det enda som skvallrade om att de var gother var mörka kläder, bleka ansikten och lite mer svart smink runt ögonen än gemene tonårstjej. Det räcker inte för att göra en säker gothdefinition. De såg ledsna ut, deras huvuden och blickar släpade i backen. Jag fick lust att säga ”det är inte säkert att det blir bättre, men håll ut in i det sista”. Istället för att säga det rakt ut till dem försökte jag uttala orden med ett leende. Det blev ett riktigt krystat leende och ingen av dem reagerade. Hoppas att de blir gladare när våren kommer. Min första vecka med Padawan har gått bra. Det är en flitig liten rackare. [alternativ] - 06 04 06 Tänk om jag inte var Håkan Blogg, tänk om jag vore någon helt annan person. Igår ägnade jag en hel dag åt den tanken. Jag funderade på vem jag skulle kunna vara om jag var en annan person i min ålder och bodde i den här stan. Jag fantiserade ihop en massa scenarion runt detta. Jag vågar publicera ett par av dessa: 1. Jag heter Magnus och jobbar på lasarettet. Jag jobbar inte inom ett vårdrelaterat yrke. Istället arbetar jag med något i stil med fastighetsskötare, datatekniker eller bespisningspersonal. På krogen träffar jag en kvinnlig läkare som jag sett på lasarettet. Vi dricker oss fulla på romdrinkar, hoppar i säng och hon blir gravid. Vi bestämmer oss för att behålla barnet och inleder ett förhållande. Nio månader senare får vi en dotter. Hon föds på lasarettet där jag och läkaren jobbar. 2. Jag heter Simon och jobbar som parkeringsvakt. Jag känner en enorm stolthet i mitt arbete. Jag har ingen som helst förståelse för folk som blir sura över mina böteslappar. Hur fan skulle det se ut om vi inte hade parkeringsvakter? Jag engagerar mig fackligt och skriver debattartiklar i lokalpressen om parkeringsvakternas betydelse. Jag gör karriär inom facket, men glömmer aldrig mina dagar på gatorna. 3. Jag heter Jari och är invandrad från Finland sedan fem år tillbaks. Ett arbetstillfälle fick mig att flytta hit. Jag lär känna en tjej som också är från Finland. Vi blir förälskade i varandra och inleder ett seriöst förhållande. Det enda som vi egentligen har gemensamt är att vi båda två är från Finland. Efter ett par år känns det ohållbart. Svackan går över ganska snabbt och vi fortsätter att vara tillsammans. Vi får en son som vi vill döpa till Helsinki. Tyvärr går namnförslaget inte igenom. Vad har ni förordningar i det här landet egentligen? Pojken döps istället till Mika. 4. Jag heter Johan och är bisexuell. Jag lär känna William, en ung amerikan som är här som missionär från mormonerna. Han ses ofta med sin kollega Joshua. De cyklar omkring med kostym, trenchcoat och cykelhjälm. Jag och William (eller Willy Wonka som jag kallar honom) inleder ett hemligt förhållande av sexuell karaktär. Jag leker med Willys känslor och ser honom som min lilla toyboy. Willy blir däremot olyckligt kär i mig. Jag träffar en tjej som får mig att lägga Willy åt sidan. Willy blir deprimerad och skickar en massa mail till mig om olycklig kärlek. Jag är redan en mästare på olycklig kärlek utifrån tidigare erfarenheter. Mailen biter inte på mig. Joshua den lilla råttan, tjuvläser mailen och konfronterar Willy som flyr fältet och drar tillbaks USA. Joshua avslöjar aldrig Willys hemliga sida inför deras församling. Ibland ser jag Joshua med en ny missionär när de cyklar omkring i stan. Det ser rätt soft ut att cykla omkring i kostym och cykelhjälm. Och ännu softare är det att Joshua lät bli att avslöja Willy Wonkas stora hemlighet om en massa sexuella eskapader med en grabb som mig. [Padawan] - 06 03 31 Jag har valt att ta emot praktikanten. Jag gick till chefen och sa att kunde fungera som mentor och handledare ifall min adept får ett eget skrivbord med dator. Det gäller att ha min Padawan så långt ifrån mig som möjligt. Jag har även hittat på arbetsuppgifter till Padawan. Jag sa till chefen att jag haft många idéer på den senaste tiden som jag inte hinner genomföra på egen hand. Padawan ska genomföra dem under min handledning. Chefen köpte allt med hull och hår och blev imponerad av både mina idéer och min välvilja. Nästa vecka inleder Padawan sin praktikperiod. Jag undrar om jag måste bli lite kompis med honom eller om jag kan hålla det väldigt strikt utan att vi blir tjenis. Jag ser en bild framför mig där Padawan kommer att uppskatta mitt mentorskap och bjuder hem mig på middag med hans sambo. De har trots sin unga ålder redan flyttat ihop. Sambon har ett gäng tjejkompisar som dyker upp oanmälda och dricker sig fulla på cider. Jag dricker mig också full och det hela slutar med fullständigt kaos. Jag ser en bild av att Padawan går in i köket och gråter i ett hörn. Det är nog bäst att hålla en väldigt stram attityd utan att släppa honom inpå livet. [Mentorskap] - 06 03 16 Jag har fått en förfrågan om att ta emot en praktikant på jobbet. Chefen tyckte att jag var rätt så lämpad som handledare,vilket jag tycker är lite märkligt. Tydligen är det någon form av mentorskap som efterfrågas. Jag har sagt till chefen att jag ska tänka på saken. Till en början måste jag erkänna att jag var grymt skeptisk: Ska jag ha nån yngling rännandes runt mig hela dagarna på jobbet? Eftersom praktikanten är som ett bihang hela dagarna kommer ju han upptäcka hur lite jag gör på dagarna. Och vilken besynnerlig människa jag ibland kan vara. Men ju mer jag tänker på det så attraheras jag av tanken på att ha en ung padawan vid min sida. En lärling och protegé som jag kan styra rätt här i livet. Jag ser redan framför mig hur han som framgångsrik företagsledare om något år, håller föredrag och berättar öppenhjärtigt om hur han som ung, ambitiös kille träffade sin verkliga mentor i livet. Håkan Blogg… [megapixlar] - 06 03 13 Tog en söndagspromenad med en tjej igår. Hon hade med sig en stulen systemkamera på tolv megapixlar. Vi gick längs älven och stannade ibland till för att fotografera varandra. Jag insisterade på att alla bilder skulle tas med full upplösning. Jag njöt av tanken att förevigas på tolv miljoner pixlar. Jag kommer att följa digitalkamerornas utveckling för att se till att jag en gång per år porträtteras så högupplöst som möjligt. Vi avslutade promenaden med att gå hem till henne för att dricka varm choklad och äta kanelbullar. Efter fikat hade vi sex i hennes soffa. När vi var färdiga pratade vi om att tjejer som har sex i amerikanska tv-serier brukar gå omkring iklädd endast killens efter själva sexakten. Som tur var hade jag skjorta igår. Den var alldeles lagom för stor på henne och enligt hennes önskemål fångade jag ögonblicket med hennes systemkamera. Hon satt med benen i kors i soffan och drack choklad när jag tog bilden. Min skjorta gjorde susen i sin nya roll och varje enskild pixel fyllde sin funktion. [skåpet] - 06 03 10 Efter att suttit ett tag på handikapptoan idag fick jag för mig att jag skulle undersöka rummet lite närmare. Jag började med att plocka ner badrumsskåpet som sitter ovanför handfatet. Det kanske inte heter badrumsskåp när det sitter på en personaltoalett. Skåpet har i varje fall en spegel på framsidan och förser toalettbesökaren med pappershanddukar, muggar och tvål från undersidan. Det var lätt att plocka ner skåpet även om det är ganska stort, det var bara att haka loss det från skruvarna. Direkt när jag plockat ner det fick jag en mycket fin idé som jag var tvungen att påbörja på en gång. Jag satte tillbaks skåpet och gick till förrådet för att hämta ett verktyg. Jag valde en stor skruvmejsel och gick tillbaks till personaltoan, låste in mig och plockade ner skåpet igen. Jag tog sedan skruvmejseln och skrapade bort smulor från väggen bakom skåpet för att sedan sätta tillbaks skåpet igen. Smulorna från väggen föll ner i handfatet och jag fyllde en av mina byxfickor med smulorna. Min ambition är naturligtvis att på sikt göra ett hål i väggen som är tillräckligt stort för att jag ska kunna krypa ut genom det. Smulorna från väggen tömde jag i papperssorteringen i kopiatorrummet. Ingen på kontoret la märke till någonting av min aktion. [Brats] - 06 03 06 När ska vi få brats i den här stan? Personligen behöver jag dem inte. Jag hörde att gruppen som leder kampanjen för att vår stad ska få utmärkelsen som årets stadskärna 2006 har lyft frågan. Enligt ryktet vill de se brats i stan eftersom det skulle ge mer storstadskänsla och på så sätt ge stan ett mer dynamiskt uttryck. Någon ska ha sagt ”Vi har redan så mycket småstadskänsla, andra mellanstora städer har brats, varför har inte vi det?”. För att driva ärendet vidare kontaktade de enligt samma rykte representanter för nöjeslivet i form av ägare av barer och nattklubbar. Gruppen vill att staden ska ha minst ett uteställe som attraherar brats. Företrädarna för nöjeslivet förklarade att det inte finns några brats i den här staden och de inte kan anpassa sin verksamhet efter ett fantasifoster. Mötet bar ändå frukt i och med att man enades om att sätta ihop en referensgrupp för att hitta personer som kan spela brats. De kommer att få gratis alkohol på två utvalda krogar i stan. Aspiranterna ska hittas bland unga men ändå rutinerade stamgäster på utvalda krogar. John har en bekants bekant som han tror ingår i referensgruppen. John ska tipsa dem om ett gäng killar. De stämmer in på beskrivningen och eftersom ett par klädaffärer i stan kommer att sponsra projektet kommer de att få nya kläder som ger dem en korrekt look. John är helt säker på att han hittat rätt gäng. Han har bevakat dem på distans och tror att de på egen hand har haft tankar och planer på att utmärka sig som en exklusive skara i nattlivet. ”Jag tror inte att de är nöjda förrän de har ett eget vip-bås och beställer in helrör av de märken de hört är populära på Stureplan, de vill leka att de egentligen bor i en storstad där de utgör den hetaste klicken.” John tror att de kommer att fungera perfekt som brats om de svidar om, börjar vårda sin hy lite mer och duschar regelbundet. ”De kommer fanimig att älska det.” Jag har bett John hålla mig uppdaterad på utvecklingen. Den här stan upphör aldrig att underhålla. [självdistans] - 06 03 05 Gick omkring på stan idag med en lagom brist på självinsikt. John bad mig vid ett tillfälle att definiera vad begreppen självinsikt och självdistans betyder för mig. Jag förklarade att brist på självdistans i vissa fall kan vara något positivt. Till exempel skiljer sig den här stan från andra i det fallet att brist på självdistans är i det närmaste ett måste för att en sån som jag ska överleva. Staden går för fan att använda som studieunderlag inom sociologi och samhällsplanering för att exemplifiera vad som kan gå snett med en tätort omgiven av glesbygd. Jag har inte tänkt låta mig slås ned av det. Skulle jag omkring här och låta stadens kollektiva personlighet påverka min egen utveckling skulle jag gå under på en vecka. Med en större dos självdistans skulle jag inte våga ta ut svängarna och istället omvandlas till ett livlöst spöke. John blev orolig av mitt svar och sa att jag var ute på djupt vatten. Jag kontrade med att det var hans frågor som fick mig att tänka på såna här saker. ”Det är frukter av frön du planterat, jag hade inte tänkt i dessa banor om du inte tagit upp det.” John berättade om en av hans andra ”klienter”, en kille som hade en uttalad strategi för välmående som gick ut på att aldrig på något sätt vara självömkande. John ansåg att detta resulterade att killen aldrig vågade tycka synd om sig själv eller erkänna att han mådde dåligt inför sin omgivning. ”Hans vilja att hoppa över självömkan har gjort att han även hoppat över självinsikt och självdistans för att gå direkt på galopperande hybris eller rent och skärt självförakt!” John gav mig en bekymrad min och sa ”Håkan om du medvetet undviker självdistans kan du hamna i samma fälla!” Jag blev då less på hela diskussionen och sa att jag önskade mig en ”galopperande och sprudlande hybris" lagom till den annalkande våren. "Nu lägger vi ner den här diskussionen och köper var sin glass för att fira att det kommer en vår i år igen” sa jag och avrundade därmed diskussionen. Det slutade med att jag köpte en Magnum Classic, John köpte en varmkorv och vi tog en promenad och snackade om roliga saker man kan göra när det blir vår och sommar. Ibland fungerar John bättre som en vanlig polare än som lifecoach. Vi snackade även om att jag under vår diskussion om självinsikt och själdistans sagt ”frukter av frön” och försökte bena ut om det gick plantera något frö som resulterade i en frukt. Det kanske inte kommer någon frukt direkt från ett frö, men det borde finnas frön som resulterar i någon form av växt som i sin tur ger en frukt. Dessutom borde kärnor i t ex äpplen eller plommon räknas som en form av frö [A propos] - 06 03 03 När bestämdes det förresten att apropå ska skrivas "A propos"? Vad är det för nymodigt skit? Helt A Propos! Ja, jag kunde gissa att det var ett låneord redan innan man började använda sig av utländsk stavning. Vad är härnäst; fauteuille? (fåtölj, kanske) [Ursäkt] - 06 03 03 Nu har jag lugnar ner mig. Jag vill be alla halvfinnar och lappar om ursäkt för mitt utbrott igår. Jag gillar båda sorter. Särskilt finska tjejer med mörkt hår och blå ögon, det gör sig så bra mot blek hud tycker jag. Men jag blir så arg då jag blir arg att jag säger vad som helst. Även sånt jag inte står för. Jo, min chef är fortfarande en idiot. Han har inte sagt ett pip idag förstås. Operation tystnad is in effect. [Chefen] - 06 03 02 Chefen där jag jobbar är en lappjävel. Han kommer från nåt sketet samhälle i norrbottens inland och pratar inte gnälligt som en same (han är inte samisk), utan han pratar pondusnorrbottniska. Sån som Lennart Jähkel skulle gjort om han faktiskt kunde härma norrländsk dialekt. Hur som helst, anledningen till min ilska just nu mot honom är att han satt sig på mig en gång till. Jag begärde försynt några dagars semester i maj idag. jag sa inte varför, men anledningen är att jag hyrt en stuga i Örnsköldsvik där jag, John och sex flaskor Jim Beam ska summera den senaste tioårsperioden och staka ut en riktning för våra (främst mitt) liv de närmaste åren. För mig är det viktigt. Chefhelvetet svarar "Nja, det är mycket att göra på jobbet då..." och "jag vet inte... ska tänka på det". Det där har förstört min dag och antagligen min helg också. Vi är fler än 30 på jobbet och dessutom så skulle han lätt låta mig ta min ledighet om han visste hur mycket jag satt på toa varje dag. Jävla RUNKARE är vad du är, chefen! Han vill bara maktspråka ner mig och knäcka min vilja. För han vet att jag ger mig om han bara är tyst och undviker att ge besked nog länge. Han tvingade in mig på jobbet under mellandagarna mellan jul och nyår i år också med samma motivering ("Det är så mycket att göra..."). När jag sen satt här var det inte ett skit att göra. Och min morsa hade sett fram mot att jag skulle komma hem för en gångs skull och hon hade laddat upp med ett rejält julbord och mitt favoritgodis. Men det fick stå orört och min stol tom. Jag vågade inte sätta mig upp mot honom den gången. Antagligen vågar jag inte det den här gången heller. Istället så lägger jag ytterligare ett lager dynamit på den interna bomb som gror inom mig. Får se vad som händer när den briserar. Antagligen så får jag väl en stroke och blir halvt förlamad, men inte nog illa däran för att bli sjukpensionerad. Nä, jag kommer antagligen sitta där på jobbet och jobba åt den där satans halvfinnen med halva kroppen hängandes på sned ända till jag är 65. Och inte kommer jag att säga något nån gång. [kallt] - 06 02 28 Det var för kallt för att åka skidor igår. Jag väntar med min nybebut i skidspåren tills köldknäppen lagt sig. De olympiska spelen är över och jag känner redan att samtalsämnena med tanterna rinner ut i sanden. Återigen är jag på väg in i limbot mellan tanterna och Markus gäng. Också var det den här grejen med det kombinerade bröllopet och dopet. Det blir inget pensionssparande som present från min arbetsplats. Det blir ett presentkort på Järnia istället. Asballt Markus. [Listan] - 06 02 27 Jag kommer att skriva om listan som jag kommer att ha med i min tidskapsel (se inlägget från 060116). Listan är inte längre hemlig eller enbart bunden till tjejer. Listan kommer att bli en förteckning på personer jag vill ge bort ett pensionssparande till. Just nu är det fem personer på listan. Alla är förvisso av kvinnligt kön, men det kan dyka upp någon kille innan den färdigställts. De som hamnar på listan är personer som har jag känt extra mycket sympati för, eller att personen varit en bidragande orsak till någon bra händelse i mitt liv. [köpt längdskidor] - 06 02 25 Jag köpte längdskidor idag som en del av min uppgörelse med spinningen. På måndag kväll ses jag i skidspåren. Jag har inte åkt längdskidor sedan jag var tolv år. Jag har mognat som människa sedan dess. Jag är redo för skidor igen. [present] - 06 02 24 En kille på jobbet ska gifta sig och döpa sitt nya barn i en och samma ceremoni. På jobbet har det varit hårda diskussioner om vad vi ska ge bort i present. Ska bröllopsparet och barnet få olika presenter eller kan de alla få en stor gemensam present? Jag tycker att barnet ska få en egen present. Bröllopsparet kan väl nöja sig med att de fått ett barn? Jag har det ultimata förslaget på en present: ett pensionssparande förstås. Jag har inte lyckats övertala alla mina arbetskompisar än. Jag har förvisso redan majoriteten av tanterna på min sida. Jag har den senaste tiden närmat mig tanterna enligt principen "If you can’t beat them, join them". I och för sig har jag aldrig varit i konflikt med tanterna. Jag har bara haft svårt att komma in i deras gemenskap. På sikt är det bra att ha tanterna på sin sida eftersom jag ofta blir less på Markus gäng. Framförallt är det bra inför gemensamma beslut på jobbet. Tanterna är fler till antalet än Markus gäng. Att snacka konståkning, curling och Anja Pärsson i dessa OS-tider har varit en lysande ingång i tanternas gemenskap. [cykla utomhus] - 06 02 21 I söndags fick jag ett telefonsamtal från killen som jag var på förfest hos i fredags. Det visade sig att jag hade glömt en kasse med lite grejer hos honom. Det var strålande fint väder och jag blev sugen på att ta en promenad dit för att hämta kassen. Av någon anledning fick jag istället för mig att jag skulle cykla dit. Jag cyklar aldrig på vintern och knappt på sommaren heller. Jag hade en cykelfärd på ungefär en halv mil framför mig. Förutsättningarna var minus 10 grader, strålande sol och svagt uppförslut hela vägen, toppat med två saftiga uppförsbackar. Jag antog min egen utmaning. Med tanke på att jag tränat spinning regelbundet sedan oktober borde det inte bli några problem. Halvvägs på turen, efter den första uppförsbacken, började jag bli rätt spak. När jag kom fram var jag mer eller mindre slutkörd. Jag var anfådd, pulsen bultade i huvudet och benen darrade av mjölksyra. Kylan av inandningsluften skrapade dessutom i luftrören och värmen av solen hade gjort mig genomsvettig, trots superunderställ och i övrigt hyfsat anpassade kläder för utomhusaktivet. Spinningen känns helt meningslös om jag inte klarar av en skarp situation på en riktig cykel. Mitt gym borde bära upp spinningcyklarna på taket och köra passen utomhus så att folk klarar av en ansträngning i vinterklimat. Har jag ägnat mig åt konstgjord träning varje vinterhalvår under de senaste åren? Ja, tydligen. Nu lägger jag ner spinningen för gott. På lördag köper jag längdskidor istället. Jo förresten. Det ska bli riktigt skönt att slippa de andra som tränat spinning på mitt gym. Jag har föraktat er sedan dag ett. So long motherfuckers, ni vet var ni ska stoppa upp era vattenflaskor. [Mardrömmar] - 06 02 20 Jag slapp ångesten efter utgången i fredags och somnade inte heller på toaletten. Jag skötte mig utmärkt och var levande redan vid lunch på lördag. Men istället har jag drabbats av märkliga mardrömmar de senaste nätterna. Först drömde jag att jag var i samma rum som Hagamannen, men att jag inte kunde göra något för att sätta dit honom mer än att säga "Nää, men du borde sluta med det där...". Den andra drömmen var än konstigare. Jag hörde om ett knivdåd i stan och ringde morsan för att försäkra att det inte var någon jag kände. Hon svarar uppjagad att "Jo, men det är ju det". "Vem då?" frågar jag. "NILS HOLGERSSON!" svarar morsan. Jag blir helt däckad av att denne Nils Holgersson har knivmördat sin sambo. Vår relation och hur nåra vi stod varandra klargör aldrig drömmen. Med hopp om goda drömmar natten mot tisdag. [pensionssparande] - 06 02 17 Den senaste tiden har jag tampats med en tanke som jag inte kan släppa. Jag har fantiserat ihop följande scenario: Jag lär känna en tjej som jag gillar. Hon måste tyvärr lämna staden för alltid. Jag skjutsar henne till en pytteliten ort med en tågstation. Staden jag bor i inte har tyvärr inte någon egen tågförbindelse. På perrongen ger hon mig en avskedspresent i form av tio röda rosor med en trisslott nedstoppad i buketten. Hon vill att jag skrapar lotten när jag kommer hem. När tåget åkt iväg går jag till bilen och skrapar trisslotten. Det visar sig att jag vunnit tjugotusen kronor! Jag får en stark vilja att dela vinsten med henne. Vad ska ge henne som är värt tio tusen? Jag har bollat denna tanke fram och tillbaks i snart två veckor. I måndags kom jag på lösningen. Jag ska starta ett pensionssparkonto åt henne och lägga in tio tusen. Hon ska inte veta om detta. När hon är fyller 60 ska hon få ett brev från banken där det står att hon har ett pensionssparande som portioneras ut en gång i månaden. Hon får själv avgöra när hon ska börja plocka ut pengarna, direkt från hennes sextionde födelsedag eller så kan hon vänta ytterligare några år. Jag är mycket nöjd över denna lösning. Det är så otroligt vackert. Det finns dock vissa frågetecken att räta ut i detta fall. Kan man starta ett pensionssparande åt någon annan utan att den personen vet om det? Jag kan luska reda på hennes personnummer. Räcker det eller måste hon skriva under något papper och legitimera sig. Då faller hela konceptet som ett korthus. Det måste vara hemligt tills hon fyller sextio. Jag skulle kunna tänka mig att förfalska hennes namnteckning om jag kan få blanketterna hemskickade till mig. Hon vinner ju på det i förlängningen. Vilken typ av fonder ska satsa på? Jag pensionssparar själv i Rysslandsfonder. I långa loppet tror jag att Kina och Indien kommer att ta över världsekonomin. De har så stor befolkning och börjar få känsla för business. Finns det fonder för Indien och Kina? Är det moraliskt försvarbart att investera i dessa länder? Kina är tveksamt, Indien har jag ingen koll på. Jag har många frågor att fundera på den närmsta tiden. [Ångest #9] - 06 02 16 Ni vet att jag brukar vara frank om min bakfylleångest. Jag hoppas att det aldrig verkat som att det är kul. Ångest = inte kul. Faktiskt så sitter skräcken för en ångestfylld förmiddagen-efter så hårt i att jag imorgon tar med mig ett sexpack Tvåkommaåttan till förfesten. Ja, det då och en halvflaska Jim Beam som John lämnat kvar för några helger sen. Men min poäng är följande: Jag plägar att inte låsa in mig på toan och lägga mig i fosterställning i 4 timmar då jag kommer hem (ensam, troligtvis) imorgon. [brottning] - 06 02 16 En god vän till mig sa sig ha brottats med sin brandvägg. Hur fan bär man sig åt då? Är de starka? [familjen] - 06 02 12 Thomas och Ann-Katrin är perfekta svensson-namn. De har två barn också. Oscar och Julia. Oscar är född 1999 och Julia är född 2001. Givetvis har jag dubbelkollat med SCB:s databas för att se att dessa två namn låg i topp dessa år. Thomas jobbar på Rönnskär och Ann-Katrin inom vården. Härligt. Hoppas att det blir middag hos dem nästa helg. Ann-Katrin är ju så bra på det här med mat. Thomas snackade lite om att han behövde hjälp med datorn hemma. Så, jag gissar att det blir ett besök då. [Måns Ivarsson] - 06 02 10 Måns Ivarsson, är han död eller? När jag var barn så var han över allt. Som en smal Per Bjurman fast med glasögon. Per gillar Hellström, Måns gillade Lundell. Jättemycket. Anledningen att jag överhuvudtaget kom att tänka på det var att jag på radion hörde en gammal Cyndi Lauper-låt som tog mig tillbaka till mellanstadiet och ensamma sysslolösa kvällar med magont inför skoldagen som skulle komma. Inte så stor skillnad med just ikväll alltså. Fast nu har jag inte skola att oroa mig för, men det är fest med Markus gäng imorgon och det är inte så olikt. Jag lovade att dricka mig full på mörk rom. I skolan åt jag ett cocacolaluktsudd en gång. [leo messis storebror 3] - 06 02 10 Jag lutade mig nyss tillbaks i kontorsstolen, vilade ögonen och råkade slumra till. När jag vaknade upp var jag Leo Messis storebror igen (läs bloggen från 060118 för lite bakgrund). JAG ÄR LEO MESSIS STOREBROR JUST NU. Leo dominerar i Barcelona. Okey, han får vila en vecka pga av en liten skada, men vafan, jag har ändå höjt prislappen på Leo. Chelsea får slanta upp mer än vad vi snackade om för ett par veckor sedan. Jag spelar ett högt spel, men jag vet att jag har Chelsea under tummen. De kommer att gå med på allt. Jag var i London förra veckan och kollade på lägenheter. En åt mig och en åt Leo. De ligger femhundra meter från varandra. Mycket lämpligt avstånd. Det fanns bra restauranger och nattklubbar i närheten. Leo får helst inte gå på nattklubb utan mitt godkännande. Jag vet att han går ut i smyg ibland. Det funkar för mig. Han ställer aldrig till med skandaler. Han vet att hans primära uppgift är att spela fotboll och skådespela i independentrullar. Jag kan gå på nattklubbar så länge jag fungerar som agent. Jag fungerar alldeles utmärkt som agent. Andra spelare vill att jag bli deras agent. De får nobben. Leo är min enda klient och så kommer det alltid att vara. Jag gillar att gå på nattklubb. Jag smälter in oavsett om det är en sylta eller ett Jet Set Disco. Mitt utseende tillsammans med klädstilen och kroppsspråket är universellt övertygande. Det går inte precisera ålder, nationalitet, etnicitet eller inkomstförhållanden på mig. Jag fungerar i hela Europa, oavsett land eller stad. Min engelska är lite darrig. Det är min enda akilleshäl just nu. Det går över med tiden. London lär mig sitt språk med tiden. Jag har hittat staden som kan bli min. Jag blottlägger mig och bjuder staden på så mycket av mig som det går. London har fler nyanser än Barcelona. Jag kan vara nere med de senaste dansklubbarna och uppe med adeln på hysteriska temafester ute på deras herrgårdar. Det enda som stör mig med Londonflytten är att Chelseas coach Mourinho bänkar Hernan Crespo till förmån för Didier Drogba. Hernan och Leo kommer att spela att spela tillsammans i VM i sommar. Det vore perfekt om de fick spela ihop även i klubblaget. Drogbafuckern kommer i vägen. Ta bort honom! Leo ser upp till Hernan. Det är inte många år sedan som Leo hade tapetserat hela sitt rum med affischer på Hernan. När de träffades på ett landslagsläger för första gången tog Hernan Leo under sida vingar. Hernan har blivit en fadersgestalt för Leo. De mailar och sms:ar regelbundet. Deras relation är bra för mig. Jag kan inte vara storebror, agent, manager och farsa på en och samma gång. Jag är rädd att Hernan sticker från Chelsea om han inte får mer speltid. Nu måste jag sluta skriva. Min yogatränare är på ingång. Han är snygg och vältränad. Hade jag varit gay hade jag aldrig tvekat. See you. [lunch med john] - 06 02 08 Jag åt lunch med John igår och passade på att presentera min idé om att köra en Stand up comedy-klubb en gång i månaden här i stan. John köpte idén med hull och hår. Det finns bara en allvarlig hake: John antog att han själv skulle uppträda, något som jag absolut inte att vill att han ska göra. John slog dövörat till så fort jag försökte ta upp att det var bättre att ta in komiker utifrån. Han var så uppspelt av tanken att han skulle uppträda att det aldrig blev något fokus på projektbeskrivningen eller säljbrevet. Hela tanken med att träffa John var just att ge honom i uppdrag att sammanställa dessa. John ville istället att vi två tillsammans skulle börja med att skriva manus till hans uppträdande. Jag är grymt skeptisk. Mitt i lunchätandet började John improvisera fram en monolog som utgick från tesen att kronprinsessan Viktoria var som snyggast när hon hade anorexi. Det höll inte. Monologen var helt bedrövlig. Jag tror att jag låter konceptet ligga på is till dess att John - på egen hand - kommer på att han inte ska uppträda. [stand up comedy] - 06 02 07 Stand up comedy kommer att slå stort snart. Vad behövs för att något ska slå? Det ska vara underhållande, mediavänligt och gå tjäna pengar på för distributörer. Tänk Sudoko och iPod. Stand up comedy har allt. Det går även att fildela. Företeelsen har funnits länge men inte fått sitt stora genomslag än. Taffliga tv-shower som ”Stockholm Live” och den från Norra Brunn har förstört det mesta i Sverige. Henrik Shyffert hade chansen att starta renässansen med sitt program ”Dokument: Humor”, tyvärr var programmet för svagt för att starta någon ny trend. Misströsta inte, snart blir det kul igen. Explosionen för Stand up comedy kommer inom kort. Folk kommer att köpa DVD:er eller ladda ner shower med Richard Pryor och den tidiga Eddie Murphy. Alla former av medier kommer att göra reportageserier om ämnet. Sverige har inte berikats med någon Eddie Izzard än. En sådan måste komma snart, vi är redo. Det gäller bara att komikern i fråga inte cementerar rollen som fåne i fyrans ”Parlamentet” eller ”Time Out”. Jag skulle vilja starta en hemsida för alternativ Stand up Comedy. Ifall ingen annan snor konceptet och startar en bättre sida kommer den att explodera inom ett år. Jag skulle även kunna tänka mig en lokal komediklubb som hyr in sig en kväll i månaden på någon av stadens hetare uteställen. Om jag tar fram ett tydligt koncept redan nu kan jag sälja in det när stand up-revolten kommer. John vet hur man skriver projektbeskrivningar och förpackar en idé till försäljning. Det blir en lunch med honom idag. [internet] - 06 02 06 J**** fuc****. Min leverantör av bredband har förstört livet för mig efter att helt sonika stängt av abonnemanget. Visserligen har jag inte betalat räkningen, men det spelar ingen roll. Hade inte pengar efter nätpokeräventyren. Internetkoppling borde vara en mänsklig rättighet likt tak över huvudet och mat för dagen. Det sorgliga är att även telefonabonnemanget stängdes av. Mina digitala kommunikationslinjer ebbade alltså ut och kvar fanns bara att gå till jobbet. Eftersom folk på jobbet vet om min ekonomiska situation efter pokern har de varit ytterst vaksamma med vilka sidor jag surfat på. Nu är det dock full fräs i bredbandsjacket hemmavid igen och Håkan Blogg är igång som vanligt. [Goda Goda] - 06 01 27 Jag har börjat spåra låten som jag nämnde i inlägget om tidskapseln. Artisten heter Jojje Wadenius och låten återfinns på hans barnskiva Goda Goda, som han gjorde tillsammans med Barbro Lindgren. Skivan verkar även vara återutgiven under namnet Guldkorn. Jag tror att låten i fråga också heter Goda Goda. Jag har inte lyckats ladda ner den p.g.a. ett tekniskt strul hemma och sviterna av ett debacle här på jobbet (det råder strikt nedladdningsförbud här numera). Jag hörde låten för första gången för ca tio år sedan och den har dykt upp i olika sammanhang efter det. Jag blir alltid glad av den och den är riktigt svängig. Den ena av rösterna i låten är helt otroligt rolig. Jag kan inte tänka mig någon låt som passar bättre när det gäller att representera mig för eftervärlden. Jag njuter av att det är just den låten som ska med i min tidskapsel. [Being my own man] - 06 01 25 Jag har tänkt på det här med att vara min egen man. Att ta tag i mitt eget liv och sluta arbeta för chefen och istället arbeta för mig själv. Det är en lockande tanke att ställa sig vid sida om ekorrhjulet och löneslavarna och bara bestämma själv. Haken är att man måste ha nåt att sälja om man ska göra det. Och att man själv kan skapa och dessutom ha viljan att lägga ner dyngmycket tid på sitt värv. Där faller allt. Jag vet att jag är en kontorsråtta och jag vet att jag knappast har viljan att lägga ner tiden som krävs. För min del slutar högtflygande planer alltför ofta med ett sexpack folköl, dubbelavsnitt av The Nanny och torrt ronk till Baywatch-vinjetten. På fyllan leker jag med tanken att skicka manus till bolag, förlag och viktiga personer, men fylledrömmen är ju just en dröm eftersom jag aldrig ens börjat skriva ett manus. Dessutom vet jag ju om att jag inte skulle göra något särskilt bra. Och det finns inget värre än någon som ägnar sig åt "kultur" och som inte är bra på det. Däremot, är man en dålig kontorsråtta som vinner man ju över dom som tror att dom har "inflytande" på sin arbetsplats och att dom kan "förändra" och att dom gör nåt "viktigt". [WAP] - 06 01 25 Håkan Blogg i mobilen! Gå in på Googles wapsida via din mobil. Skriv håkan blogg i sökfältet och klicka på ”Sök”. När sökresultaten visas ser du min sida på första plats. Klick på länken så kommer du direkt till min sida. Fantastiskt! Jag kan tyvärr inte adressen till Googles hemsida. Den finns som länk från min startsida när jag slår igång WAP. Jag har inte så mycket erfarenhet av wapmediet i sig. Jag har inte tänkt kolla upp om jag kan skriva bloggar via min egen mobil. Jag tror att det skulle få fruktansvärda konsekvenser, i synnerhet om jag skriver inlägg direkt när andan faller på. Liverapporter från krogen är det sista jag vill publicera. Jag har redan problem med alltför spontana SMS. [brevväxla] - 06 01 24 Bloggen har gjort det enklare för mig att uttrycka mig med skrivna ord. Jag ska försöka hitta någon att brevväxla eller mailflirta med. Jag har harvat på Lunarstorm tidigare, det var en jävla återvändsgränd. Jag ska hitta nya vägar för kontakter. Ibland får jag känslan av att man måste sitta i fängelse för att få till en bra brevflirt. Vi får se hur det går. För att få till det i verkligheten köpte jag en ny after shave på lunchen igår. Tanterna på jobbet märkte det direkt. Nu är det bara att hitta någon i min ålder som vill lukta på mig. Jag luktar mycket gott. [Dirty Sanches] - 06 01 23 Varje vardagkväll visar MTV programmet Jackass och en massa spinoffer på Jackass. De visar samma program hundra gånger om. Det har slagit mig att Jackass håller ungefär samma nivå oavsett om man ser programmet för tredje gången. Viva la Bam blir definitivt sämre av repriser. Dirty Sanches blir faktiskt bättre av att se samma avsnitt för fjärde gången. Wild Boys blir bara sämre hur man än gör. Jag stör mig som fan på hur de stressar upp djur helt i onödan i Wild Boys. Jag gillar inte deras skratt heller. Skulle jag träffa programledarna skulle jag tortera dem till döds, videofilma det och avsluta med att en travhäst kommer och bajsar på dem. Om jag träffade snubbarna i Dirty Sanches skulle de skonas från travhästen. De verkar hyfsat sympatiska och de utsätter endast sig själva för hyssen och pojkstrecken. Deras galenskap ger även ett minde kalkylerande och mer autentiskt sken. Deras amerikanska kollegor i genren ”Klä dig skäääääjt - förnedra sig själv och andra” ger jag inte mycket för. De bör passa sig för travdöden. Jag har allmänt svårt för grupper som verkligen anstränger sig för att imponera på varandra. Alla grupper gör det kanske på ett eller annat sätt. Det ligger nära till hands för mig att bara kliva åt sidan eller ställa till med scener i sådana lägen. Jag skulle behöva hitta en grupp, i vilken sammansättning som helst oavsett gemensam nämnare i intressen, för att öva mig i att ingå i en grupp. Det kanske skulle vara en idé att jag och John väljer ut två av hans bekanta och bildar ett vattentätt gäng. Tills vidare ska jag fundera vidare på varför jag accepterar Dirty Sanches men inte de andra likartade programmen. Jag tror att den funderingen kan ge mig självinsikt. [återkommer] - 06 01 21 Jag har mycket att göra idag. Schemat är fullspäckat. Jag hinner inte avsluta historien jag påbörjade på bloggen igår. Det får komma senare. Sex utlovas. I morse provade jag att använda mig av WAP i min mobiltelefon. Jag kunde hitta min egen blogg! Så jävla modernt! Nu finns jag överallt där det finns täckning för mobiltelefoner. Jag håller på att ta över fullständigt! Återkommer senare om hur du hittar mig i din mobiltelefon. Jag ligger och vilar i din ficka från och med nu. [Kyssar och sex. Del 1 av 2.] - 06 01 20 Kyssar och sex. Del 1 av 2. För några år sedan fanns det en tjej som rörde sig i ungefär samma miljöer som mig. Vi tyvärr hade inga gemensamma bekanta. Jag brukade se henne i de offentliga miljöer som jag rörde mig i. Hon hade en karisma som fick mig att smälta totalt och jag beundrade henne på distans. Jag fick en kick av att se henne stå i en kassakö eller se kliva på en buss. Jag studerade hennes karimsa och lät den förtjusa mig. En vinterkväll hamnade vi på samma fest hos ett kollektiv som delade en stor lägenhet. Jag hade svårt att koncentrera mig när jag visste att hon befann sig i samma lägenhet. När jag skulle hämta öl i kylen stötte vi in i varandra av trängseln och började prata. Vi samtalade om att Prince var ett en cool liten musiker men även ett märke för cigaretter och ett annat märke för tennisrackets. Det var en kort diskussion men jag vibrerade inombords, både under och efter samtalet. Vi kom fram till att ordet ”Prince” bästa innebörd var när det syftade på artisten Prince. Festen var inte traditionell förfest, man skulle stanna i lägenheten hela kvällen och kanske inpå småtimmarna. Strax innan tolv försvann hon ändå. Jag hade gärna velat prata mer med henne. Jag började höra mig för var hon tagit vägen. Det visade sig att hon och några andra tagit en taxi in till stan. Förbannat! I besvikelsen beslöt jag mig för att gå hem. Jag lämnade lägenheten och i trappuppgången hörde jag att någon spelade Prince i en lägenhet intill. Jag öppnade dörren till lägenheten och klev in. Det var en liten lägenhet utan någon riktig hall. Det första jag såg var att hon satt där i en soffa med två andra tjejer. Jag bad om ursäkt för att jag gått fel. Hon frågade om jag ville dricka lite vin och lyssna på Prince. ”Jepp” svarade jag. Det visade sig att det var hennes lägenhet. Hennes vänner gick därifrån ganska omgående. Musiken och hennes sällskap fick mig att slappna av. Jag stannade kvar. Vi började prata om sånt som jag kan prata om, ungefär sådant jag skriver om i bloggen nuförtiden. Ibland undrar jag om min hjärna verkligen är gjord för att tänka med. Det finns tydliga tecken på att den i varje fall inte är gjord för att använda som stöttepelare när det kommer till kommunikation. Den här gången fungerade det fantastiskt. Jag pratade, hon lyssnade. Hon pratade, jag lyssnade. Efter ett tag märkte att hon började bli sömnig och jag bestämde mig för att gå hem. Jag ville naturligtvis sova över men hittade ingen öppning för att föreslå det. Jag fick känslan av hon ville sova själv. Innan jag gick därifrån tackade jag för sällskapet och vi gav varandra en kram i dörröppningen. Jag tog tillfället i akt, lät impulsen styra och gav henne kyss. Till min förvåning svarade hon på kyssen. Jag svarade på hennes svar och det fungerade som en avrundning av kyssen. Hon tog ett steg tillbaks och sa ”Sov så gott, grabben”. ”Du med” svarade jag och fortsatte ”du är definitivt coolare än både cigarettmärket och tennisracketet, i morgon när jag vaknar toppar du kanske artisten också”. Hon log och stängde dörren. Under hela promenaden på hem funderade jag på om hon log för att det min replik var korkad eller för att hon gillade den. (Del 2 kommer inom kort, imorgon kanske) [Leo Messis storebror] - 06 01 18 Jag var in på personaltoan nyss och råkade slumra till. Jag hann börja drömma att jag var storebror till Leo Messi, den unge argentinske fotbollsspelaren i FC Barcelona. Jag tror fortfarande att jag är storebror till Leo. Eller om vi slutar tjafsa och säger så här: JAG ÄR STOREBROR TILL LEO MESSI. Fatta! Redan när Leo blev tonåring stod det klart att han var en fotbollstalang utöver det vanliga. Som den äldsta brodern i syskonskaran tog jag på mig att hjälpa honom med karriären. En massa agenter och fotbollslubbar hörde av sig redan när han var tolv år. Jag tog hand om dem och skötte alla kontakter. Leo skulle koncentrera sig på fotbollen. Jag visste att Leo var så bra på att spela fotboll att jag kunde strunta i min egen skolgång. Jag bad alla agenter som slet i Leo att dra åt helvete. Jag skötte alla kontakter på egen hand. Erbjudanden från klubbar haglade in hela tiden. Jag fixade kontrakt, sponsorer och allt som behövdes åt Leo. Jag förhandlade fram kontraktet med Barcelona. Både jag och Leo kan leva på det kontraktet i resten av våra liv. Jag har köpt hus åt morsan och farsan. Våra syskon har fått bilar och hemmabioanläggningar. Nu är Barcelona för litet för oss. Leo har en fantastisk karisma och det perfekta utseendet för att vara med i independentfilm. Spaniens filmscen har inget att erbjuda. Jänkarna har ingen fotbollsscen värd namnet. Nu blickar jag mot England och Londonklubben Chelsea. Jag har snackat med Roman och Mourinho. De vill ha Leo som anfallare på högerflanken. Vi skiter i Barcelona och Rijkaard, vi drar dem vid näsan. Det finns kryphål i kontraktet. Jag vet, det är jag som har skrivit det! Barca var så kåta på Leo att de gick med på vad som helst. Det är bara millimetrar kvar innan kontraktet är klart med Chelsea. Jag redan hittat en filminspelning i London direkt efter VM. Leo ska göra en biroll som påtänd tonåring som går vilse i den engelska klubbkulturen. Vi övar redan på engelskan. Jag har fixat en dialektcoach och en dramalärare till Leo. Jag har legat med dramaläraren. Leo får inte bli svartsjuk. Han måste koncentrera sig på fotbollen. Det är ligan, Champions League och VM att hålla fokus på! I sommar kommer Leo att dominera i VM. Vilket jävla fint år det här kommer att bli! Vi har erövrat Spanien. Snart tar vi England och i sommar tar vi VM:et i Tyskland. [Johansson] - 06 01 17 I fredags bjöd jag John på en middag enligt receptet jag nämnt tidigare. En halvtimme innan middagen ringde John och sa att han skulle ta med sig en kompis. Min spontana reaktion var negativ. Jag hade redan börjat med maten och gjorde extra portioner så att jag skulle få några matlådor till jobbluncherna. Jag ville inte förlora en matlåda till någon främling. Till saken hör också att jag tycker illa om hälften av John kompisar. Den andra halvan kan delas in i personer som är roliga att festa med , men inte fungerar i andra sammanhang. Och till slut finns det en fjärdedel som utgörs av allmänt underliga karaktärer som i grunden är genuint sympatiska. Med tanke på min privatekonomi spelar genuin sympati ingen roll. Alla kan ge fan i mina matlådor. Som tur var informerade John mig om att jag inte behövde duka för extrapersonen. När John gled in i min lägenhet förstod jag varför. Han hade endast med sig en kattbur, ur buren tittade en liten siameskatt fram. Johns presenterade sin nya kompis som Håkan Johansson, en nyinköpt svart siames med späd kropp och gigantiska öron. Valet av förnamnet var inspirerat av mig. Efternamnet var Johns mammas innan hon gifte sig. Jag är smickrad av att ge upphov till förnamnet men har valt att kalla katten vid dess efternamn. Johansson låter bättre än Håkan i kattsammanhang. Om jag känner John rätt kommer jag att tvingas ta hand om Johansson inom ett par månader när John ska ut på någon tjänsteresa. Jag tror ändå att det kommer att gå bra. Fredagkvällen visade att Johansson och mina katter fungerar tillsammans, kanske mest beroende på att mina katter var så slöa att de knappt brydde sig om den nya bekantskapen. Så länge de får sova och äta i lugn och ro löser sig det mesta i deras värld. Matlagningen gick för övrig bra. Det var lite svårt att tajma tiden på de olika delarna av rätten. Riset blev klart långt före kycklingen. När vi väl började äta spelade det inte så stor roll. Den indiska såsen var helt fantastisk och John hade med sig en massa Budweiser som passade perfekt till maten! Det blev ingen utgång efter maten. Jag sparar mig ett tag till. Jag är sugen på att dansa. Jag har funken, punken och raggartechnon i kroppen. Musiken går och väntar på att jag ska släppa loss den. [tidskapsel] - 06 01 16 Jag har för mig amerikanska familjer brukar ägna sig åt att stoppa saker i en kapsel och gräva ner den i jorden. Jag vet inte om detta är ren och skär inbillning från min sida. Jag tror att de samlade på sig saker som var viktiga för dem, la dem i en låda och grävde ner den i marken. Jag gissar att de gjorde det för att lådan skulle hittas av efterkommande generationer. Det här fenomenet borde ha funnits i så länge människan existerat. Att jag associerar företeelsen till USA är egentligen inte så långsökt. Under andra halvan av 1900-talet var de rädda för att bli bombarderade av kommunistiska kärnvapen och ville säkert säkerställa att eftervärlden skulle få ta del av deras samtid. Oavsett om dessa tidskapslar har exististerat eller om de bara är ytterligare ett av mina fantasifoster har jag beslutat mig för att styra upp en egen tidskapsel. Jag har till och med sett ut en plats där jag ska gräva ner den. Jag vill göra det så fort som möjligt. Det slog mig alldeles nyligen att jag måste vänta ett par månader eftersom marken är helt genomfrusen och omöjlig att gräva i så här års. Jag har i varje fall köpt en plastlåda på Obs som ska rymma mina gåvor för eftervärlden. Jag funderar varje ledig stund på vad jag ska ha i min tidskapsel. Det enda som jag vet säkert att jag ska ha med är följande: -Hela bloggen utskriven i A4-format. -Ett inramat porträtt på mig. -Ett inramat porträtt på mina katter. -En lista på namn på tjejer (det kommer inte att stå vad listan innebär och det är inte så simpelt som en lista med namn på tjejer jag legat med. Eftervärlden får forska i listans innebörd. Då blir det lite av ett mysterium. Det där är det enda jag har kommit på. Jag återkommer säkert senare med mer saker till tidskapseln. Jag har funderat på att förse tidskapseln med bloggen sparad på ett USB-minne. Det känns faktiskt lite töntigt. ”Åh, vad digitala vi är 2006”. Fördelen med att ha den på ett usb-minne är att den inte borde förmultna. Jag är rädd att den utskrivna bloggen ska förmultna. Ifall jag kommer över min digitala hang up kommer jag nog att ta med en mp3-spelare med en enda låt. Jag har funderat rätt mycket på vilken låt det skulle bli utan att hittat rätt. En glad barnlåt skulle vara kul. Det finns en svensk låt om någon som vill köpa saker i en affär och allt går fel hela tiden. Jag ska forska i vad den kan heta. [purjolök 2] - 06 01 13 Gick förbi Willys efter jobbet igår och köpte exakt samma saker som killen jag nämnde i förra blogginlägget. Det blev alltså råris, purjolök, vitlök, lök, kycklingfiléer, färsk ingefära, gräddfil, tomater, gurka, citron och majs I helgen ska jag bjuda John på en middag baserad på varorna som killen köpte. Det blir råris och kyckling i en indiskt kryddad sås samt en frisk sallad som pricken över i. Jag har inte lagat rätten tidigare men tänker lägga upp det enlig följande: Koka råriset enligt förpackningen. Hetta upp olja i en stekpanna, bryn kycklingfiléerna tillsammans med vitlök, lägg sedan över dem i en form och stek klart i ugn på 100° tills filéerna är nästan klara. Det tar kanske 20 minuter. Ifall man är vegetarian går det lika bra att steka quornfiléer i stekpanna utan att köra dem i ugnen. Under tiden riset kokar och kycklingen är i ugnen hackar man tomater och gurka som man tillsammans med majs blandar med lite gräddfil. Krydda försiktigt med salt och peppar. Pressa en nypa citron och över blandningen så har vi en fräsch sallad som passar perfekt i den indiska bilden. Just innan kycklingen är klar bryner man lök och purjolök i en stekpanna på låg värme. Den vanliga löken ska finhackas lite mer än purjon. Häll i några deciliter gräddfil. Sedan kommer ett indiskt kryddfyrverkeri med kardemumma, kanel, spiskummin, salt, svartpeppar och muskot. Avsluta med att riva den färska ingefäran över såsen. När kycklingfiléerna börjar bli klara häller man över den stekpannan som och låter den blandas med yogurtblandningen i ca 5 minuter. Kycklingen eller quornet kommer då att suga i sig den mustiga blandningen av kryddor och kommer att passa perfekt med riset och salladen. Salladen går även att servera som förrätt tillsammans med nanbröd. Det lär bli succé! [purjolök] - 06 01 12 När jag handlade på Willys igår såg jag en kille som är ytligt bekant med John. Jag känner inte killen och har aldrig träffat honom, Jag vet ändå vem han är. Det är slående hur många personer man känner till utan att man haft med varandra att göra. Enligt ryktet befann sig killen i fel kretsar och var illa ute för ett par år sedan. Igår stod killen framför mig i kön till kassan. Jag la märke till vad han köpte: råris, purjolök, vitlök, lök, kycklingfiléer, färsk ingefära, gräddfil, tomater, gurka, citron och majs. När jag såg honom packa ner varorna i en kasse fick jag känslan av att han fått rätsida på livet. Det var vackert att se honom hantera varorna och när han avslutningsvis stoppade ner purjolöken med omsorg i kassen var jag 100% säker på att han mådde bra. Jag ringde sedan till John och frågade om han visste något om hur det är med X X. John sa att han kom ut ur fängelse för två år sedan och har sedan dess lugnat ned sig och lever ett stadgat liv i lugn och ro. Livet kan vara bra vackert ibland. Purjolök har definitivt befäst sin ställning som min favoritingrediens. [kategorier] - 06 01 11 Om man granskar folk i min ålder i den här staden går det att hitta två kategorier. Kategori A är tillfreds med att bo här och målar gärna upp sköna bilder av hur trevligt det är att bo i den här staden. Kategori B är bara här tillfälligt, de är mitt emellan jobb eller utbildningar och ska vidare ut i stora världen. Inte helt sällan har de redan haft en sejour utanför staden och är här för att ladda batterierna inför nästa uppdrag. Personer ur denna kategori kan ländå bli kvar här i tre år för att sedan välja att stanna kvar. Detta val gör de när de inser att de egentligen trivs eller inte orkar hitta något bättre alternativ i någon annan stad. De slits sedan fram och tillbaks ett tag i frågan om de ska välja en image enligt kategori A och börja hylla sin situation i grupp, eller om de enligt kategori B ska fortsätta vara på gång att erövra mer betydelsefulla delar av världen. Problemet med personer ur kategori A är att de ofta agerar uteslutande i sociala sammanhang när de gillar att gadda ihop sig och trivas i små vattentäta grupper. Problemet med kategori B är egentligen bara att de dricker för mycket alkohol. [Leo Messi] - 06 01 10 Leo Messi, det argentinska underbarnet som spelar i FC Barcelona, vet inte om att han går omkring och har det perfekta utseendet för en huvudroll i amerikans independentfilm. Han skulle sitta perfekt i film med av Larry Clark eller Sofia Coppola. Leo borde skaffa en agent inom nöjesindustrin, skådespela lite vid sidan av fotbollen och därmed fördubbla sin idolstatus. [eddie stone] - 06 01 09 November och december var hårda månader. Utöver internetpokern hade jag även problem med rädsla för juldagen och nyårsafton. Tillsammans med midsommarafton utgör de årets tre tyngsta dagar. Jag kom över rädslan i samband med att jag såg ett tv-program som handlade om överlevnadsstrategier. Programmet leddes av en engelsk elitsoldat som hette Eddie Stone, en före detta officer i något specialförband. Han visade hur man skulle bete sig för att hålla huvudet kallt och inte blir tokig ifall man blir tillfångatagen eller hålls som gisslan. Eddie Stones tips var lätta att applicera på min egen livssituation. Nätpokern tillsammans med rädslan för juldagen och nyårsafton gjorde att jag hamnade i någon form av mentalt vakuum som påminde om att vara fast i en gisslansituation. Den enda skillnaden var att jag inte hade någon att stockholmsyndroma mig med. Tack vare Eddies tips kunde jag bryta mig loss ur vakuumet och återta kontrollen. Både juldagen och nyårsafton gick till slut riktigt bra. Folk var ovanligt trevliga och jag var själv i topform. På nyårsafton hade jag laddat upp rejält med fyrverkerier. Problemet med fyrverkerier är att man köper grisen i säcken. Man vet inte vad man får förrän raketerna exploderar. Nu lyckades jag vända denna oro till ett spänningsmoment och jag hade dessutom tur som fick se ett par riktigt fina explosioner i vitt ljus. [Håkan kommer tillbaka] - 06 01 07 Jag gick all-in och förlorade tredubbelt. Efter att ha spenderat nästan varje ledig minut under november med nätpoker eller på fyllan hamnade jag i rännstenen i december. Markus hade ordnat ett ingripande vid adventsfikat på jobbet där dom i princip sa åt mig att min lön hade förskotterats för sista gången och att jag aldrig skulle bli som Ken Lennaaaard. Jag hade noll spänn på fickan, ingen ville supa med mig heller sen jag försökte gå all-in med ett sexpack folköl i en diskussion om hur det egentligen var med Pudas - dog han i sin låda eller blev han bara less? Jag hävdade att han blev less och gick hem. Nåväl, jag var utan kompisar och utan pengar. Jag tog det drastiska beslutet att gå cold turkey på datoranvändare under december. Ingen mer nätpoker, inget bloggande, inget supande och inget slösurfande. Nu jävlar skulle kroppen renas. Jag läste i en gammal NME att Brett Anderson simmat och ätit råris i två månader då han skulle bli ren från knarket. Jag skulle göra likadant! Det höll en dag, sen hoppade jag ur bassängen och köpte en påse ZOO. Men jag höll mig från datorn, och från pokergiftet. Aldrig mer! Jag läste en bok, jag läste en bok till, jag firade jul! Jag lagade mat! Jag tog mig tid att göra massor av saker som pokern tagit ifrån mig. Det var härligt. Jag knöt till och med åter band med John, som jag haft dålig kontakt med under senare delen av hösten. Det var härligt. Han snackade om att köpa en raskatt och om att lifta genom Kina. Det var härligt att återse honom igen. [Så var det gjort igen] - 05 11 29 Så har jag gjort det igen. Slutat en kväll i fosterställning på toaletten och vaknat upp i en pöl av öl och rock'n'roll. Det sista jag minns är att jag ville övertyga en okänd tjej på krogen om att basgången i The Doors "Riders On The Storm" var det bästa som någonsin gjorts. Du-du-du-du-du-du-du-du, du vet. Den är jävla bra. Som allra bäst är den då man druckit för mycket och är på väg neråt. Eller på väg hem. Markus snackade idag på jobbet något om att jag dansade med öppen gylf i en timme till ett Scooter-medley. Jag har inget minne av att ha dansat överhuvudtaget. Men jag tor inte att han ljuger. Helvete. Ibland är det jobbigt att vara jag. [middag med jobbet] - 05 11 18 Igår var jag och chefen bjudna på middag av ett annat företag. Det var totalt tolv män som skulle gå på restaurang tillsammans. Vissa hade kavaj och andra nöjde sig med finskjortan, finskärpet och finskorna. Alla utom jag hade stoppat ner sina t-shirts eller skjortor djupt ner i byxorna. Jag har alltid förundrats över hur vissa män lyckas dra upp byxorna så extremt högt. De skönaste är de som toppar det med ett mobilhölster. I detta sällskap fanns naturligtvis ett mobilhölster representerat, ett liggande hölster dessutom. Redan förra veckan när chefen meddelade mig att företaget ville att jag skulle följa med på middag anade jag en viss nervositet hos chefen. Han har aldrig känt sig bekväm i mitt sällskap och en middag med viktiga kundkontaker förmildrar inte situationen. För att göra honom bekväm såg jag till att sätta mig långt ifrån honom. Jag tycker själv att jag skötte mig till rätt snyggt. Jag visste att det skulle drickas lite ett par öl under kvällen och var noga mentalt förbered på att inte dricka för mycket. Jag är som farligast i början av mina dryckessessioner, ungefär under den tredje ölen när alkoholen kickar in som finast. Sköter jag mig då klarar av det mesta. Låter jag sedan bli att dricka hela hårt hela vägen till stängningsdags kan jag hantera att hålla de flesta av mina moves på rätt sida av värdighet. I vanliga fall under en vanlig utekväll dyker det även upp en farlig period under de sista 90 minuterna innan stängningsdags. Det är då det kan gå riktigt snett, en farligast fotbollsmatch utan regelbok. På gårdagens middag avrundades det med en öl efter efterrätten vilket gjorde att jag aldrig kunde blomma ut till fullo. Samtalsämnena var lätta att parera: lokaltidningen, VM i fotboll, ungdomsarbetslöshet och den sena vintern. Även om jag inte var yngst i sällskapet fick jag motvilligt rollen som talesman för unga människor och deras situation på arbetsmarknaden. Jag antar att det beror på att min lediga klädstil. En snygg skjorta hängde ner lite revolutionärt över ett par tighta jeans på mina smala ben. Ibland kan jag uppskatta min stil även om det igår mest berodde på det övriga sällskapets höga midjor. Middagen fyllde sin funktion som förvärmare för helgen. Jag skulle gissa att det blir en dubbelhelg. Arbetsveckan har trubbat av mig till den grad att kroppen frigjort endorfiner som gjort mig lite avslappnad. En fest på det här så kan jag blanda endor