Enligt rykten ska ju en back från Kärpät vara klar för AIK, och nu är det bekräftat vem det är. Den här spelaren har tillsammans med klubbdirektör Pea Israelsson alldeles nyligt snickrat klart de sista detaljerna i kontraktet. Enligt uppgift krävde spelaren fri öl i Skekraft Arena, en nagelfil + John Travoltas DVD-box. Välkommen!
För det första. Heter man Sören Persson så är man ett stolpskott och då borde inse att man inte ska hålla på med något på elitnivå.
Samtidigt kan jag förstå att det här stolpskottet ser så jävla nöjd ut på bilden eftersom han uppenbarligen får torka sitt ljusbruna bajs med Percys tusenlappar. Fy fan, det är riktigt, riktigt synd om Rögle. Tack för den, Sören.
Visste ni att Markus Kristoffersson har ett förflutet i det skotska kultbandet Arab Strap? Numera kör Kristoffersson solo och släppte i vintras en singel, som lagomt till julen placerade sig på 31:a plats på den engelska singellistan.
Jan Simons är centerpartist. Jag är inte förvånad.
text:
Clyde Lundström
[Skillnaden mellan allsvenskan och Elitserien]
- 08 03 24
Jag såg i går matchen mellan Malmö och Mora på TV4 Sport, som nu sänder Kvalserien efter att ha sänt allsvenskan under grundserien. Sändningen illustrerade tydligt skillnaden mellan Elitserien och allsvenskan, då Mattias Bosson får vara expertkommentator på allsvensk nivå. Man kan inte låta bli att undra vem som hade anlitats till matcherna i Skellefteå om AIK spelat i Kvalserien i år. Pär Holmqvist?
text:
Klas Dalle
[Tränarspekulationer]
- 08 03 16
När Per-Erik Johnssons framtid som AIK-tränare är minst sagt oviss är det naturligt att spekulationer rörande vem som står i AIK-båset kommande säsong förekommer. Det hetaste namnet i rykteskarusellen den senaste tiden har varit Djurgårdens Hans Särkijärvi, samtidigt som ett namn som Lars Bergström alltid kommer finnas i spekulationerna när AIK söker ny tränare.
Baserat på de senaste två säsongernas resultat känns Särkijärvi onekligen som ett mer tidsenligt namn än Bergström. I ekvationen ska sen läggas till att Särkijärvi ger intryck av att vara en mysfarbror medan Bergström är en krävande och ofta kontroversiell figur. Efter Johnssons succéfyllda velourår kan man fråga sig vad som bör följa därpå, vore det sunt eller riskabelt med den drastiska attitydförändring som Bergström skulle innebära?
Frågeställningen är för övrigt så pass intelligent att den är värd att kluras på rent generellt, även om det skulle vara så att det inte är mellan dessa två herrar valet står. Rykten är ju som bekant sällan en spegelbild av verkligheten. Tar vi på oss historiahjälmen, klämmer in oss i historiakanonen och skjuter iväg oss till historialandet kan vi konstatera att Ulf Taavolas torra professionalism kändes som ett välkommet inslag efter Pasi Mustonens laissez faire-ledarskap. Efter Taavolas gråa år kändes i sin tur Tommy Samuelssons intåg fräscht när han rubbade de cirkar Taavola bågade i för att instället införa glädje i spelidén igen. Riktigt var Johnsson placerar sig på skalan är oklart. För många verkar ju likheten i dialekt mellan Karlstad och Mariestad samt kopplingen till Färjestad räcka för att sätta likhetstecken mellan AIK:s nuvarande och förra tränare, men om det innebär likheter även i deras rent hockeymässiga agenda är fortfarande något oklart, till stor del beroende på den inte mediatränade Johnssons gåtfulla uppenbarelse. Ryktas faktiskt om att Werner Herzogs nästa film ska handla om den lakoniske värmlänningen.
Men om vi återgår till Särkijärvi och Bergström skulle båda förmodligen förespråka en tajtare hockey och försöka förbättra AIK:s inte alltid superdisciplinerade defensiv. Förhoppningsvis, oavsett om det blir någon av de två eller någon helt annan som blir tränare, så innebär denna ökade försvarsdisciplin inte att man försummar vad AIK i nuläget gör bra, att spela rak och okomplicerad anfallshockey där man vinner när man åker mer skridskor än motståndarna. Ett recept så gott som något annat, vilket Bergström verkade ha missat under sin senaste Elitseriesejour i Malmö och istället designade ett trögt men massivt lag som vore det fortfarande 90-tal. Eller kunde allt, som oftast, skyllas på deras dåvarande sportchef Peter Andersson som faktiskt värvade ihop laget?
Skulle valet så stå mellan de två tränare som det här inlägget huvudsakligen tar upp är mitt tips att Särkijärvi innebär lägre risk, men även lägre potentiell topp. Lars Bergström, om än otidsenlig, skulle faktiskt kännas betydligt roligare. Sen handlar det om det sociala också, hur snabbt kan man fixa lägenhet åt Särkijärvi? Måste han leva i en kappsäck första tiden? I Burträsk finns ju redan Ostens hus.
text:
Klas Dalle
[Umeå - Skeå T/R]
- 08 03 12
Som expert på Umeå känner jag att jag måste skriva lite om staden efter att både Klas och Greger tagit upp ämnet. Församlingen Glädjen är inte bara hockey! Vi kan allt om allt. Tillsammans är vi starka. Det är fundamentet i en församling.
För att förklara Umeå närmare för våra läsare från Skellefteå sätter drar jag paralleller till Skellefteå i mina teser. Ni som är från Umeå kan säkert också lära er något nytt. Jag ger er chansen att se på er själva med hjälp av en skildring som skrivs ur ett fågelperspektiv.
Här har ni gott folk. Skillnaderna mellan Umeå och Skellefteå. Allt du behöver veta:
Umeå - Skellefteå, tur och retur.
Skellefteå är inte bra på att släppa in utsocknes människor. Umeå omfamnar nykomlingar.
Skellefteå består till 95% av folk som är infödda och har släkt som härstammar från bygden redan från historieböckernas första kapitel. Umeå är en mix av inflyttade människor från hela Sverige och resten av världen. Umeå lever på de inflyttade människorna. De är stadens puls och blod. Umeåbon har gjort en grej av att nya influenser är av godo. På ett teoretiskt plan känner Skellefteåbon till att nyinflyttade är en tillgång. I praktiken frys utbölingar ut i det sociala livet.
Det är riktigt tur för Umeåborna att de förstått att det är bra att låta nya människor sätta prägel på staden och dess utveckling. Umeå blir därför en global stad. Skellefteås globalisering stannar vid att det öppnas en ny pizzeria vartannat år.
Hade inte Umeåborna låtit nya människor komma in i deras samhälle hade det varit kört för Umeå. Skellefteå kan utvecklas, om än med myrsteg, eftersom Skelleftebon är driftig och beslutsam. Urumeåbon (så kallade Uubs) är allt annat än framåtskridande. De lever på de inflyttade människorna. Hade Umeå bestått av 95% urumeåbor, som dessutom inte släppt in nya människor, hade Umeå som stad knutit knut på sig själv och gått under för länge sedan. En kolloni av urumeåbor på en öde ö skulle dö ut på ett par månader. Ingenting skulle hända. Kommer ni ihåg teveserien Big Brother? En säsong av Big Brother med bara urumeåbor skulle bli kortvarig. Bittra tevechefer skulle lägga ner den efter två veckor. "Vafan satsade vi pengar på den här skiten för?". Inget av intresse skulle hända. Underhållningsvärdet skulle vara jämförbart med en testbilds händelseutveckling.
Men känslolivet då? Urumeåbon är känslosval när Skelleftebon istället bubblar av känslor som pyr under ytan. Urumeåbon fadda känsloliv gör att de ofta känns som en platt karaktär vid första anblicken. Det blir inte bättre när man kommit urumeåbon inpå livet. Det är helt okej att döma en urumeåbo efter första intrycket. Är han torr då blir det inte bättre när ni lärt känna varandra bättre. Föreställ dig att du träffar en 30-årig kille från Umeå i rutig skjorta från Carlings. Killen har en bakgrund i den lokala medelklasspunkscenen. Vid det första mötet tycker du att det är komiskt att han har rutig skjorta som alla andra "alternativa" 30-åriga män i Umeå. Innan mötet är över hinner du bli less på att han saknar humor och bara hafsar ur sig klyschor på löpande band. Du kan ta för givet att staplandet av klyschor inte är något tillfälligt. Det är konstant. Han kommer aldrig att sluta stapla klyschor.
Det där med humor och Umeåbor är ett kapitel för sig. Humor är inte så viktigt för dem. De skämtar inte så mycket och är inte heller så bra på att förstå humor. Som Skellefteåbo i Umeå ställs du därför inför ett vägskäl. Skämta eller inte skämta? Det kan sluta hur som helst. Eftersom det inte skämtas lika mycket i Umeå som i Skellefteå kan umeåborna uppfatta dig som en rolig och fantastisk person. Vill du vara Björn Gustafsson eller Jan Bylund för en kväll är det bara att åka 14 mil söderut. Du får uppmärksamhet och alla älskar dig bara för att du kan dra en oneliner, eller berättar en underhållande anekdot med en komiskt tvist på slutet. Det andra alternativet, mardrömsscenariot, är att de inte förstår några av dina skämt och tittar snett på dig resten av er tid tillsammans. Det gäller att hitta rätt balans i skämten. Humor är ett tveeggat svärd när du rör dig inom gränserna för riktnummer 090. Den typen av humor du bör undvika är hård men hjärtlig jargong där du pikar umebon. Umeåbon kommer inte att fatta att det är hjärtligt och se piken som en förolämpning. De tar denna form av skämt ytterst personligt och kan svartlista dig inför deras vänner. Tro mig, jag har stått på sådana listor.
Som Skellefteåbo måste du även undvika att vara ironisk inför Umeåbor. De fattar inte ironi. Akta dig för att köra in i den återvändsgränden. Det kommer bara att leda till förvirring.
Umeå har sina fördelar ändå. Till skillnad från Skellefteå finns det cykelvägar precis överallt. Var du än ska trampa tar du dig fram på din cykel. Själv har jag cyklat miltals i Umeå. Ett minus i kanten är snöröjningen av cykelvägarna. Den är fullständigt katastrofal. Det beror på att Umeå kommun har lagt ut snöröjningen på entrepenad. Så jävla dumt! Vad har vi sagt om att lägga ut statlig service för sina medborgare till kommersiella intressen? Jag behöver inte ens förklara. Håkan Lindh, folkpartiets alfahane i Skellefteå, vill för övrigt sälja ut Skellefteå Kraft. Ja herregud, politiska idioter finns i bägge städerna.
Rent biologiskt finns det också skillnader mellan befolkningarna i städerna. Jag vill egentligen inte vara biologist, men ingen regel utan undantag: Umeåbon är generellt bättre på att hantera alkohol än Skellefteåbon, Det är som att Skelleftebon har köttigare kött och blodigare blod. Alkoholen sugs in i kroppen på Skelleftebon när umeåbon pinkar ut spriten ur kroppen innan den hunnit komma upp till hjärnan. Eller kan det där vara av kulturellt betingat? Ring David Sandström och fråga.
Skellefteå är bättre på hockey än Umeå. Skellefteå AIK spelar just nu i elitseriens slutspel och vann igår mot serievinnarna HV 71. Björklöven är etablerade i allsvenskan. Varje år inom en överkomlig framtid kommer Björklöven att förlora sina bästa juniorer till elitserien. Man skulle kunna kalla Björklöven för en farmarklubb till "kollektivet elitserien". Med nuvarande kvalsystem och fördelning av tvintäckter kommer Björklöven inte kunna ta sig ur den situtationen. Det är tråkigt för svensk hockey att systemet ser ut som det gör. Jag tror själv att en levande allsvenska i längden är bäst för svensk hockey. Quote me on that Peter Gudmundsson, VD för Svenska Hockeyligan AB.
Men apropå unga talanger. Det finns en massa tonåringar i både Umeå oxh Skellefteå. I Umeå blänger de på dig när de ser dig. De hänger i klasar med ett slappt och arrogant kroppsspråk. En gång när jag var på väg till Bussgods gick jag genom Umeås busstation med en kofot i näven. Då blängde inga ungdomar på mig.
Personalen på bussgods i Umeå var väldigt tillmötesgående och det gick utmärkt att att skicka kofoten med bussen. Bussgods i Skellefteå är inte serviceminded. Fan, de är helt hopplösa.
I Umeå finns det klädbutiker med knepig personal. De är dryga på det sättet som jag bara trodde existerade i Stockholms klädbutiker. När Stockholm har besök av utländsk bourgeoisie slås de av att personalen är mindre serviceminded desto finare butiken är. Den internationella bourgeoisien är van att det ska vara tvärtom. Jag ser tendenser i Umeå på en Stockholmsk attityd hos klädhandlarna.
En fördel med att shoppa i Umeå är att det är lättare att kallprata med personalen på affärerna. Det passar mig utmärkt när jag är på shoppinghumör och ska luckra upp en nyinkommen månadslön. Det är mycket lättare att vara ytligt trevlig med servicepersonal i Umeå än i Skellefteå. Men vem vet, det kanske beror på hur jag själv agerar i de olika städerna?
Urumeåbon är föresten ett typsikt flockdjur. De påminner överlag om små hundar. De är mycket lätta att domptera och styra. De enda gångerna jag använder bara ordet "apport" är när jag umgås med umeåbor.
[Jag ska bygga något stort och vackert]
- 08 03 12
Ikväll när jag kommer hem ska jag slutföra den stora essän om skillnaderna mellan Umeå och Skellefteå. Texten kommer att publiceras här på bloggen. Ämnet kommer därmed att föras upp i ett ljus som gör att diskussionen når ett konsensus.
Jag förhandlar i dagsläget med Norrlandsoperan som vill använda min essä som grund för ett libretto till en operaföreställning. Fortsättning följer.
text:
Clyde Lundström
[Men ni vet ju ingenting om ångest]
- 08 03 11
Signaturen FoD på forumet antyder att Skellefteås fans gärna ser sig som mer lidande än andra och att så inte skulle vara fallet. Ja, rentav att Löven kanske skulle lida lika mycket som AIK en gång gjort. Det är en skrattretande attityd som helt bortser från en av de viktigaste infallsvinklarna, nämligen den sociopolitiska. Självklart har AIK lidit mest!
Skellefteå hade sin svacka under ett kolsvart 90-tal med massarbetslöshet och massutflyttning. Löven har förstås sin kris under en ekonomisk högkonjunktur där hockeylaget inte har samma symbolvärde för sårade medborgare som när tiderna är tuffa. Som om Björklöven någonsin skulle kunna ha samma symbolvärde för en umebo som AIK har för en skelleftedito – knappast.
Allting handlar om att känna sig kompenserade för något annat. Att Umeå riktar in sig som en pseudo-intellektuell stad må så vara. Skelleftebon är inte per automatik avundsjuk på universitetet och den intelligentia som finns samlad i Norrlands självutnämnda huvudstad, som umeborna kanske kan tro (de är ju faktiskt umebor). De skelleftebor som drömmer om konstnärer som kissar på våra operagolv är lätträknade. Det handlar om att kunna erbjuda något annat, vilket kan vara något så intellektuellt banalt som en fungerande tung industri, eller ett hockeylag. När Skellefteå som stad gick på knäna under 90-talet återstod bara AIK att vända sig till för skelleftebons självkänsla – och AIK sög.
Anledningen till att laget sög då var förmodligen att staden också sög. AIK:s form och välmående är nämligen en direkt spegelbild av hur Skelleftebygden mår för tillfället. Det blåser helt andra vindar i Skellefteå nu än under 90-talet, även om man bortser från det idrottsliga. Att det speglar av sig på laget, eller vice versa och hönan och ägget och så vidare, kännetecknar en stad med hockeykultur. Så länge AIK:s externa faktorer inte är helt åt helvete kommer det att finnas ett sånt driv i stan att ha ett starkt hockeylag att man kommer att lyckas. Umeås hockeykultur sträcker sig till de supportrar som går på matcherna, vilka är relativt många sett till landet i övrigt, medan hockeyn i Skellefteå genomsyrar hela bygden, även om det så bara skulle komma 1500 åskådare till Skellefteå Kraft Arena.
När bårrschå-asen på Teg och Ön kommer hem från ännu en svidande förlust kan de alltid plocka upp Operaprogrammet och fundera på vilka krystade övre medelklass-aktiviteter de kan fördriva helgen med. Det är inte samma sak som för en hårt pressad skelleftebo under 90-talet, det måste alla inse.
Man vet inget om hockeyångest när man vinner i livet.
text:
Klas Dalle
[Moz utslagen i tredje avgörande]
- 08 03 10
Jag såg just Västerås slå ut Växjö ur playoff 1 Inför tredje perioden intervjuades Växjös tränare Jan Karlsson, känd från Björklöven där han blev utsatt för KLASSHAT från Umeås övre medelklass på grund av sin arbetarbakgrund. Det slog mig att något över honom kändes bekant. Det tog fem minuter, sen visste jag. Jan Karlsson är lik Morrissey. Inte den unga smala Morrissey, utan den åldrare, lite tyngre upplagan.
Västerås vann ju matchen om möter nu Lövendödarna Borås i playoff 2. Jag hoppas att Västerås vinner. Dom har en blandning som kan bli arbetsam för elitlagen i en kvalserie; hungrig lovande ungdom i såna som Backlund och Berglund och rutin i form av gamla rävar som Patrik Juhlin, Henrik Nordfeldt och så vidare.
Så, heja Västerås i PO2. Borås i kvalserien vore bara helt meningslöst.
text:
Greger Boman
[AIK och Löven]
- 08 03 09
Ibland tappar vi perspektivet när det gäller huruvida Luleå eller Mora
var förtjänta av kvalserien. Men det här är en skön reality check.
20080309 - Björklöven-Borås HC, Playoff 1 till kvalserien, 0-1 i matcher 20080311 - Skellefteå AIK-HV71, Kvartsfinal SM-slutspelet, 0-0 i matcher
text:
Erik Rosberg
[win-win?]
- 08 03 08
Andra har kallat det en win-win situation. Jag påstår, som äkta Skellian, att det är en lose-lose situation. Vi vill ju ha bägge de lagen i kvalserien. Både Mora och Luleå alltså.
Men om jag måste välja, så skickar jag Luleå dit. Dels för att de verkligen behöver vakna upp i Norrbotten. Dels för att Mora är Mora och kommer aldrig att vara etablerade i elitserien. Vi får helt enkelt hoppas på en kvalserie för Mora, men först nästa år.
Vad betyder det här då? Jo, naturligtvis att det blir precis tvärtom. Det blir Mora som lirar kvalserie denna vår och Norrbottningarna fortsätter att sticka huvudet i sanden. Trist tycker jag.
text:
Erik Rosberg
[Dö Luleå]
- 08 03 06
Mora är en tre år gammal tandverk för Skellefteå AIK:s
supportrar. Själv tar jag det med ro. Allt har sin tid. När det gäller en
oförrätt behöver man ingen brådska. Se på Greven av Monte Christo och
bioaktuelle Sweeney Todd. Tålamod är en av de viktigaste beståndsdelarna för en
slagkraftig hämnd.
AIK har två andra lag som ska slås ned i skorna innan vi ger
oss in på Mora. Först och främst ska Björklöven hållas kort i en oöverskådlig
framtid. Oförrätt eller inte, jag vet inte om det handlar om en oförrätt i
Björklövens fall. För min egen del handlar det mest om att jag tycker att det
en löjlig förening med korkade supportrar. De förtjänar att spela i
allsvenskan. De ska aldrig ta sig upp, de ska lida i en neverending och sekig
förnedring.
Nästa lag som ska dekapiteras är Luleå Hockey. Jag minns när
de gick upp i elitserien, en minnesbild präglad av fasa. Jag trodde att Luleå
Hockey var en tillfällig fluga som skulle självdö inom kort. AIK började sedan
tappa för varje år som gick: steg för steg nedför spiraltrappan som ledde till
en etablering som ett allsvenskt lag. När Luleå etablerade sig som ett
elitserielag kunde jag bara inte acceptera det. Skellefteåbor började helt
plötsligt favorisera Luleå som ”andralag”. What? Å gud vad jag kunde brinna av.
Nu är Luleå nära att åka ner i kvalserien. De kommer att
göra det och jag ska applådera deras motståndare i varje match. Det finns
skellefteåbor som vill att Luleå ska stanna i Elitserien och hänvisar bland
annat till derbyna. Vilket kardinalfel! Det som är dåligt för Luleå är bra för
AIK. Med ett Luleå i allsvenskan skulle AIK dominera norra norrlands
hockeyscen. Det skulle bli lättare att värva spelare, sponsorer och juniorer.
Det finns inget positivt i att konkurrera med Luleå.
När vi sedan gjort upp med Luleå kan Mora få åka ut ur
elitserien för att stilla en massa Lundmarks och Marklunds blodtörst. Eller
behöver de egentligen åka ur? För min egen del spelar det inte så stor roll om
de åker ut eller inte. Det året de klev upp föll vi på eget grepp. Skellefteå
AIK hade sig själv att skylla.
En annan grej som talar till Moras fördel är att de är en
vagel i ögat på elitseriens etablissemang. De värvar spelare till höger och
vänster, de har en katastrofal hall, leds av okonventionell figur, osv. Mora
har inget i elitserien att göra säger gemene man. Visst, jag kan hålla med. Men
på det stora hela är det är bra för elitserien att ett lag som inte har i
elitserien att göra faktiskt spelar där. Det kan hålla uppe drömmen för
allsvenska lag. Kan Mora kan vi. Elitserien behöver en välmående allsvenska för
att utveckla sig själv och svensk hockey i stort.
Både ledare och spelare i Södertälje verkar lida av svårartad identitetskris. De har en tendens att bli helt rabiata när media eller andra spelare och ledare påstår att de spelar defensivt.
Vad är de som är så fult och osportsligt med att vara ett bättre lag än motståndarna?
Alla som sett Södertälje spela denna vinter har ju sett att laget krigar ute på isen, och underkastar sig sina roller. Man spelar för kollektivet och för klubbens bästa hela tiden, istället för att vara någon fåfäng one-man-show? Visserligen gör Linus Klasen några fräcka grejer och Dragan Umicevic har också potential att göra det oväntade, men summan av kardemumman är nog att man tillåter dessa herrar att göra oväntade manövrar när det finns utrymme för det. I övrigt backar man hem, tajtar till mittzonen, försvarar egen blå linje och försöker vända spelet och kontra på motståndarna. Inte världens roligaste hockey, men effektiv och vägvinnande.
Varför ska man skämmas över det?
På sikt kan det ju givetvis vara försvårande att sälja produkten elithockey, när man vinner matcher med 1-0. Men i första läget måste det vara a och o att hålla sig kvar i ligan för en nykomling.
Det finns ju till och med lag som vunit Stanley Cup på det sättet som Södertälje spelar. De gossarna som numera bär en ring på fingret ursäktar sig sannerligen inte.
SSK har acne, men de är ena jävlar på att dansa. Acnen lär vara övergående, men dansmovesen består. A.k.a, Våga erkänna att man spelar defensivt och bygg därifrån.
text:
Erik Rosberg
[Hellre Hüber-space!]
- 08 03 04
1996 hade Luleå hockey ett vidrigt bra lag. Spelare som Jarmo Myllys, Mattias Öhlund, Jiri Kucera, Skuggan Nilsson och Tomas Holmström bidrog till att laget klart välförtjänt tog hem SM-guldet det året. Dessutom fanns det i kölvattnet två 20-åringar som spåddes en fin framtid, Michael Lövgren och Anders Burström. Lövgrens karriär hämmades av skador och säsongen 2000/2001 fick han vika in årorna efter en besvärlig axelskada. De här två herrarna var enligt folk kring Luleå hockey riktiga påläggskalvar.
Anders Burström var en frejdig typ. Han gick in och spelade med fart och fläkt och blev snabbt en publikfavorit. Tekniken och spelförståelsen var dock under all kritik. När Luleå senare bytte coach, från Osten Bergström till Wolf Taavola steg Burström-aktierna ytterligare. Wolf har ju alltid varit förtjust i spelare med dunkande klubblagshjärtan, så Burra fick helt plötsligt en massa speltid. Den ganska talanglöse Lulepajken svarade upp på det med att otroligt nog göra tre bra säsonger, från 99-02 och Tavve fick visa världen att : "- Vad var det ja sa, det här är the real deal. Anders fuckin Burström!".
Tyvärr avslöjades Burströms talanglöshet ganska snabbt. Efter att ha tagit en skilsmässa med Wolf så lämnade han Norrbotten för att ta klivet över till den finska ligan. Väl där lyckades han med konststycket att göra tre mål på 57 matcher....Anders var avslöjad, och nu hade han ingen Wolf som kunde backa upp honom..
Efter att ha blivit utskrattad i Finland tog han nu färjan tillbaka till Sverige. Han fick då återförenas med Wolf i SSK, men även där märktes det att Burras smekmånad var över...och det sen riktigt gammalt..
Jag minns en dag för typ 9,75 år sedan. Det var festivallördag. Landhockeyturnering på torget. En hel del Skellianer satt på den hårda metalläktaren, iförda sina nya, beiga khaki-shorts. Själv satt jag där smått bakis, med ett par solglasögon av märket Oakley. Klart moderiktiga på den tiden. Inne på landhockeyplanen stod Jesse Nyström och lattjade med boll och klubba, iförd nån sorts häftig och dyr T-tröja, som han förmodligen hade handlat på Benzon. Bredvid honom stod Anders Burström. Burra hade en bakvänd(givetvis) CCM-keps, CCM-shorts( som egentligen var långbrallor, men han hade klippt av dem) och en grå CCM-tröja. Jag minns att jag tänkte för mig själv.........:- " Fan, ifall AIK hade haft typ fem Anders Burström skulle vi spela i ES nu. Lätt." Säger en hel del om hur jävla kasst lag vi hade på den tiden.
Och det sorgliga är givetvis att karln nu är kapten i ett ES-lag. Luleå har Burra som kapten. AIK har Mikael Renberg. No wonder att vi är före i tabellen. Starkt jobbat Roy och Roger. Ni är helt klart värda all analklåda ni kan få. Bra val av lagkapten.
Checka in klippet . Kolla på den otroliga pondus #21 Burström visar upp i hela videon. Hans självklara flirtblinkning. Pondusen och självklarheten när han likt Tor svingar hammaren. Vilken kille! Ska jag vara ärlig så tror jag att Martin Chabada hellre lyssnar på ett Nordnyttsinslag med Torbjörn Hüber än att behöva lyssna på Burströms lama brandtal om LULEHJÄRTA, när laget ligger under med 0-3 inför den sista perioden.
Skellefteå AIK spelar för att ta sig till slutspel. Man har alltså
redan klarat av att kvalificera sig för elitserien nästa säsong. Nu ska
man försöka sno åt sig en goodie-bag i form av play-off. Jag vet inte
om det är bra eller dåligt Jag vet bara att jag inte är van den typen
av känslor.
Att avslappnat kunna kolla på hockey och bara hoppas på det bästa. Att
egentligen inte ha nåt att förlora. Vi slipper att krampaktigt krama
kudden och ha tidernas armsvett samt hoppas att helvetet inte kommer
och slukar en. Det är en stor skillnad på de känslorna.
Pratade med en god vän i morse. Han påstod att hockey, i Skellefteå, i
framtiden, riskerar att bli ett nöje. Riskerar? Ja, har man de sista
tjugo åren sett hockey med andra preferenser så kan det nog vara att
riskera nåt.
Men nöje? För all del. Vi måste bli mer norrbottniska i vår syn på
hockey. Det är inte liv och död. Det är Die Hard med Bruce Willis. Lite
pangpang och så vinner den svettiga, skitiga hjälten i slutet. Jag ska
träna på att se det i det skenet, resterande tid av denna elitserie.
text:
Erik Rosberg
[Kvalserien]
- 08 03 02
Den roligaste "ligan" under våren är ju naturligtvis kvalserien. Dessutom lär den ju bli lite enklare att handskas med denna vår utifrån att AIK slipper vara där. Vad är drömscenariot i kvalserien då? Måhända är jag riktigt elak. Ja, jag kommer nog uppfattas som en missunsam stackars krake när jag säger att jag inte vill att nån ska vinna kvalserien eller bli tvåa. Men det lär ju något lag göra i alla fall. Då kan man alltså börja fundera på vad som är bäst för vårt AIK.
Jag tror att Brynäs är dömda till att spela i kvalserien redan nu. De kan inte klara sig undan. Dessutom känns det som att de kan få chansen att "börja om " i allsvenskan. Låter som en rimlig konsekvens av deras katastrofala skötsel av sin klubb denna vinter.
Vidare hoppas jag att Norrbotten får uppleva kvalserien igen. Senast var det väl Boden som var där och harvade och det är ju ett antal år sen. Luleå till kvalserien alltså. Men det gör inget om de klarar sig kvar. Deras ekonomi och klubbledning lär inte kunna styra upp skutan nämnvärt, vilket innebär att tronskiftet i Norr- och Västerbotten cementeras nästa säsong.
Eftersom Brynäs åker ut enligt mina förhoppningar så måste nåt lag ta sig upp också. Leksand har inte lidit nog, och Malmö kan gärna få harva vidare i Allsvenskan Björklöven ska givetvis inte upp. Då återstår bara Rögle BK. Skulle de snubbla in som Mora en gång gjorde så verkar det otroligt att de ska kunna skaka fram ett slagkraftigt elitserielag redan till nästa år. Rögle till elitserien alltså.
Allt detta sett med Skellefteögon såklart. Nästa säsong skulle vi alltså ha åtminstone Rögle, Luleå och förmodligen också Mora som lag med sämre förutsättningar än AIK. Kanske också Södertälje. Låter som en toppengrej tycker jag. Jaja, jag är väl elak. Fine!
text:
Erik Rosberg
[Moras form och elitserieliv]
- 08 02 29
Känns det som om Mora har vunnit allt sedan uppehållet? Känns det som att AIK hankat sig fram? En tabell över de sju matcherna efter uppehållet visar att Mora tagit 14 poäng på dessa sju matcher - topp i serien tillsammans med HV71 och Modo. Skellefteå är formstarkaste laget därefter med 12.
Alltså har dom bara knappat in två pinnar på oss sett över de här sju matcherna. I matcherna mot andra lag är AIK alltså ett poäng bättre. Och vi har fortfarand einte fått två poäng för att en motståndarmålvakt kastat in pucken i egen kasse.
Jag läser att signaturen hardy på forumet önskar elitserielivet ur Mora. Jag undrar om det inte är en pyrrhusseger. Hardy vill se Moras smärta, Jan Simons gråta och andra hedervärda saker. Men vad vet vi om Mora? För det första så finns det knappt nån överhuvudtaget som gillar dom, så deras irriterande uppenbarelse är enbart i våra ögon då vi ser dom och låter oss irriteras av dom. För det andra kan man vara säker på att klubben aldrig kommer vara ett nytt Timrå. Mora IK är - som elitserielag - en språngbärda i karriären för spelare. Till och med deras troll Tomas Skogs är ju nu på väg bort. Ett Mora i elitserien garanterar att en av platserna 8-12 är fylld.
Sen vet vi att då Mora ramlar ur så är man borta för väldigt lång tid framöver. Kanske bra att ha kvar dom då tills det verkligen kniper.. Men skulle det göra nåt för Simons om dom ramlar ur? Är det inte makten han vill ha mest av allt? Jag tror inte att en degradering skulle skada honom allt för mycket. Kanske mest ger ett mandat till honom att vara deras allt-i-allo även i framtiden och motstå alla de krav som en hockeyligan ställer på en "elitseriemässig organisation".
I ångestfaktor i en kvalserie tror jag att Mora skulle slå väldigt långt jämfört med alla andra lag. Det talar tyvärr för dom, om det lag dom tar med sig till kvalserien är ett Brynäs i fritt fall.
text:
Greger Boman
[I Hades rike]
- 08 02 26
Andreas Hadelöv är en omskriven och omtalad man bland många AIK-fans just nu. Anledningen till detta är en kombination av relativt svagt spel och att han rapporteras vara i det närmaste klar för en fortsättning nästa säsong.
Åtminstone för mig är Fallet Hadelöv är svårt att ta ställning till. Han har haft längre svackor både den här och förra säsongen, men har samtidigt haft perioder där han visat toppklass och har även utvecklat sitt spel de senaste åren. Är det självklart att svackorna enbart beror på Hadelöv och hur stor del spelar AIK:s stundtals virriga försvarsspel i övrigt in? Och hur påverkar det honom att inte ha någon riktig konkurrens om målvaktsspaden?
Peo Larsson och AIK sitter samtidigt i en svår sits för att utvärdera dessa frågor, där man förmodligen gärna skulle vilja avvakta ytterligare ett tag, något som är närapå omöjligt med tanke på att klubbar numera förväntas förhandla med spelare redan innan säsongen är slut. Helt självklart är det inte heller att man skulle hitta en målvakt som är bättre än Hadelöv, se på våra konkurrenter i botten, och avvaktar man i nuläget skulle man riskera att tappa en skaplig Elitseriemålvakt (för det är han, Hadelöv) och en fungerande gruppmedlem utan att ha något som är avgjort bättre. Att förhandla med Hadelöv är alternativet med lägst risk just nu för Larsson & Co, även om det finns andra strategier med högre uppsidor.
En annan aspekt är den emotionella. Hadelöv har spelat upp oss i Elitserien, spikade igen i Kvalserien i fjol och ger utöver det ett intryck av att vara genuint sympatisk och en av få intelligenta hockeyspelare. Sånt är värt en del i min bok.
Ett alternativ är att behålla Hadelöv men också ge honom hårdare konkurrens om förstaspaden och regelbunden avlastning för att minska svackorna. Ett alternativ AIK inte verkar beakta, eftersom man nyss knytit upp Nicklas Dahlberg på ytterligare två år i AIK-dressen. Dahlberg måste ta ett enormt kliv till nästa säsong för att på allvar kunna ge Hadelöv en seriös match om förstaspaden - AIK kommer förmodligen inte heller nästa år att vara i en sådan avslappnad tabellposition att man har råd att slänga in Dahlberg med jämna mellanrum för matchträning.
Hadelöv är ok, alla målvakter på en realistisk nivå har med- och motgångar och i motgångens tid är Hadelöv, tack vare den emotionella aspekten, åtminstone "vår" målvakt, till skillnad från om vi skulle ta in någon okänd lirare från Mellansverige, Finland eller Slovakien. Någon Übermensch i målet är han dock inte och till nästa säsong hade bättre back-up än Dahlberg varit önskvärt för att på sätt stärka AIK:s målvaktssida.
text:
Klas Dalle
[Dementi]
- 08 02 24
Hej igen. Jag var full igår och vill ta tillbaka delar av det jag
skrev. Jag står inte för det. Särskilt det då jag börjar skriva "du"
och "oss" istället för jag. Jag vill inte vara en profet, jag var bara
feg. Tro inget annat!
Bara
för att jag är dum i huvudet betyder inte det att jag inte är smart.
Så, skit i det förra inlägget. Jag hör av mig sen då jag tänkt igenom
vad jag egentligen ville ha sagt.
Jag sitter och hör på Judas Priests "Painkiller" i hörlurarna och rannsakar mig själv. I varje underläge under den senare delen av säsongen har tankarna kommit som föreslår att lämna ishockeyn helt och hållet. Jag slår på TV:n efter matchen och ser panomorabilder från städer på andra kontinenter och tänker att det är där jag borde ha mitt fokus - att sitta i en taxi eller en hyrd bil längs en motorväg, full för kärlekens skull och vakna sent på morgonen efter med golvet fyllt av öl och rock'n'roll.
Samtidigt har jag för några år sedan läst "Life Sentence", om en människa som höll på Rochdale FC alldeles för mycket. Det var en klubb som alltid varit i typ division 3. Han sket i klubben ett par år och reste runt och gjorde karriär och såg andra städer. Ett par år senare fann han sig själv utanför ett skyltfönster i London som visade text-TV och han väntade på att få Rochdales resultat uppploppande på rutan (detta var innan internet fanns). Sen var han fast igen - han insåg hur mycket klubben - hur hopplös den än var - betydde.
Och vad fan är ett resultat i en viktig match jämfört med det? Jag vill också sluta när jag hör en kommentator säga att "Håkan Bogg är en OUTSTANDING playmaker" efter ett enkelt droppass, men det handlar inte om Bogg. Det vet du ju om.
Hur motbjudande än elitidrotten och det som finns runt den kan te sig för dig, så är det inte nog att skrämma bort dig. Skellefteå AIK är samma sak, fast något annat.
Inte ens frirelliga absolutisttomtar i klubbens ledning kan skrämma bort dig. Nu har Judas Priest hunnit fram till "Metal Meltdown" och det är så jävla bra och vi är Skellefteå AIK och det spelar ingen roll hur det går. Det är ändå Skellefteå AIK vi är och gör och som håller oss som levande döda från september till april. Du kan lura dig själv att du är intresserad av litteratur, film, musik och politik, men det är bara ljug i jämförelse mot vad du känner för AIK.
Med insikten att jag följer AIK oavsett om vi möter Huddinge eller Färjestad nästa år, så vill jag så jävla gärna att vi slipper kvalserien. Jag tror att AIK fixar det också. Ännu har jag inget som motbevisar att det är hjärnspöken som orsakar matchdagsdiarrén.
Mora IK:s hockeyfilosofi är inte världens roligaste. Den går ut på att försvara sig och sen kontra, försvara sig och sen kontra. Dalagänget tajtar till mittzonen och försöker slå stopp på motståndaranfallen redan vid röda men senast vid egen blå. På så sätt får man spelvändningar på motståndarna. En snabb spelvändning gör att man möter motståndarförsvaret när dessa är på väg framåt i banan istället för samlade och med alla man med hemåt. Det är ju som alla förstår mycket enklare att snirkla sig förbi en som är på väg framåt än en som backar bakåt och täcker upp.
Får Mora tryck på sig i egen zon så låter man ofta skytten ta skottet och rensar upp därefter. Pitkämäki är en sån stabil målvakt så han tar första skottet. Efter att man erövrat puck skickar Moraförsvaret många "chanspuckar" ur egen zon genom mittcirkeln i hopp om att bortre forward ska kunna snappa upp den. Klassisk kontrngshockey med andra ord. Får inte forwarden tag i den så hamnar den hos motståndarbackar istället för icing. Det låter väldigt enkelt men riktigt så är det inte. Lag av Moras kaliber får ofta slumpchanser och sätter man dessa så vinner man matcherna. Det är uteslutande motståndarlaget som för spelet och i och med det, går bort sig i anfallszonen och skapar Moras målchanser indirekt.
Det finns ett till anfallsvapen i Mora och det är powerplay. Där är man giftig, dock utan att ens vara nära fjolårseffektiviteten då en viss Brendl härjade från blå linjen.
Detta sammantaget betyder att det blir en tajt match då AIK också försöker krympa ytorna i mittzonen och få snabba spelvändningar. Det är stor risk att underhållningsvärdet blir lågt i och med att målchanserna uteblir för bägge lagen. Nyckeln i matcher som denna är att powerplay fungerar. Får man PP att fungera och gör mål i PP, tvingas motståndaren att anfalla lite hårdare vilket skapar öppnare hockey. Kort sagt kan man säga att det lag som tar ledningen också kommer att få mest målchanser framgent.
Så det är bara att hoppas att AIK tar ledningen nere i Mora. För då är sannolikheten mycket större att vi får med oss poäng därifrån. Skulle man däremot släppa in ett eller två mål blir det oerhört svårt att vända på steken.
text:
Erik Rosberg
[Dags att spola ned Sobrilen?]
- 08 02 22
Sedan LG Hockey Games är Skellefteå AIK obesegrade. Det betyder att man spelat fyra matcher och har tagit 8 poäng av 12 möjliga. I slutskedet på serien, när det som bäst behövs.
Kan vi spola ned alla Sobrilförpackningar i toaletten nu?
Skellefteås nyförvärv denna säsong leder laget. Aldrig förr har klubben prickat så rätt när man värvat. Lee Goren är en gigant, Micke Renberg håller ännu. Kimmo Koskenkorva jobbar så otroligt hårt för kollektivet, den finska succébacken Mikko Mäenpää gör mål precis som vi hoppades att han skulle göra. Ta en titt på interna poängligan. Visserligen hittar man suveräna Anders Söderberg i topp men därefter är det idel nyförvärv som leder laget.
Poängen med att lyfta fram dessa spelare i samband med ångestdämpande medicin är att dessa inte har en aning om att Skellefteå är ett labilt lag och en labil stad. Bara en sån sak. Nuyförvärven vet inte hur man förlorar när det gäller och de fattar heller inte hur laget ska kunna missa slutspel efter att man presterar som man gör ute på isen.
Nä, sanningen är att problemet med kvalserieångest åtefinns runt fikaborden hos Marklunds och Lundmarks snarare än i hockeylaget som ska spela om det. I mina ögon känns det tryggt att låta dessa herrar avgöra matcherna jämfört med mina arbetskamrater eller andra vänner som har svartgula hjärtan.
Peter Westermark bloggade om hjärnspöken och vidskeplighet häromdagen. Han var inne på ett spår där. Lee Goren skiter i vilka kallingar jag har på mig matchdagar och Kimmo Koskenkorva har ingen aning om att jag äter pytt matchdagar.
Tänk er följande scenario. Du blir i augusti erbjuden följande upplägg för ditt AIK. Sju matcher kvar och nio poängs försprång till kvalseriestrecket. Under strecket återfinns lag som är kraftigt försvagade av skador, allmänt risigt spel och hängskalle för att inte tala om att de bytt tränare ett par gånger under året. Take it or leave it. Jag hade lätt tagit en sån passning.
Men vi vill ju så gärna vara offer?
Det är där skon klämmer. Vi vet inget annat än att ha ångest på våren. Därför uppmanar jag er nu. Njut av läget och fokusera på det andra strecket. För det gör spelarna i laget och alla andra hockeyintresseade också. Blir det nåt annat så tar vi det då, trevlig helg...
text:
Erik Rosberg
[Tvärsäker och vetenskaplig analys]
- 08 02 15
Jag såg Sportnytt igår där det visades ett sammandrag av matchen mellan
Brynäs och Luleå. På de ynka minutrarna kunde jag dra slutsatsen att
AIK inte spelar i kvalserien i år. Brynäs och Luleås målvakter sög
elefantballe. Det finns inte en chans att två lag i trion Mora, Brynäs
och Luleå ska ta passera AIK i tabellen.
Hade jag varit supporter av Luleå hade jag varit lös i magen. Inte bara
för den aktuella situationen. Det mesta med deras förening andas
motgång. Nästa säsongs upplaga av Luleå kommer att vara ännu svagare än
nuvarande upplaga.
text:
Clyde Lundström
[Korv blev kung]
- 08 02 13
Cristoffer Abrahamsson har alltid varit en profil. Sköna oneliners, uppkäftig spelstil och en jävla förmåga att tappa framtänder.
Han gör nu sin andra sejour i Happis-klubben Asplöven och förhoppningsvis får han den här gången bättre betalt än den skoter han fick av sportchefen Magnus Lehto förra gången han var där.
Hur som helst är det rätt kul hur enkelt det är att bli kungaförklarad, både i Umeå och i Haparanda.
I väntan på Elitserien får man hålla till godo med den sport som finns tillgänglig. Idag blev det Premier league-koll, Arsenal mot Blackburn. Arsenal rullade upp Blackburn på sedvanligt handbollsmanér och man tog tidigt ledningen via en klockren gurkburk där Senderos avslutade snyggt. Matchen slutade sen 2-0 efter att glödhete Adebayor gjort mål igen, mål nu i nio raka matcher.
Det var dock inte matchen i sig som jag fastnade för utan mer det faktum att Blackburns målvakt, Brad Friedel, är grymt lik Nick Noltes vresige karaktär i filmen U-turn. Alla som har sett filmen vet att den är ganska medioker. Sean Penn svettas som fan, Nolte brinner av på minsta lilla..Den har dock några behållningar, bl.a Nolte men även Billy Bob Thorntons redneck-gestaltning. En roll som Billy Bob givetvis fixar galant. Dessutom är det här man upptäcker att den där Jennifer Lopez är smyghet, trots att hon vid den här tidpunkten hade en mustasch som skulle göra Cheech and Chong gröna av avund.
Nu när det är hockeyuppehåll får vi hockeyidioter tid över att hitta på andra saker under den här veckan. Jag har haft tid att titta på TV och då märkt att speciellt Kanal 5 och TV 4 verkar ha en drive nu med en viss reklam som de kör hårt med ....jag tycker det är småjobbigt att titta på den reklamen....what´s the deal with analklåda????
För det första:Vem kan egentligen drabbas? Finns det alltså en möjlighet att en sån som prinsessan Madeleine just nu lider av just de besvären? Låter osannolikt. För mig känns det som att enbart Peter Antoine-gubbar kan drabbas.
För det andra: Ponera att man lider av analklåda. Visst fan har man då gjort något åt problemen INNAN man lyckas se reklamen på TV? Eller finns det dom som går omkring och gräver sig i skåran i flera år ända tills de ser reklamen och då kommer på: "- JAAA, man kan ju göra något åt det här!!!"....*vicht-gesten*
Jag hoppas att Roger Rönnberg och Roger Kyrö drabbas precis lagom till elitseriens avgörande...
Jag kan inte säga annat än att jag kan bli lite småkåt bara av tanken på Blixa Bargeld. Och det skrämmer mig. Inte för att det rör sig om homosex - rädsla för lite småbögande här och var känns ungefär lika modernt som att blötlägga sina kläder innan man tvättar. Nej, det här handlar om något helt annat, nämligen att jag insett likheten mellan Blixa och Detroits Europascout Håkan Andersson. Hur duktig Andersson än är på att hitta talanger är det inte någon som jag vill vilja ligga med, vilket inte är en fråga om mina sexuella preferenser utan om min känsla för stil och estetik. Och lika som bäret Blixa är ju inte den man skulle skämmas för att komma hand i hand med till en fest direkt. Hur är detta möjligt?
Se själva: http://www.youtube.com/watch?v=0eGVPbdv-3I
text:
Klas Dalle
[One down, 32 to go]
- 08 02 05
Guns n' Roses nya album sägs nu vara inspelat, färdigmixat och klart i största allmänhet och bara vänta på release. Enligt Skid Rows före detta frontman Sebastian Bach har Axl ytterligare två album färdiga och en trilogi planerad. Det är förstås lysande nyheter, om än inget vi kan lyssna på redan i dag, så tills vidare svänger vi i Församlingen Glädjen våra lurviga till de gamla klassikerna istället. Vad som är slående när man hör på Appetite for destruction i dag, 2008, är vilken profet Axl var. Vad sägs bara om följande angående Haakanas plötsliga, men kanske inte oväntade, avhopp:
Pea push me in a corner Just to get me to fight but Nordlund won't touch me They preach and yell And fight all night Peo can't tell me I lose my head I close my eyes They won't touch me 'Cause I got somethin' I been buildin' up inside I'm already gone
Some people got a chip on their shoulder An some would say it was me But I didn't buy that fifth of whiskey That Öbba gave me So I'd be quick to disagree
They're out ta get me They won't catch me I'm innocent So you can Suck me Take that one to heart
text:
Klas Dalle
[Timrå åt helvete? Snart kanske!]
- 08 02 03
Timrås löjlige lagkapten Sanny Lindström, han med en pipig irriterande
Strumpan-Strömbergröst du vet, ska till Schweiz. Det skiter jag egentligen i.
Däremot tycker jag att det är lite intressant hur hörnpelare efter
hörnpelare plockas bort hos dom. Kent Norberg kommer att visa att han
innerst inne är dum i huvudet då han sitter på major stålars i
Göteborg. Sanny ska lira i Schweiz. Ifjol tappade dom tränaren
Lill-Kenta och bytte ut hans ändå rätt sköna lodislook mot Carhels övre
medelklassmanér.
Jag tror det kan gå åt helvete för dom!
text:
Greger Boman
[Linkan missar LG]
- 08 02 01
Det är naturligtvis inte bra att en av spelarna i Skellefteå AIK drabbas av en lättare hjärnskakning. Det är inte bra vare sig nu eller i framtiden. Men jag måste ändå tillstå att det känns bra att Linkan inte spelar LG till veckan. Han behövs inför slutspurten av ligan.
Till sist ett litet meddelande för de som drömmer om slutspel och drömmer mardrömmar om kvalserien. Det är nu det händer. Vi är mitt i slutspelet/KS just nu. Grejar vi tiondeplatsen är det fan en bragd. Såg att Peter Westermark hade nåt blogginlägg om att ingen borde bry sig om slutspel eller inte, när ligan är över. Jag håller med honom fullt ut. Vem orkar bry sig om fyra raka förlustmatcher mot HV71 i ett slutspel? Det är nu slutspelet är, vare sig ni vill det eller inte.
text:
Erik Rosberg
[Jag mår bättre]
- 08 01 31
Egentligen är man ju sjuk i huvudet. Som håller på Skellefteå AIK.
Maken till känslomässig berg- & dalbana får man ju leta efter.
Ikväll kändes AIK sådär solida som jag uppfattat laget under stora
delar av säsongen. För två dar sen var jag på vippen att kasta in
handduken. Mmmm, det är konstigt att vara hockeysupporter vissa veckor.
text:
Erik Rosberg
[Jag mår illa]
- 08 01 29
Det här är ett politiskt inkorrekt och allmänt inkompetent inlägg. Men
jag känner mig smutsig och utnyttjad av AIK. Eller egentligen av det
faktum att jag är en supporter till det laget. Jag känner mig som en
tjej som är gift med en hustrumisshandlare. Jag har inte förmågan att
ge mig av, söka nåt bättre. Jag är kvar i misären.
Ja, jag vet att jag aldrig kan fatta hur det skulle vara, och att jag
är korkad som ens vågar ta upp det. Men jag menar känslan av att inte
kunna överge nåt som inte längre fungerar. Att bli trampad på och bli
övergiven för att i nästa stund förlåta och hoppas på förändring.
En vän till mig sa nyligen; Allt prat om kvalserien har gjort att jag
har blivit utbränd. Jag håller med. Ända sen i oktober-november har vi
tjatat på eländet. Kom då, nita mit i ansiktet och förnedra mig då. Jag
orkar inte ens hoppas längre.
text:
Erik Rosberg
[Tack BÅG]
- 08 01 28
Det känns som att AIK har varit lite skadedrabbade en period. Man har gått på kort manskap och tvingats använda de andra extra mycket vilket resulterat i fler skador. När man tror att det har börjat ordna upp sig så kommer nästa dråpslag. BÅG har tagit ut Fredrik Lindgren till Tre Kronor. För Lindgren själv är det säkert ett perfekt tillfälle att få lite tufft motstånd och utveckla sig själv. Det är dessutom ett värdefullt fönster att visa upp sig i inför framtiden. Men för Skellefteå AIK:s del är det riktigt, riktigt illa.
Fredrik Lindgren har representerat Sverige tre gånger tidigare. Alla gångerna har han kommit tillbaka och varit, om inte värdelös, så riktigt under isen. Lindgren har varit märkbart tärd av landslagsspelet och när dessutom Perra använt honom rätt hårt, så har han tagit felbeslut och det har kostat på.
Så tack så mycket BÅG. För att du den här sista tjollerturneringen plockar ut AIK:s kanske viktigaste back och sabbar därmed säsongsavslutningen där Perra äntligen kunnat gå med fullt manskap och kanske haft killar i form. Ingen bryr sig om LG games. Ingen förutom BÅG. Så ta ut halva Mora och halva Luleå till den turneringen.
text:
Erik Rosberg
[Årets viktigaste match]
- 08 01 28
Har ni hört den förut? Skellefteå AIK:s match mot Mora hemma i Skekraft
Arena är årets viktigaste match. Det börjar kännas lite jobbigt tycker
jag. Visst, jag köper att matchen är viktig. Den är till och med
jätteviktig. Men jag är less orden "årets viktigaste match". Hell,
jorden går inte under ifall Mora råkar vinna imorrn. Det enda den
matchen egentligen innebär är väl hur viktig vi kommer att tycka att
matchen mot Djurgården på torsdag kommer att vara. Och det spelar fan
ingen roll hur Moramatchen går. Vid AIK-seger, oavgjurt eller
Mora-seger inbillar jag mig att vi ändå kommer att stå med mössan i
hand på torsdag och påstå att det är "årets viktigaste match" som
stundar. Vi får väl se...
text:
Erik Rosberg
[Ångest i karantän]
- 08 01 25
Idag är Greger en glad pojke. Att två poäng betyder så mycket för välmåendet känns inte bra, men det är så det är. Fredagen blev ens en mysig affär, liksom helgen. Om vi tar de förväntade noll poängen i Ö-vik bekommer det mig inte nämnvärt, jag lägger ångesten i karantän tills mötet mot Mora nästa vecka.
Jag har varit ytterst ambivalent när det gäller det här med uppehåll i hockey. Har inte hittat nåt sätt att hantera det på. Ena stunden tycker jag att det är skönt att slippa tänka på AIK för att i nästa sekund kastas in i förtvivlan. Jag vill göra bort allt samma sekund :Vill ha svaret på den stora frågan. Spelar AIK i elitserien nästa år.
Ju längre tid som gått från HV-matchen desto oftare återkommer jag till de verkligt mörka tankarna. Ett AIK med 2,5 femma, och som kraschar kapitalt i en kvalserie. Ett AIK som förlorar mot Björklöven och som blir till allmänt åtlöje överallt. Laget dräneras till året efter och kvar är ett gäng juniorer, Dahlberg och så Krekula förstås.
Så därför säger jag, ge mig svaret nu, eller börja i alla fall spela igen. För det är ett steg närmare att få veta. Jag kan inte längre hantera spelledigt.
text:
Erik Rosberg
[Lennart?]
- 08 01 19
Fasen, utan att jag har märkt det så har jag börjat gilla Jonas
Lennartsson. Jo, det är sant. Han har fått mycket skit och jag har
varit en av de som tyckt att han inte hållit måttet. Men han gör ju
det. Lätt dessutom. En trygg värmlänning med en stor portion
självinsikt. Han har gått i PA Lundströms uppspelsskola och gått ut med
MVG. Icing minst varannan gång. Sarg ut, inga konstigheter. Dessutom är
Lennart förvånansvärt mobil på grillorna. Att han dessutom utöver detta aldrig är skadad eller sugen på att riva sitt kontrakt är ju inte fel. Ja, jag har faktiskt börjat
gilla honom. Fler borde kunna se att han har kvalitéer.
text:
Erik Rosberg
[Bra PR, Peo]
- 08 01 19
Peo verkar tycka att publik och media inte ska tycka och
tänka så mycket. I alla fall ger han uttryck för det i Västerbottens Folkblad.
Att vara sportchef i en elitserieklubb är inget enkelt jobb.
Man är pressad utifrån krav från klubben likväl som från omvärlden. Peo Larsson
svarar säkert upp väldigt bra inåt i klubben. Han har stor insikt i hur
produkten hockey ska skötas och på det sättet är det inga problem. Vad som
däremot inte riktigt verkar fungera, och har väl aldrig egentligen gjort, är
hans hanterande av både supportrar och media. En stor del av Peos jobb är att
svara på frågor, hur utled och less man än är på samma saker om och om igen.
Media har sin roll och det är viktigt att hantera dessa på rätt sätt. Men
uppenbarligen så är media bara något ont i Peos ögon.
Publiken löser entré. En viktig funktion som dels drar in
pengar åt klubben och dels skapar stämning och intresse för produkten. Varenda
en av de 5500 som brukar gästa Skellefteå Kraft Arena har åsikter och tankar.
Det måste både AIK och Peo acceptera. Ja, rent av värna om. Publiken är
jätteviktig för klubben.
De här grejerna är nåt som Peo måste få hjälp med. Antingen blir det
internutbildning av någon PR-konsult eller också anställer man en
pressekreterare åt Peo. Det håller inte att göra sig ovän med både supportrar
och journalister.
text:
Erik Rosberg
[Att ha AIK]
- 08 01 18
En del har vinterkräksjuka. Andra är ständigt förkylda. Några få har gikt. Jag har AIK. Fan, man kan inte bli kvitt det på vintern. Framförallt under våren känns det jobbigt att ha AIK. Det lättar dock för det mesta framåt april. Det är märkligt, på gränsen till konstigt.
text:
Erik Rosberg
[Smärta är vackert]
- 08 01 17
Jag är avtrubbad. Känslomässigt nedkyld. Jag vet vad som väntar i vår.
Det blir en mindre angenäm säsongsavslutning för laget. Jag omfamnar
eländet som en vän. Kvalserien är dock en bödel som kapitalt misslyckas
med att skrämma mig längre. Jag är ju masochist. Vem är inte det som
håller på Skellefteå AIK? Imorgon plockar jag fram expansionpak-et av
mitt AIK-kit. Snaran och rakbladen ska fram. Ånyo ska man ha ångest i
några veckor. Har man inte det är det helt enkelt inte vår här i vår
stad.
text:
Erik Rosberg
[Haakana lämnar]
- 08 01 16
Kari Haakana lämnar Skellefteå AIK. Han säger upp sig? Peo Larsson svarar med att det är ok, man vill inte ha en spelare som inte vill spela i laget.
Men alltså... Truppen är tunn, några nyförvärv har vi inte sett till sen Jyri Marttinen fyllde upp för flyktade Jan Novak i höstas. Kan man säga upp sig då?
Visserligen har jag svårt att se att Haakana skulle ha fått något nytt kontrakt i AIK nästa år. Men man kan väl ändå kräva att spelaren fullföljer kontraktet och är lojal med sin arbetsgivare. För Haakanas del handlar det säkert om att han vill visa upp sig för en ev. klubb nästa år. Han får två månader under våren, då han kan visa att han är värd ett nytt kontrakt till hösten.
Om man var riktigt jävlig skulle man ju skicka honom till A-j resten av sässen?
Förvisso kanske AIK tjänar goodwill bland andra spelare, när man väljer att släppa honom. Kanske har Peo redan en ersättare på gång. Men det är sannerligen inte optimalt med den tunna truppen och ytterligare ett avhopp.
text:
Erik Rosberg
[Luleå är en cry-wolf]
- 08 01 15
Som Randy Edmonds skulle ha sagt.
I en omgång där fem av sex matcher slutar på bra sätt för Skellefteå AIK bör man väl ändå vara glad? Svaret är ja, men jag har problem att acceptera Luleås 7-2-seger över Färjestad.
Först trodde jag att det var för att Färjestad är såna mongos att dom kommer med ett skitlag som antagligen skulle ha problem att slå Björklöven. Men det är inte det.
Det är det här pojken och vargen-beteendet från Luleås media och fans som gör mig galen. "I år blir det nog kvalserien", "vi har sämre lag än nånsin", "det här ser mörkt ut" och så vidare.
Jag börjar tänka på en kompis till mig under gymnasiet. Jag hade problem i vissa ämnen, medan han var genomduktig på det mesta. Kemi var ett ämne där jag hade särskilt svårt. Ganska ofta sa han efter ett prov att "nä, idag gick det verkligen inget bra. Jag tror att jag fick jättedåligt". Jag sa samma för jag visste att jag fått ett dåligt resultat.
När vi sedan fick tillbaka proven så hade han ändå ett resultat som placerade honom bland de fem bästa i klassen. Så efter ett tag började jag trots att jag inte hade något mot honom (han var ju min kompis) hoppas på att han verkligen skulle misslyckas å det grövsta i nåt prov - vilket som helst.
Så, efter något viktigt nationellt prov så såg han uppriktigt oroad ut. Nu hade det verkligen gått dåligt på riktigt. Det är väl inte min finaste sida, men efter att ha haft ett sämre resultat än honom så många gånger, trots att jag jobbat minst lika hårt, så hopppades jag att han för en gångs skull kunde känna hur det känns att få rött bläck på att man är dum i huvudet.
Men inte den här gången heller. Jag fick nog och konfronterade honom med det där och sa att jag tyckte att det var jävligt irriterande med hans ständiga nervärderande av sina egna chanser. "Du har inget att vara orolig för, du har aldrig haft dåligt nångång". Han försvarade sig med att "Jamen den här gången trodde jag verkligen att det skulle bli dåligt!"
Jag sa att det duger inte och att han får hålla käften från och med nu och komma tillbaka när det gått dåligt. Jag sa att jag inte tålde att höra om hans falska ångest då jag själv hade problem.
Han sa inget mer om sina prov, och kom aldrig tillbaka med något dåligt resultat heller.
Så Luleå. Käft off eller kvalserien. Ni väljer själva. Jag tål då inte höra mer.
text:
Greger Boman
[Kraftspel för Jimmie]
- 08 01 15
Det kanske är en icke-fråga nu då Goren också tvingas till en lång skadefrånvaro, men jag vill se Jimmie Ericsson i powerplay igen. Jag är verkligen inte någon som normalt sett tror på Jimmie i en offensiv roll, men eftersom Skellefteås andra powerplayuppställning (särskilt) har osannolika problem att överhuvudtaget skapa nånting vettigt så vill jag återigen se Jimmie där.
Om Goren är borta så får Jimmie den platsen. Om Goren är kvar så får Jimmie ta Forssells plats. Det har inte hänt särskilt mycket nu med Forssell i powerplay, även om jag egentligen anser att Forssell har ett bättre spelsinne och är en bättre passningsspelare än Jimmie.
text:
Greger Boman
[Kvalserien för AIK]
- 08 01 15
Man är ju pessimist ut i fingerspetsarna och tänker ut olika ohyggliga
scenarion för hur Skellefteå AIK ska trilla ned i kvalserien. Men
församlingen Glädjen ser på saker ur ett nytt perspektiv och med
nyvunen optimism. Efter gårdagens match kan jag inte tänka mig att
något enda allsvenskt lag ens lyckas göra mål på AIK som de spelar nu.
Det ser såå stabilt ut defensivt många gånger. Inte minst boxplay är ju
fantastiskt bra. Har Hadelöv rätt dag och försvaret är någorlunda pigga
så har vi lätt 10 poäng redan innan kvalserien startar. 0-0 i alla
matcher med andra ord.
text:
Erik Rosberg
[Hel juniorfemma i Luleå ikväll]
- 08 01 15
Just som man fått dråpslaget om Gorens trasiga armbåge så kommer nästa märkliga incident. Färjestad åker till Luleå ikväll med en hel juniorfemma. Har de fan ingen ryggrad i den föreningen? Spela dem mot toppkonkurrenter och var lite ärlig. Nä, man vill in och peta i bottenstriden och möjligtvis "skänka" poäng till gäng som Luleå.
Det här är dock församlingen Glädjen, och det positiva är att unga svenska killar får chansen att prova på spel i högstaligan.
text:
Erik Rosberg
[Lego borta?]
- 08 01 15
Vår glädje över de tre poängen efter gårdagens match mot Timrå hemma, grumlas idag av rapporterna att Lee Gorens armbåge inte är ok. Tidningen Västerbottens Folkblad (http://hockey.folkbladet.nu/2008/01/15/lee-goren-kan-missa-resten-av-grundserien/) uppger att Goren kan tvingas till operation, och det snart. När man tittar tillbaka på Lees prestation igår kan man förstå att han inte var fit. Hans fumlighet hade alltså andra orsaker än rent slarv.
text:
Erik Rosberg
[Ät mina byxor Charles]
- 08 01 14
Jag missade kvällens match mellan AIK och Timrå. Det betyder inte att
jag njuter mindre av att nu komma hem och se slutresultatet. Jag störde
mig på Charles Berglund redan i slutet av 80-talet. Nubben gör inte
saken bättre....
Att AIK vinner över Timrå är så vackert. Ät
mina byxor Charles. Att vi dessutom tog över Marttinen som gör succé i
AIK är min defintion av begreppet "poetisk rättvisa". Jag har aldrig
förstått vad det begreppet egentligen innebär. Från och med ikväll är
det jag som definierat begreppet sanna innebörd.
Marttinen är
för övrigt min personliga favorit av året nykomlingar. Ibland känns det
som att debaclet med Jan Novak var helt okej med tanke på att vi
slutändan fick den gode Jyri.
text:
Clyde Lundström
[Backen som inte fick vara back]
- 08 01 13
Nej. Titeln syftar inte på en oupptäckt roman av Sjöman-Wahlöö. Istället hänvisar den till unge Erik Anderssons öde i Skellefteå AIK.
Andersson började tidigt på säsongen att imponera på mig med hans spelintelligens och moderna rörliga backspel. Med hjälp av skarp blick för spelet och nyss nämnda egenskaper kunde Andersson hantera både offensiven och defensiven med skarp blick. Men vad händer då när AIK:s tunna trupp blir ännu tunnare efter en serie skador. Jo, Andersson får axla rollen som center. Jag klagar inte på det arbete han utfört som center. Jag beklagar mig istället över att det i längden är beklämmande att han måste spela center.
Nu har vi kommit en bit in i januari och Anderssons roll är fortfarande som vikarierande center. AIK har en sportchef som inte lyckats sätta ihop en tillräckligt stark centerbesättning som håller för skadebortfall, det är knappt att centerlinjen fungerar när truppen är skadefri. Därtill har AIK en tränare i Per Erik Johnsson som konsekvent vägrar spela in juniorer som ersättare för skadade spelare. För mig är detta en gåta.
Erik Andersson som offentligt uttryckt att han vill spela back hamnar i kläm när AIK:s ledare agerar som de gör. Andersson har alla möjligheter att utveckla sig till en riktigt bra back med elitseriemått mätt. Att han tvingas spela center är en fulländad form av talangslöseri. Jag hoppas för Eriks skull att Peo eller Perra lyckas lösa problemet. Om inte annat får jag sätta hoppet till att AIK:s trupp ska hålla sig skadefri resten av året. En utopi nästan lika omöjlig som folkpartiets drömmar om att skattesänkningar skulle förbättra den offentliga sektorn.
Jag börjar på allvar tro att AIK:s centerproblem ska lösas genom att
hämta en från allsvenskan. Det måste finnas bra spelare där, som har en
elitserieklausul och som vill uppåt i karriären. Sen undrar jag om det
inte är bättre att ha en sådan spelare i laget än en från Tjeckien
eller Finland. De känner till systemet och känner till förutsättningar
i lagen. Nä, Peo, ta och kolla runt lite i andraligan. Det borde
fortfarande finnas en del guldkorn
text:
Erik Rosberg
[Boden in memoriam]
- 08 01 12
Ikväll fick jag ett sorgligt klipp skickat till mig. Solna - Boden, med den missade straffen av Ulf Sandström, orättvisan med omspolningen, det krampaktiga spelet av det egentligen elitseriemässiga Boden.
Du kanske kommer ihåg att Skellefteå under den våren slagit ut Björklöven i playoff och sedan själva åkt ut i playoff 3 mot Solna, efter en tredje avgörande match. AIK gick på kort med folk och Lasse Marklund tyckte ändå efter matchen att Skellefteå blivit bortdömda.
http://www.youtube.com/watch?v=I3kETZos-ME
Om jag varit bodensare skulle inte jag våga se det klippet idag, snart fjorton år senare. Det var deras stora chans. Deras enda chans. Nu kommer det aldrig att hända. Häromdagen täntke jag faktiskt på vad som hänt med alla de som stod i RED STORM-klacken i Björknäshallen i Boden. Vad har hänt med deras liv idag? Dom var ju så stolta över sin BIK-moral.
Jag hoppas att dom hittat nya spännande saker att göra med sina liv. Jag hoppas att någon åkt till Spanien för att plocka disk och finna sig själv.
