NYHETER - FORUM - BLOGG - INFO/KONTAKT - DERBYKULTUR - OLD SKOOL - TABELLER - ARKIVET
BLOGG

Håkan Blogg

[tillägg] - 13 12 13

Det är för övrigt något av ödets ironi att min privata mejlbox ekar tommare än någonsin.

 


[Företagskultur] - 13 12 13

Ni kanske blev förvirrade av mina senaste inlägg, så ett klargörande är på plats angående läskvitton. Det föll sig alltså så lustigt att jag, efter att ha lämnat företag X för att jag inte höll mig "in the loop", hamnade på företag Y, där s.k. läskvitton används som funnes det ingen morgondag. Man kan tänka att jag borde lära av mina misstag och faktiskt skicka sådana läskvitton? Saken är dock den att jag faktiskt lärt av mina misstag och därför väljer att inte skicka läskvitton.

Problemet är ju nämligen att läskvitton allt som oftast markerar att man öppnat brevet, inte att man faktiskt läst det, eller ännu mindre tagit till sig innehållet. Att jag skickar ett sådant bara för att jag markerat ett mejl, för att bli av med nya mejl-symbolen, kan försätta mottagaren i en falsk tro att jag är informerad. Nu vet inte mottagaren om jag tagit emot uppgiften, alternativt tror att jag vet mindre än vad jag gör, vilket ger mig ett överläge. John tipsade om det som en lämplig stridsteknik. Dessutom innebär det att om det är verkligt kritisk information så måste den ursprunliga mejlskickaren bekräfta på annat sätt att jag mottagit informationen. Processen blir alltså säkrare om jag inte skickar läskvitton. Allra säkrast vore den förstås om jag faktiskt läste alla mejl jag fick, men det är en annan femma.

Resonemanget skulle kanske se annorlunda ut om läskvitton användes med förnuft och inte som terapi för byråkrater. Det vill säga att de skickades när det var verksamhetskritisk information, och inte för varje jävla mejl du skickar mig, Jens! 

När vi ändå pratar om mejl i arbetslivet: Jag upphör aldrig att förvånas över att mejlen som kommer skickade med "Prioritet: Hög" mer eller mindre uteslutande är extremt oviktiga. Fenomenet är förstås exakt detsamma som med att kräva läskvitton för allt.


[ny job] - 13 10 25

Som jag nämnde nedan har jag alltså nytt jobb sedan ett tag tillbaka. Ni som följt mig under åren förstår att jag inte tänker be min gamla arbetsplats om ursäkt för detta. Däremot kan en kort förklaring till min plötsliga handlingskraft vara på sin plats.

Efter att ha gnagts ner långsamt under ett antal år var det inte mycket människa kvar av mig. Vad som slutligen gjorde situationen ohållbar var att jag på ett mycket fult sätt fick skulden när företaget missat en deadline, helt enkelt eftersom jag inte visste att det var mitt ansvar (till mitt försvar hade den informationen uppenbarligen kommit mejlledes från Danne, som jag sedan två år tillbaka satt upp i mitt spamfilter efter oräkneliga sexistiska internetvideor som han vidarebefordrat till en inte särskilt exklusiv skara kollegor. Jag menar, vem skickar något sådant via mejl utan att följa upp det på något sätt när återkopplingen helt uteblir? Det hela är ju egentligen Dannes fel). Efter detta fick jag mindre och mindre ansvar, vilket var bra, men blev dessutom snudd på utfryst, en paria på avdelningen. Ingen från Markus gäng pratade med mig längre (även om man inte längre kunde kalla dem Markus gäng då Markus själv slutade för ett tag sedan). Avståndstagandet kanske också låter bra, men det gäller bara om det är självvalt. En sak är att ta avstånd från andra, en annan sak att själv bli tagen avstånd från.

Till slut fick jag nog. Nu är jag på en ny arbetsplats och luften är lite lättare att andas. Jag har blivit modernare, jag skriver mejl i stället för mail, jag har till och med accepterat att inte sitta i eget rum. Jag fick ett lönepåslag om 10%. Jag kan till viss del känna en "utnmaning" i nya uppgifter, även om det låter bisarrt. 

Så till det negativa då: Markus rekryterade mig. Han är nu min närmaste chef.

Jag vet inte om vi måste ha kommit till en hemlig uppgörelse, Markus och jag, eller om jag faktiskt fört honom bakom ljuset alla dessa år. Men jag bryr mig inte längre om vem som skjuter mig.


[Arbete ger förändring] - 13 10 16

Och förresten ja, på tal om förra meddelandet, eller rättare sagt att problemet uppstod av en anledning: jag har bytt jobb.

 


[You drive me crazy] - 13 10 16

Saker som får mig att implodera: Människor som skickar läskvitton för VARJE mejl de skickar.

Jag samvetsvägrar givetvis att skicka sådana kvitton.


[dikt gikt inte så bra] - 12 02 23
Ja, diktarkursen ja. Johns initiativ. John har börjat intressera sig för kultur den senaste tiden. Det började för något år sedan efter att han sett filmen Till det som är vackert och själv börjat läsa högt ur Kierkegaard för medarbetare på ett call center där han var delägare. En gång i veckan körde han dit i sin Audi, det låg i en annan stad, och höll ett kort inspirationstal innan säljstyrkan skulle börja sitt skift - och genom att citera Kierkegaard skulle hans medarbetare sälja fler tidningsprenumerationer. Han hade också tankar på Karin Boije/Tommy Svensson, men jag avrådde honom.

John är inte längre delägare i callcentret, och jag vet inte huruvida dagarna med Kierkegaard var mätbart bättre än de andra, men John påstår efter det att han upptäckt "den förlösande kraften i poesin", som han kallar det. Det är förstås skitsnack och ett simpelt sätt att försöka sälja in sig hos en ny krets tjejer, sådana där han tidigare stått sig slätt. John har många färdigheter, men på det kulturella planet har han varit lite efter. Han har tre olika visitkort, beroende på tillfälle, och inget av dessa återspeglar en kulturell person. Hans titlar är "Coach", "Entreprenör" och "Livsnjutare".

Hans senaste flirt med kulturen var en infantil Nietzsche-fascination för några år sedan, vilken mest bestod av ett planlöst namndroppande och att han började skrika tyska prepositioner (företrädesvis de som styr dativ) när han druckit för många Red Jim.

I alla fall. John blev gruvligt besviken då vi kom till lokalen för diktarworkshopen och såg att det främst var medelålders kvinnor som deltagare. Han ville omedelbart därifrån, medan jag var beredd att ge det en chans. Jag flirtade till och med lite grann med den kvinnliga läraren och vi hade en bra feeling. Ett moment var att vi skulle läsa upp våra alster. Jag höll mig till formtrogen haiku som jag försökte förfina efter min bästa förmåga. Den gick förstås ganska obemärkt förbi. Sedan var det Johns tur. Hans uppläsning var bland det värsta jag varit med om, nästan i klass med när han skulle pröva stand up comedy. Johns dikt var ett erotiskt medeltidsepos som han kallade det, där de grövsta snuskigheterna var upplagda som rim, där John gjorde konstpauser istället för att läsa upp de ord han uppenbarligen åsyftade.

Vi hade kommit dit tillsammans. Jag kan aldrig gå tillbaka dit igen. Det hade varit trevligt att fortsätta utforska min haiku och eventuellt också min diktlärare.
[recension av min blogg] - 12 02 21

Jag vill passa på att be om ursäkt för mitt inlägg 10 07 30. Av de inlägg jag postat är det få jag ångrar, men till detta exklusiva fåtal hör nämnda inlägg. Jag vet inte varför jag försökte trycka ner mina åsikter i era halsar. Det här är inte ett forum för recensioner. Så, med det sagt, så scrollar vi upp och går vidare. Just när det här postas är det inlägget högst upp, men framtidens läsare (tidskapselläsarna) kan dra nytta av den här uppmaningen. I den mån jag nu ska ägna mig åt uppmaningar överhuvudtaget, jag är osäker. Jag vill mer sväva som en fri ande och leverera mina betraktelser fria från sådana mondäna saker som tyckande. Att mitt efternamn är Blogg innebär inte att jag är en bloggare för det.


[kickstart my heart] - 12 02 17

Ibland känns det som att jag behöver en spark i baken. Då kommer ni få se på maken. Tills vidare tillskriver jag mig själv den goda smaken. Det kompenserar en slak en!

John har bjudit in mig till en diktarworkshop! Jag är mycket exalterad. Problemet är att det oftast slutar i buskis för min del. John å sin sida har börjat ett odla ett litterärt svårmod som klär honom väldigt illa. Jag hoppas att han inte lyckas lura någon kulturbrallis.


[Bo i helvetet] - 10 09 13

Dagens positiva insikt: Birthday.se är en förträfflig tjänst. Sök på dina kollegor och se när de går i pension!

Dagens negativa insikt: Bo går inte i pension förrän om sju år. Måtte Moderaternas nya pensionsålder inte gå igenom.


[semester bloody semester] - 10 07 30
Iakttagelser från semestern: Synthen i Devos Freedom of choice theme song påminner om den i Broder Daniels Go my own way. Tycker också att introt i Olle Ljungströms Tysk indian till viss del påminner om Wedding Presents My favourite dress.

Annars har jag mest lyssnat på Black Sabbath de senaste dagarna. De klassiska första sex albumen hade jag som yngre och lyssnade mycket på, men har aldrig lyssnat på något mer… det vill säga de två sista albumen med Ozzy (Technical ecstasy och Never say die!) samt resten de gjort, Dio-tiden och så vidare.

De två sista albumen med Ozzy anses i regel vara riktigt svaga, men att bandet sedan fick en nytändning med Ronnie James Dio på sång på albumen Heaven and hell och The mob rules. När jag läste recensioner av dem verkade de riktigt bra (Dio återvände sedan för ett tredje album som ska vara en kalkon, Dehumanizer tror jag) och även några andra skivor verkade ha ljusglimtar, som Seventh star som i praktiken var ett soloprojekt för Tony Iommi, eller skivorna med doldisen Tony Martin (inte cyklisten) på sång.

Allt som allt blev jag riktigt peppad att ta mig an de delar av Sabbaths diskografi jag tidigare ignorerat, som ett sätt att få min semester att kännas meningsfull, men ack vad besviken jag blev. Särskilt på de uppskrivna Dio-skivorna. Det är pompös spela snabbt-hårdrock med fjantiga texter. Jag gillar inte Dios röst nämnvärt, men även bandet är att klandra, som helt enkelt övergett sin linje de höll på sina första skivor, de spelar inte långsamt längre, de spelar Iron Maiden-aktig tramsmetal. Samma sak gäller övriga skivor, även efter det att Dio lämnat bandet.

Å andra sidan är mina korta lyssningar på de sista albumen med Ozzy alls inte så dåliga som ryktet gör gällande… och det säger jag utan att vara något stort fan av Ozzy, som hans solokarriär och så, men för Black Sabbath var han genial. Genom åren har jag nog mest lyssnat mest på skivorna Master of reality, den tredje skivan där deras långsamma doom metal är som mest förfinad men fortfarande i en puritansk kostym, samt Sabbath bloody sabbath, deras femte skiva som egentligen är ganska utsvävande från deras ursprunliga uttryckssätt, men som otvivelaktigt fortfarande låter som Black Sabbath och med fantastiska låtar. Det slår mig egentligen först nu hur poppig Sabbath bloody sabbath är, utan att den för den sakens skull känns mjäkig; med låtar som titelspåret, A national acrobat, Killing yourself to live och Looking for today stod bandets låtskrivarförmåga i absolut zenit, även om de tidigare skivorna har något styggare riff.

Omslaget till bespottade Never say die! är förresten så snyggt att man baxnar. Jag ska absolut försöka inkorporera det till min lägenhets inredning.

Återkommer kanske senare med statusuppdatering om Johns knullresa till Thailand. Innerst inne hoppas jag att ni inte vill höra, samtidigt behöver jag nog få det ur mig. Jag tackar min svajiga privatekonomi för att det aldrig ens behövde motiveras att jag inte skulle följa med.
[runka bulle] - 10 04 15

Vad hände med att runka bulle, gör folk det nuförtiden?

Om man nu någonsin gjort det vet jag inte, men lever det ens kvar som myt?

Jag ska fråga John. Om någon känner någon som runkat bulle så är det han.

Av någon anledning har jag alltid känt mig skrämd av manlig gemenskap.


[fest hos mig] - 10 03 28

Den här helgen blev festen av. Vi var hemma hos mig och de flesta skulle nog säga att det var en lyckad tillställning. Men de flesta är inte liktydigt med alla.

John hade bjudit ett tiotal människor och maten var utlagd på catering. Maten var bra, jag hade snyggat till hemma, alla pratade med alla och hade det trevligt. Med på festen var också praktikant 3. John hade sagt att jag kunde bjuda med mig någon om jag ville, vilket jag först inte hade en tanke på, men när praktikant 3 och jag under fredagen började prata om helgen föll det sig naturligt att bjuda in henne. Och något förvånande tackade hon ja.

Efter middagen släntrade det in ytterligare några bekanta till John och det började vara tillräckligt många människor för att tillställningen skulle dela upp sig. Eftersom jag egentligen bara kände John och praktikant 3, och praktikant 3 bara kände mig, drog vi oss till varandra. Vi satt på golvet vid mina vinylskivor och pratade och drack ganska mycket rödvin.

Vi började prata om än det ena och än det andra och jag hintade om att jag gillar henne. Efter incidenten på ett uteställe har jag annars varit noga med att inte göra något som kan liknas vid ”närmanden” på henne. Därför blev jag något ställd när hon sa ”alltså, den där kvällen då du kysste mig… jag vet inte riktigt varför jag drog mig undan, men det kändes inte riktigt rätt då, men jag ångrade mig sen när jag gick hem”. Det gick en iskall rysning genom min kropp. ”Jag har ju alltid tyckt att du har varit en jäkligt trevlig kille som också ser bra ut och så, men jag ville inte börja tjafsa med nån på kontoret, men sen blev jag ändå jävligt ledsen på kontorsfesten när jag såg hur du höll på med Sara (praktikant 1, min anmärkning)” fortsatte hon. Jag dog litegrann, jag trodde ju att hon redan hade gått hem då, men tydligen gick hon hem i samband med det! ”Dels fattar jag inte vad du ser hos henne, dels vill jag inte ha någon casanovatyp heller som tycker det är kul att dra över praktikanterna på företaget… som det låtit på Sara verkar du inte direkt ha varit trevlig efteråt heller… och det rör väl egentligen inte mig, men hur mycket jag än gillar dig som kompis och person så visste jag då att det aldrig kan bli mer än så, jag kan aldrig dejta någon med din kvinnosyn Håkan”.

Jag blev helt stum. Ni som följt min blogg vet hur bisarrt det blir att kalla mig casanovatyp. Vi satt i närheten av min bokhylla, jag ville resa på mig och säga: ”Men det var inte så, och jag är inte sån, titta här, jag har Under det rosa täcket, jag har Det andra könet, hur kan jag ha dålig kvinnosyn?” men jag var redan slagen i magen och kunde inte få luft. Jag frågade om hon ville med ut och ta luft. Det ville hon. Sedan bytte vi ämne, ytterligare ett tag senare kramades vi hej då.

Nu funderar jag på att göra voodoodockor på praktikant 1. Och mig själv. Framförallt mig själv. Jag tittar mot Simone de Beauvoir i bokhyllan och säger definitivt bara mig själv.


[helgen och grupper] - 10 03 26

Hej igen.

Tillställningen som egentligen skulle varit hos mig förra helgen blev inställd och uppskjuten till den här helgen. Tydligen håller de imaginära hantverkarna fortfarande på hemma hos John, så vi är hos mig. Jag ser faktiskt fram emot det. Veckan har varit så slentrianmässig att jag nästan kan välkomna vilka av Johns påhitt som helst (säger jag fullt medveten om att jag kan komma att ångra mina ord).

Angående mitt inlägg från den 14e mars har jag nu en ny teori. Min (oönskade) pliktkänsla kan också vara ett resultat av att vi arbetat mer projektorienterat och att jag klumpats ihop med folk jag stör mig på. Om de inte jobbar stör jag mig på det. Om de är outhärdliga försöker jag jobba för att dels bli klar med skiten, dels undvika att dras in i diskussionen mer än nödvändigt.

Jag vet inte om det är en slump att vi börjat arbeta mindre enskilt, eller om det har med Stefan att göra. Har Stefan läst sönder mig? Man känner ju sina egna och jag vill tro att vi är av samma skrot och korn innerst inne. Jag hoppas i vart fall det är övergående - och den dagen vi övergår till den moderna tidens öppna kontorslandskap är den dagen jag säger upp mig.


[lucky lisp] - 10 03 15

Skulle jag behöva ha en defekt skulle jag välja en lätt läspning. Jag vet inte varför, men jag tycker det låter oerhört sympatiskt. Jag borde åka till Spanien. Idel goda vibbar.

På tal om annat: John ringde och frågade om han kunde hålla en fest hemma hos mig till helgen. Han håller på att imponera in sig hos en tjej och har av någon anledning ljugit om att hans lägenhet håller på att renoveras just nu och att han bor på hotell under tiden. John erbjuder sig att fixa städning före och efter festen och jag får dricka och mat. Det är dealen. Jag har till i morgon 14:30 på mig att acceptera eller tacka nej. Just nu lutar det åt ett ja.


[människor som brinner luktar som stekt fläsk] - 10 03 14
Ibland undrar jag vad som håller på att hända med mig. Under de senaste veckorna har jag kommit på mig själv med att irritera mig ordentligt på kollegor som inte gör det dom ska på jobbet.

Det är det här pratandet om vem som gjorde vad när och med vem och hur det gick till och vem frun är egentligen och varför den där festen var något att ha som börjar gå mig på nerverna. Jag har varit orolig att jag börjat brinna. Men det slår mig att det lika gärna kan vara så att jag inte tycker om mina arbetskamrater.

Det senare är tyvärr bara en ursäkt för att få mig att må lite bättre. Jag tror innerst inne att jag har börjat bry mig om detta världsliga arbete och vår organisation. Det är faktiskt länge sedan jag var för länge på toan (på kontorstid då, mind you).

Nä, mest irriterande just nu är en av tanterna. Konstant energisparläge på henne. Och att jag skriver det gör ju att jag är avslöjad. Varför sa jag inte Markus gäng? Och jag har ju alltid gillat tanterna förr.

Bara att inse fakta: Filippa Reinfeldts döda ögon har jagat mig genom drömmen och hunnit ikapp. Håkan Blogg, en karriärist? Skendöd var ordet.

[tillbaka från de döda, skendöd] - 10 03 03

Om jag fortfarande skulle ha några läsare vill jag be om ursäkt för bloggstoppet den senaste tiden. Det kan dels förklaras med att jag varit på en kurs i storstan utan internet, dels med att jag gett fan i hela skiten. Ni vet, sådär som jag gjorde under en tvåårsperiod rätt nyligt. Trodde ni att vi var där igen? Då trodde ni fel, internet tillhör Håkan Blogg!

Några ord om min kurs till att börja med: jag tog förstås chansen till ”vidareutbildning” när den väl dök upp. Jag reste med bara handbagage och prioriterade kläder före dator. Jag tänkte att jag kunde hänga i hotellbarer eller barer överlag och knyta bekantskaper istället för att surfa, men mest låg jag på mitt rum. På själva kursen arbetade vi en del i grupp och jag noterade mest hur mycket svårare det då blir att gå iväg på långa toabesök mitt i allt. Toaletterna låg också sämre till än på mitt kontor. Mer avslöjande position och dessutom ofta med köbildning. Nog om det.

Angående det jag bloggade om tidigare, och då speciellt praktikanterna, har inte så mycket hänt. Praktikant 1 och jag har inte haft mycket kontakt sedan personalfesten. Jag blev dock nervös när det på min jobbmail damp ner ett mail från henne med titeln ”VARNING: VIRUS!”. För några sekunder hann jag tänka att hon var en smitthärd, men såg snabbt att det gått ut till alla på kontoret och varnade om något internetvirus hennes dator smittats med (vad surfar HON på under kontorstid egentligen?). Tanken om könssjukdomar hade ändå väckts i mig och den lever än. Till skillnad från min life coach John förespråkar jag säkert sex, men kontorsfesten var en högst osäker tillställning.

Jag tycker överlag det är svårt med kondomer. Med åren har jag så smått kommit över ångesten vid inköpet, men vad händer sen då? Ska jag förväntas bära dom på mig de kvällar jag tror att jag ska få lite rajtantajtan? Det blir ju i sådana fall som att inte ha kondomer alls. Ska jag alltid ha dom på mig, utifall att? Jag skulle känna mig som Pacey i Dawson’s Creek om jag gick omkring med en kondom i börsen. Det går bara inte. Och att ha dom hemma fungerar bara vid hemmamatch, i den mån jag skulle få till det föredrar jag att vara hos henne, jag vill inte tänka på om lyan ser representativ ut eller att mina katter ska börja undra över om de ska få en ny matte. Skulle ju också kännas lite pinsamt om jag sprättade en ny kondomförpackning om jag fått med mig en tjej hem, hellre då öppna den i förväg och slänga bort två-tre stycken. Eller unna mig en lyxrunk, vad som nu är lyxigt med att lukta latex.

Men i alla fall, jag ska gå och testa mig inom kort. Om inte annat får det mig att känna mig sexuellt aktiv! Jag funderar dock på vad som händer om jag skulle råka bära på något som kräver att man underrättar sin(a) sexpartner(s) från det närmaste året eller så. Ser vårdpersonalen ens lista? Min skulle bli pinsamt kort. Jag skulle nog lägga till John bara för att göra min lista mer spännande. Han skulle fatta. Dessutom skulle han själv kunna behöva testa sig.


[vit helg] - 10 02 22

Efter förra helgens snedsprång har jag haft en helt vit helg den här gången! Jag hade till och med laddat upp med lyxigt te när jag gick från jobbet i fredags. I söndags kände jag mig pigg, så pigg! Det har också smittat av sig till den här arbetsveckan, på morgonmötet i dag för att sparka igång veckan nickade jag inte till en enda gång, dessutom sa jag självmant två saker. Folk måste tro att jag börjat med uppåttjack.


[grisfest] - 10 02 17

Firmafesten hölls som bekant i helgen, men jag har inte orkat kommentera saken förrän nu. Både aioli och rosmarinspaninis blev riktigt bra utan att få den uppskattning de förtjänade. Det var som att slänga pärlor åt svin; svinen som stångade sig blodiga vid den sunkiga hamburgerbuffén med för mycket lök. Inte för att jag klandrar matteamet för deras oinspirerade insats, senast någon bemödade sig att fixa mat av någon slags dignitet blev det sura miner för att middagen tog för lång tid, när alla ändå bara suktade efter att börja supa. Och det kan man ju förstå. Numera är det enkelt och snabbt som gäller.

Folk blev lika fulla som väntat och ingen gillade min diversifierade playlist. Om någon väl hörde en låt de tyckte var bra blev nästa låt en besvikelse för dom. Och vissa blev besvikna hela kvällen. Till slut fick jag slänga på Basic Element, SNAP! och, klassikern, Scooter för att förhindra ett uppror med en uppretad pöbel som skanderar "häng discjockeyn!".

Praktikant 3 höll distans till övriga festdeltagare och gick hem tidigt. Danne i Markus gäng vill jag bara radera ur min minnesbank.

Men jag var inte mycket bättre själv.

Praktikant 1 hade fått i sig en del dricka och blev märkbart påverkad och uppträdde långtifrån sitt snusförnuftiga jag. Ni vet hur de är, nördar från universitetsvärlden på fest. I vilket fall slutade det med att hon stötte skamlöst på mig, trängde in mig i ett hörn och tryckte upp sin byst i mitt ansikte. Vi hade sex på en av personaltoaletterna. Ni förstår att jag under den här veckan hållit mig ännu mer för mig själv än vanligt. Det enda positiva med det här är vetskapen om att jag på samma personaltoalett nu gjort nummer ett, två, tre och fyra.

Eller, mitt ego fick en liten boost också. Det måste jag erkänna.


[sympathy for the håkan] - 10 02 11

Eller så hoppas man på ett sympatiligg. De bästa liggen. De enda liggen.


[kom igen Stefan!] - 10 02 11

Jag känner det som att Stefan är min pappa och jag vet inte varför, men jag insåg det när jag såg in i hans ögon under morgonmötet vi hade i morse. Han verkade less och trött på de andra. Jag har länge behövt en fadersgestalt på kontoret.

Det känns som att Stefan är min pappa och det är ingen lögn, jag vill hålla om honom till tidens slut, så kom igen farsan kom till min famn, kom igen farsan och tryck dig mot min barm.

Jag har lagt in C’mon daddy med Lemonheads på playlisten till kontorsfesten. Den är till Stefan.

Nyss såg jag också en kille från personalavdelningen springa förbi med pikéskjorta över en longsleevetshirt. Hej 90-talet, nu måste jag lägga in grunge på spellistan också.

För övrigt kommer jag inte att utföra min cancerscam jag pratade om häromdagen. Officiellt för att jag känner sympati med Stefan, men ni vet att den egentliga anledningen är att jag saknar cojones. Dessutom, hur skulle praktikanterna gilla mig som rakad/flintskallig cancerpatient?


[en sedelärande historia] - 10 02 10

När man är ung varnas man för att hamna i fel sällskap, så att man håller sig undan gäng, droger och limsniffning. Ingen varnade en för att hamna i fel lunchsällskap.


[firmafesten coming up] - 10 02 10

Till helgen är det personalfest! Mina snacks är som bekant redan spikade och det går framåt med playlisten, som bygger på mina och mina praktikanters intryck av eller fördomar om våra medarbetare. Det kommer bli en salig blandning, ingen kommer fatta vad som slog dom!

Han som ser ut som en femton år yngre Klas Östergren får något med The Bear Quartet, möjligen Millions för att förstärka bilden av honom som en klon (mitt förslag). Praktikant 2 nämnde att vår datatekniker är fantastiskt lik datateknikern i Kvarteret Skatan, vilket faktiskt stämmer på pricken både utseendemässigt och röstmässigt. Jag är imponerad av praktikant 2:s iakttagelseförmåga, men har inte kommit på någon bra låt att dela ut för spottingen. I värsta fall blir det skat(e)punk, kanske Don’t skate on my ramp med Satanic Surfers. Han som alltid har för korta tröjor får något med tidiga Suede, när Brett Anderson fortfarande gick omkring i knytblus. Praktikant 3 anmärkte mycket riktigt att Danne i Markus gäng ser ut som någon som rusar in på Statoil på natten för att beställa stora mosmenyn med extra räksallad. Han får höra något med Kenneth and the Knutters. Praktikant 2 tyckte att Markus ser ut som en som gillar motorer, så för honom blir det Motörheads Motorhead. Jag har också lagt in lite Brolle Jr åt tanterna. Till hon i tantgänget som brukar gå omkring i zigenarliknande kjolar har jag smällt in ett parti Balkandisco.

Praktikant 1 har i smyg fått Blank expression med The Specials. Den stora frågan är vilken låt jag ska välja till praktikant 3.


[en hårresande plan] - 10 02 08

På kontoret och min arbetsinsats hittills i dag kan sammanfattas med att jag snart druckit en liter vatten, en kopp kaffe och ätit en tallrik müsli. Snart tar jag lunch.

Jag vet inte om ni minns att jag för någon vecka sedan, efter ett mindre lyckat försök att hångla upp praktikant 3, uttryckte en önskan om att raka av mig allt mitt hår för att visa världen min desperation. Jag känner mig inte längre i det tillståndet att jag måste demonstrera mitt känsloliv likt en tonåring, men jag har likafullt funderat en del på att raka mig kal. Jag har varken blivit nazist eller tillförskaffat mig en osunt anglofil hangup på skinskulturen, men jag har kommit på ett sätt att dra nytta av det i arbetslivet! Häng med nu:

Vi har en ny sektionschef på mitt kontor, alltså min närmaste boss, under en period. Gissningsvis ett år. Min gamle chef är och gör något annat, vad det nu är. Jag lyssnade inte riktigt när han berättade vad han skulle göra, jag var fullt upptagen med att mentalt korka upp champagneflaskor när jag hörde att han skulle byta arbetsuppgifter ett tag framöver. Därför har vi nu en tillförordnad chef som är ganska ny här. Han heter Stefan, kommer söderifrån och pratar en bildad skånsk dialekt och verkar vara teoretiskt lagd, istället för vår gamle chef som pratade pondusnorrbottniska och var självlärd pragmatiker. De andra på kontoret verkar ha svårt att ta till sig Stefan, de begriper ingenting och gillade överlag vår förre chef, varför Stefan mest håller sig för sig själv på sitt kontor. I fikarummet sitter han uteslutande med ledningsgruppen när han väl är där. Stefan är alltså jag fast i chefstappning och med bildad skånsk accent. Skulle jag inte komma in till kontoret någon dag skulle han knappast märka det.

Som ni kanske räknat ut är min plan att raka av mig allt hår och sen säga att jag genomgår cellgiftsbehandling och under den har gått ner på halvtid. Jag mailar mina kollegor om det utan att skicka till någon i ledningsgruppen. Jag ber dom också att inte prata om det och att jag bara vill fortsätta som vanligt när jag är på arbetet, men säger till om det blir sämre. Efter ett tag säger jag att jag kommer att bli frisk. Min fysiska frånvaro under halva arbetsdagen skulle inte min nuvarande chef märka av och de som normalt kommer in till mig är informerade om situationen. Däremot finns det förstås en risk att Stefan ser ett produktionsbortfall och därför utreder saken (det vill säga besöker mig). Jag tror dock att jag på halvtid skulle kunna leverera ungefär som nu, givet att jag började arbeta på arbetsplatsen istället för att tillbringa mina dagar slösurfandes eller på personaltoaletten (ett tag funderade jag på att beställa Prousts enorma romanbygge På spaning efter den tid som flytt som personaltoaläsning, för att sedan referera till den som skitlitteratur, men sen insåg jag att ett toabesök ska vara en avslappnande affär). Om jag bara behövde vara här hälften av tiden skulle min arbetsmoral dubblas, jag lovar! Hela idén är genial! En annan aspekt är att tanterna kan komma att baka saker åt mig som uppmuntring, vilket förstås är en skön bonus (förutom Maries sockerkakor, de är torrare än Sahara).


[nej förresten] - 10 02 03

Nej förresten, det är inte alls sant, bara vad någon stärkt av medelklassens fördomar skulle säga. Och jag har fått nog av dom.


[hon är ändå för ung för mig] - 10 02 03

Hon är ändå för ung för mig.


[good golly mr markus] - 10 01 29

Lunch med Markus gäng i dag, det mesta av diskussionen kretsade kring ett nygammalt uteställe som öppnar i kväll, dit en majoritet av gänget skulle gå. Jag fick frågan om jag skulle hänga på. Jag klarar inte hur många tillställningar som helst av Finlandsbåtskaraktär, så med tanke på den mer eller mindre obligatoriska firmafesten inom kort så tackade jag nej. Jag ljög om att jag var pank och insåg just när jag sa det att det var precis fel tid i månaden att säga det. "Sparar till en tv" tillade jag direkt. Fan, nu måste jag prata tv-modeller och låtsas intresserad av det ett tag framöver. Danne köpte en tv för 25 lax på avbetalning ganska nyss, varför skriver ingen om det skandalösa i det istället för Mona Sahlins handväska för 6000?


[svarta nav] - 10 01 27

Sedan omstarten har jag fått en del läsarmail (nej, jag lämnar inte ut min e-postadress till vem som helst) om att det verkar som om tiden stått still. På jobbet. I livet.

Jag kan inte säga emot. Att gå till mitt jobb är som att krypa ner i en burk och hälla på formalinet. Samma gamla trätor, samma relationer, samma arbetsuppgifter och helt omöjligt att utveckla sin person eller sin karriär. Om det nu var det jag skulle vilja. Jag ser det som att mitt arbete köper den fysiska närvaron av min kropp.

Sedan gör jag vad fan jag vill. Men bara i tanken förstås.

Jag är stolt över att kunna meddela att mitt ögontjäneri nu är nära fulländning. Inte för att det lett mig framåt/uppåt, men jag håller mig på en godtagbar nivå. Om kollegorna och cheferna visste att mina tankar om dem får Marquis De Sades bajsvåldsex att blekna så skulle allt bara vara jobbigare.

Jag har jobbat här i åtta år och fortfarande är det ingen som känner mig. Jag ser det som en framgång.


[tema: musik] - 10 01 26

Angående musiken till kontorsfesten har jag de senaste dagarna lockats av tanken att låta praktikanterna göra karikatyrer av de anställda och att jag gör personliga (fast inte officiella) låtval efter det. Det hade varit uppfriskande med nedsättande kommentarer utifrån istället för mina gamla vanliga nidbilder. ”Han ser ut som en kvarleva från det tyska 80-talet", "ok, vi lägger till Modern Talking på spellistan”, till exempel. Sångaren i Modern Talking har för övrigt brutit kuken inte bara en utan två gånger! Ibland känns ens egna problem ganska världsliga. Problemet är om någon av praktikanterna (läs: praktikant 1) skulle ta illa upp av mitt gemena tänk och gola för någon utomstående, då vore jag rökt. Istället ska jag pitcha idén för praktikanterna på ett mer positivt sätt, fastän grundtanken är ungefär densamma. De ska få i uppdrag att analysera övriga på kontoret och vad de anställda själva kan tänkas vilja höra. Att fråga rakt ut är förbjudet.

Jag har förresten pratat med John nu, han fick tjejens telefonnummer i lördags men det stannade där. Inte helt misslyckat kan tyckas, men det är John som lever efter devisen ”blir det inte ligga på första kvällen så kommer det aldrig att sluta väl”. Jag känner mig småsint som tycker att det nånstans känns skönt. (John: om du läser här, trots att vi kommit överens om att det bästa vore att du låter bli, så förstår du ju att det är en försvarsmekanism snarare än att jag missunnar dig något egentligen. Jag tar en kula för dig tre-fyra dagar i veckan, det vet du)


[snicksnacks] - 10 01 26

Jag har nu bestämt vad det ska bli för tilltugg till firmafesten. Det blir aioli med soltorkade tomater samt paninis på platt rosmarinbröd. Det är samma snacks som Paul Rudd bondar med Jason Segel över i filmen I love you, man. Om någon på festen ser kopplingen får de önska en valfri låt! Om någon ogillar snacksen säger jag "you mind your own fuckhole!" som Segel gör. Filmen är väl annars sådär. Jag har sett den två gånger. Bäst var den andra gången när jag var bakfull. Musiktemat hänger fortfarande i luften, men jag har några intressanta spår att jobba vidare på.


[lördagens händelser] - 10 01 25

Ok, jag sitter hemma under lunchtid och känner mig nu redo att skriva ned lördagskvällens händelser innan jag återvänder till kontoret.

Kvällen började på bästa sätt då John bjöd mig på en av stans bättre restauranger. Inte för att utbudet av restauranger är det allra mest imponerande i vår stad, men likafullt är det ett ställe som normalt är utanför min prisklass. Jag åt en riktigt mör och blodig köttbit och John hade beställt in ett utsökt vin, vars namn jag glömt, som vi delade på. John var i toppform och pratade passionerat om det mesta. ”Jag vill ha brunt socker i kväll, Håkan!” slängde han plötsligt ur sig. Jag förstod först inte vad han menade, men John förklarade att han kände sig klar med vita tjejer. Han har sen länge haft en förkärlek till exotisk frukt - asiater, mulatter, perser, mörkhyade, you name it - och detta karaktärsdrag verkar ha stärkts under hans exiltid i Oslo. ”Jag står inte ut med en helvit avkomma om jag skulle råka göra någon gravid” (John vägrar i sten att använda kondom) fortsatte han, ”det finns nog av oss och vi mår inte bra, vi är som en inavlad vargstam, vi behöver nya friska influenser!”. Jag orkade inte hålla hans tempo i konversationen. Jag nickade bara, mumlade något om att bryta mönster och njöt av maten.

Efter middagen gick vi hem till mig för en drink och tömning av kattlådan innan vi fortsatte till nattklubben som var målet för kvällen. Vår entré där kunde inte ha blivit bättre. Trots att det inte var särskilt sent hade det redan blivit en ganska lång kö, men en av vakterna har en spelskuld till John och fixade in oss i vip-kön. När vi nonchalant gick förbi den vanliga kön fick praktikant 2 syn på mig, ”Håkan!” ropade han och jag vände mig om; jag såg alla tre praktikanterna tillsammans med fem-sex andra i deras ålder vilka jag antog var deras följe. Alla praktikanterna såg John och mig i det fina folkets kö, jag nickade åt dom och signalerade ”vi ses där inne!”.

John och jag beställde sprit och stod och utövade sofistikerat barhäng, men efter ett tag avvek John för att uppvakta en kurvig negress som slängt blickar åt vårt håll. Jag stod kvar ett tag och funderade på om jag skulle närma mig praktikanternas grupp som grupp, eller om jag skulle försöka separera praktikant 3 från densamma. Jag hann inte avsluta min drink förrän praktikant 3 drog mig i armen. ”Kom upp på dansgolvet, Håkan!”. Jag svepte det som var kvar av drinken och tittade på henne: ”ok Julia, nu kör vi”. ”Det är första gången du tilltalar mig med mitt kristna namn!” sa hon och log. ”Jag är inte så sträng som jag verkar” svarade jag och eskorterade henne till dansgolvet. Jag dansar sällan och har en vit mans taktkänsla, det som John vill undvika i sin avkomma, men DJ:n spelade hits från tidigt 90-tal som jag var väl bekant med och till min stora förvåning dominerade jag dansgolvet fullständigt tillsammans med praktikant 3. Hon strålade och var utan konkurrens snyggast på stället. Hon böjde sig fram för att säga något till mig, men musiken var för hög och det var omöjligt att höra en stavelse. Jag tecknade att vi skulle gå nånstans där det var lite lugnare och vi hamnade själva i ett hörn ungefär en halvmeter från varandra.

”Vilken fin cardigan du har” sa praktikant 3 och kände den mellan sina fingrar; när hon kände dess utsökta bomullskvalitet visste jag att jag hade henne som i en ask. Vi pratade om allt möjligt och fastän orden bara kom ur mig utan eftertanke blev de hela tiden helt rätt. Efter ett tag sa hon ”men Håkan... varför sa du att du lyssnade på Management när vi kom in till dig första gången, när det hördes nån hårdrock ut från hörlurarna?”. Jag blev helt paff, men sa som det var, ”det var inte nån hårdrock... det var thrash metal, men jag vet inte... man vill väl tänka på imagen när det kommer ungt folk in till mig istället för de vanliga idioterna”. Jag rodnade och tittade ner i marken. ”Men Håkan!” utbrast hon, sträckte sig fram och pussade mig på kinden. När jag kände hennes läppar mot min hud, den diskreta doften av hennes parfym och lukten av hennes schampo brast något i mig. Jag tog hennes huvud mellan mina händer och kysste henne på munnen. När våra läppar möttes kände jag emellertid att hennes var helt stilla och stängda. Jag drog mig snabbt bakåt och skämdes som en hund. Istället för att säga ett skamset förlåt lyckades jag hålla en munter min och säga ”ojdå, det kanske inte var en så bra idé som jag tyckte där”. Hon förklarade att hon nyss kommit ur ett långt förhållande och inte sökte något sådant, men att hon verkligen gillade mig som kompis.

Resignerat och blixtsnabbt bestämde jag mig för att skrota planerna på att bli hennes mogna älskare och istället bli hennes mentor. Jag var tvungen att ta över konversationen och prata på i glatt humör; jag ville visa att min kyss bara var en impulsiv fyllehandling och inte något jag drömt om den senaste tvåveckorsperioden. Jag tror att jag lyckades. Efter ett tag föreslog jag att vi skulle gå på MAX istället. Hon sa att hon är vegetarian (hur hade jag lyckats missa det!) men att hon också var less på nattklubben och kunde tänka sig en liten pommes i alla fall. Hon såg mig äta ett Supreme-mål medan jag engagerat höll föredrag om ett tänkt KLF-tema till kontorsfesten i februari, varför jag hatar Todd Solondz och varför jag älskar knäckebröd med kanelsmak.

När det var dags att säga hejdå skulle vi passande nog åt olika håll. Det hade kunnat bli ansträngt och konstig stämning annars. Hon hade knappt två kilometer hem och jag kände mentorskapet i mig. Jag stoppade en taxi och betalade den i förväg så att den skulle köra hem henne säkert. Jag är i efterhand väldigt nöjd med mitt agerande i den situationen.

Jag gick ensam över torget på väg hem till mig då jag fick syn på en gothtjej i de övre tonåren som satt och stortjöt på en bänk. Jag har alltid varit fascinerad och borderline attraherad av gothtjejer, men nu var jag fortfarande iklädd rollen som mentor och hade absolut inga baktankar. Jag gick fram till henne och frågade vad som var fel. Något överraskande svarade hon mig (gother brukar inte bemöda sig att prata med mig alls, tyvärr). Hon berättade om sin idiot till kille som hon bråkat med och hur ingenting spelade någon roll längre. Jag frågade var hon bodde. Hon kom från en by två mil utanför stan och sista bussen hem hade gått för länge sen, planen var egentligen att hon skulle sova hos sin idiot till kille. ”Ta inte det här på fel sätt, men du kan sova på min soffa om du vill, det är alldeles för kallt för dig att sitta här ute i alla fall” sa jag och hon följde med mig hem. Jag hämtade sängkläder åt henne, bjöd henne på folköl och vi såg den amerikanska independentfilmen Gummo på dvd tills hon somnade. Jag satt i en fåtölj ett tag till innan jag stängde av och gick in till sovrummet. Jag vaknade i söndags av att hon kräktes på toan, men jag orkade inte stiga upp utan somnade om igen. När jag vaknade nästa gång var hon borta. Hon hade torkat upp eventuellt spill på toan och lämnat en lapp, ”Tack. Du är rar. Ha ett bra liv, XO Erika”. Vad som hände med John och den mörka skönheten vet jag fortfarande inte, jag har inte orkat ringa honom än.

Nu måste jag tillbaka till kontoret. Jag vill inte tillbaka till kontoret. Jag vill raka av mig allt hår, Britney-stylee.


[dagdrömmeri ger resultat] - 10 01 23

Det är lördag och jag bloggar hemifrån, kors i taket! Jag är uppspelt och håller på att sprängas av förväntningar och anledningen stavas praktikant 3. Har ni någonsin upplevt att ni dagdrömt er bort och fantiserat ihop scenarion som när ni kommer till sans inser aldrig kommer att inträffa, bara för att faktiskt se dom inträffa? Scenarion som är för bra för att vara sanna, hur ofta inträffar de er?

Jag satt på kontoret efter lunch i fredags och tänkte på praktikant 3. Nästan varje gång vi möts ler hon mot mig på ett sätt som gör mig knäsvag. Jag har förstås undrat om det finns någon annan innebörd i det mer än att hon är en trevlig tjej. Hon ser ut som världens samlade godhet. Jag vill inte ens fantisera om henne när jag onanerar, det skulle kännas tarvligt och smutsigt; hon är alldeles för ren för det. Istället drömmer jag om scenarier där vi håller varandra i handen på stan, att hon presenterar mig för sina föräldrar eller hur jag håller om henne när hon är ledsen.

Till eftermiddagsfikat tänkte jag komma ungefär tre minuter efter officiell fikatid. Inte så sent att jag missar andra, men tillräckligt sen för att se var praktikanterna satt sig (de är alltid på pricken till fikapauserna). När jag kommer in skulle de få syn på mig, ropa mig till sitt bord och sedan skulle vi diskutera den uppkommande helgen och jag skulle få veta praktikant 3:s planer för den. Och detta var precis vad som hände. ”Håkan! Det finn plats här!” ropade praktikant 2 när jag släntrade in i fikarummet. De tre praktikanterna satt med två statister. Statister brukar jag kalla de som varken tillhör Markus gäng, arbetsledningsgruppen eller tantmaffian. Jag log i mjugg och satte mig hos dom. Unga som de är pratade de om helgens planer. Praktikant 3 vände sig till mig, ”jag tänkte ha förfest hemma hos mig på lördag, Håkan, du får gärna komma om du vill”. Eftersom jag redan fantiserat ihop liknande scenarion lyckades jag hålla mig kall. ”Förfester? Är inte det väldigt 2004?” skojade jag och fortsatte ”nä då, det var snällt, men jag är inbjuden på middag hos en polare, men vi kanske ses senare på kvällen?”. De skulle förstås ut sedan, det hade jag redan räknat ut när de skulle ha förfest, nu vet jag vart de ska och framstår inte som desperat när jag kommer och kraschar de unga praktikanternas förfest. Jag är ett geni!

När jag kom till mitt rum efter fikat slängde jag mig på telefonen och ringde John. ”Du måste äta middag med mig i morgon och sen följa med ut som wingman” förklarade jag. John ställde upp utan betänketid och accepterade också att hans alterego Jimmieboy Red fick hålla sig undan. Han föreslog att vi skulle gå ut på restaurang och äta, jag slängde självsäkert ur mig ”visst, du bjuder!” och något förvånande accepterade John. Han gillade mitt kaxiga sätt att förutsätta saker och såg det som ett kvitto på att hans insatser som livscoach gett resultat.

Fredagskvällen ägnade jag mig mest åt att komma i optimal form. Jag åt hälsoriktigt och fiberrikt. Jag köpte till och med A-fil att ha till frukost i dag för att få en sund bakteriekultur och inte spoliera hela kvällen sittandes med rännskita eller magknip på nattklubbens äckliga toaletter. Jag följde upp med banan och knäckebröd. Jag har duschat, bajsat och rakat mig. Jag ser ut som en miljonär i håret. Nu är det bara klädseln kvar. Det ska vara diskret men snyggt; utan att bli gubbig vill jag fjärma mig från kidsen kring tjugistrecket samtidigt som det ska kännas ledigt. Jag funderar på mörka jeans som är åtsittande utan att bli slimfit och en dyr enfärgad cardigan i fint material. Skjorta under utesluter jag. Enfärgad t-shirt eller piké, sen är jag redo för världen och praktikant 3!


[om ondska] - 10 01 19

Jag ägnade en del av dagens morgon och förmiddag åt att fundera kring anställningsskydd. Jag har aldrig riktigt satt mig in i juridiken och vilka rättigheter jag har som arbetstagare. Jag har aldrig heller brytt mig särskilt mycket om facket på min arbetsplats. Historiskt sett har jag full respekt för fackföreningsrörelsen och vad den uträttat både nationellt och internationellt. För egen del har jag svårt att ta mina representanter på allvar. Det är långtifrån Jimmy Hoffa och amerikanska filmer om man säger så. När jag ser reportage kring nedläggningen av SAAB och varslen den innebär slås jag av hur deras fackliga företrädare även de ger ett helt annat intryck än mina. Om masstrejk skulle utlysas på min arbetsplats och mina arbetskamrater höll sig härifrån skulle jag nog överväga att bli svartfot dessutom.

Anledningen till mina funderingar var att jag kommit på en närmast diabolisk plan. Om jag får benkoll på juridiken skulle jag kunna räkna ut vilka på mitt jobb som ryker först om vi måste varsla folk. Som ni kanske vet har jag aldrig överpresterat på min arbetsplats, men trots allt bidrar jag till produktionen i någon mån. Min tanke var att jag skulle kunna räkna ut vilka som ligger sämst till; om det är folk jag stör mig på skulle jag kunna anstränga mig för att göra ännu mindre, vilket leder till sämre resultat för företaget och att nämnda personer sägs upp! Det måste förstås göras på ett snyggt och maskerat sätt, nedgången ska inte kunna härledas direkt till min försummelse så att jag rätt upp och ner skulle få kicken, men det tror jag att jag skulle klara. I vilken mån mina försummelser faktiskt skulle ha så stor påverkan på resultaten att folk måste sägas upp kanske också kan diskuteras, men ni vet hur kinkiga ledningspersonligheter kan vara. Jag håller det inte som omöjligt.

Det finns emellertid vissa hinder. Till att börja med verkar reglerna krångliga. Det finns undantag, specialistkompetens, inskränkande kollektivavtal och Gud vet vad. Även om jag skulle sätta mig in i saken närmare skulle jag inte kunna göra en helt säker bedömning. Ett andra hinder är att det är jobbigt. Det tredje är att det är elakt.

Och jag är inte elak! tänkte jag innan jag tänkte ännu lite till och sedan började ifrågasätta mig själv tills satsen istället löd: och jag är väl inte elak?

Jag skulle förstås aldrig gå så långt att jag faktiskt iscensatte min plan. Inte ens Danne i Markus gäng skulle jag vilja göra arbetslös ens om jag kunde. Jag önskar honom inte något ont alls egentligen, om man riktigt ska hårddra det, bara att han byter arbetsplats. Jag ser mig själv mer som en kärlekens och toleransens profet än någon som vill andra illa. Men gör det mig god?

Jag har alltid föreställt mig min arbetsplats som ett slagfält mellan de goda och de onda. Oftast är jag ensam som slåss för den goda sidan medan Markus gäng representerar en slags dunkel och svårdefinierad ondska. Tanterna är som Schweiz: neutrala och lite könlösa, fastän de nästan uteslutande är just tanter. Självinsikt är inte min starkaste gren, men jag är inte dummare än att jag inser att det är min, Håkan Antonius Bloggs, uppfattning och att någon annan kan vara av en annan åsikt. Jag vet inte hur de i Markus gäng ser på mig, men de ser i alla fall inte på sig själva som ondskans agenter, det är ett som är säkert. Det är överhuvudtaget väldigt få som ser sig själva som onda. Nisse Nazist nere på stan ser förmodligen inte sig själv som ond, han ser sig som någon som står upp för sin sak, en sak som jag och många andra anser ond. Inte ens satanisterna ser sig själva som onda i ordets egentliga bemärkelse. De kan kalla sig ”onda” och mena det som något positivt, men i sitt sammanhang betyder det något annat. De tror inte på Satan som en teistisk, ondsint figur i kristen mening. Istället vill de helt enkelt med symbolik motsätta sig kristendomen, som enligt deras mening är vad som förruttnar samhället. De hyllar alltså inte ondskan som en synonym till elakhet, istället står de för vad de anser gott. Tidigare Mayhem-gitarristen (på den tiden Mayhem var på riktigt blackmetalband och inte den ursäkt till ett band som nyss var i Sverige) Euronymous kan nämnas som ett undantag. Han tog avstånd från den ateistiska satanismen och dyrkade istället Djävulen och ondheten i klassisk bemärkelse, men han känns trots allt ganska ensam.

Poängen är alltså att även om jag ser Markus gäng som ondska så är det bara min subjektiva uppfattning. När jag objektivt tänker igenom vad som hänt kan jag heller inte styrka min tes. Det var Markus som ordnade ett ingripande för mig när jag höll på att spela bort mitt liv på nätpoker till exempel. Jag ville strypa honom då, men är tacksam för det i dag. Har jag någonsin tackat honom för det? Självklart inte. Min första reaktion när jag tänkte på nätpokeringripandet var att jag skulle ha gjort samma sak för Markus, jag är ju inte ond! Om han for illa och jag kunde stoppa det så skulle jag göra det. Sedan insåg jag att det inte nödvändigtvis var den mest relevanta frågan. Istället frågade jag mig: om Markus höll på att gå under i nätpoker, alkoholism eller annat, skulle jag överhuvudtaget märka det? Jag kan inte svara ett ärligt ja på den frågan. Markus brukar också ta initiativ till saker där jag är involverad, också privat som inbjudan till fester, utan att jag uppskattar det. Överlag känns många i Markus gäng ganska ok när jag hejar på dem i hissen, i kopieringsrummet eller i kön till kaffet. Det är när jag tänker på dom som grupp som en kräkreflex tar över; var och en för sig är de ganska tråkiga och torra, men ändå hanterbara. Förutom Danne, han är en idiot bara.

Jag började också fundera på hur jag själv uppträtt i vissa situationer, både på jobbet och privat, på morgonmöten och plakat. Jag har ibland betett mig som en idiot. Sett objektivt är det svårt att hitta godhet i vissa av mina ageranden. Då hjälper det inte att jag inte menat något illa egentligen.

Se inte det här som ett försvarstal för Markus gäng eller att jag plötsligt sjunger deras lov. Det gör jag inte. Jag tycker fortfarande att deras flockaktiga grabbighet är som en cancersvulst som skulle behöva opereras bort från kontorskroppen. Jag inser dock att själva det faktum att jag föraktar dom på sätt och vis säger mer om mig själv än att det per automatik gör dom till förfärliga människor. Det är en tuff insikt att nå fram till och helst vill jag bara lägga mig i fosterställning på personaltoan dagen ut.

Det kommer jag dock inte att göra. Istället ska jag ägna resten av dagen åt Operation Objektiv Godhet, som går ut på att jag ska sända ut positiva signaler och vibbar! Markus gäng är fortfarande känslig mark, istället tänkte jag börja med att sätta mig hos tanterna vid eftermiddagsfiket och ställa intresserade följdfrågor när de pratar om sina barn.


[generiskt personliga kvinnor] - 10 01 13

Jag är hysteriskt utled på de generiskt personliga sångrösterna som präglade slutet av det förra årtiondet, framförallt när det gäller kvinnliga artister men till viss även manliga. Ja, jag tittar på dig Lykke Li, Miss Li, eller Maia Hirosawa eller vad du nu kallar dig. Avseende manliga artister avskyr jag mediokra singer-/songwriters ännu mer än vanligt. Nästa tjej som kallar sig musikintresserad och sen namndroppar Damian Rice, David Gray eller Kristofer Åström överväger jag att inte ens försöka pippa med.

På ämnet har praktikant 3 blivit en återkommande besökare i mina tankar under den här veckan. Hon ser bra ut och har en medveten stil som visar på en kulturell referensram utan att det blir krystat. Samtidigt tycks hon omedveten om sin egen ställning som attraktiv, ung kvinna. Hon skrattar mycket och är trevlig och rättfram. Hon är ung och oförstörd. Jag vet inte om jag vill vara hennes mentor eller hennes mogna älskare, som lär henne saker fastän jag ser sliten ut. Förmodligen det senare. Nästan säkert det senare. Jag blir mer och mer nöjd över beslutet att involvera praktikanterna i mina feståtaganden, även om det är praktikanterna 2 och 3 som bidrar med något. Praktikant 1 kom i argylemönstrad pullover i går och föreslog Mika. Jag sa att jag skulle ta hennes förslag i beaktande. Jag är professionell kommittéledamot, tro inget annat.  


[ENDGAME] - 10 01 11

Jag skickade ut en PM där jag kommenderade praktikanterna att titta in till mig senare under dan. Att skicka ut kommenderande PM är en av få arbetsuppgifter jag gör helhjärtat och jag börjar fundera på om jag inte har fel placering i hierarkin. Jag borde vara chef. De kom in när jag satt med hörlurar och lyssnade på Megadeth. ”Vad lyssnar du på?” frågade killen när jag tog av mig lurarna. Jag såg på tjejerna och svarade ”MGMT” innan jag tryckte ned mediaspelaren. Ren tur att jag inte spelade luftgitarr när de kom in. När jag senare skriver en handbok i hur man ska få kontakt med kvinnor ska det tydligt framgå att man inte outar sitt intresse för thrash metal under åtminstone de tre första dejterna, där man helst väntar ännu längre.

Jag förde dom till ett konferensrum där vi satt ner och jag ställde öppna frågor om vad de gjorde, hur de trivdes här och så vidare. Jag berättade om festen och hur jag ville ha med dom som en ”ungdomens röst”. Jag var medvetet och humoristiskt pompös när jag pratade om vikten av uppgiften och deras ungdomliga know-how. Jag var uppenbart förtjust i min egen roll som äldre auktoritet. I linje med det sa jag också när de presenterade sig med sina namn när de kommit in till mig att ”jag kommer referera till er som praktikant 1,2 och 3 istället för era kristna namn… det blir för mycket för mig annars”. Nu i efterhand och i text kan jag tycka att det ser ganska löjligt ut, men de fnissade och verkade ta det på rätt sätt.

Vi satt och småpratade och jag försökte få grepp om deras populärkulturella referensram i största allmänhet. Ganska tidigt insåg jag att en av tjejerna, praktikant 1, egentligen inte hade några populärkulturella preferenser alls utan bara satt med som en företrädare för ungdomen (och tro mig, det är ett övergående tillstånd). Det var också henne jag hade minst förhoppningar på, hon hade alldagliga kläder och var den som hade pratat mest under mina frågor om utbildning och vad de hoppades på under praktiktiden. Jag funderar på att låta henne ha hand om tilltuggsfrågan. De andra två hade klart mer intresse, även om jag inte blir riktigt klok på dom. Båda verkade genuint intresserade av musik och framförallt tjejen, praktikant 3, hade ett snitt på kläder och frisyr som visade det, men när jag råkade namndroppa Weezers Buddy Holly som lämplig, allmängilitg feelgoodlåt hade ingen av dom hört den. När jag vid ett senare tillfälle nämnde något om Wu-Tang Clan blev de som två frågetecken, men efter en kortare historielektion signerad Kommittéledamot Blogg gick det i alla fall upp en liten klocka för praktikant 3, ”jajustja, det var de som gjorde fula kläder som alla gick omkring i”. Lika chockerad som jag blev över hålen i deras referensramar, lika överraskad blev jag när de å andra sidan hade stenkoll på skränig huvudvärkselectro, hippa bohemsingersongwriters eller vad som helst obskyrt som är nu. Jag kände mig antik och fånig, samtidigt som jag insåg vilket genidrag det var att ta in praktikanterna till uppgiften. Dock är det ännu inte bestämt i vilken mån deras influenser av det nya ska få bäring på projektet, både Markus gäng och tantmaffian kan komma att ha problem med electroclash. Alla inblandade i musikkommittén gillar tanken på gammal soul och funk som musikalisk kuliss, men det känns också lite fegt och som en enkel utväg. En annan fråga jag lagt ut på remiss till mina undersåtar är om tilltuggen bör matcha det musikaliska temat och i sådana fall också förslag på tema. Efter ett tag kände jag att jag behövde gå på toa, så jag sa att ”jag måste få iväg några brev till Finland före klockan två” och ajournerade mötet. Fortsättning följer.


[festkommitté] - 10 01 11

På min arbetsplats har jag av någon anledning blivit invald i en festkommitté, som då och då ska anordna fester så att vi träffas, interagerar och har roligt med varandra. Det är förstås en märklig utnämning eftersom jag gör mitt allra bästa för att försöka ha så lite kontakt med mitt jobb som möjligt, både under och efter kontorstid, men nu sitter jag alltså här. Nästa månad ska vi ha stor kontorsfest och jag är satt som ansvarig för musik och tilltugg. Trots allt känns det som överkomliga uppgifter. Jag funderar bland annat på att ikläda mig rollen som fullblods-DJ och stå i hörnet med massiva hörlurar som stänger mig ute från festen i övrigt. Det kan också bli så att jag bara slänger ihop en bland-cd, dricker mig redlös, knyter slipsen runt huvudet och dansar på borden i bara fillingarna.

En positiv aspekt är att jag funderar på att koppla in kontorets praktikanter på musiktemat och på så sätt upprätta en kontakt med dom. Vi brukar ha några då och då, ibland kopplade till enstaka uppgifter, ni minns kanske min Padawan till exempel, men oftast i mer allmänna roller. Det är två tjejer och en kille, förmodligen strax över 20 och i tron om att platsen hos oss kommer leda dom nånstans i livet. De verkar ok. Jag skulle gärna ha mer kontakt med dom, jag behöver ytterligare alternativ jag kan sätta mig hos vid fikat. De kan behöva mig också, som mentor och en dos sunt förnuft mitt i vår dårskap vi kallar kontoret.


[en kall värld] - 10 01 07

Det är kallt i dag. Riktigt kallt. Jag funderar på att ta en taxi från jobbet sen. Jag brukar inte ta 850:n till jobbet alls och att den skulle starta i morse fanns inte ens på världskartan.

Jag börjar tro att något är fel med min kropps termostat. Jag hatar kyla och är inte särskilt förtjust i värme. Finns det något ställe som ständigt har mellan -5 och +18 grader? Där skulle jag vilja bo! Eller skulle jag det? Det kan i alla fall bli eftermiddagens googleprojekt innan jag åker hem.


[nytt år, gamla vanor] - 10 01 07

Ja just det ja, det har varit jul och nyår också. Kan inte säga att det hände något speciellt. Jag gav, jag fick och jag åt. Gott nytt år, stigmatasår. Jag har ditt nummer, 2010, bara så du vet.

Tillbaka på jobbet i dag. Jag hängde med Markus gäng vid fikat. Jag brukar ofta låtsas vara upptagen vid fikatid för att hamna ur synk med övriga arbetskamrater och fika ifred, men i dag var det saffran i kaffebrödet och jag vågade inte halka efter i fruktan att Hans skulle äta slut på bullarna innan jag kommit dit. Den äckliga paddan. I Markus gäng var jargongen som vanligt. Någon refererade till något Adam Savonen skrivit om varför proffsboxning borde tillåtas i Sverige, om idiotiska politiker samt någon gala i ultimate fighting. Jag inflikade att jag hellre ser en gala i ultimate fisting, gjorde succé och hatade just då mig själv väldigt mycket. Saffransbullarna smakade bra. Kaffet var lika unket som Markus gäng och jag var lika unken som kaffet.

Jag lovade förresten för ganska precis två år sedan att skriva mer om John vid ett senare tillfälle. Nu är ett senare tillfälle och jag är en man av mitt ord. I alla fall mina bloggade ord, i övrigt ljuger jag som aldrig förr. John är i alla fall tillbaka i stan sen några månader tillbaka. Han var borta en längre tid i Oslo och agerade som konsult åt ett investmentbolag. Efter några utpekande reportage i Verdens Gang om pyramidspel verkade verksamheten emellertid stagnera och John flyttade så småningom tillbaka igen. Det känns bra att ha honom på hemmaplan igen. Under hans frånvaro hade jag ett kortare försök med en annan livscoach vid namn Urban, men vi avbröt ganska snabbt samarbetet (jag har heller inte sagt något om det till John). Urban och jag blev snabbt oense när det visade sig att Urban främst var karriärcoach och han kunde inte förlika sig med att mitt främsta karriärmål är att härda ut. För att vara en man som såg ”flexibel” och ”dynamisk” som önskade karaktärsdrag var han väldigt rigid i sin syn på människan, samhället och produktionen. Fucker. När han sa do sa jag die. Ni fattar. Jag är ganska säker på att John har saknat mig också. Han berättade att han i Norge började umgås med en Haakon som han uppmanade att starta en blogg som Haakon Blaagg, men Haakon visade sig vara lyckad socialt och undermålig i skrift, varför projektet inte alls fick något genomslag. Jag smickrades ändå över försöket och fascineras över tanken på mig själv som en franchise och hur franchisetagare världen över radar upp sig för att bli nya Håkan Blogg-kloner. Kanske vore läge att slå Urban en signal.


[Kalla det inte för en comeback] - 10 01 06

Kalla det inte för en comeback, jag har varit här i flera år; rockat med mina polare och satt skräck i golare, jag konsulterade min mor som sa att jag skulle ta er med storm!

Nej, vem försöker jag lura. Jag har inte satt skräck i någon, förutom några få utvalda vars liv jag försökt bli en del av, samma som vanligt ni vet. Som ni kanske märkt har jag inte bloggat på nästan två år, utan att det egentligen funnits någon anledning till min frånvaro. Jag har väl delvis försökt att leva mer IRL och inte låta bloggens funktion som ventil bli mitt skal mot omvärlden, men jag tröttnade redan innan jag börjat egentligen. Jag vet inte varför jag varit tyst så länge, men när tystnaden väl inträtt blev den ett naturligt tillstånd. Jag fortsatte att vara Håkan Blogg i all stillhet, gick och la mig tidigt om kvällarna ibland och ibland alldeles för sent efter galna nätter ensam med youtube och folköl.

Jag gör fortfarande min grej, sen jag tystnade har faktiskt inte så mycket förändrats. Fortfarande representerar jag de dolt kränkta över hela världen, fortfarande drar jag in på Kvantum-parkeringen i min 850, fortfarande tar jag mig tid att få till det bit för bit och fortfarande hatälskar jag min skit. Det är H-B-L!

Jag har också noterat att den hemsida där min blogg tidigare huserade har lagt ner sin verksamhet. Jag är nu en bloggare utan hemsida, likt ett folk utan land. Jag är den virtuella världens motsvarighet till kurderna! Inget hindrar mig, jag kör på som vanligt. Jag är Håkan Antonius Blogg, professionell bloggare.


[Penny!] - 08 03 06
Penny!

Vad fantastiskt vackert att du svarade när jag ringde.

Kram Desmond
[Standardisering] - 08 02 28
Jag har svårt för att hantera frågor som "Vad gillar du för musik?" eller "Vad lyssnar du på nuförtiden?". Jag har svårt att hålla ordning på sånt. Det står stilla när jag ska svara. De senaste fem åren har jag därför haft ett standardsvar på liknade frågor: Beach Boys.

Det är kanske är dags att byta artist nu. Hade jag haft en blogg med kommentatorsfunktion hade ni läsare fått komma med tips. Tips som jag hade avfärdat.
[Note to self] - 08 02 27

Note to self: Blogga mer, prata mindre, prata inte om ditt privatliv, dra mer vita lögner, klä dig striktare (alla tjänar på att klä sig striktare), var mer hemlighetsfull, tala i gåtor, lägg ut dimridåer, mörka om det behövs, var lite lätt paranoid, du tjänar på det i längden, använd kondom, akta dig för att sprida information i mail och sms, variera dig mellan olika umgängeskretsar, liera dig med vaktmästare, använd återfuktande krämer, visa inte känslor inför fel personer, använd halsduk vid kyla, alternativt en fuskpolo, lär dig första hjälpen, kör inte för nära baken på andra bilar.


[Come together as one?] - 08 01 15
Jag har tidigare känt att jag besitter flera olika roller beroende på vilket socialt sammanhang jag befinner mig i. Nu i somras upplevde jag en ny känsla av att jag är samma Håkan vem jag än är med.

Det enda som skiljer mig åt inför olika grupperingar är nyanserna som framkommer utifrån att mitt agerande är en reaktion på andra människors agerande. Glada personer gör mig glad och jag uppfattas som en glad person. Idiotiska personer gör mig uttråkad och jag agerar apatiskt eller provokativt och uppfattas därefter.

Skillnaden gentemot hur det var tidigare är att jag numera kan gå in i sammanhangen som The Original Håkan Blogg. Jag behöver inte ändra min personlighet i ett oändligt galleri av roller som i slutändan bara för mig splittrad. Dessutom slipper jag våndan över att jag korrigerar mig inför andra människor för mycket.

Mitt tidigare bloggande kan ha hjälpt mig i denna process. Eftersom jag inte visste vem som läste min blogg hade jag ingen specificerad mottagare för mina små brev. Jag skrev rakt ur hjärtat till någon främmande person som jag inte behövde anpassa mig till.

Nu funderar jag trots detta på att låta bloggande ta en ny riktning: att ett eller flera blogginlägg  är riktade till en viss person. Att låta bloggandet ändra sig åt det motsatta hållet som ”min personliga utveckling”. Privatpersonen har hittat ett uttryck. För att undvika att den personen blir för enkelspårig låter jag mig som bloggare hitta olika uttryck. Bloggen skulle kunna vara ett sätt att utveckla olika kreativa roller inom mig. Detta genom att jag riktar olika inlägg till olika personer, och låter inläggen anpassas till den personen. Det kan vara en av tanterna på jobbet, en tjej jag sett skymta förbi på stan eller en klasskamrat som jag aldrig lärde känna trots tre år tillsammans i gymnasiet.

Vi får se hur utvecklar sig.

Och visst ja, John hälsar!

Mer om honom vid ett senare tillfälle.


[Tillbaks] - 08 01 11

 

Hej allihopa. Nu är jag tillbaks efter att inte ha skrivit här på ett drygt år.

Under detta år av frånvaro har jag bloggat på ett annat ställe. Förra hösten infördes ett digitalt fakturasystem på min arbetsplats. Till varje faktura som jag behandlade kunde jag skriva en kommentar som alla med behörighet för vårat fakturasystem kunde läsa. Utöver denna kommentar upptäckte jag att jag kunde skriva en kommentar som endast våran ekonom kunde läsa. Förra årsskiftet bytte vi ekonom och man skulle kunna säga att jag och vår nya ekonom (eller ”Mon amour Excell” som jag ibland kallat henne när vi varit nakna tillsammans) hittade varandra på ett plan som rörde sig bortom en yrkesmässig relation.

Istället för att blogga här skrev jag därför ett inlägg i form av en fakturakommentar till Mon amour Excell varje gång jag behandlade en viss sorts faktura. Hon fick på så sätt en egen blogg som bara var till för henne.

Allt var länge frid och fröjd med min hemliga blogg. I november vändes allt upp och ner. I samband med att våra revisorer skulle närstudera vissa enskilda fakturor visade det sig att de också kunde läsa mitt hemliga kommentatorsfält. Det slutade med att en av revisorerna i fyllan avslöjade min hemliga blogg för min chef. Chefen gjorde naturligtvis en grej av detta och skaffade sig administrativa rättigheter för att läsa dolda kommentarer. Därefter kallade han in mig på enskilt samtal och höll ett brandtal om att jag missbrukat företagets fakturaprogram för personlig vinning. Jag kunde kontra med ett eget brandtal:

”Kan jag skylla på den mänskliga faktorn när det handlar om ett misstag som repeterats i ett års tid? Nuförtiden används den mänskliga faktorn som ett begrepp som ska förklara ett misstag som begicks under ett kritiskt ögonblick. I det här fallet handlar det inte om ett kritiskt ögonblick utan att långt förlopp där samma misstag har begåtts om och om igen. Att få kontakt med en människa under en längre period är mer mänskligt än när en sjökapten orsakar att ett fraktfartyg går på grund när han under bråkdelen av en sekund drar i fel spak. Den mänskliga faktorn har aldrig visat sig så mänsklig som i mitt fall”

Chefen köpte något överraskande mitt resonemang och berättade som svar en lång anekdot om hur han varit olyckligt kär i sin tremening under hela sin ungdomstid. Jag fick tunghäfta och utan att veta varför hörde jag den där duetten mellan Nick Cave och Kylie Minouge växa fram i mitt medvetande.

Hur som helst återgår jag nu till min traditionella form av bloggande. Jag insåg under resans gång som fakturabloggare att jag tappade intresset för Mon amour Excell. Jag måste erkänna att jag på slutet snarast drevs av min egen förtjusning över orden som kom fram ur mig.

Det bör tilläggas att mitt bloggande riktat till Mon amour Excell utvecklade nya sidor i mitt skrivande. Jag är evigt tacksam för detta och hon ska ha ett stort tack. Hon fick mig utan tvekan att tillåta mig att öppna min romantiska och poetiska ådra. I en annan tid och en annan plats skulle jag kunnat bli den skribenten för alla som vill läsa vad jag skriver. Men denna ådra innehåller ett sprängstoff, eller snarare en explosion, som jag inte kan bjuda hela världen på. Det behövs en specifik person för att framkalla det. Den dagen jag träffar den personen ska hon få ensamrätt på min explosion av ord, tillägnade till ingen annan än henne. Orden finns inte på min tunga eller mina fingertoppar för jämnan. Det behövs någon för att de ska trilla fram.

Tills vidare bloggar jag här för er. Kanske bara för just dig, vem du nu är som saknat mig mest.


[sjuksköterska] - 06 11 01
John har ryckt upp sig och är på en föreläsningturné sedan två veckor tillbaks. Jag har fått låna hans bil i utbyte mot att jag vaktar hans katt Håkan Jansson. ”Cashen flödar in, ta mitt tankkort också”.

Idag åkte jag hem på lunchen och sov en stund. Jag drömde att en sjuksköterska som var hundra meter lång stegade in från norr. Hon hade en vit sjuksköterskeuniform med en rödakorsetbindel över armen. Uniformen täckte allt utom ett par enorma vader. Hon stannade till på slalombacken norr om stan och blickade ner över centrum. Hon lutade sig sedan ner, ställde sig på knä och la ett gigantiskt tryckförband över hela centrum.

Senare idag har jag funderat på om hon ville kväva staden eller om hon ville visa sin välvilja genom att lägga förband på ett gigantiskt blödande sår.

[talbok 2] - 06 10 20
Jag börjar förtjusas av tanken att en kvinnlig skådespelare med helt könsneutral röst skulle läsa upp mitt alster i talboksform. Jag går loss på idén både ur ett konstnärligt och sexuellt perspektiv.
[talbok] - 06 10 18
Det bästa som skulle kunna hända ifall jag fick en erotisk roman utgiven vore ifall den även gavs ut som talbok. Det skulle smälla minst lika högt som utgivningen av den vanliga boken. Det vore så vackert.

Jag skulle välja en uppläsare som kunde återberätta historien med en röst som så befriad från dialekter som möjlig. En ren rikssvenska skulle sitta perfekt. Det behöver inte innebära att det blir torftigt, det skulle snarare utgöra en stabil grund inför mer inlevelsefulla passager.

Jag vill inte heller att någon känd skådespelare ska läsa upp mitt alster. Mardrömmen vore om Reine Brynolfsson eller Mikael Nykvist fick uppdraget. Här gäller det att vara nere med juridiken från ruta ett. Rättigheterna till att producera talboken ska regleras vid första kontraktet för den vanliga boken.
[apoteket] - 06 10 16
Jag gick till apoteket för att köpa produkter till min makeover. Det slutade med att jag köpte en mjukgörande och fuktbevarande ansiktskräm, ett medel för ansiktstvätt, en liten och dyr burk e-vitaminberikad ögonkräm, en mild duschkräm, nytt shampoo och balsam.

En skriftlig utvärdering utlovas inom två veckor.

Ägnade helgen åt att påbörja ett utkast till en erotisk roman. Jag har inte vågat publicera sånt på bloggen. Ni har redan en så tydlig bild av mig att det kan bli svårt att ta mina erotiska upplevelser på rätt sätt. Förra veckan hejdade jag mig i sista sekund innan jag var på väg att publicera ett sådant inlägg. Det handlade om hur sms-flirtande har påverkat mitt sexliv i rätt riktning och även om att hålla sin hand på en tjejs lår under tiden man pratar om väder och vind.
[se trött ut] - 06 10 09
I morse sa Markus att han och hans mor sett mig på stan i lördags. Modern hade noterat att jag såg så trött ut nuförtiden. What? Vem är modern? Och vem är hon att lägga en sån kommentar? Jag har aldrig träffat henne och dessutom har jag känt mig alert den senaste tiden.

På förmiddagens fikapaus frågade en av tanterna ”Hur är läget Håkan, du ser så trött ut” Vadan detta? Jag svarade ”jag är inte trött, men jag kände allmän livsleda direkt jag klev in genom denna dörr i morse” och pekade på kontorets entrédörr. Jag gick sedan in på toaletten, tittade mig i spegeln och upptäckte ett blekt och glåmigt ansikte som faktiskt gav ett trött intryck. Sommaren solbränna har blekts bort av höstens motvindar och kvar är inte en surfares eller seglares väderbitna ansikte, snarare möts man av en uttorkad och anemisk kontorsråtta.

Men jag ska göra något åt mitt glåmiga appearance. Det blir inte solariebesök och blonda slingor för att få till en surfarlook. Istället ska jag utgå från mina naturliga färger och göra det bästa av det. Efter jobbet ska jag införskaffa hudkrämer, ansiktsvatten, hårbalsam och liknande produkter. Jag ska stega in på Bodyshop, Apoteket eller Kicks och be personalen plocka fram produkter i sann makeover-anda. ”Låtsas att vi är med i ett gör-om-mig-reportage i en taskig lokal annonstidning, ge mitt ansikte en lyster som andas vitalitet och viskar fräschör.”

Bodyshop, Apoteket eller Kicks? Det funderingen ska jag ägna resten av dagens tankeverksamhet åt.

[stämning] - 06 09 30
Det blir en pubrunda ikväll. Jag har lagt upp så mycket stämning för så många tjejer under det senaste året. Jag tror att jag kommer att börja skörda frukterna av mitt smoothtalk när som helst. Det ligger i luften redan nu. Det är redan så mycket stämning i min ensamma lägenhet att jag vet att jag kommer fira triumfer när jag tar med mig stämningen ut i vimlet ikväll. Den här natten är min natt. Jag vet, för jag är poet.
[Rusta] - 06 09 30
Lördag! Jag firade friheten med att låna Johns bil och bege mig på en shoppingrunda lågbugetstylee med besök på Rusta, Jysk och ÖB , tre billiga affärer med slagfärdiga namn. Rundan avslutades på Rusta där jag köpte en ny sopskyffel och diverse rengöringsmedel.

Vistelsen på Rusta präglades av att stället var fullsmockat med finnar. Alla kunder pratade finska! När jag sedan hörde att personalen bröt på finlandssvenska slogs jag av att min bön om att David Blaine skulle komma hit och trolla bort staden kanske infriats. Istället för att trolla bort staden trollar han bort lokalbefolkningen och ersätter din med finnar. Kreativt! Och att börja föreställningen på Rusta är fanimig världsklass.

Glad i hågen hoppade jag in i bilen, tryckte plattan i mattan och drog iväg till Coop Forum för att kolla in om även det tagits över av finnarna. Redan vid entrén började jag tjuvlyssna på besökarna. Till mitt stora förtret la jag inte märke till några finnar. Jag irrade omkring planlöst utan framgång. Jag beslöt mig för att avsluta besöket med att köpa kattmat, bananer, mjölk och keso i nyss nämnda ordning. När jag lagt keson i korgen insåg jag att min shoppingrunda var över och likaså alla planerade aktiviteter för helgen. Det kändes tungt. Jag stannade till och fastnade med blicken i taket på mejeriavdelningen. Tiden stod stilla, det enda som existerade var jag, taket och mejeriavdelningens behagliga kyla. Jag vet inte hur länge jag stod där innan jag vaknade till liv och klev in i verkligheten igen.

När jag därefter skulle betala mina varor hörde jag en röst som bröt på finska. Det var en medelålders kvinna som stod två platser före mig i kön. När jag betalat skyndade jag mig ut för att se var hon tog vägen. På parkeringen såg jag att hon klev in i Volvo som jag beslöt mig för att skugga. Jag satte fart efter henne in mot stan. Hon begav sig till domusparkeringen. Vi cirkulerade två varv inne parkeringen innan hon hittade någon parkeringsplats. Jag hittade ingen egen parkeringsplats invid henne. Fick istället parkera bilen på en reserverad företagsplats på en närliggande parkering. Samtidigt som jag parkerade kunde jag se att kvinnan begav sig till fots in mot centrum. Jag gick efter i rask takt och gled in på gågatan. Kvinnan syntes ingenstans. Jag stannade till på gågatan alldeles vid torget och spanade åt alla håll. Kvinnan var försvunnen och jag fick ge upp min finnspotting.

Jag gick sedan in på stans största köpcenter och tog rulltrappan ner till bottenvåningen och ställde mig mitt på golvet för att titta rakt upp i köpcentrets glastak. Jag ville att tiden skulle stanna men det gjorde den inte. Coop forums mejeriavdelning lämpar sig tydligen bättre för sådana ändamål.

[David Blaine] - 06 09 27
David Blaine, David Copperfield, David vem som helst, kom hit och trolla bort en hel stad.
[Staden jag bor i skulle behöva ett miljöombyte] - 06 09 26
Staden jag bor i skulle behöva ett miljöombyte.
[Gömmer mig] - 06 09 15
Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Jag lyssnar på "Countdown to extinction" med Megadeth och inser hur galen världen är. Vi dödar ju jättemånga djurarter hela tiden. Och en stingrocka tar ställning genom att pierca krokodiljägarens hjärta. Hårda bandage.

Jag gick på stan och såg stans prominentia äta fisk på japanskt vis. Tankeväckande.


[Valet] - 06 09 03
Jag gick förstås ut i helgen. Nu har bakfyllan släppt en aning och jag inser att snart är det val! Jag har haft rättigheten att rösta några gånger nu, men inte tagit det riktigt på allvar. Första gången jag röstade sålde jag min röst till en kille på en parkbänk för 20 kronor. Han gav mig tjugan i utbyte mot en röst på miljöpartiet. Det kändes rätt billigt. Själsligen alltså.

Nu så är valrörelsen här igen och det jag vet är att jag inte ska rösta på Maud Olofsson. Den typen av A-människor är rent av skrämmande och jag tror att det är såna som hon som startar krig. Med henne vid rodret så försöker hon invadera Finland rätt vad det är.

Satan vad stryk vi skulle få i såna fall.
[fredag eller lördag] - 06 09 01
Jag funderar på om jag ska gå på fest ikväll eller imorgon lördag. Jag är bjuden på kalas bägge kvällarna, samtidigt känner jag att det räcker med en tillställning i helgen.

En fördel med att gå ut på fredag är jag kommer att vara trött när jag kommer hem vid tvåsnåret och somna omedelbart. Om jag går ut på lördagkväll kommer jag med all sannolikhet att ha tagit sovmorgon och därför ha svårt att somna när jag kommer hem på natten. Jag gillar inte att vara vaken när jag kommer hem efter en utekväll. Desto snabbare jag somnar desto bättre.

En gång var jag tvungen uppsöka en läkare när jag trodde att jag hade halsfluss. Jag försökte få läkaren att avslöja om det finns någon sömntablett som är ofarlig i samband med alkoholintag. Med en sådan tablett skulle det bli lättare att gå ut på lördagar (det nämnde jag inte för läkaren). Doktorn ville inte avslöja om det fanns någon sådan medicin. Ibland får jag känslan av att om jag hade en nära vän som var farmaceut skulle jag kunna få ta del av den information som läkekonsten vill behålla inom sina egna kretsar. Svågerpolitik!

Att gå ut en fredag är även en försäkring mot efterfester. Tröttheten övervinner då begäret om en bättre fortsättning på natten och jag knatar hem istället för att festa vidare.

Jag har ett minne från de yngre tonåren att någon äldre person sa ”he finns människor som int kan ha kul på en fest utan o bli fulla, he jer sämresorten”. John som på senaste tiden visat upp moraliserande drag är inne på liknande tankegångar vad det gäller efterfester: ”Det finns de som inte kan låta bli en efterfest, klarar man inte att träffa en tjej eller toppa en fylla under krogarnas ordinarie öppettider är man en simpel amatör”.

[dröm/kod] - 06 08 30
I natt drömde jag att jag var inlåst i bunkern från tv-serien Lost. Ni som sett serien vet att det finns en gammal dator i bunkern. Man ska mata in en kod i datorn ett par gånger om dagen. När koden skrivits in börjar ett räkneverk att räkna ner antalet minuter innan koden ska matas in på nytt. I min dröm hann jag inte mata in koden i tid. Ett alarm började ljuda och räkneverket stannade till för att sedan bläddra fram 64 45 n 20 59 e.

Det är det sista jag minns av drömmen. Direkt efter det vaknade jag till. Jag har funderat hela dagen på om siffer- och bokstavskombinationen kan ha någon betydelse. Jag skulle vilja att det var början på ett liv i en magisk värld.

[filmmanus] - 06 08 29
Okey, här kommer en sammanfattning av utkastet till filmmanuset jag pillat med under dagen.

Arbetsnamnet på min filmidé är ”Skyfall”. Innan jag är klar med manuset ska jag ha kommit på en bättre titel.

Filmens inledning ska skvallra om att det är något lurt på gång med vädret. Detta illustreras med bilder på klara himlar som är filmade med kameror som får allt att gå jättefort, dvs motsatsen till slow motion. Moln hopas på himlen och det blir mer och mer mörkt för att slutligen börja åska och regna.

Sedan presenteras filmens karaktärer i deras miljö. Filmen utspelar sig i ett norrländskt mindre samhälle nära kusten och alldeles invid en älv. Inte helt olikt de små samhällena som ligger i närheten av staden jag bor i.

Första tredjedelen av filmen går åt till att presentera karaktärerna och deras problem. De ska ha riktigt jobbiga problem. Jag har inte valt att använda mig av en tydlig huvudkaraktär utan historien berättas med hjälp av ett porträttgalleri av olika personer och deras vardagsproblem. Det ska kännas som ett gripande drama av Ken Loach i så kallad diskbänksrealistisk stil. Det ska vara hårt, gripande och kraftfullt.

Jag ska ha olika parallellhandlingar, knutna till olika karaktärer som alla bor på samma ort som sedan hotas att spolas bort i ett djävulskt regnoväder.

Persongalleriet och upptrappningen av deras problem ser ut som följer:

1. Hasse, en kille som är baserad på mig lär känna en pizzabagare och hans dotter, deras relationer sätts i en enormt pressad situation. Det blir ett triangeldrama som är inte har med sex och kärlek att göra utan berättelsens teman är förtroenden, svek och att tvingas göra omöjliga val där någon blir lidande oavsett valet som begås.

2. Maria, en servitris på en krog som vid sidan av arbetet går en kurs för blivande väktare. Maria trivs bra på sin arbetsplats och har dessutom en hemlig affär med en manlig kollega som även han arbetar som bartender. Maria får erbjudande att arbeta på krogen som ordningsvakt på istället för servitris på helgerna. Hon tackar ja till tjänsten och hamnar i problem då hon börjar misstänka att hennes lillebror langar droger på hennes arbetsplats. Efter ett tag visar det sig att även hennes älskare, bartendern, är inblandad i knarkaffärerna.

3. Den tredje karaktären är den bisexuelle Johan som jag skrev om i bloggen 060406. Jag lånar följande historia därifrån: ”Jag heter Johan och är bisexuell. Jag lär känna William, en ung amerikan som är här som missionär från mormonerna. Han ses ofta med sin kollega Joshua. De cyklar omkring med kostym, trenchcoat och cykelhjälm. Jag och William (eller Willy Wonka som jag kallar honom) inleder ett hemligt förhållande av sexuell karaktär. Jag leker med Willys känslor och ser honom som min lilla toyboy. Willy blir däremot olyckligt kär i mig. Jag träffar en tjej som får mig att lägga Willy åt sidan. Willy blir deprimerad och skickar en massa mail till mig om olycklig kärlek. Jag är redan en mästare på olycklig kärlek utifrån tidigare erfarenheter. Mailen biter inte på mig. Joshua den lilla råttan, tjuvläser mailen och konfronterar Willy”


Under tiden som dessa historier berättas växer sig ett oväder fram. Regnet öser ner och det blåser upp till storm. Samhället blir isolerat när alla markförbindelser blir omöjliga eftersom vägarna spolas bort i ovädret. Åskan, regnet och de kraftiga vindarna förstör även alla möjligheter till kommunikationer via tv, Internet, radio och telefon. Regnovädret får apokalyptiska proportioner när älvens dammar och kraftstationer en efter en hotas av att brista.

Det centrala i min berättelse är att huvudkaraktärernas problem ska vara dramatiska redan innan väderkatastrofen kommer. När väderkatastrofen växer fram ska tittaren redan vara så gripen av karaktärernas konflikter att väderkatastrofen inte är huvudkonflikten. Katastrofen skruvar bara upp problemen de hade sedan tidigare.

Folk ska gråta när de ser filmen. Det ständigt tilltagande regnet gör filmen mörkare och dystrare destå längre historien lider. Det ska regna på ett sätt som aldrig skådats i svensk film. Filmen sista tredjedel ligger på gränsen till en katastroffilm. Hasse, Maria och Johans problem skruvas då upp när deras situation förändras och förvärras av hotet från ovädret. När dammarna sedan börjar brista hamnar karaktärerna i livshotande situationer på grund av den överhängande drunkningsrisken. För vissa av karaktärerna kommer drunkningsrisken att vara lika pressande som deras privata situation. Det blir ett växelspel mellan hotet från ovädret och hotet från deras privata situation. Oavsett från vilket håll som hotet kommer ifrån är det en ställs deras tillvara på sin spets till den grad att det handlar om överlevnad.

Ungefär så ser historien ut i stora drag.

Jag känner redan nu att det skulle kunna bli en intensiv film som skulle sticka ut rejält i den svenska filmfloran. Det är starkt, gripande och stundtals mörkt. Det finns även något intressant i att det är ett drama som balanserar på gränsen till katastroffilm. Jag kommer inte ens på att det har gjorts tidigare. Det finns en jordbävning i Short Cuts och ett grodregn i Magnolia. Det är småpotatis i jämförelse med mitt regnoväder. Det gäller bara att kunna knyta ihop säcken. Grunden är fanken lysande, problemet ligger i säckihopknytandet. Sånt är inte min grej. Framförallt när jag ger mig in på okända marker som att skriva filmmanus.
[regn] - 06 08 29
När jag hörde regnovädret i morse beslöt jag mig för att stanna hemma en dag till. Regnet gav mig en idé till en film. Jag har ägnat hela dagen åt att skriva ett utkast till ett filmmanus. Innan jag går och lägger mig ikväll hoppas jag att jag kan skriva en sammanfattning av iden och lägga ut här på bloggen.
[fest med markus] - 06 08 28
Känner att jag har tappat livsgnistan. Men jag ska uppriktigt och ärligt berätta om varför jag har varit sjukskriven idag.

Först hade Markus och jag förfest hemma hos honom. Han bjöd på vin och vi lyssnade på Ledins senaste skiva. Ledin? Två killar på en förfest? Bara där borde jag ha anat att det här inte skulle sluta bra.

Det blev ingen succé att gå på mingel med lokala kändisar heller. Markus kände ju en hel del folk så jag fick mest stå bredvid och efter ett tag kändes det obekvämt. Så jag drog mot gratismaten. So far so good. Här blir det dock katastrof. Spillde först en öl över en tjej och måste be om ursäkt som fan och fixa en ny bira åt henne och stå och skämmas när hon klagar på mig. Tycker inte ens att jag var full men uppenbarligen har jag dålig motorik efter lite vin. Till råga på allt lyckades jag få salsa på skjortan. Ja, salsa och salsa? Nånting rann i alla fall ned från snittarna jag snålåt. In på toan. Står sedan på en nattklubbstoa, viserligen fräsch eftersom det var premiär, och försöker få bort fläcken. Ni vet naturligtvis vad som händer när man smetar ut en fläck på det där sättet. Den växer exponentiellt. Fan! Resten av kvällen fokuserade jag på att undvika folk jag eventuellt kunde tvingas prata med. Gick hem efter midnatt.

Igår var jag väldigt bakfull och orkade inte lämna lägenheten en enda gång.

Idag orkade jag inte gå till jobbet, så jag sjukskrev mig. Jag har tappat tron på livet.
[blogg] - 06 08 25
Jag har efter stor vånda belustat mig för att gå på mingelfest på den nya nattklubben med Markus. Må fan ta mig.

Har ett litet trumfkort på hand ifall det verkligen skulle kännas helt fel imorgon. Jag är förkyld och det påpekade Markus idag på fikat. Förkylningen kan ju utvecklas till nåt ohanterligt imorgon. Vad vet jag.

Tror att jag ska satsa på att dricka vin. Känns som at jag har bäst koll på läget med vin. Öl ger för lite effekt för att vara bra. Sprit är ju rena turbon för att inte tala om sommarens alla alkoläskfester. Nä, det blir vin. Rött är så självklart att jag inte ens behöver nämna det.
[blogg] - 06 08 24
Jag kan inte somna och är istället vaken på nätterna. Det gör inte så mycket. Vad jag än gör på småtimmarna är det ingen som stör mig.
[asdf] - 06 08 23
Nu har jag brutit mot en liten regel som jag har.Den regeln är att jag aldrig ska blogga om jag inte gör det på arbetstid.

Men jag har hamnat i en delikat situation. Det öppnar en ny nattklubb i stan. Jag hade inte tänkt besöka den men har blivit erbjuden en VIP/mingel biljett av Markus på jobbet. Fattar inte att han alltid kan fixa en massa coola grejer. Det är ju jag som ska ha VIP-grejer och inte han.

Jag har ju haft lite svårt för Markus och hans gäng vid fikat, det vet ni. Men nu har han mjuknat betänkligt och han tycks tro att vi är homies nu. Därför frågade han mig om jag var sugen på att följa med i helgen. Bara han och jag. Känns inte alls bra. Det är av två orsaker som det känns jobbigt.

1. Markus och jag är inga homies. Vi har ytterst lite gemensamt. Jag vill påstå att vi aldrig skulle ha stött på varandra om det inte varit för det här jobbet.

2. Det känns som att jag blir "skyldig" honom för det här. En upp så att säga.

Fan, vad svårt livet ska vara.
[trollkarl] - 06 08 18
Jag vill bli trollkarl. Jag skulle börja med att trolla bort kaniner och sluta med att få hela umgängeskretsar att försvinna.

Sanna min ord, jag vill trolla borta en massa gäng i den här stan. Ge mig illusionistens kunskaper och befolkningsmängden minskar i folkbokföringen.

[Otroligt antikt] - 06 08 13
Alltid när jag ska se på TV, och då menar jag verkligen alltid, visas frågesportprogrammet Otroligt antikt. Nu visas det naturligtvis igen. Det vore lätt att göra sig rolig på bekostnad av programledaren manér eller panelens tokroliga utläggningar om krutdurkar och ryggkliare. Jag ska faktiskt låta bli att håva in komiska poänger på deras entusiasm. De har min fulla respekt.
[helgdagsmorgnarna] - 06 08 13
Tidigare har jag nämnt ”kemisk bakfylleångest” och syftat på att alkoholen har sabbat den kemiska balansen mellan signalsubstanserna i hjärnan och därmed medfört en ordentlig bakisångest. Jag lägger härmed den teorin på hyllan. Den senaste tiden har jag gått ut helt nykter och vaknat upp med samma gamla vanliga våndor.

Och vad har femman gjort med Buffy och vampyrerna? De var mina kära vänner på helgdagsmorgnarna. Nu får jag istället förlita mig Raymond och hans familj på trean. Inget ont om dem, men Buffy och hennes gäng stod mig närmare.
[The return of the Mac] - 06 08 04
Jag är tillbaks igen.Min frånvaro har sitt ursprung i att jag våras fick ett förslag av chefen som innebar tre månaders arbete på annan ort. Förslaget låg helt i linje med mina funderingar på landsflykt, att gå under jorden eller gå i ide. Som ung hade jag en romantisk bild av landsflykt, numera är det en realitet, i våras var det den enda realiteten i mitt liv och framförallt den enda utvägen.

Chefens deal gav mig möjligheten att försvinna från ytan och ändå rassla in lön, gratis hotellboende, traktamente och rikskuponger. Gött kött, fett fett, sagt och gjort. Jag tog mig an dealen och fick prova på nått nytt i tre månader. Mitt tillfälliga arbete innebar att jag inte kunde blogga på arbetstid och jag orkade inte göra det på kvällarna, därav min frånvaro.

Det var även skönt att komma till en ny stad. Det var förvisso en tillfällig vistelse på tre månader, men det kändes som att jag flyttade till en ny ort med en ny tideräkning. Först och främst gillade jag att flytta under förutsättningen att staden ville ha mig. Tidigare har jag bara flyttat för att fly från en stad och då hamnat i ny stad som en konsekvens av själva flykten.

Det var skönt att stiga av flygplanet i den nya staden och känna att de ville ha mig, åtminstone fanns det i varje fall en arbetsplats som ville ha mina tjänster. När jag klev ned från flygplanets trappa blundade jag och kunde då se en välkomstkommitté med blåorkester, banderoller och barn som viftade med små trekantiga flaggor. I realiteten dök det bara upp en taxichaffis i ankomsthallen med mitt namn på en skylt. Det dög gott och väl för en enkel man som jag.

Nu är jag tillbaks i min vanliga arbetsroll och kan därför blogga igen. Jag vet inte vad jag skriva om framöver, det kan bli texter om varför jag vill bli trollkar eller om att jag i våras fick en superidé som skulle kunna förbättra svenskarnas skriftliga språkbruk och hur Svenska akademin svarade på min idé. Eller varför inte skriva om hur Microsoft stal min ide om iPod air som jag skrev om i bloggen i vintras. Vidare har jag även funderingar på att använda bloggen för att belysa mitt återfunna intresse för parfymer och varför jag hatar augusti men älskar att sommaren tar slut. Jag kan även berätta om hur jag fick en kollaps på en balkong och hur det ledde till att jag blev kompis med en pizzabagare och hans dotter.

Vi får se vad som dyker upp.

På återseende mina vänner.
[sju sorters skejtare] - 06 04 14
Fan, hela arbetsdagen i onsdags ägnade jag åt att skriva en text till bloggen som jag lyckade radera innan jag skulle lägga ut den. Idag har jag försökt skriva om texten på nytt utan att lyckas. Nu kastar jag in handduken och ger upp mina ambitioner att återskapa mästerverket.

Jag började arbeta på texten i onsdags efter ett morgonmöte på jobbet. Jag kom att tänka på skejtare när Markus (som inte alls är skejtare) stoltserade över sina nyinköpta skor av märket Vans. Inspirerad av den legendariska receptboken ”Sju sorters kakor” fick jag idén att skriva ett inlägg i bloggen som skulle heta ”Sju sorters skejtare”. Texten tog upp sju olika typer av skejtare. Efter ett tag insåg att jag var något stort på spåren och att texten var för nyanserad och komplex för att skämta bort den genom att ironiskt referera till en kakbok. Jag tänkte om och började om på nytt. Efter att ha insett stundens allvar skippade jag den humoristiska titel och utgick istället från fem olika typer av skejtare som jag i sin tur hittade underkategorier till. Därmed lyckades jag penetrera hela skejtkulturens galleri av arketyper.

Totalt skrev jag över tio sidor i programmet Word. Det jag var mest nöjd med var att jag hittade en vetenskaplig skärpa som jag aldrig tidigare visat prov på i bloggen. Jag la aldrig in några egna värderingar i ämnet, jag gjorde mig aldrig lustig eller tog ställning till om jag är för eller emot med olika typer av skejtare. Istället gick jag schematisk igenom skejtkulturens olika ansikten med en metodisk och analytisk förmåga som jag själv inte visste att jag behärskade.

Det är så förbannat otur att jag lyckades radera den. Den hade kunnat användas i studiesyften på universitetsnivå eller förpackas med en fräsch grafisk profil och säljas som coffeetablebook, tänk er såna omsorgsfullt gjorda böcker som säljs på välsorterade designaffärer och i konstmuseers shoppar. Fotografer och illustratörer skulle stå i kö för att få arbeta med den. Ja förbannat vilken förlust. ”Vill du spara ändringarna i dokument 1?” - tydligen inte. Nästa gång jag skriver i Word ska jag börja med att välja ”Spara som”, döpa dokumentet och spara eländet. Nu gick jag istället miste om en hel dags nitiskt arbete på grund av ett sketet felklick.
[gother] - 06 04 07
När jag promenerade genom slaskiga gator igår la jag märke till två gothtjejer i de yngre tonåren som kom gående mot mig. När de närmade sig mig blev jag osäker på om de verkligen var gother. Jag såg inga tydliga referenser till subkulturen i fråga. Det hade underlättat om jag sett ett halsband med en egyptisk symbol, ett par militärkängor eller några pins med gothartister. Det enda som skvallrade om att de var gother var mörka kläder, bleka ansikten och lite mer svart smink runt ögonen än gemene tonårstjej. Det räcker inte för att göra en säker gothdefinition. De såg ledsna ut, deras huvuden och blickar släpade i backen. Jag fick lust att säga ”det är inte säkert att det blir bättre, men håll ut in i det sista”. Istället för att säga det rakt ut till dem försökte jag uttala orden med ett leende. Det blev ett riktigt krystat leende och ingen av dem reagerade. Hoppas att de blir gladare när våren kommer.

Min första vecka med Padawan har gått bra. Det är en flitig liten rackare.
[alternativ] - 06 04 06
Tänk om jag inte var Håkan Blogg, tänk om jag vore någon helt annan person. Igår ägnade jag en hel dag åt den tanken. Jag funderade på vem jag skulle kunna vara om jag var en annan person i min ålder och bodde i den här stan. Jag fantiserade ihop en massa scenarion runt detta. Jag vågar publicera ett par av dessa:

1. Jag heter Magnus och jobbar på lasarettet. Jag jobbar inte inom ett vårdrelaterat yrke. Istället arbetar jag med något i stil med fastighetsskötare, datatekniker eller bespisningspersonal. På krogen träffar jag en kvinnlig läkare som jag sett på lasarettet. Vi dricker oss fulla på romdrinkar, hoppar i säng och hon blir gravid. Vi bestämmer oss för att behålla barnet och inleder ett förhållande. Nio månader senare får vi en dotter. Hon föds på lasarettet där jag och läkaren jobbar.

2. Jag heter Simon och jobbar som parkeringsvakt. Jag känner en enorm stolthet i mitt arbete. Jag har ingen som helst förståelse för folk som blir sura över mina böteslappar. Hur fan skulle det se ut om vi inte hade parkeringsvakter? Jag engagerar mig fackligt och skriver debattartiklar i lokalpressen om parkeringsvakternas betydelse. Jag gör karriär inom facket, men glömmer aldrig mina dagar på gatorna.

3. Jag heter Jari och är invandrad från Finland sedan fem år tillbaks. Ett arbetstillfälle fick mig att flytta hit. Jag lär känna en tjej som också är från Finland. Vi blir förälskade i varandra och inleder ett seriöst förhållande. Det enda som vi egentligen har gemensamt är att vi båda två är från Finland. Efter ett par år känns det ohållbart. Svackan går över ganska snabbt och vi fortsätter att vara tillsammans. Vi får en son som vi vill döpa till Helsinki. Tyvärr går namnförslaget inte igenom. Vad har ni förordningar i det här landet egentligen? Pojken döps istället till Mika.

4. Jag heter Johan och är bisexuell. Jag lär känna William, en ung amerikan som är här som missionär från mormonerna. Han ses ofta med sin kollega Joshua. De cyklar omkring med kostym, trenchcoat och cykelhjälm. Jag och William (eller Willy Wonka som jag kallar honom) inleder ett hemligt förhållande av sexuell karaktär. Jag leker med Willys känslor och ser honom som min lilla toyboy. Willy blir däremot olyckligt kär i mig. Jag träffar en tjej som får mig att lägga Willy åt sidan. Willy blir deprimerad och skickar en massa mail till mig om olycklig kärlek. Jag är redan en mästare på olycklig kärlek utifrån tidigare erfarenheter. Mailen biter inte på mig. Joshua den lilla råttan, tjuvläser mailen och konfronterar Willy som flyr fältet och drar tillbaks USA. Joshua avslöjar aldrig Willys hemliga sida inför deras församling. Ibland ser jag Joshua med en ny missionär när de cyklar omkring i stan. Det ser rätt soft ut att cykla omkring i kostym och cykelhjälm. Och ännu softare är det att Joshua lät bli att avslöja Willy Wonkas stora hemlighet om en massa sexuella eskapader med en grabb som mig.

[Padawan] - 06 03 31
Jag har valt att ta emot praktikanten. Jag gick till chefen och sa att kunde fungera som mentor och handledare ifall min adept får ett eget skrivbord med dator. Det gäller att ha min Padawan så långt ifrån mig som möjligt. Jag har även hittat på arbetsuppgifter till Padawan. Jag sa till chefen att jag haft många idéer på den senaste tiden som jag inte hinner genomföra på egen hand. Padawan ska genomföra dem under min handledning. Chefen köpte allt med hull och hår och blev imponerad av både mina idéer och min välvilja. Nästa vecka inleder Padawan sin praktikperiod. Jag undrar om jag måste bli lite kompis med honom eller om jag kan hålla det väldigt strikt utan att vi blir tjenis. Jag ser en bild framför mig där Padawan kommer att uppskatta mitt mentorskap och bjuder hem mig på middag med hans sambo. De har trots sin unga ålder redan flyttat ihop. Sambon har ett gäng tjejkompisar som dyker upp oanmälda och dricker sig fulla på cider. Jag dricker mig också full och det hela slutar med fullständigt kaos. Jag ser en bild av att Padawan går in i köket och gråter i ett hörn. Det är nog bäst att hålla en väldigt stram attityd utan att släppa honom inpå livet.
[Mentorskap] - 06 03 16
Jag har fått en förfrågan om att ta emot en praktikant på jobbet. Chefen tyckte att jag var rätt så lämpad som handledare,vilket jag tycker är lite märkligt. Tydligen är det någon form av mentorskap som efterfrågas. Jag har sagt till chefen att jag ska tänka på saken.

Till en början måste jag erkänna att jag var grymt skeptisk: Ska jag ha nån yngling rännandes runt mig hela dagarna på jobbet? Eftersom praktikanten är som ett bihang hela dagarna kommer ju han upptäcka hur lite jag gör på dagarna. Och vilken besynnerlig människa jag ibland kan vara. Men ju mer jag tänker på det så attraheras jag av tanken på att ha en ung padawan vid min sida. En lärling och protegé som jag kan styra rätt här i livet.

Jag ser redan framför mig hur han som framgångsrik företagsledare om något år, håller föredrag och berättar öppenhjärtigt om hur han som ung, ambitiös kille träffade sin verkliga mentor i livet. Håkan Blogg…

[megapixlar] - 06 03 13
Tog en söndagspromenad med en tjej igår. Hon hade med sig en stulen systemkamera på tolv megapixlar. Vi gick längs älven och stannade ibland till för att fotografera varandra. Jag insisterade på att alla bilder skulle tas med full upplösning. Jag njöt av tanken att förevigas på tolv miljoner pixlar. Jag kommer att följa digitalkamerornas utveckling för att se till att jag en gång per år porträtteras så högupplöst som möjligt.

Vi avslutade promenaden med att gå hem till henne för att dricka varm choklad och äta kanelbullar. Efter fikat hade vi sex i hennes soffa. När vi var färdiga pratade vi om att tjejer som har sex i amerikanska tv-serier brukar gå omkring iklädd endast killens efter själva sexakten. Som tur var hade jag skjorta igår. Den var alldeles lagom för stor på henne och enligt hennes önskemål fångade jag ögonblicket med hennes systemkamera. Hon satt med benen i kors i soffan och drack choklad när jag tog bilden. Min skjorta gjorde susen i sin nya roll och varje enskild pixel fyllde sin funktion.
[skåpet] - 06 03 09
Efter att suttit ett tag på handikapptoan idag fick jag för mig att jag skulle undersöka rummet lite närmare. Jag började med att plocka ner badrumsskåpet som sitter ovanför handfatet. Det kanske inte heter badrumsskåp när det sitter på en personaltoalett. Skåpet har i varje fall en spegel på framsidan och förser toalettbesökaren med pappershanddukar, muggar och tvål från undersidan. Det var lätt att plocka ner skåpet även om det är ganska stort, det var bara att haka loss det från skruvarna. Direkt när jag plockat ner det fick jag en mycket fin idé som jag var tvungen att påbörja på en gång. Jag satte tillbaks skåpet och gick till förrådet för att hämta ett verktyg. Jag valde en stor skruvmejsel och gick tillbaks till personaltoan, låste in mig och plockade ner skåpet igen. Jag tog sedan skruvmejseln och skrapade bort smulor från väggen bakom skåpet för att sedan sätta tillbaks skåpet igen. Smulorna från väggen föll ner i handfatet och jag fyllde en av mina byxfickor med smulorna. Min ambition är naturligtvis att på sikt göra ett hål i väggen som är tillräckligt stort för att jag ska kunna krypa ut genom det. Smulorna från väggen tömde jag i papperssorteringen i kopiatorrummet. Ingen på kontoret la märke till någonting av min aktion.
[Brats] - 06 03 06
När ska vi få brats i den här stan? Personligen behöver jag dem inte. Jag hörde att gruppen som leder kampanjen för att vår stad ska få utmärkelsen som årets stadskärna 2006 har lyft frågan. Enligt ryktet vill de se brats i stan eftersom det skulle ge mer storstadskänsla och på så sätt ge stan ett mer dynamiskt uttryck. Någon ska ha sagt ”Vi har redan så mycket småstadskänsla, andra mellanstora städer har brats, varför har inte vi det?”. För att driva ärendet vidare kontaktade de enligt samma rykte representanter för nöjeslivet i form av ägare av barer och nattklubbar. Gruppen vill att staden ska ha minst ett uteställe som attraherar brats. Företrädarna för nöjeslivet förklarade att det inte finns några brats i den här staden och de inte kan anpassa sin verksamhet efter ett fantasifoster. Mötet bar ändå frukt i och med att man enades om att sätta ihop en referensgrupp för att hitta personer som kan spela brats. De kommer att få gratis alkohol på två utvalda krogar i stan. Aspiranterna ska hittas bland unga men ändå rutinerade stamgäster på utvalda krogar. John har en bekants bekant som han tror ingår i referensgruppen. John ska tipsa dem om ett gäng killar. De stämmer in på beskrivningen och eftersom ett par klädaffärer i stan kommer att sponsra projektet kommer de att få nya kläder som ger dem en korrekt look. John är helt säker på att han hittat rätt gäng. Han har bevakat dem på distans och tror att de på egen hand har haft tankar och planer på att utmärka sig som en exklusive skara i nattlivet. ”Jag tror inte att de är nöjda förrän de har ett eget vip-bås och beställer in helrör av de märken de hört är populära på Stureplan, de vill leka att de egentligen bor i en storstad där de utgör den hetaste klicken.” John tror att de kommer att fungera perfekt som brats om de svidar om, börjar vårda sin hy lite mer och duschar regelbundet. ”De kommer fanimig att älska det.”

Jag har bett John hålla mig uppdaterad på utvecklingen. Den här stan upphör aldrig att underhålla.
[självdistans] - 06 03 05
Gick omkring på stan idag med en lagom brist på självinsikt. John bad mig vid ett tillfälle att definiera vad begreppen självinsikt och självdistans betyder för mig. Jag förklarade att brist på självdistans i vissa fall kan vara något positivt. Till exempel skiljer sig den här stan från andra i det fallet att brist på självdistans är i det närmaste ett måste för att en sån som jag ska överleva. Staden går för fan att använda som studieunderlag inom sociologi och samhällsplanering för att exemplifiera vad som kan gå snett med en tätort omgiven av glesbygd. Jag har inte tänkt låta mig slås ned av det. Skulle jag omkring här och låta stadens kollektiva personlighet påverka min egen utveckling skulle jag gå under på en vecka. Med en större dos självdistans skulle jag inte våga ta ut svängarna och istället omvandlas till ett livlöst spöke.

John blev orolig av mitt svar och sa att jag var ute på djupt vatten. Jag kontrade med att det var hans frågor som fick mig att tänka på såna här saker. ”Det är frukter av frön du planterat, jag hade inte tänkt i dessa banor om du inte tagit upp det.”

John berättade om en av hans andra ”klienter”, en kille som hade en uttalad strategi för välmående som gick ut på att aldrig på något sätt vara självömkande. John ansåg att detta resulterade att killen aldrig vågade tycka synd om sig själv eller erkänna att han mådde dåligt inför sin omgivning. ”Hans vilja att hoppa över självömkan har gjort att han även hoppat över självinsikt och självdistans för att gå direkt på galopperande hybris eller rent och skärt självförakt!” John gav mig en bekymrad min och sa ”Håkan om du medvetet undviker självdistans kan du hamna i samma fälla!” Jag blev då less på hela diskussionen och sa att jag önskade mig en ”galopperande och sprudlande hybris" lagom till den annalkande våren. "Nu lägger vi ner den här diskussionen och köper var sin glass för att fira att det kommer en vår i år igen” sa jag och avrundade därmed diskussionen.

Det slutade med att jag köpte en Magnum Classic, John köpte en varmkorv och vi tog en promenad och snackade om roliga saker man kan göra när det blir vår och sommar. Ibland fungerar John bättre som en vanlig polare än som lifecoach. Vi snackade även om att jag under vår diskussion om självinsikt och själdistans sagt ”frukter av frön” och försökte bena ut om det gick plantera något frö som resulterade i en frukt. Det kanske inte kommer någon frukt direkt från ett frö, men det borde finnas frön som resulterar i någon form av växt som i sin tur ger en frukt. Dessutom borde kärnor i t ex äpplen eller plommon räknas som en form av frö
[A propos] - 06 03 03
När bestämdes det förresten att apropå ska skrivas "A propos"? Vad är det för nymodigt skit? Helt A Propos! Ja, jag kunde gissa att det var ett låneord redan innan man började använda sig av utländsk stavning. Vad är härnäst; fauteuille? (fåtölj, kanske)
[Ursäkt] - 06 03 03
Nu har jag lugnar ner mig. Jag vill be alla halvfinnar och lappar om ursäkt för mitt utbrott igår. Jag gillar båda sorter. Särskilt finska tjejer med mörkt hår och blå ögon, det gör sig så bra mot blek hud tycker jag. Men jag blir så arg då jag blir arg att jag säger vad som helst. Även sånt jag inte står för.
Jo, min chef är fortfarande en idiot. Han har inte sagt ett pip idag förstås. Operation tystnad is in effect.
[Chefen] - 06 03 02
Chefen där jag jobbar är en lappjävel. Han kommer från nåt sketet samhälle i norrbottens inland och pratar inte gnälligt som en same (han är inte samisk), utan han pratar pondusnorrbottniska. Sån som Lennart Jähkel skulle gjort om han faktiskt kunde härma norrländsk dialekt. Hur som helst, anledningen till min ilska just nu mot honom är att han satt sig på mig en gång till. Jag begärde försynt några dagars semester i maj idag. jag sa inte varför, men anledningen är att jag hyrt en stuga i Örnsköldsvik där jag, John och sex flaskor Jim Beam ska summera den senaste tioårsperioden och staka ut en riktning för våra (främst mitt) liv de närmaste åren. För mig är det viktigt. Chefhelvetet svarar "Nja, det är mycket att göra på jobbet då..." och "jag vet inte... ska tänka på det". Det där har förstört min dag och antagligen min helg också. Vi är fler än 30 på jobbet och dessutom så skulle han lätt låta mig ta min ledighet om han visste hur mycket jag satt på toa varje dag. Jävla RUNKARE är vad du är, chefen! Han vill bara maktspråka ner mig och knäcka min vilja. För han vet att jag ger mig om han bara är tyst och undviker att ge besked nog länge. Han tvingade in mig på jobbet under mellandagarna mellan jul och nyår i år också med samma motivering ("Det är så mycket att göra..."). När jag sen satt här var det inte ett skit att göra. Och min morsa hade sett fram mot att jag skulle komma hem för en gångs skull och hon hade laddat upp med ett rejält julbord och mitt favoritgodis. Men det fick stå orört och min stol tom. Jag vågade inte sätta mig upp mot honom den gången. Antagligen vågar jag inte det den här gången heller. Istället så lägger jag ytterligare ett lager dynamit på den interna bomb som gror inom mig. Får se vad som händer när den briserar. Antagligen så får jag väl en stroke och blir halvt förlamad, men inte nog illa däran för att bli sjukpensionerad. Nä, jag kommer antagligen sitta där på jobbet och jobba åt den där satans halvfinnen med halva kroppen hängandes på sned ända till jag är 65. Och inte kommer jag att säga något nån gång.
[kallt] - 06 02 28
Det var för kallt för att åka skidor igår. Jag väntar med min nybebut i skidspåren tills köldknäppen lagt sig.

De olympiska spelen är över och jag känner redan att samtalsämnena med tanterna rinner ut i sanden. Återigen är jag på väg in i limbot mellan tanterna och Markus gäng.

Också var det den här grejen med det kombinerade bröllopet och dopet. Det blir inget pensionssparande som present från min arbetsplats. Det blir ett presentkort på Järnia istället. Asballt Markus.
[Listan] - 06 02 27
Jag kommer att skriva om listan som jag kommer att ha med i min tidskapsel (se inlägget från 060116). Listan är inte längre hemlig eller enbart bunden till tjejer. Listan kommer att bli en förteckning på personer jag vill ge bort ett pensionssparande till. Just nu är det fem personer på listan. Alla är förvisso av kvinnligt kön, men det kan dyka upp någon kille innan den färdigställts. De som hamnar på listan är personer som har jag känt extra mycket sympati för, eller att personen varit en bidragande orsak till någon bra händelse i mitt liv.
[köpt längdskidor] - 06 02 25
Jag köpte längdskidor idag som en del av min uppgörelse med spinningen. På måndag kväll ses jag i skidspåren. Jag har inte åkt längdskidor sedan jag var tolv år. Jag har mognat som människa sedan dess. Jag är redo för skidor igen.
[present] - 06 02 24
En kille på jobbet ska gifta sig och döpa sitt nya barn i en och samma ceremoni. På jobbet har det varit hårda diskussioner om vad vi ska ge bort i present. Ska bröllopsparet och barnet få olika presenter eller kan de alla få en stor gemensam present? Jag tycker att barnet ska få en egen present. Bröllopsparet kan väl nöja sig med att de fått ett barn? Jag har det ultimata förslaget på en present: ett pensionssparande förstås. Jag har inte lyckats övertala alla mina arbetskompisar än. Jag har förvisso redan majoriteten av tanterna på min sida. Jag har den senaste tiden närmat mig tanterna enligt principen "If you can’t beat them, join them". I och för sig har jag aldrig varit i konflikt med tanterna. Jag har bara haft svårt att komma in i deras gemenskap. På sikt är det bra att ha tanterna på sin sida eftersom jag ofta blir less på Markus gäng. Framförallt är det bra inför gemensamma beslut på jobbet. Tanterna är fler till antalet än Markus gäng. Att snacka konståkning, curling och Anja Pärsson i dessa OS-tider har varit en lysande ingång i tanternas gemenskap.
[cykla utomhus] - 06 02 21
I söndags fick jag ett telefonsamtal från killen som jag var på förfest hos i fredags. Det visade sig att jag hade glömt en kasse med lite grejer hos honom. Det var strålande fint väder och jag blev sugen på att ta en promenad dit för att hämta kassen. Av någon anledning fick jag istället för mig att jag skulle cykla dit. Jag cyklar aldrig på vintern och knappt på sommaren heller. Jag hade en cykelfärd på ungefär en halv mil framför mig. Förutsättningarna var minus 10 grader, strålande sol och svagt uppförslut hela vägen, toppat med två saftiga uppförsbackar. Jag antog min egen utmaning. Med tanke på att jag tränat spinning regelbundet sedan oktober borde det inte bli några problem. Halvvägs på turen, efter den första uppförsbacken, började jag bli rätt spak. När jag kom fram var jag mer eller mindre slutkörd. Jag var anfådd, pulsen bultade i huvudet och benen darrade av mjölksyra. Kylan av inandningsluften skrapade dessutom i luftrören och värmen av solen hade gjort mig genomsvettig, trots superunderställ och i övrigt hyfsat anpassade kläder för utomhusaktivet.

Spinningen känns helt meningslös om jag inte klarar av en skarp situation på en riktig cykel. Mitt gym borde bära upp spinningcyklarna på taket och köra passen utomhus så att folk klarar av en ansträngning i vinterklimat. Har jag ägnat mig åt konstgjord träning varje vinterhalvår under de senaste åren? Ja, tydligen. Nu lägger jag ner spinningen för gott. På lördag köper jag längdskidor istället.

Jo förresten. Det ska bli riktigt skönt att slippa de andra som tränat spinning på mitt gym. Jag har föraktat er sedan dag ett. So long motherfuckers, ni vet var ni ska stoppa upp era vattenflaskor.

[Mardrömmar] - 06 02 20
Jag slapp ångesten efter utgången i fredags och somnade inte heller på toaletten. Jag skötte mig utmärkt och var levande redan vid lunch på lördag. Men istället har jag drabbats av märkliga mardrömmar de senaste nätterna. Först drömde jag att jag var i samma rum som Hagamannen, men att jag inte kunde göra något för att sätta dit honom mer än att säga "Nää, men du borde sluta med det där...". Den andra drömmen var än konstigare. Jag hörde om ett knivdåd i stan och ringde morsan för att försäkra att det inte var någon jag kände. Hon svarar uppjagad att "Jo, men det är ju det". "Vem då?" frågar jag. "NILS HOLGERSSON!" svarar morsan. Jag blir helt däckad av att denne Nils Holgersson har knivmördat sin sambo. Vår relation och hur nåra vi stod varandra klargör aldrig drömmen.

Med hopp om goda drömmar natten mot tisdag.
[pensionssparande] - 06 02 17
Den senaste tiden har jag tampats med en tanke som jag inte kan släppa. Jag har fantiserat ihop följande scenario: Jag lär känna en tjej som jag gillar. Hon måste tyvärr lämna staden för alltid. Jag skjutsar henne till en pytteliten ort med en tågstation. Staden jag bor i inte har tyvärr inte någon egen tågförbindelse. På perrongen ger hon mig en avskedspresent i form av tio röda rosor med en trisslott nedstoppad i buketten. Hon vill att jag skrapar lotten när jag kommer hem. När tåget åkt iväg går jag till bilen och skrapar trisslotten. Det visar sig att jag vunnit tjugotusen kronor! Jag får en stark vilja att dela vinsten med henne. Vad ska ge henne som är värt tio tusen?

Jag har bollat denna tanke fram och tillbaks i snart två veckor. I måndags kom jag på lösningen. Jag ska starta ett pensionssparkonto åt henne och lägga in tio tusen. Hon ska inte veta om detta. När hon är fyller 60 ska hon få ett brev från banken där det står att hon har ett pensionssparande som portioneras ut en gång i månaden. Hon får själv avgöra när hon ska börja plocka ut pengarna, direkt från hennes sextionde födelsedag eller så kan hon vänta ytterligare några år.

Jag är mycket nöjd över denna lösning. Det är så otroligt vackert.

Det finns dock vissa frågetecken att räta ut i detta fall. Kan man starta ett pensionssparande åt någon annan utan att den personen vet om det? Jag kan luska reda på hennes personnummer. Räcker det eller måste hon skriva under något papper och legitimera sig. Då faller hela konceptet som ett korthus. Det måste vara hemligt tills hon fyller sextio. Jag skulle kunna tänka mig att förfalska hennes namnteckning om jag kan få blanketterna hemskickade till mig. Hon vinner ju på det i förlängningen.

Vilken typ av fonder ska satsa på? Jag pensionssparar själv i Rysslandsfonder. I långa loppet tror jag att Kina och Indien kommer att ta över världsekonomin. De har så stor befolkning och börjar få känsla för business. Finns det fonder för Indien och Kina? Är det moraliskt försvarbart att investera i dessa länder? Kina är tveksamt, Indien har jag ingen koll på. Jag har många frågor att fundera på den närmsta tiden.
[Ångest #9] - 06 02 16
Ni vet att jag brukar vara frank om min bakfylleångest. Jag hoppas att det aldrig verkat som att det är kul. Ångest = inte kul. Faktiskt så sitter skräcken för en ångestfylld förmiddagen-efter så hårt i att jag imorgon tar med mig ett sexpack Tvåkommaåttan till förfesten. Ja, det då och en halvflaska Jim Beam som John lämnat kvar för några helger sen. Men min poäng är följande: Jag plägar att inte låsa in mig på toan och lägga mig i fosterställning i 4 timmar då jag kommer hem (ensam, troligtvis) imorgon.
[brottning] - 06 02 16
En god vän till mig sa sig ha brottats med sin brandvägg. Hur fan bär man sig åt då? Är de starka?
[familjen] - 06 02 12
Thomas och Ann-Katrin är perfekta svensson-namn. De har två barn också. Oscar och Julia. Oscar är född 1999 och Julia är född 2001. Givetvis har jag dubbelkollat med SCB:s databas för att se att dessa två namn låg i topp dessa år. Thomas jobbar på Rönnskär och Ann-Katrin inom vården.

Härligt. Hoppas att det blir middag hos dem nästa helg. Ann-Katrin är ju så bra på det här med mat. Thomas snackade lite om att han behövde hjälp med datorn hemma. Så, jag gissar att det blir ett besök då.

[Måns Ivarsson] - 06 02 10
Måns Ivarsson, är han död eller? När jag var barn så var han över allt. Som en smal Per Bjurman fast med glasögon. Per gillar Hellström, Måns gillade Lundell. Jättemycket. Anledningen att jag överhuvudtaget kom att tänka på det var att jag på radion hörde en gammal Cyndi Lauper-låt som tog mig tillbaka till mellanstadiet och ensamma sysslolösa kvällar med magont inför skoldagen som skulle komma. Inte så stor skillnad med just ikväll alltså. Fast nu har jag inte skola att oroa mig för, men det är fest med Markus gäng imorgon och det är inte så olikt. Jag lovade att dricka mig full på mörk rom. I skolan åt jag ett cocacolaluktsudd en gång.
[leo messis storebror 3] - 06 02 10
Jag lutade mig nyss tillbaks i kontorsstolen, vilade ögonen och råkade slumra till. När jag vaknade upp var jag Leo Messis storebror igen (läs bloggen från 060118 för lite bakgrund). JAG ÄR LEO MESSIS STOREBROR JUST NU. Leo dominerar i Barcelona. Okey, han får vila en vecka pga av en liten skada, men vafan, jag har ändå höjt prislappen på Leo. Chelsea får slanta upp mer än vad vi snackade om för ett par veckor sedan. Jag spelar ett högt spel, men jag vet att jag har Chelsea under tummen. De kommer att gå med på allt. Jag var i London förra veckan och kollade på lägenheter. En åt mig och en åt Leo. De ligger femhundra meter från varandra. Mycket lämpligt avstånd. Det fanns bra restauranger och nattklubbar i närheten. Leo får helst inte gå på nattklubb utan mitt godkännande. Jag vet att han går ut i smyg ibland. Det funkar för mig. Han ställer aldrig till med skandaler. Han vet att hans primära uppgift är att spela fotboll och skådespela i independentrullar. Jag kan gå på nattklubbar så länge jag fungerar som agent. Jag fungerar alldeles utmärkt som agent. Andra spelare vill att jag bli deras agent. De får nobben. Leo är min enda klient och så kommer det alltid att vara. Jag gillar att gå på nattklubb. Jag smälter in oavsett om det är en sylta eller ett Jet Set Disco. Mitt utseende tillsammans med klädstilen och kroppsspråket är universellt övertygande. Det går inte precisera ålder, nationalitet, etnicitet eller inkomstförhållanden på mig. Jag fungerar i hela Europa, oavsett land eller stad. Min engelska är lite darrig. Det är min enda akilleshäl just nu. Det går över med tiden. London lär mig sitt språk med tiden. Jag har hittat staden som kan bli min. Jag blottlägger mig och bjuder staden på så mycket av mig som det går. London har fler nyanser än Barcelona. Jag kan vara nere med de senaste dansklubbarna och uppe med adeln på hysteriska temafester ute på deras herrgårdar. Det enda som stör mig med Londonflytten är att Chelseas coach Mourinho bänkar Hernan Crespo till förmån för Didier Drogba. Hernan och Leo kommer att spela att spela tillsammans i VM i sommar. Det vore perfekt om de fick spela ihop även i klubblaget. Drogbafuckern kommer i vägen. Ta bort honom! Leo ser upp till Hernan. Det är inte många år sedan som Leo hade tapetserat hela sitt rum med affischer på Hernan. När de träffades på ett landslagsläger för första gången tog Hernan Leo under sida vingar. Hernan har blivit en fadersgestalt för Leo. De mailar och sms:ar regelbundet. Deras relation är bra för mig. Jag kan inte vara storebror, agent, manager och farsa på en och samma gång. Jag är rädd att Hernan sticker från Chelsea om han inte får mer speltid. Nu måste jag sluta skriva. Min yogatränare är på ingång. Han är snygg och vältränad. Hade jag varit gay hade jag aldrig tvekat. See you.
[lunch med john] - 06 02 08
Jag åt lunch med John igår och passade på att presentera min idé om att köra en Stand up comedy-klubb en gång i månaden här i stan. John köpte idén med hull och hår. Det finns bara en allvarlig hake: John antog att han själv skulle uppträda, något som jag absolut inte att vill att han ska göra. John slog dövörat till så fort jag försökte ta upp att det var bättre att ta in komiker utifrån. Han var så uppspelt av tanken att han skulle uppträda att det aldrig blev något fokus på projektbeskrivningen eller säljbrevet. Hela tanken med att träffa John var just att ge honom i uppdrag att sammanställa dessa. John ville istället att vi två tillsammans skulle börja med att skriva manus till hans uppträdande. Jag är grymt skeptisk. Mitt i lunchätandet började John improvisera fram en monolog som utgick från tesen att kronprinsessan Viktoria var som snyggast när hon hade anorexi. Det höll inte. Monologen var helt bedrövlig. Jag tror att jag låter konceptet ligga på is till dess att John - på egen hand - kommer på att han inte ska uppträda.
[stand up comedy] - 06 02 07
Stand up comedy kommer att slå stort snart. Vad behövs för att något ska slå? Det ska vara underhållande, mediavänligt och gå tjäna pengar på för distributörer. Tänk Sudoko och iPod. Stand up comedy har allt. Det går även att fildela. Företeelsen har funnits länge men inte fått sitt stora genomslag än. Taffliga tv-shower som ”Stockholm Live” och den från Norra Brunn har förstört det mesta i Sverige. Henrik Shyffert hade chansen att starta renässansen med sitt program ”Dokument: Humor”, tyvärr var programmet för svagt för att starta någon ny trend.

Misströsta inte, snart blir det kul igen. Explosionen för Stand up comedy kommer inom kort. Folk kommer att köpa DVD:er eller ladda ner shower med Richard Pryor och den tidiga Eddie Murphy. Alla former av medier kommer att göra reportageserier om ämnet. Sverige har inte berikats med någon Eddie Izzard än. En sådan måste komma snart, vi är redo. Det gäller bara att komikern i fråga inte cementerar rollen som fåne i fyrans ”Parlamentet” eller ”Time Out”.

Jag skulle vilja starta en hemsida för alternativ Stand up Comedy. Ifall ingen annan snor konceptet och startar en bättre sida kommer den att explodera inom ett år.

Jag skulle även kunna tänka mig en lokal komediklubb som hyr in sig en kväll i månaden på någon av stadens hetare uteställen. Om jag tar fram ett tydligt koncept redan nu kan jag sälja in det när stand up-revolten kommer. John vet hur man skriver projektbeskrivningar och förpackar en idé till försäljning. Det blir en lunch med honom idag.

[internet] - 06 02 06
J**** fuc****. Min leverantör av bredband har förstört livet för mig efter att helt sonika stängt av abonnemanget. Visserligen har jag inte betalat räkningen, men det spelar ingen roll. Hade inte pengar efter nätpokeräventyren. Internetkoppling borde vara en mänsklig rättighet likt tak över huvudet och mat för dagen. Det sorgliga är att även telefonabonnemanget stängdes av. Mina digitala kommunikationslinjer ebbade alltså ut och kvar fanns bara att gå till jobbet. Eftersom folk på jobbet vet om min ekonomiska situation efter pokern har de varit ytterst vaksamma med vilka sidor jag surfat på. Nu är det dock full fräs i bredbandsjacket hemmavid igen och Håkan Blogg är igång som vanligt.

[Goda Goda] - 06 01 27
Jag har börjat spåra låten som jag nämnde i inlägget om tidskapseln. Artisten heter Jojje Wadenius och låten återfinns på hans barnskiva Goda Goda, som han gjorde tillsammans med Barbro Lindgren. Skivan verkar även vara återutgiven under namnet Guldkorn. Jag tror att låten i fråga också heter Goda Goda. Jag har inte lyckats ladda ner den p.g.a. ett tekniskt strul hemma och sviterna av ett debacle här på jobbet (det råder strikt nedladdningsförbud här numera). Jag hörde låten för första gången för ca tio år sedan och den har dykt upp i olika sammanhang efter det. Jag blir alltid glad av den och den är riktigt svängig. Den ena av rösterna i låten är helt otroligt rolig. Jag kan inte tänka mig någon låt som passar bättre när det gäller att representera mig för eftervärlden. Jag njuter av att det är just den låten som ska med i min tidskapsel.
[Being my own man] - 06 01 25
Jag har tänkt på det här med att vara min egen man. Att ta tag i mitt eget liv och sluta arbeta för chefen och istället arbeta för mig själv. Det är en lockande tanke att ställa sig vid sida om ekorrhjulet och löneslavarna och bara bestämma själv.

Haken är att man måste ha nåt att sälja om man ska göra det. Och att man själv kan skapa och dessutom ha viljan att lägga ner dyngmycket tid på sitt värv. Där faller allt. Jag vet att jag är en kontorsråtta och jag vet att jag knappast har viljan att lägga ner tiden som krävs. För min del slutar högtflygande planer alltför ofta med ett sexpack folköl, dubbelavsnitt av The Nanny och torrt ronk till Baywatch-vinjetten. På fyllan leker jag med tanken att skicka manus till bolag, förlag och viktiga personer, men fylledrömmen är ju just en dröm eftersom jag aldrig ens börjat skriva ett manus. Dessutom vet jag ju om att jag inte skulle göra något särskilt bra. Och det finns inget värre än någon som ägnar sig åt "kultur" och som inte är bra på det.

Däremot, är man en dålig kontorsråtta som vinner man ju över dom som tror att dom har "inflytande" på sin arbetsplats och att dom kan "förändra" och att dom gör nåt "viktigt".
[WAP] - 06 01 25
Håkan Blogg i mobilen!

Gå in på Googles wapsida via din mobil. Skriv håkan blogg i sökfältet och klicka på ”Sök”. När sökresultaten visas ser du min sida på första plats. Klick på länken så kommer du direkt till min sida. Fantastiskt!

Jag kan tyvärr inte adressen till Googles hemsida. Den finns som länk från min startsida när jag slår igång WAP. Jag har inte så mycket erfarenhet av wapmediet i sig. Jag har inte tänkt kolla upp om jag kan skriva bloggar via min egen mobil. Jag tror att det skulle få fruktansvärda konsekvenser, i synnerhet om jag skriver inlägg direkt när andan faller på. Liverapporter från krogen är det sista jag vill publicera. Jag har redan problem med alltför spontana SMS.

[brevväxla] - 06 01 24
Bloggen har gjort det enklare för mig att uttrycka mig med skrivna ord. Jag ska försöka hitta någon att brevväxla eller mailflirta med. Jag har harvat på Lunarstorm tidigare, det var en jävla återvändsgränd. Jag ska hitta nya vägar för kontakter. Ibland får jag känslan av att man måste sitta i fängelse för att få till en bra brevflirt. Vi får se hur det går. För att få till det i verkligheten köpte jag en ny after shave på lunchen igår. Tanterna på jobbet märkte det direkt. Nu är det bara att hitta någon i min ålder som vill lukta på mig. Jag luktar mycket gott.
[Dirty Sanches] - 06 01 23
Varje vardagkväll visar MTV programmet Jackass och en massa spinoffer på Jackass. De visar samma program hundra gånger om. Det har slagit mig att Jackass håller ungefär samma nivå oavsett om man ser programmet för tredje gången. Viva la Bam blir definitivt sämre av repriser. Dirty Sanches blir faktiskt bättre av att se samma avsnitt för fjärde gången. Wild Boys blir bara sämre hur man än gör. Jag stör mig som fan på hur de stressar upp djur helt i onödan i Wild Boys. Jag gillar inte deras skratt heller. Skulle jag träffa programledarna skulle jag tortera dem till döds, videofilma det och avsluta med att en travhäst kommer och bajsar på dem. Om jag träffade snubbarna i Dirty Sanches skulle de skonas från travhästen. De verkar hyfsat sympatiska och de utsätter endast sig själva för hyssen och pojkstrecken. Deras galenskap ger även ett minde kalkylerande och mer autentiskt sken. Deras amerikanska kollegor i genren ”Klä dig skäääääjt - förnedra sig själv och andra” ger jag inte mycket för. De bör passa sig för travdöden. Jag har allmänt svårt för grupper som verkligen anstränger sig för att imponera på varandra. Alla grupper gör det kanske på ett eller annat sätt. Det ligger nära till hands för mig att bara kliva åt sidan eller ställa till med scener i sådana lägen. Jag skulle behöva hitta en grupp, i vilken sammansättning som helst oavsett gemensam nämnare i intressen, för att öva mig i att ingå i en grupp. Det kanske skulle vara en idé att jag och John väljer ut två av hans bekanta och bildar ett vattentätt gäng. Tills vidare ska jag fundera vidare på varför jag accepterar Dirty Sanches men inte de andra likartade programmen. Jag tror att den funderingen kan ge mig självinsikt.
[återkommer] - 06 01 21
Jag har mycket att göra idag. Schemat är fullspäckat. Jag hinner inte avsluta historien jag påbörjade på bloggen igår. Det får komma senare. Sex utlovas.

I morse provade jag att använda mig av WAP i min mobiltelefon. Jag kunde hitta min egen blogg! Så jävla modernt! Nu finns jag överallt där det finns täckning för mobiltelefoner. Jag håller på att ta över fullständigt! Återkommer senare om hur du hittar mig i din mobiltelefon. Jag ligger och vilar i din ficka från och med nu.
[Kyssar och sex. Del 1 av 2.] - 06 01 20
Kyssar och sex. Del 1 av 2.

För några år sedan fanns det en tjej som rörde sig i ungefär samma miljöer som mig. Vi tyvärr hade inga gemensamma bekanta. Jag brukade se henne i de offentliga miljöer som jag rörde mig i. Hon hade en karisma som fick mig att smälta totalt och jag beundrade henne på distans. Jag fick en kick av att se henne stå i en kassakö eller se kliva på en buss. Jag studerade hennes karimsa och lät den förtjusa mig. En vinterkväll hamnade vi på samma fest hos ett kollektiv som delade en stor lägenhet. Jag hade svårt att koncentrera mig när jag visste att hon befann sig i samma lägenhet. När jag skulle hämta öl i kylen stötte vi in i varandra av trängseln och började prata. Vi samtalade om att Prince var ett en cool liten musiker men även ett märke för cigaretter och ett annat märke för tennisrackets. Det var en kort diskussion men jag vibrerade inombords, både under och efter samtalet. Vi kom fram till att ordet ”Prince” bästa innebörd var när det syftade på artisten Prince.

Festen var inte traditionell förfest, man skulle stanna i lägenheten hela kvällen och kanske inpå småtimmarna. Strax innan tolv försvann hon ändå. Jag hade gärna velat prata mer med henne. Jag började höra mig för var hon tagit vägen. Det visade sig att hon och några andra tagit en taxi in till stan. Förbannat! I besvikelsen beslöt jag mig för att gå hem. Jag lämnade lägenheten och i trappuppgången hörde jag att någon spelade Prince i en lägenhet intill. Jag öppnade dörren till lägenheten och klev in. Det var en liten lägenhet utan någon riktig hall. Det första jag såg var att hon satt där i en soffa med två andra tjejer. Jag bad om ursäkt för att jag gått fel. Hon frågade om jag ville dricka lite vin och lyssna på Prince. ”Jepp” svarade jag. Det visade sig att det var hennes lägenhet. Hennes vänner gick därifrån ganska omgående.

Musiken och hennes sällskap fick mig att slappna av. Jag stannade kvar. Vi började prata om sånt som jag kan prata om, ungefär sådant jag skriver om i bloggen nuförtiden. Ibland undrar jag om min hjärna verkligen är gjord för att tänka med. Det finns tydliga tecken på att den i varje fall inte är gjord för att använda som stöttepelare när det kommer till kommunikation. Den här gången fungerade det fantastiskt. Jag pratade, hon lyssnade. Hon pratade, jag lyssnade.

Efter ett tag märkte att hon började bli sömnig och jag bestämde mig för att gå hem. Jag ville naturligtvis sova över men hittade ingen öppning för att föreslå det. Jag fick känslan av hon ville sova själv. Innan jag gick därifrån tackade jag för sällskapet och vi gav varandra en kram i dörröppningen. Jag tog tillfället i akt, lät impulsen styra och gav henne kyss. Till min förvåning svarade hon på kyssen. Jag svarade på hennes svar och det fungerade som en avrundning av kyssen. Hon tog ett steg tillbaks och sa ”Sov så gott, grabben”. ”Du med” svarade jag och fortsatte ”du är definitivt coolare än både cigarettmärket och tennisracketet, i morgon när jag vaknar toppar du kanske artisten också”. Hon log och stängde dörren.

Under hela promenaden på hem funderade jag på om hon log för att det min replik var korkad eller för att hon gillade den.

(Del 2 kommer inom kort, imorgon kanske)
[Leo Messis storebror] - 06 01 18
Jag var in på personaltoan nyss och råkade slumra till. Jag hann börja drömma att jag var storebror till Leo Messi, den unge argentinske fotbollsspelaren i FC Barcelona. Jag tror fortfarande att jag är storebror till Leo. Eller om vi slutar tjafsa och säger så här: JAG ÄR STOREBROR TILL LEO MESSI. Fatta! Redan när Leo blev tonåring stod det klart att han var en fotbollstalang utöver det vanliga. Som den äldsta brodern i syskonskaran tog jag på mig att hjälpa honom med karriären. En massa agenter och fotbollslubbar hörde av sig redan när han var tolv år. Jag tog hand om dem och skötte alla kontakter. Leo skulle koncentrera sig på fotbollen. Jag visste att Leo var så bra på att spela fotboll att jag kunde strunta i min egen skolgång. Jag bad alla agenter som slet i Leo att dra åt helvete. Jag skötte alla kontakter på egen hand. Erbjudanden från klubbar haglade in hela tiden. Jag fixade kontrakt, sponsorer och allt som behövdes åt Leo. Jag förhandlade fram kontraktet med Barcelona. Både jag och Leo kan leva på det kontraktet i resten av våra liv. Jag har köpt hus åt morsan och farsan. Våra syskon har fått bilar och hemmabioanläggningar. Nu är Barcelona för litet för oss. Leo har en fantastisk karisma och det perfekta utseendet för att vara med i independentfilm. Spaniens filmscen har inget att erbjuda. Jänkarna har ingen fotbollsscen värd namnet. Nu blickar jag mot England och Londonklubben Chelsea. Jag har snackat med Roman och Mourinho. De vill ha Leo som anfallare på högerflanken. Vi skiter i Barcelona och Rijkaard, vi drar dem vid näsan. Det finns kryphål i kontraktet. Jag vet, det är jag som har skrivit det! Barca var så kåta på Leo att de gick med på vad som helst. Det är bara millimetrar kvar innan kontraktet är klart med Chelsea. Jag redan hittat en filminspelning i London direkt efter VM. Leo ska göra en biroll som påtänd tonåring som går vilse i den engelska klubbkulturen. Vi övar redan på engelskan. Jag har fixat en dialektcoach och en dramalärare till Leo. Jag har legat med dramaläraren. Leo får inte bli svartsjuk. Han måste koncentrera sig på fotbollen. Det är ligan, Champions League och VM att hålla fokus på! I sommar kommer Leo att dominera i VM. Vilket jävla fint år det här kommer att bli! Vi har erövrat Spanien. Snart tar vi England och i sommar tar vi VM:et i Tyskland.
[Johansson] - 06 01 17
I fredags bjöd jag John på en middag enligt receptet jag nämnt tidigare. En halvtimme innan middagen ringde John och sa att han skulle ta med sig en kompis. Min spontana reaktion var negativ. Jag hade redan börjat med maten och gjorde extra portioner så att jag skulle få några matlådor till jobbluncherna. Jag ville inte förlora en matlåda till någon främling. Till saken hör också att jag tycker illa om hälften av John kompisar. Den andra halvan kan delas in i personer som är roliga att festa med , men inte fungerar i andra sammanhang. Och till slut finns det en fjärdedel som utgörs av allmänt underliga karaktärer som i grunden är genuint sympatiska. Med tanke på min privatekonomi spelar genuin sympati ingen roll. Alla kan ge fan i mina matlådor.

Som tur var informerade John mig om att jag inte behövde duka för extrapersonen. När John gled in i min lägenhet förstod jag varför. Han hade endast med sig en kattbur, ur buren tittade en liten siameskatt fram. Johns presenterade sin nya kompis som Håkan Johansson, en nyinköpt svart siames med späd kropp och gigantiska öron. Valet av förnamnet var inspirerat av mig. Efternamnet var Johns mammas innan hon gifte sig. Jag är smickrad av att ge upphov till förnamnet men har valt att kalla katten vid dess efternamn. Johansson låter bättre än Håkan i kattsammanhang.

Om jag känner John rätt kommer jag att tvingas ta hand om Johansson inom ett par månader när John ska ut på någon tjänsteresa. Jag tror ändå att det kommer att gå bra. Fredagkvällen visade att Johansson och mina katter fungerar tillsammans, kanske mest beroende på att mina katter var så slöa att de knappt brydde sig om den nya bekantskapen. Så länge de får sova och äta i lugn och ro löser sig det mesta i deras värld.

Matlagningen gick för övrig bra. Det var lite svårt att tajma tiden på de olika delarna av rätten. Riset blev klart långt före kycklingen. När vi väl började äta spelade det inte så stor roll. Den indiska såsen var helt fantastisk och John hade med sig en massa Budweiser som passade perfekt till maten!

Det blev ingen utgång efter maten. Jag sparar mig ett tag till. Jag är sugen på att dansa. Jag har funken, punken och raggartechnon i kroppen. Musiken går och väntar på att jag ska släppa loss den.

[tidskapsel] - 06 01 16
Jag har för mig amerikanska familjer brukar ägna sig åt att stoppa saker i en kapsel och gräva ner den i jorden. Jag vet inte om detta är ren och skär inbillning från min sida. Jag tror att de samlade på sig saker som var viktiga för dem, la dem i en låda och grävde ner den i marken. Jag gissar att de gjorde det för att lådan skulle hittas av efterkommande generationer. Det här fenomenet borde ha funnits i så länge människan existerat. Att jag associerar företeelsen till USA är egentligen inte så långsökt. Under andra halvan av 1900-talet var de rädda för att bli bombarderade av kommunistiska kärnvapen och ville säkert säkerställa att eftervärlden skulle få ta del av deras samtid.

Oavsett om dessa tidskapslar har exististerat eller om de bara är ytterligare ett av mina fantasifoster har jag beslutat mig för att styra upp en egen tidskapsel. Jag har till och med sett ut en plats där jag ska gräva ner den. Jag vill göra det så fort som möjligt. Det slog mig alldeles nyligen att jag måste vänta ett par månader eftersom marken är helt genomfrusen och omöjlig att gräva i så här års.

Jag har i varje fall köpt en plastlåda på Obs som ska rymma mina gåvor för eftervärlden. Jag funderar varje ledig stund på vad jag ska ha i min tidskapsel. Det enda som jag vet säkert att jag ska ha med är följande:

-Hela bloggen utskriven i A4-format.
-Ett inramat porträtt på mig.
-Ett inramat porträtt på mina katter.
-En lista på namn på tjejer (det kommer inte att stå vad listan innebär och det är inte så simpelt som en lista med namn på tjejer jag legat med. Eftervärlden får forska i listans innebörd. Då blir det lite av ett mysterium.

Det där är det enda jag har kommit på. Jag återkommer säkert senare med mer saker till tidskapseln.

Jag har funderat på att förse tidskapseln med bloggen sparad på ett USB-minne. Det känns faktiskt lite töntigt. ”Åh, vad digitala vi är 2006”. Fördelen med att ha den på ett usb-minne är att den inte borde förmultna. Jag är rädd att den utskrivna bloggen ska förmultna. Ifall jag kommer över min digitala hang up kommer jag nog att ta med en mp3-spelare med en enda låt. Jag har funderat rätt mycket på vilken låt det skulle bli utan att hittat rätt. En glad barnlåt skulle vara kul. Det finns en svensk låt om någon som vill köpa saker i en affär och allt går fel hela tiden. Jag ska forska i vad den kan heta.
[purjolök 2] - 06 01 13
Gick förbi Willys efter jobbet igår och köpte exakt samma saker som killen jag nämnde i förra blogginlägget. Det blev alltså råris, purjolök, vitlök, lök, kycklingfiléer, färsk ingefära, gräddfil, tomater, gurka, citron och majs

I helgen ska jag bjuda John på en middag baserad på varorna som killen köpte. Det blir råris och kyckling i en indiskt kryddad sås samt en frisk sallad som pricken över i.

Jag har inte lagat rätten tidigare men tänker lägga upp det enlig följande:

Koka råriset enligt förpackningen.

Hetta upp olja i en stekpanna, bryn kycklingfiléerna tillsammans med vitlök, lägg sedan över dem i en form och stek klart i ugn på 100° tills filéerna är nästan klara. Det tar kanske 20 minuter.

Ifall man är vegetarian går det lika bra att steka quornfiléer i stekpanna utan att köra dem i ugnen.

Under tiden riset kokar och kycklingen är i ugnen hackar man tomater och gurka som man tillsammans med majs blandar med lite gräddfil. Krydda försiktigt med salt och peppar. Pressa en nypa citron och över blandningen så har vi en fräsch sallad som passar perfekt i den indiska bilden.

Just innan kycklingen är klar bryner man lök och purjolök i en stekpanna på låg värme. Den vanliga löken ska finhackas lite mer än purjon. Häll i några deciliter gräddfil. Sedan kommer ett indiskt kryddfyrverkeri med kardemumma, kanel, spiskummin, salt, svartpeppar och muskot. Avsluta med att riva den färska ingefäran över såsen.

När kycklingfiléerna börjar bli klara häller man över den stekpannan som och låter den blandas med yogurtblandningen i ca 5 minuter. Kycklingen eller quornet kommer då att suga i sig den mustiga blandningen av kryddor och kommer att passa perfekt med riset och salladen. Salladen går även att servera som förrätt tillsammans med nanbröd.

Det lär bli succé!
[purjolök] - 06 01 12
När jag handlade på Willys igår såg jag en kille som är ytligt bekant med John. Jag känner inte killen och har aldrig träffat honom, Jag vet ändå vem han är. Det är slående hur många personer man känner till utan att man haft med varandra att göra. Enligt ryktet befann sig killen i fel kretsar och var illa ute för ett par år sedan.

Igår stod killen framför mig i kön till kassan. Jag la märke till vad han köpte: råris, purjolök, vitlök, lök, kycklingfiléer, färsk ingefära, gräddfil, tomater, gurka, citron och majs. När jag såg honom packa ner varorna i en kasse fick jag känslan av att han fått rätsida på livet. Det var vackert att se honom hantera varorna och när han avslutningsvis stoppade ner purjolöken med omsorg i kassen var jag 100% säker på att han mådde bra.

Jag ringde sedan till John och frågade om han visste något om hur det är med X X. John sa att han kom ut ur fängelse för två år sedan och har sedan dess lugnat ned sig och lever ett stadgat liv i lugn och ro. Livet kan vara bra vackert ibland. Purjolök har definitivt befäst sin ställning som min favoritingrediens.
[kategorier] - 06 01 11
Om man granskar folk i min ålder i den här staden går det att hitta två kategorier. Kategori A är tillfreds med att bo här och målar gärna upp sköna bilder av hur trevligt det är att bo i den här staden. Kategori B är bara här tillfälligt, de är mitt emellan jobb eller utbildningar och ska vidare ut i stora världen. Inte helt sällan har de redan haft en sejour utanför staden och är här för att ladda batterierna inför nästa uppdrag. Personer ur denna kategori kan ländå bli kvar här i tre år för att sedan välja att stanna kvar. Detta val gör de när de inser att de egentligen trivs eller inte orkar hitta något bättre alternativ i någon annan stad. De slits sedan fram och tillbaks ett tag i frågan om de ska välja en image enligt kategori A och börja hylla sin situation i grupp, eller om de enligt kategori B ska fortsätta vara på gång att erövra mer betydelsefulla delar av världen.

Problemet med personer ur kategori A är att de ofta agerar uteslutande i sociala sammanhang när de gillar att gadda ihop sig och trivas i små vattentäta grupper. Problemet med kategori B är egentligen bara att de dricker för mycket alkohol.
[Leo Messi] - 06 01 10
Leo Messi, det argentinska underbarnet som spelar i FC Barcelona, vet inte om att han går omkring och har det perfekta utseendet för en huvudroll i amerikans independentfilm. Han skulle sitta perfekt i film med av Larry Clark eller Sofia Coppola. Leo borde skaffa en agent inom nöjesindustrin, skådespela lite vid sidan av fotbollen och därmed fördubbla sin idolstatus.
[eddie stone] - 06 01 09
November och december var hårda månader. Utöver internetpokern hade jag även problem med rädsla för juldagen och nyårsafton. Tillsammans med midsommarafton utgör de årets tre tyngsta dagar. Jag kom över rädslan i samband med att jag såg ett tv-program som handlade om överlevnadsstrategier. Programmet leddes av en engelsk elitsoldat som hette Eddie Stone, en före detta officer i något specialförband. Han visade hur man skulle bete sig för att hålla huvudet kallt och inte blir tokig ifall man blir tillfångatagen eller hålls som gisslan. Eddie Stones tips var lätta att applicera på min egen livssituation. Nätpokern tillsammans med rädslan för juldagen och nyårsafton gjorde att jag hamnade i någon form av mentalt vakuum som påminde om att vara fast i en gisslansituation. Den enda skillnaden var att jag inte hade någon att stockholmsyndroma mig med. Tack vare Eddies tips kunde jag bryta mig loss ur vakuumet och återta kontrollen.

Både juldagen och nyårsafton gick till slut riktigt bra. Folk var ovanligt trevliga och jag var själv i topform. På nyårsafton hade jag laddat upp rejält med fyrverkerier. Problemet med fyrverkerier är att man köper grisen i säcken. Man vet inte vad man får förrän raketerna exploderar. Nu lyckades jag vända denna oro till ett spänningsmoment och jag hade dessutom tur som fick se ett par riktigt fina explosioner i vitt ljus.

[Håkan kommer tillbaka] - 06 01 07
Jag gick all-in och förlorade tredubbelt. Efter att ha spenderat nästan varje ledig minut under november med nätpoker eller på fyllan hamnade jag i rännstenen i december. Markus hade ordnat ett ingripande vid adventsfikat på jobbet där dom i princip sa åt mig att min lön hade förskotterats för sista gången och att jag aldrig skulle bli som Ken Lennaaaard. Jag hade noll spänn på fickan, ingen ville supa med mig heller sen jag försökte gå all-in med ett sexpack folköl i en diskussion om hur det egentligen var med Pudas - dog han i sin låda eller blev han bara less? Jag hävdade att han blev less och gick hem.

Nåväl, jag var utan kompisar och utan pengar. Jag tog det drastiska beslutet att gå cold turkey på datoranvändare under december. Ingen mer nätpoker, inget bloggande, inget supande och inget slösurfande. Nu jävlar skulle kroppen renas. Jag läste i en gammal NME att Brett Anderson simmat och ätit råris i två månader då han skulle bli ren från knarket. Jag skulle göra likadant! Det höll en dag, sen hoppade jag ur bassängen och köpte en påse ZOO.

Men jag höll mig från datorn, och från pokergiftet. Aldrig mer! Jag läste en bok, jag läste en bok till, jag firade jul! Jag lagade mat! Jag tog mig tid att göra massor av saker som pokern tagit ifrån mig. Det var härligt.

Jag knöt till och med åter band med John, som jag haft dålig kontakt med under senare delen av hösten. Det var härligt. Han snackade om att köpa en raskatt och om att lifta genom Kina. Det var härligt att återse honom igen.
[Så var det gjort igen] - 05 11 29
Så har jag gjort det igen. Slutat en kväll i fosterställning på toaletten och vaknat upp i en pöl av öl och rock'n'roll. Det sista jag minns är att jag ville övertyga en okänd tjej på krogen om att basgången i The Doors "Riders On The Storm" var det bästa som någonsin gjorts. Du-du-du-du-du-du-du-du, du vet. Den är jävla bra. Som allra bäst är den då man druckit för mycket och är på väg neråt. Eller på väg hem.

Markus snackade idag på jobbet något om att jag dansade med öppen gylf i en timme till ett Scooter-medley. Jag har inget minne av att ha dansat överhuvudtaget. Men jag tor inte att han ljuger.

Helvete. Ibland är det jobbigt att vara jag.
[middag med jobbet] - 05 11 18
Igår var jag och chefen bjudna på middag av ett annat företag. Det var totalt tolv män som skulle gå på restaurang tillsammans. Vissa hade kavaj och andra nöjde sig med finskjortan, finskärpet och finskorna. Alla utom jag hade stoppat ner sina t-shirts eller skjortor djupt ner i byxorna. Jag har alltid förundrats över hur vissa män lyckas dra upp byxorna så extremt högt. De skönaste är de som toppar det med ett mobilhölster. I detta sällskap fanns naturligtvis ett mobilhölster representerat, ett liggande hölster dessutom.

Redan förra veckan när chefen meddelade mig att företaget ville att jag skulle följa med på middag anade jag en viss nervositet hos chefen. Han har aldrig känt sig bekväm i mitt sällskap och en middag med viktiga kundkontaker förmildrar inte situationen. För att göra honom bekväm såg jag till att sätta mig långt ifrån honom. Jag tycker själv att jag skötte mig till rätt snyggt. Jag visste att det skulle drickas lite ett par öl under kvällen och var noga mentalt förbered på att inte dricka för mycket. Jag är som farligast i början av mina dryckessessioner, ungefär under den tredje ölen när alkoholen kickar in som finast. Sköter jag mig då klarar av det mesta. Låter jag sedan bli att dricka hela hårt hela vägen till stängningsdags kan jag hantera att hålla de flesta av mina moves på rätt sida av värdighet. I vanliga fall under en vanlig utekväll dyker det även upp en farlig period under de sista 90 minuterna innan stängningsdags. Det är då det kan gå riktigt snett, en farligast fotbollsmatch utan regelbok.

På gårdagens middag avrundades det med en öl efter efterrätten vilket gjorde att jag aldrig kunde blomma ut till fullo. Samtalsämnena var lätta att parera: lokaltidningen, VM i fotboll, ungdomsarbetslöshet och den sena vintern. Även om jag inte var yngst i sällskapet fick jag motvilligt rollen som talesman för unga människor och deras situation på arbetsmarknaden. Jag antar att det beror på att min lediga klädstil. En snygg skjorta hängde ner lite revolutionärt över ett par tighta jeans på mina smala ben. Ibland kan jag uppskatta min stil även om det igår mest berodde på det övriga sällskapets höga midjor. Middagen fyllde sin funktion som förvärmare för helgen. Jag skulle gissa att det blir en dubbelhelg. Arbetsveckan har trubbat av mig till den grad att kroppen frigjort endorfiner som gjort mig lite avslappnad. En fest på det här så kan jag blanda endorfinerna med lite adrenalin och dopamin. Jag är dessutom alldeles lagomt småkåt. Grrrr.
[skakningar] - 05 11 15
Igår kväll bäddade jag ner mig i sängen för att titta på tv innan jag skulle sova. Den enda ljuskällan i rummet var tv:n. Helt plötsligt började tv-rutan vibrera hastigt. Det övergick sedan till att den skakade, med en väldig fart, fram och tillbaks i sidled. I ren och skär panik stängde jag av tv:n med fjärrkontrollen. Det enda ljuset som fanns i rummet var små röda lysdioder från tv:n, videon och dvd-spelaren. Dessa små punkter skakade också fram och tillbaks i sidled. Jag fick panik och slöt ögonen. Jag drabbades då av samma känsla som när man druckit för mycket alkohol och man känner hur hela världen snurrar. Den enda skillnaden nu var att det inte snurrade utan istället skakade allt fram och tillbaks. Tänk er att allt pendlar fram och tillbaks från en bit åt vänster till en bit åt höger i en ruskig fart. Det var fruktansvärt obehagligt. Det är svårt att uppskatta hur länge det pågick. Upplevelsens intensiva karaktär satte min tidsuppfattning ur funktion. Det var kanske över på en eller ett par minuter. Det hela avslutades med att pendlingarna övergick till att hela världen snurrade hela varvet runt ett par gånger. När snurrningarna avtog blundade jag till dess att jag somnade. I morse var allt som vanligt igen.
[buss] - 05 11 14
Nästa färdmedel att syna: åka buss minst 14 mil.

Inför dessa resor brukar jag alltid köpa Expressen, inte för att det är en storslagen tidning, utan av anledningen att efter läsningen kan man byta den med en annan passagerare som läser Aftonbladet (inte heller en storslagen tidning). Det är slående att det är så många som läser Aftonbladet av bussresenärerna. Om man läser båda tidningarna dödar man en ansenlig tid av bussfärden. Det är dessutom en utmaning att gå fram till någon med Expressen för att föreslå ett byte. Oftast blir personen bevärad av situationen, men ibland uppstår det små möten av medmänsklighet när bytet sker.

Jag brukar även lyssna på min mp3-spelare på bussen. Senast jag åkte buss satt en kvinna i 35-årsåldern bredvid mig. Av klädseln att döma var hon en framgångsrik och mitt uppe i karriären. Hon lyssnade också på en mp3-spelare. Jag greps av en stark vilja att fråga henne om vi kunde byta mp3-spelare under resan. Det skulle ha varit riktigt spännande. Jag tog tyvärr ingen kontakt med henne. Jag blev också sugen på att föreslå ett annat byte. ”Om du väljer ut en låt i din mp3-spelare åt mig, så får du lyssna på en av mina låtar.” Tänk vilken utmaning det skulle bli att välja rätt låt åt henne. Här är ett annat förslag: ”Jag skriver ett sms i din telefon, när du läst det måste du skicka det till en person i din kontaktlista, sedan gör vi samma sak med min telefon.”

Jag behöver inte göra bytena med tjejer, det skulle även fungera med Micke 38 år, en pendlande tvåbarnsfar som läser till sjukgymnast. Vi skulle kunna visa alla våra sparade sms för varandra. Ändamålet behöver inte vara att man ska blottlägga sig så djupt. Att bytlåna mp3-spelare med en främling i några mil duger gott och väl.

Det slår mig nu att de flesta av bytena i min text om digitala verktyg. Industrierna för trådlösa nätverk och mp3-spelare borde ta del av min text och utveckla mp3-spelare som klarar av att skicka låtar mellan varandra. Det har säkert tänkt på saken redan. Jag har visserligen alltid varit lite av en innovatör i min egen värld. iPods nya version ”Håkan” borde komma inom kort.

Rip and share, music is in the air

Rip and share, love is in the air

Istället för iPod Håkan får den kanske heta iPod Air. Jag blir nöjd hursomhelst.

[nattklubb] - 05 11 14
Jag har testat stadens nya nattklubb. Jag gick dit med Markus gäng för två helger sedan. Markus var på sitt vanliga alfahane-humör. Jag tyckte annars att de flesta på stället såg nervösa ut. Det låg en spänd stämning över hela lokalen. Converseklubben försökte Converseklubba men såg mest förvirrade ut. Discodansarna rörde sig som att de var betraktade i varje danssteg, vilket de faktiskt var med tanke på dansgolvets placering. De äldre gardet av rutinerade barlejon såg malplacerade ut på en nattklubb där de flesta är 21-25 år. Det yngre gardet vill egentligen bara gå nattklubbar där man kan gå upp och ner för trappor och stöta in i främlingar som man kan ge en spydig blick eller ligga med. Jag blev själv nervös av stämningen och fick en spänninghuvudvärk som inte ens gick bota med ökat alkoholintag. Jag ska ändå ge stället en ny chans. Synd att man inte kan proppa i sig Alvedon och Buspiron i förebyggande syfte innan man ska gå på nattklubb och dricka drinkar.
[John the revelator] - 05 11 12
Det är längesedan jag bloggade om John, men nu är det dags. Jag har inte träffat honom på ett tag, men fick ett SMS av honom under lördagkvällen där han informerade om att han "var på konferens på Pite Havsbad - BOOYAAHHH!!", som hade uttryckte det. Då jag en timme senare gick ut på stan, ensam, i hopp om att hitta någon jag halvkänner och sedan slicka mig fast vid dennes kavaj resten av kvällen till priset av en fatöl så ser jag en välbekant figur i en busskur tillsammans med A-lagarna. John. Han försöker gömma sig, vilket är lite svårt i en busskur av glas, och tittar sedan bort och drar upp jackan över hakan. Jag blir också perplex också tittar åt ett annat håll.

Jag vet inte hur jag ska tackla det här. Jag vände hemåt fem minuter senare och färden avbröts endast för ett stopp på macken där jag köpte ett sexpack. Fan vad jag hatar Jackie Chan. Och jobbiga saker. Som det här med John.

Vad fan?
[blogg såklart] - 05 11 11
Jag kan vara religiös. Det är säkert. Väldigt många i min omgivning är religiösa. En av jobbarkompisarna, tjejen på macken har ett kors om halsen (vi brukar prata lite när jag handlar där), en gammal högstadiekompis blev frälst just i högstadiet. Det märkliga med mig är att religionen altlid har funnits i närheten på ett udda sätt. Det är precis som att den bara väntar på rätt tillfälle att slå klorna i mig.

Erkänn att det är en kittlande tanke att kunna spela minigolf en varm sommarkväll, fyra stycken killar och fyra stycken tjejer mellan 15 och 25 år. Och bara ha roligt. Fast man är dålig. Det är religion för mig. På vintern kan man byta ut minigolf mot bowling om man vill.

Det är såna saker som gör att jag misstänker att religion kan vara nåt för mig. Träffa likasinnade, göra trevliga saker tillsammans. Man gör snälla saker med andra människor också. Hjälper till med juldekorationerna i församlingshemmet. Julbaket inte att förakta. Gemenskap kanske är det jag egentligen behöver. Och det kan man finna i kyrkan.

Jag är nog kristen och religiös men jag vet bara inte om det. Nackdelarna kan väl inte vara så många tror jag. Vadå, på söndagarna kan man väl gå i kyrkan då? Hur jobbigt är det egentligen? Kan ju vara jättetrevligt faktiskt. Andra nackdelar? Nja, kommer inte på nåt just nu. Ja, de svär ju lite i och för sig. Å andra sidan dricker de allra flesta kristna unga idag. De går ut på lokal och har kul. Ja, kort sagt allt möjligt som förr i världen var tveksamt inom kyrkan. På söndag återfinns Håkan i en kyrka, sanna mina ord, det gör han. Halleluja på er alla och trevlig helg.
[bloggen igen] - 05 11 10
Vill du ringa billigare?
Har du rätt försäkring på din bil?
Tycker du att dina elräkningar är höga?

Det här med telemarketing har jag länge irriterat mig över. Hur kan det vara lagligt att sälja grejer via telefon till helt ointresserade kunder? Visst, jag är anmäld till NIX telefon för att slippa allt ringande. Men det verkar hjälpa föga. Hittills har jag aldrig köpt något, och det kommer att bli ett av mina mål i resten av livet.
JAG SKA ALDRIG KÖPA NÅGOT AV NÅGON SOM RINGER HEM TILL MIG.
Det kan finnas avsteg från denna princip. Det kan det. Just nu kommer jag dock inte på några.

Första dagen av revolutionen när jag blir diktator i detta land, kommer alla människor som på ett eller annat sätt befattat sig med telefonförsäljning under sina liv att utvisas. Sanna mina ord. Det kommer att vara mitt första uppdrag som regent. Första dagen av revolutionen. Det skulle också kunna vara en rubrik till mina nyårslöften.
[avfallshink] - 05 10 31
Att åka taxi är en utmaning. Jag brukar oftast välja mellan två olika strategier. Den ena är att sitta tyst och inte säga ett ord. Den andra vägen är motsatsen till tystnad: att bjuda på sig själv så mycket som möjligt och att göra en sport av att försöka få chauffören att skratta och må bra. Jag har även en reservplan ifall något av alternativen blir för påfrestande. Det går i all enkelhet ut på att fråga chauffören om det är många som kör svarttaxi nuförtiden. Alla taxichaufförer går loss på den frågan. De älskar att beklaga sig över dem som kör svart. Problemet med denna diskussion är att chauffören ofta börjar beklaga sig över att det är invandrare som kör svarttaxi. Jag hatar att vara en figur som ger sken av att man kan ösa ur sig en massa strunt om invandrare. Ibland känner jag igen den situationen när det är andra grupper, exempelvis homosexuella eller kvinnor, som ska dömas ut av någon cynisk vit man som ser sin chans att använda mig som avfallshink.

Jag har en filmidé: En person tar en taxi och frågar taxichauffören om det är många som kör svarttaxi i stan. Ifall chauffören börjar beklaga sig över invandrare tar resenären fram en revolver och skjuter chauffören. Resenären promenerar sedan ett par kvarter och beställer en ny taxi. Proceduren upprepas sedan tills resenären hittar en vit manlig chaufför som inte klagar på invandrare, kvinnor eller homosexuella. Filmen slutar med att resenären åker fast eller hittar en hyvens chaufför. Jag har inte bestämt mig än. Jag ser gärna en nerbantad Alexander Skarsgård i rollen som resenären.
[Supersize me] - 05 10 26
Ambitionerna att bli vegetarian, mest motvierade av en altruism mot de värnlösa djuren (särskilt grisar), fick sig en rejäl törn igår. Jag såg då dokumentären "Supersize me" om frilänasjournalisten som bestämmer sig för att enbart äta på McDonalds under en hel månad. Det visar sig att han blev sjuk och fick paj i levern och sådär.

Men det var inte det som var problemet. Problemet var journalistens flickvän, en häslomedveten vegan som blev jätterädd då läkaren började varna journalisten om att hans kropp inte mådde något vidare av den ohälsosamma dieten. Jag kände plötsligt ett oresonligt hat mot journalistens flickvän för hennes häslomedvetenhet, hennes vegan/urbana "jag äter inte dioxiner"-uppenbarelse och hennes löjligt tillgjorda röst i telefonen. Hon var typen som tror att man kan vara allergisk mot konserveringsmedel och inte äter något som hon inte odlat själv, helst i gödsel hon tilvlerkat av sitt eget bajs.

Det är på hennes sida jag ställer mig om jag blir vegetarian. Inte för att jag vill det, eller för att det är av samma anledningar som vi inte äter kött, men vi hamnar då i samma fack. Frågan för mig blir då; vad väger tyngre - min önskan att helst inte tillfoga nasse gris smärta (jag skulle ju aldrig kunna döda honom för att sedan göra en salamimacka av honom) eller att inte befatta mig med den sortens tönteri som det innebär att vara en totalt häslomedveten vegan.

Jag börjar luta åt att plocka upp bultpistolen och trycka den mot nasse gris panna. Och det smärtar mig. Efter alla dessa år så dödar jag bara för att inte tillhöra fel grupp. Observera att jag inte ens ingår i en formell grupp genom det indirekta dödandet, jag håller mig bara utanför en annan.

Jag är ensam och jag har djurkadaver överallt omkring mig. Jag tror jag ska bre min macka med Cyklon 5 ikväll.
[flugan] - 05 10 25
I morse besökte jag tvättstugan innan jag gick till jobbet. En fluga försökte ta sig ut genom ett litet fönster av betongglas. Ett omöjligt uppdrag för en fluga som ändå skulle frysa ihjäl ifall den tar sig ut i friheten. Jag kom och tänka på att jag inte dödat en endaste fluga eller någon annan insekt under sommarhalvåret, ett medvetet val som känns bra. Nu funderar jag på att bli vegetarian på riktigt och inte bara ta på mig rollen vid tillfällen då jag vill göra min image mer nyanserad.
[lång natt] - 05 10 24
Kollade in två fester i lördags. Den första var svår att vistas ensam på, vände direkt vid dörren. Den andra verkade trevligare, men jag vände efter tio sekunder. Gick på en nattklubb istället. Hade värmt upp ordentligt på egen hand innan. Hamnade till slut på en efterfest med ett gäng helt okända killar. Gillar inte efterfester med bara killar. Blev erbjuden en joint. Tvekade först och erkände till slut att jag inte kan röka. De andra tyckte tydligen att det var kul och ville lära mig hur man drar halsbloss. Övade på vanliga cigaretter utan framgång. Senare under natten när jag var i köket med en kille frågade han om jag ville testa amfetamin. Jag trodde att man sniffade det, men han blandade pulvret med vatten i ett glas. Jag tackade ja på en gång och svepte glaset. Det blev min narkotikadebut. Återvände till vardagsrummet och fortsatte dricka alkohol. Kände jag att jag inte orkade umgås enbart med män. Funderade på hur jag skulle få dit tjejer. Kom inte på något fungerande sätt. Jag var redan så berusad av alkoholen att jag inte kände av amfetaminet så mycket. Efter ett tag kom jag på att jag inte matat katterna under dagen. Inte bra. Jag drog direkt från efterfesten och började gå hemåt även om det var en lång bit att vandra. Kände hur amfetaminet och alkoholen virvlade runt i huvudet. Jag gick med maniskt raska steg och kom på att det kändes som en kliché att gå fort som fan, ensam mitt i natten och hög på amfetamin. Jag vill inte vara en kliché. Fick som tur var syn på en taxi som jag hejdade. Undvek att prata med chauffören. När jag kom hem matade jag katterna omedelbart. De var glada att se mig. Ömsesidig glädje. Tänk om jag glömt bort katterna för att jag var på en meningslös efterfest. En efterfest med bara killar fyller ingen funktion. Lovade katterna att aldrig mer ta amfetamin. Det jag lovar mina katter håller jag.
[blogg...] - 05 10 24
Jag borde gå teckenspråkskurs, då skulle man ju slippa prata med folk. Jag orkar inte prata längre. Fast, det kan ju bli jobbigt att teckna också. Telepati, det är nåt för mig. Jag ska testa på mina arbetskamrater nu efter lunch.

Om det inte funkar kan det ju inte vara mitt fel. Vadå, här sitter jag och sänder ut massor med grejer och de bara ignorerar det. Då är det ju deras fel. Att de inte kan uppfatta mina vågor.

[72 027 personer kan ha fel!] - 05 10 24
72 027 personer kan ha fel!
[snö] - 05 10 21
Den första snön föll i morse. Jag känner till två spännande fester på lördag som jag kan sneaka mig in på. Det skulle vara perfekt om det börjar snöa igen. Gillar att promera hem i snöfall efter en redig fest. Fem meningslösa vardagar kan avlösas av en bra helg.
[Moder jord] - 05 10 18
Jag skulle vilja sms-flörta med en tjej, gärna på sent på kvällen. Jag skulle avsluta dialogen med ”God natt moder jord”.
[killen i källarvalvet] - 05 10 14
Såg första avsnittet på andra säsongen av Lost. Äntligen en karaktär att identifiera sig med: Killen i källarvalvet under luckan.

Jag vet ännu inte om jag gillar serien eller inte. Granskog är fortfarande mer skrämmande än regnskog.

[seminarium] - 05 10 14
John: Mina mail till dig studsar tillbaks och din telefon har varit avstängd ett tag nu. Hör av dig om du läser det här. Jag tror inte att det är en så bra idé att jag ska vara med i panelen till ett diskussionsseminarium om självutveckling. Fråga istället Kay Pollack, Johan Edlund, Mats Boman eller någon annan av dina andra buksvågrar. I övrigt lät det som ett perfekt arrangemang. Glöm inte att beställa extra mycket mineralvatten och frukt den här gången!
[blågg] - 05 10 12
Jag vet att jag tillbringar mycket av min arbetstid på toaletten. Detta till trots måste jag berätta om en fobi jag har. När man besöker en toalett på t ex jobbet, så funderar jag alltid på var man ska ta i själva locket om det är nedfällt? Killar pissar ju på locket och sittringen hela tiden. Men när locket och sittringen ligger nere så måste ju jag Håkan Blogg lyfta det för att uträtta ett behov. Var ska jag ta på ringen för att minimera risken att få urin på händerna?

Om vi tänker oss att ringen är en klocka. Klockan 6 måste ju bara det absolut sämsta stället att ta i ringen. Alla, nja kanske inte alla, men garanterat en 75% skvätter just kl. 6. Är det bättre nån annanstans? Kl, 12 tänker nån? Nope, ifall nån har varit där och är tokpissnödig och har en brandspruta mellan benen så är det ju troligt att han kommer att pricka kl. 12. Sidan då? Ja, då litar man på att en kille ska behålla koncentrationen uppe under hela pisset. Koncentration är inte killars starka sida. Särskilt inte med apparaten i handen så att säga. Då är det stor risk att man missar kl. 3 eller kl 9.

Det här är ett stort problem tycker jag. Jag har räknat ut att kl . 4 borde vara bästa stället på ringen. Men jag ska definitivt fundera vidare.

Nä, nu är det snart dags att gå hem från jobbet.
[pyromaner] - 05 10 10
Fan vad less jag är på hela den här staden idag. Var är alla pyromaner när man behöver dem som mest?
[indietjejer] - 05 10 10
Kunde inte riktigt klara mig på Robbie fram till lunch. Jag var tvungen att ta en tidig lunch. Började tänka på följande:

Det gick fort för indietjejerna, som jag bevakade på distans under 90-talet, att bli fullfjädrade DN-människor så fort vi passerade millennieskiftet. Nu har de alla erövrat Södermalm på olika sätt; med bostadsrätter, sexuellt via krogssvängen eller med spikraka yrkeskarriärer. Det finns även de som byggt sina södermalmsinfluerade fästningar på andra orter runt om i landet. Med en prenumeration på DN och koll på läget kan en tvåa på Teg eller Älvsbacka fungera lika bra. Det är inte så mycket som skiljer, förutom insatsen till lägenheten på två miljoner.

Vad vill jag säga med detta? Egentligen ingenting. Så går det om man tar en tidig lunch för att slippa sina arbetskamrater.
[Robbie Williams] - 05 10 10
Satt i ett morgonmöte nyss och tänkte på Robbie Williams. Jag tänkte inte på hans musik eller på något speciellt kring honom som person. Jag tänkte egentligen bara Robbie Williams, Robbie Williams, Robbie Williams, Robbie Williams, Robbie Williams osv. Efter ett tag försökte jag komma på hur hans senaste singel går. Jag lyckades inte. Resten av mötet var det bara Robbie Williams, Robbie Williams, Robbie Williams, Robbie Williams…

Laddade hem låten efter mötet. Det var en förlösande känsla att få höra den, framförallt falsetten i refrängen. Förhoppningsvis kan jag leva på det fram till lunch.
[Ondska] - 05 10 07
Igår på jobbet ängade jag hela dagen till att fundera på vem som var den ondaste människan, Marc Dutroux eller Usama Bin Ladin.

Jag kom till sist fram till att Dutroux var värre på grund av att han var så utstuderad i sitt våld (även om han varit vålsam mot färre personer). Usama är förstås galning på alla sätt, men han känns ändå mindre ond än belgaren.

Kanske är det som Dave Mustaine sjunger i Captive Honour: Kill one man, and you're a murderer, kill many and you're a conqueror, kill 'em all - oooh, you're a god!

Ikväll blir det hårdrock på stereon hemmavid.
[?] - 05 10 05
Jag har tänkt på att vissa svenska namn figurerar oftare än andra när det gäller brottslighet. Ovanligt kriminellt belastade namn kanske man skulle kunna säga. Jimmy är ett typiskt kriminellt belastat namn. Inte alla som blivit döpta, eller fått namnet Jimmy blir kriminella. Men det känns som att det är ovanligt många som just heter Jimmy som är kriminella. Även andra namn som Tony och Ronny är namn som inte sällan förknippas med kriminalitet. Hur kommer det sig att det är så?

Konstigt det där. Finns det andra namn som är belastade av något annat. Dubbelnamn förknippar jag lite med homokulturen. Claes-Christian och så. Jag ska fundera, det finns garanterat namn som är förknippade med olika saker.

[Fyrverkerier] - 05 10 05
Jag har släppt tankarna om vändande kulor nu. Det är så mörkt på kvällarna att det inte ger något att släppa iväg en salva i skyn. Däremot tänker jag ofta på fyrverkerier när promenerar. Jag har aldrig haft någon egentlig relation till fyrverkerier. Nu är jag däremot riktigt peppad på att se ett ordentligt fyrverkeri. Det finns ett en gågata genom ett skogsparti som jag brukar passera när jag tar mina kvällspromenader. Det skulle vara perfekt om det sköts upp fyrverkerier längs gågatan i takt med att jag passerar. Det skulle kunna bli en vacker syn om fyrverkerierna utgjorde en allé av ljus och explosioner till min promenad genom skogen.

Jag är mest intresserad av fyrverkerier i vitt ljus. Inga färgade fyrverkerier attraherar mig just nu.

Jag har även funderat på hur det funkar med fyrverkerier som bildar ett ord. Jag har en svag minnesbild av att jag sett ett fyrverkeri där det står ”Gott nytt år” i skyn. Skjuts de upp av raketer eller är de riggade mellan höga stolpar? Jag skulle kunna tänka mig ett sådant där det står ”Håkan Blogg”. Placeringen får gärna vara nära centrum, förslagsvis över älven.

[Tidskrifter] - 05 10 04
Jag har börjat utveckla en avsmak för livsstilsmagasin riktade till kvinnor. Jag har inga belägg för mina åsikter. Jag har inte ens tydliga åsikter. Det är något med Solo, Damernas värld, Elle, Veckorevyn, Tara, Amelia och Cosmopolitan, som jag inte kan sätta fingret på, och som gör att jag att jag misstänker att de är destruktiva för sina läsare. De flesta kvinnor i min närhet läser någon av dessa tidskrifter (närhet och närhet, det är ont om kvinnor där just nu, men i min periferi finns de).

Hursomhelst verkar det som att dessa tidningar tillsammans har lyckats pricka in en mycket stor läsekrets. Jag skulle själv inte ha något emot att läsa ett magasin som handlade om kropp, hälsa, mat, sex, inredning, resor, nöjen och kultur. Jag förstår att kvinnor läser dem. Men jag tror att de mår illa av dem i längden. Jag tror att Sveriges kvinnor mår dåligt. Det är ett stort problem för vårat land. Det är ett stort problem för mig som vill ha mer kvinnor i mitt liv. Jag skulle syna tidskrifterna. Hur jag nu ska göra det? Hoppas att F.I. eller någon Lasse Bengtsson-figur tar tag i frågan. Inget skämt.
[fördommar] - 05 10 04
Satt och funderade på rasism och kom fram till att jag har fördomar om vissa etniska grupper. Baserat på erfarenheter och fantasier tror jag att jag går bra ihop med följande grupper: jugoslaver, finnar, ryssar, araber, smålänningar, afrikaner, sydamerikaner, tyskar, skottar och svenska inlandsbor.

De jag inte riktigt vet hur jag ska hantera är just nu bara norrbottningar, västerbottningar och irländare.

Jag har aldrig träffat någon urbefolkning från andra världsdelar, exempelvis indianer, eskimåer eller aboriginer. I dagens läge tror jag inte att jag skulle ge ett avslappnat intryck inför dem.

Hur man än vrider och vänder på steken blir den gruppering som jag har svårast för medelålders män, oavsett etniskt ursprung.
[kör] - 05 10 04
För ett par dagar sedan såg jag en kör som uppträde på TV. Jag greps av en längtan att få uppträda i en kör på TV. Jag skulle vilja dyka upp sjungandes när kameran panorerar över de stolta och koncentrerade ansiktena i kören.
[doku] - 05 10 04
Jag har inte fastnat för någon av höstens dokusåpor. Det är med en viss besvikelse som jag skriver detta. Att få följa dessa program ger en känsla av någon sorts deltagande som jag saknat i höst.
[Lost] - 05 10 04
I morgon avslutas första säsongen av Lost. Jag har sett ett par avsnitt nu på slutet. Jag tror att ön är någon form av gränsland mellan liv och död, där de strandsatta erbjuds en andra chans i livet. Ungefär som Urkraft var på 90-talet.

Utan att ha någon som helst ambition att förminska Urkraft eller andra som arbetat med arbetslösa måste jag konstatera följande: om Lost hade utspelat sig i Norrland på 90-talet hade det garanterat varit ett alu-projekt.
[usb] - 05 10 04
I vissa grupper ger det social status att äga den dyraste mobilen eller den hetaste mp3-spelaren. I Markus gäng gäller det att ha hetaste usb-minnet. Ja, tjenare. En kille hade ett usb-minne som var så litet att jag föreslog att han skulle förvara det i röven.
[Vändande kula, uppföljning] - 05 09 26
Minns ni att jag i somras funderade på kulor som skjuts upp i luften? Ibland har jag fortfarande lust att dra upp en revolversalva i skyn. Förr kände jag suget när jag var på väg att somna. Nu kommer suget istället när jag ute och promenerar efter skymningen, oftast väcks tankarna när jag går i nedförsbackar i bostadsområden. Revolversalvorna får gärna kompletteras av fyrverkerier, pukor och trumpeter.

John hade lovat mig att luska i de vetenskapliga frågorna kring kulor som vänder. Jag fick nyss ett mail av honom där en av hans kontakter inom vapenindustrin reder ut begreppen.

Mailet:

Som du säkert redan gissat är det ingen bra idé att skjuta upp i luften, speciellt inte i tättbebyggda områden, där sannolikheten att projektilerna ramlar ned på en människa är stor.

Skjuter man rakt upp bromsas projektilen av luftmotstånd och gravitation tills den på några kilometers höjd stannar upp och faller ned igen. Efter denna vändpunkt accelereras projektilen av gravitationen fram till dess att denna uppvägs av projektilens luftmotstånd, något som sker
relativt fort (efter storleksordningen 10 sekunder eller några hundra meters fall).

En typisk finkaliberprojektil (t ex kaliber 7,62 mm) är "baktung" och faller därför med bakändan först och har en jämviktshastighet omkring 60-100 m/s när den kommer ned igen, lite beroende på projektilens utformning.

100 m/s motsvarar ungefär en luftpistol vid mynningen, men då en gevärskula i kaliber 7,62 mm kan väga i storleksordningen 10 g (mot typiskt 0,5 g för luftpistolen) är en fallande 7,62 mm - projektil avsevärt farligare, speciellt då fallande kulor ofta träffar i huvudet. Det är heller inte alls ovanligt att människor avlider av denna typ av skador, speciellt i samband med att militära segrar firas (t ex efter första irakkriget) genom att magasin efter magasin töms upp i luften.

En revolverkula har generellt sett något lägre belastning (mindre vikt per tvärsnittsyta) än gevärskulor, och bör således ge något lägre anslagshastigheter när de faller ned igen.

Det torde dock forfarande vara tillräckligt hög hastighet för att kunna generera livshotande skador vid träff i huvudet.

Sammanfattningsvis kan alltså i princip sägas att allt avlossande av skjutvapen upp i luften är likställt med att utsätta sin omgivning för livsfara.
[online!] - 05 09 20
ONLINE AND ALIVE!

Markus, kan du meddela morsan att testet var negativt. Jag kommer hem på torsdag.
[Fredag] - 05 09 02
Återigen är det dags för fredag i Håkan Bloggs obetydliga liv. Fredag innebär att där arbetsveckan tar slut tar helgen vid. Club 27 hägrar för många. Men varför heter det egentligen club 27? Det är inte många 27-30-åringar där. Det är heller inte många mellan 30-35-åringar. Mja, kanske har jag fel, men det känns onekligen som om man lätt kunnat döpa om discot till club 35 och haft samma klientel. Absolut ingenting för mig med andra ord.

Istället är det övervintrade, separerade tvåbanrnsmammor med miljonlån på radhuset som är 37 år gamla som försöker hitta nån att dela liv... f-låt lånen med. Det är inget fel med det, men jag är ute efter annat. Det finns visserligen likadana män, men de verkar inte lika desperata på uppmärksamhet, uppskattning och bekräftelse. Just nu vet jag faktiskt inte vad jag ska hitta på i helgen. Kanske man ska inviga nya biografen. Det lät som en bra idé. Å andra sidan kanske det är som lättast att få hem någon en helg som denna. Blir nog krogen i alla fall. Ska ringa John och se ifall han är på.
[skejt] - 05 09 01
Jag har en idé. Jag vet inte om den lämpar sig bäst som film, dokumentär, novell eller roman. Formen och huruvida det är fakta eller påhittat spelar ingen roll. Jag skulle villa göra någonting som handlar om en f.d. skateboardåkare som inte vill vara skateboardåkare längre.

Tänk er kille som verkligen var nere med skatescenen på 90-talet. Han hade en stor kompiskrets av skateboardåkare och hangarounds. Vissa av dem var rätt duktiga. De kunde till och med ha sponsorer. Andra var inte så vassa på själva åkandet, men attraherades istället av livsstilen och var duktiga på att leva ut den till fullo. Huvudpersonen som jag vill berätta om var inte bäst på skateboard i gänget men han hörde till de bättre. Hans färdigheter i kombination med att han smälte in enligt subkulturens alla skrivna och oskrivna regler ledde till att han var väl respekterad.

Utmärkande för gänget i fråga var naturligtvis alla yttre attribut som kulturen var (och fortfarande är) känd för. Det märktes framförallt på en medvetenhet kring kläder och skor. Det som gällde var rätt dyra märken som satsade hårt på design och profilering. Överlag hade gruppen en känsla för estetik och intresse för alla möjliga uttryck som gick fånga i tryck, på film eller via musik. Detta kom särskilt att märkas när vissa av dem började skapa film, musik eller hemsidor på såväl hobbynivå som helt professionellt. Till subkulturen hörde också en viss jargong med ord och uttryck som stärkte gruppkänslan, ofta låneord från engelskan eller amerikansk slang från skate- eller hiphopkulturen. En annan mer svårdefinierad företeelse som stärkte gruppen och medlemmarnas position i sällskapet var vissa gruppmedlemmars förmåga att vara visa mod. Det gällde att hoppa högst, dricka mest, vara naknast, vara dummast, vara mest oförutsägbar, hångla mest osv.

Det som får min karaktär, vi kan kalla honom för Klasse, att skapa en intressant berättelse är att Klasse, idag hösten 2005, har lyckats eliminera alla spår av att han en gång i tiden hört till skateboardåkarnas subkultur. Det går inte hitta något som antyder ”Skate” i hans uppträdande eller manér. Klasses klädstil är även den helt fri från skateinfluenser. Byxorna hänger inte en millimeter i onödan. Ska Klasse köpa en ny friluftsjacka måste han anstränga sig för att hitta en som inte är skate. Den får inte heller vara snowboard. Med tanke på hur modet starkt influerats av skatekulturen är det inte så lätt att alla gånger att handla nya kläder. Sportaffärer som Team Sportia och Intersport samtidigt som rena klädaffärer som HM och Carlings har alla kollektioner med nyanser av skate. Lägg därtill post-skatekläder. Tänk på hur märken som We och Vans stundtals går ifrån de traditionella skatemodet för att bryta ny mark med kavajer och tightare skjortor.

Utöver kläderna har Klasse även lämnat all ord och utryck från skatescenen bakom sig. Han undviker rent allmänt nya engelska låneord som inte är erkända av den breda massan. När det kommer till att visa mod inför nyfunna sociala grupperingar skulle han kunna vara värst när som helst. När han var på en sommarstugfest med sina arbetskompisar tävlade de andra om vem som kunde dyka snyggast från en klippa. Klasse satt lugnt kvar på klippan med sin cider och log inombords, han visste att han kunde klättra upp i en intilliggande klippa som var ännu högre och hoppa ner med en baklängesvolt. Han skulle kunna göra det samtidigt som har han svepte en 12:a whisky ur ett plastglas.

Frågan är om det går hitta verklighetens Klasse för en dokumentärfilm. Det skulle vara kul och filma hans kartonger i källarförrådet och hitta skivor med NOFX och en VHS med ”Trasher”. Intervjuerna skulle bli spännande! Hur tränger man in i Klasses medvetande för att han ska berätta om varför han lämnat skatescenen bakom sig. Hur förhåller sig Klasse till sina gamla skatekamrater? Undviker han dem när han promenerar på stan eller räcker det med en liten huvudryckning som hälsning. Jag ska skapa scener där Klasse blir konfronterad som fan!

Ifall jag ska skriva en fiktiv berättelse eller göra en spelfilm om en påhittad Klasse gäller det att sätta honom i konfliktartade situationer med jämna mellanrum. Från små finstämda scener som den med sommarstugefesten vid klipporna, till hjärteskärande och dramatiska scener där Klasse måste konfrontera sitt förflutna i frågor om liv och död.

Jag vet inte om jag kommer orka göra något av idén. Tills vidare har idén arbetsnamnet ”Klasse” med den något humoristiska undertiteln ”Skate or Die?” Jag kommer att byta namn på projektet om jag ska ta tag i det på allvar. Det är ingen komedi. Tiden får utvisa om det bli något av det. Denna blogg bevisar att jag kan realisera idéer. Bloggen gick från idé till verklighet i ett nafs.

I övrigt är jag less på det mesta.

[Håkan tänker] - 05 08 29
När jag var liten tog mina föräldrar ibland ut mig och åkte bil på söndagarna. Inte för att vi skulle någonstans, utan bara för att titta oss omkring. Igår bestämde jag mig för att göra samma sak, fast på cykel. Jag cyklade säkert i flera timmar och tänkte samtidigt som jag såg folk hålla på med sina söndagsbestyr (utomhus: klippa gräset, köra till bränngropen; inomhus: onani och sukodu-lösning).

Vana bloggläsare vet ju om att jag har problem med att få till det med det motsatta könet. Dom släpper inte in mig i trosorna särskilt ofta. De få gånger det har hänt har jag inte ens förstått vad som hänt. Konstigt. Igår tänkte jag på varför det blivit så. För det första så är jag väl inte en tiopoängare. Jag har alltid önskat att jag kunde få vara fulsnygg, gärna med för stor näsa, som Liam Neeson. Jag är inte fulsnygg och inte snygg heller. Kanske inte ful heller. Jag syns nog inte så väl. Det jag också insåg på min promenad var att det jag vill är att få ha någon form av sex. Om jag går till en bar en kväll så kan jag tänka mig att pippa minst 9 av 10 av alla tjejer där. Så jag är väldigt billig, problemet är minst av allt att jag är kräsen. Istället är ett ytterligare problem att jag har tendenser av att vara folkilsk och jag tycker sällan någon är intressant. Jag saknar förmågan att låtsas då jag är full också. Då jag saknar utseendet kan jag inte räkna med någon lycka genom att skaka rumpan och slicka mig om läpparna. Jag måste prata omkull damerna, och det har jag inget intresse av. För alla är trista och jag är övermänniskan Håkan!

Slutresultat: Inget sex det här kvartalet heller.

Jag undrar hör bögarna gör? Dom är ju som kaniner jag har förstått. Det verkar hur enkelt som helst. Skulle varit skönt att vara homo.
[vilken kvinna] - 05 08 28
Natt mot söndag. Fick ett nytt sms från John: "Skoja bara, vi är inte släkt. Häng med på en öl, jag har haft föredrag på en konferens".

Jag sket i ölen med John, Jag hade redan planer för kvällen. Jag gick på bio och såg "The Island". När jag går på bio själv brukar välja en film som går på största salongen, boka en plats vid gången på samma sida som ingången och smita in under reklamen. Det funkade även ikväll. Filmen i fråga var vald under dessa förutsättningar. Den visade sig vara en science fiction som övegick till en actionfilm. Inget mästerverk, men den dög för stunden.
[sms från John] - 05 08 26
Natt mot lördag. Vaknade av att jag fick ett sms som gör att jag inte kan somna om. Det var från John och det stod: "Håkan! Vi är buksvågrar!"

Fy fan. Vissa saker vill man inte veta.
[vita prickar] - 05 08 25
Det hände en konstig grej igår. På kvällen när jag satt framför datorn började jag utan förvarning se små vita prickar framför mig. De såg ut som små ministjärnor som inte försvann oavsett om ögonen var öppna eller slutna. Jag stapplande till sängen med en okontrollerbar blick, den gick inte fästa på något. Periferiseendet var dessutom helt borta. Jag låg sedan i sängen tills det slutade. Jag har ingen aning om hur lång tid det tog, två till femton minuter kanske. Under tiden växte även en huvudvärk fram. Efter att prickarna försvunnit avtog huvudvärken successivt och jag somnade till slut.

Nu efterhand undrar jag naturligtvis på vad det kan bero på. Det kan ha en koppling till att jag tidigare under dagen solat solarium eller suttit för länge framför datorn. När jag solade hade jag visserligen små svarta plastkoppar för ögonen. Märkligt värre. Jag klurar även på om det kan finnas en koppling till när jag i somras gick vilse i ett villaområde och var med om en märklig händelse (kolla bloggen från 050720).

Tänk om jag har en oupptäckt hjärnskada redan från födseln. De skulle kunna förklara både det ena och de andra (kolla bloggen från valfritt datum). Det skulle rent allmänt vara skönt att få en heltäckande diagnos.
[Solarium] - 05 08 24
Stannade till på ett soliarium efter jobbet för att behålla sommarens bränna ett tag till. Kändes fräscht. Lät bli att onanera i solariet. Kändes ännu fräschare.
[chefen] - 05 08 22
Tjejen ringde mig i fredags. Hon var på väg till Göteborg och kunde inte träffa mig. Hon skulle stanna i Göteborg till jul. Om jag hade vägarna förbi fick jag gärna höra av mig. Jag brukar inte ha vägarna förbi i de krokarna. Tillbaks på ruta ett alltså.

Jag har börjat att skissa på en plan B. Krogsvängen ger inte så mycket utdelning. Jag har en mer långsiktig plan på gång. Ska presentera den vid ett senare tillfälle. Är faktiskt lite stressad på jobbet just nu.

Efter en liten fadäs på upptaktsmötet efter semestern har chefen ögonen på mig. Vi satt öga för öga på hans kontor i fredags. ”Jag gillar dig Håkan, det kan lita på, men det skulle vara till din fördel om du kunde prestera och leverera lite mer inför årsskiftet” fick han ur sig med en påklistrad myndig stämma. ”Håkan, det kan bli förändringar här och inte ens jag sitter säkert. Jag ska göra allt för att du ska vara kvar här om det ska rationaliseras och tjafsas på. Om dina insatser syns tydligare på papperet sitter du säkrare.”

Det är lite komiskt att chefen säger att han gillar mig med tanke på att han i fyllan i våras sagt till en av tanterna att han ser mig som ”vår arbetsplats svar på Magnus Hedman, vad gör han på bänken ens?”. Tanten kom fram till mig en eftermiddag och frågande vem denne Magnus var. Det är tur att jag har vissa av tanterna på min sida. De är som hemliga ninjor som lyckas luska fram det mesta om vad som händer i det dolda här i korridorerna.

Rationalisering låter inte som något som skulle ligga mig i fatet. Jag är inte så bra på fatliggning just nu.
[träskgroda] - 05 08 15
Tjejen som jag fick telefonnummer av svarar inte på mobilen. Jag har lämnat ett meddelande där jag erbjuder mina tjänster. Vi får se om hon svarar. Jag är redo.

Jobbet är mer hopplöst än vanligt. Det går inte ens att gömma sig på handikapptoan. Det luktar förjävligt där. Någon måste ha svåra magproblem. Jag misstänker främst Tomas som går på atkins, alternativt Hans som är en träskgroda.
[telefonnummer] - 05 08 13
Saturday night, men jag ska ta det lugnt. Ikväll är det jag och tv:n. Det duger ibland, framförallt om det är aktivt val och inte en sista utväg.

Det blev rätt hårt igår. Jag är egentligen skeptisk till att blogga i fyllan. Den meningslösa bloggen från 05 08 06 är ett varnande exempel. Gårdagens toablogg med uppföljning står jag däremot för. Jag hade kul igår. Jag behövde det och förtjänade det.

När vi drog vidare från festen var jag riktigt snurrig på folköl och Blå fisken. I min hjärna cirkulerade bara tankar om att träffa en tjej. Det blev inget hångel, men jag lyckades fixa ett telefonnummer!

På en bar/club började snacka med en tjej som var riktigt trevlig. Jag inledde tafatt och förvirrat men jobbade mig snabbt upp på banan. Det lossnade rejält när jag dragit en lång utläggning om det obehag jag känner inför killar som bär kläder av märket Fred Perry. Det blev en riktig isbrytare och hon skrattade hjärtligt (även om det inte var menat som ett skämt). Det lustiga var att vad jag än snackade om ledde till att hon kontrade med något vassare. Situationen fick mig att tänka på en dokumentär jag såg på tv för ett tag sedan. En kvinna hade blivit kär i en livstidsdömd fånge via brevväxling. Hon sa att starka känslor väcktes till liv inom henne när hon blottade sitt innersta i breven och sedan fick respons på det. Jag blottade mitt innersta igår och berättade om olika rädslor och hon svarade alltid att bemöta det med en finess som jag saknar.

Som tur var lät jag bli att försöka få till det rent fysiskt. Jag hade kylan att be om hennes telefonnummer istället. Funderar på att bjuda hem henne eller föreslå ett glas vin på en bar. Vi får se vad som händer. Om jag har modet uppe ringer jag henne imorgon.
[preventivmedel] - 05 08 12
Håkan Blogg i direktsändning!

Håkan Blogg alive and kicking ute på fältet!

Här kommer uppföljningen på förra inlägget:

Nu sitter jag i sovrummet vid ett skrivbord. Måste erkänna att det var roligare att sitta på toan och blogga. Ni som läser bloggen regelbundet vet att jag har ett knepigt förhållande till toaletter. Jag måste påpeka att det var roligt att blogga på en toa i stället för att i vanlig ordning använda den för att göra ettan, tvåan, trean eller undvika folk i största allmänhet. Trådlöst internet fick äntligen fylla en vettig funktion.

Nu sitter jag som sagt var i sovrummet. Insåg att det inte skulle gå att ta in datorn på toan igen utan att upptäckas. Jag sa att jag var tvungen att skicka ett vikigt mail och frågade om jag fick låna datorn en kort stund. Har lämnat folkölen och dricker nu istället shots som kallas Blå fisken med någon jeppe i hörnsoffan (en skinsoffa förstås

I badrumsskåpet hittade jag en karta p-piller, något märkligt med tanke på att det inte finns några tecken på att en tjej bor här. Min första tanke var att sno kartan. Ifall jag skulle hamna i säng med en tjej och hon skulle fråga om jag har kondomer skulle jag istället hala fram en karta p-piller. Haha! Undrar om det funkar? Inte som skydd mot kliande sjukdomar, men som skydd mot graviditet. Pillerna borde ska tas i förväg. Ska kolla det på nätet på jobbet på måndag!

Hursomhelst så snodde jag inte kartan. Istället tog jag ett piller. Det kanske inte ger så mycket insåg jag snabt, och tog ett till och ett till. Tillslut klämde jag i mig hela kartan. Undra om det ger någon effekt. Äär jag dopad nu? Har jag mer manliga eller kvinnliga hormoner nu. Jag är en modern man och skiter i vilket. En kemiskt manligare eller kvinnligare Håkan Blogg, jag välkommnar alla förändringar.

Får nu i skrivandes stund dålig samvete inför ägarinnan till pillren. Hon kanske behöver dem. Som plåster på såren ska lägga kondomen som jag förvarar i plånboken i badrumsskåpet. Alternativt köper jag en ny förpackning på statoil, är på väg dit för att köpa mer folköl.

Måste dra nu. Inget mer bloggande ikväll. Peppad som fan på en bar nu. Måste bara dricka mer här först. Jag gillar tanken på den blå alkoholen som blandar sig med mitt röda blod. Kan till och med tänka mig en sprutande knallblå stigmata som avslutning på kvällen, alternativt pippa med en tjej.
Adios.
[På fest!] - 05 08 12
Befinner mig i skrivandes stund på en fest! Jag har låst in mig på toaletten med en bärbar dator som har trådlös anslutning till internet! Jag tog en promenad till Statoil nyss för att köpa folköl. Som en blixt från klar himmel hörde jag någon ropa ”Håkan!” från en balkong. Det visade sig vara Mattias som är kompis till Markus från kontoret. Mattias är en betydligt skönare snubbe än Markus. Nu är det fest hos en kille jag inte kommer ihåg namnet på. Jag dricker folköl i ett jävla tempo. Hoppas att ingen märkt att jag lånat datorn. Mer rapporter kommer senare under kvällen. Nu ska jag kolla in badrumsskåpet.

På återseende!

[Helg igen] - 05 08 12
Det har blivit dyrt här i Schweden. Det är helg igen. Frågan är bara om det är värt att ödsla pengar på pubar eller nattklubbar igen. Tyvärr har jag dålig statistik från krogen. Antalet kronor dividerat med antalet tjejer man kommit i säng med efter krogen. Ska inte erkänna hur många kronor jag lagt ut eller vad jag har scorat. Usch, det är löjligt mycket pengar i förhållande till kvinna. Jag kan säga att en prostituerad i Stockholm med resa dit och uppehälle är bra avkastning på mina pengar. Borde inte sex vara en mänsklig rättighet? Hallå var är ni FN?

Har inte bestämt mig än ifall jag går ut. John är borta på nån mässa i helgen så jag måste försöka ordna en egen fest eller mygla mig in på någon annan. Det går ju alltid att dricka hemma med fördragna gardiner och sen stänga av TV och stereo och lyssna ifall nån i hyreshuset har fest. Eller gå ut på balkongen för då hör man från det andra huset också
[På jobbet] - 05 08 09
Tillbaka på jobbet igen efter semestern. Ingenting verkar ha hänt. Hans är precis lika grodlik som förr, och Markus tar som vanligt alldeles för stor plats. Jag prövade att gömma mig inne på handikapptoan igen, en halvtimme den här gången. Det kändes bra. Jag har hela livet undrat vad som döljer sig i en svarta påsen för sanitetsbindor. Men jag är livrädd för att öpnna locket. Det går inte att vara säker på vilka hemskheter som döljer sig därunder. Jag är hysteriskt rädd för blod, i vilken form det än uppenbarar sig. Att det rinner blod genom hela min kropp och genom mina ådror gör att det går rysningar genom hela mig av obehag. Folk som arbetar inom landstinget förtjänar all respekt. Dom måste ju se blod och träck dagligen. Säkert inälvor också. Jag läste en gång i nån tanttidning om en gumma som när hon bajsade alltid fick trycka in tarmen för att den ramlade ut, tillsammans med kabben. DET - tillsammans med stigmata - är två saker som jag är jävligt rädd för att drabbas av.
[pommes] - 05 08 06
Hemma efter en relativt hård kväll. Klockan är så pass att alla krogar har stängt. De halvlyckliga sitter på Max eller Frasses och tuggar i sig sina välförtjänta pommes. Hur de hel- och olyckliga avslutar sin kväll får ni själva beskriva.

En tjej som jag knappt känner sa tidigare ikväll: ”Håkan, jag har aldrig träffat någon som är så gammaltestamentlig som dig” Vad menar hon med det? Var Moses bättre på att öppna floder än vad jag är på att öppna blygdläppar? Hoppas att hon har en frireligiös uppfostran, det skulle göra saken enklare just nu. Innan jag somnar ska försöka hitta komplimangen i hennes påstående. Om inte, så har jag inte tänkt ägna mer tankar på saken. God natt.

[H to the B] - 05 08 03

Varje natt innan jag somnar ligger jag och tänker på hur jag skjuter upp kulor i skyn med revolvrar och pistoler. Tidigare i sommar hade jag så svårt att somna, nu när jag hittat min imaginära hobby slappnar jag av på ett annat sätt.

Det finns vissa fallgropar med en semester. Oregelbundna sömn- och matvanor kan knäcka den starkaste. Det slår mig nu hur många det är som rasat eller ökat dramatiskt i vikt under en sommar. Vad hände exempelvis med min kollega Tomas under den förra sommaren? Innan semestern var han mysmullig, halva Tomas försvann under sommaren och utan hans mysmull blev han bara obehaglig.

Det slår mig även att jag blivit stabilare sedan jag nåt självinsikter om att regelbunden sömn är ett måste för att jag ska kunna hålla fötterna på jorden, huvudet ovan vattenytan och händerna på täcket. Det höll på att gå åt helvete i sommar. Som tur var är det nu i början av augusti tydligt att det börjar bli mörkare på nätterna, och mina avslappnande fantasier om revolvrar och kulor som vänder kommer som ett behövligt recept från doktorn.

John meddelar för övrigt att han inte längre har kvar några kontakter inom vapenindustrin. Detta på grund av både svartsjukedramer på konferenser och allmänna moraliska tvivel inför vapen som handelsvara. John upplyste mig till exempel om att George Bush den äldre är den största enskilde ägaren av den svenska vapenindustrin. John mailade däremot FOA/FOI (försvarets forskningsavdelning) och frågade sig för om vändande kulor. Inget svar har kommit än.

Bryr jag mig egentligen om något som jag borde bry mig om?

Ibland ifrågasätter jag verkligen om jag gjort någonting som egentligen inte bara är slöseri av någon form av resurs. Att blotta mina farhågor och glädjeämnen på internet leder också till tvivel. Dagen efter ett inlägg kan jag verkligen fundera på vad fanken jag håller på med. Samtidigt vill jag inte ta på mig rollen som dystergök. Jag hoppas att ingen inte ser mig som någon som vältrar sig i sina egna tvivel. Det är det sista jag vill göra. Jag vill röra mig framåt och jag vill att alla ska må bra under tiden. Sanna mina ord. Jag vill bjuda på mig själv tills dess att jag hittar något jag kan jag bry mig om. Förhoppningsvis växer vi inte på träd, vi som bjuder på oss själva i egenskap av Håkan Blogg. Over and...

…out, radiotystnad, radioskugga, största möjliga tystnad, tinnitus, öroninflammation, feber, allmänt illamående, matförgiftning, pommeslådor med lökdressing, grillmat på valfri busstation, bussar till små samhällen i inlandet, glesbygd, glesblygdläppar, samer, tokslöjdade knivar, stora shamantrumman, indianer, pilbågar, Val Kilmer, skjutjärn, en revolver som riktas rakt upp i vädret och en massa kulor som vänder. Over and out, under and in.

H to the B.

[Vändande kula] - 05 07 29
I somras tältade jag en natt. Tältet var så kvavt och illaluktande att jag beslöt mig för att ta ut madrassen och sova ute i det fria. När jag låg där och tittade på himlen fick jag en enorm lust att hålla i en revolver, rikta den rakt upp i skyn och skjuta upp en kula rätt upp i vädret. Jag slöt händerna, kände hur jag kramade om kolven och lät pekfingret trycka av en kula. Frågan är vad som händer när kulan kommit upp i himlen? Den borde vända efter ett tag och falla ner på jorden igen. I ögonblicket när kulan vänder borde den stå stilla i bråkdelen av en sekund. Jag skulle vilja befinna mig i en luftballong och se en kula som vänder. Jag skulle vilja stå där med en tjej. När kulan har vänt skulle vi titta ner på jorden, sedan famna om varandra och kyssas.

Jag har sett filmer där poliser skjuter varningsskott i skyn. Jag har även läst om det i nyhetsartiklar. Borde inte kulan ramla ner från himlen i en dödlig fart? Det borde vara en vanlig fråga hos polisstudenter. ”Är det inte farligt att skjuta en varningskott i skyn? Kulan kan ju vända och slå ner i huvudet på vilken fotgängare som helst”. Jag tycker synd om den stackare som dör av en vändande kula. Tänk vilken hastighet kulan håller när kommer ner igen. Det sägs att om man släpper ett mynt från taket av en skyskrapa så blir den en dödlig projektil tack vare hastigheten. Även om man placerade Eiffeltornet på toppen av Empire State Building och kastade ner ett mynt från den högsta punkten så borde en vändande kula vända ännu högre upp.

Nu har det gått en vecka eller två sedan händelsen. Jag har fortfarande svårt att släppa tanken på att ligga på rygg och skjuta upp kulor i himlen, framför allt när jag ligger och solar på balkongen. Då poppar det upp en massa frågeställningar som jag inte har svar på. John har kontakter inom vapenindustrin. Jag ska nog be honom luska lite i frågan.
[Stadium] - 05 07 20
Under den här sommaren har jag besökt två olika sportbutiker som hör till butikskedjan Stadium. De är stora butiker, ofta på flera plan med mängder av kläder, skor och innebandyklubbor. Vid närmare eftertanke har jag besökt ytterligare en av deras butiker tidigare i år. Stadium finns i alla städer som vågar definiera sig som stad. Vid varje besök har det slagit mig att personalen känns så välmående. De ser så friska ut. Jag menar inte friska på ett sportigt sätt. Det handlar snarare om en vitalitet som gränsar till virilitet. Det är en frisk sexuell spänning mellan personalen som smittar av sig på besökarna. Jag känner det i hela kroppen. Jag pratar inte om okontrollerade kåtslag. Jag pratar om en positiv laddning, att det pyr av vitalitet och sexuell energi i kroppen på försäljarna. De måste ligga med varandra som kaniner. Jag vill vara en av dem, jag vill vara inuti dem, jag vill ha deras blå t-shirts, jag vill sälja skor, jag vill sälja yogamattor, jag vill vara tvungen att kolla på lagret först, jag vill ge dig personalrabatt, jag vill be dig om legitimation efter att jag dragit ditt kort, bara för att få se hur du ser ut på bild.

Jag vill göra entré med stadiumgänget när hela shoppinggallerian har fest. Jävlar, dessa galleriafester. Ingen mellanstor stad har så bra fester som när stans största galleria har gemensam fest. Så internt, men ändå så öppet. Allt är tillåtet. All energi ska frigöras och explodera. Tjejerna från inredningsaffären vill ha killarna från Stadium, killarna från Jack & Jones vill ha tjejerna från Stadium, de bisexuella från Carlings vill ha alla från Stadium. Jag är där redan nu, jag värmde upp med stadiumgänget i förväg, jag vet var vi kan hångla i smyg. Jag är där redan nu och jag väntar på dig.
[villaområde] - 05 07 20
Ett obehagligt sommarminne:

Tidigare i sommar var jag på en grillfest på tomten till en enplansvilla. Det fanns säkert hundra villor runtomkring. Det som fick den här villan att sticka ut i mängden var att den hade en fasad i vitt tegel, det som kallades mexitegel när det begav sig på 80-talet. Det som fick sällskapet vid villan att sticka ut i mängden var att den sociala mixen och festdeltagarnas gärningsmannaprofiler inte alls var en lyckad blandning. Festen blev aldrig någon fest, bara en grupp människor som hade svårt att vara naturliga och avslappnade. Vid ett tidigt skede insåg jag att det inte var värt att spendera för mycket alkohol och spontanitet på denna kväll. Runt elvatiden när alla satt på altanen och groggade tröttsamt kastade jag in handduken och traskade hem.

På väg hem beslöt jag mig för att prova en liten omväg över ett för mig okänt villaområde, bara för att få känna att kvällen ledde till något nyskapande.

Det slog mig att jag befann mig så långt norrut på jordklotet att det inte blir mörkt runt midnatt så här års, ändå noterade jag att molnen hopade sig på ett sätt som gjorde att det blev mörkare desto längre jag gick. Villaområdet var helt tyst, inte ett ljud hördes. Inga fester, inga barn, inga djur, absolut tystnad. Det nalkande mörkret i kombination med tystnaden gav en svag känsla av olust, även om det i grund och botten var stimulerande att upptäcka nya marker. Efter ett tag började upptäckarglädjen att avta och ersättas med oro. En orolighet som i sin tur ledde till att jag inte riktigt höll koll på vädersträcken. Det dröjde inte länge innan jag började undra hur jag skulle hitta tillbaks. Mörkret föll så snabbt att det inte längre var tal om en molnig natt. Var det min syn det var fel på? Var det inbillning? Var mörkret ett meteorologiskt fenomen? Jag insåg att jag gått vilse och när natten blev svart som den svartaste decembernatt slogs jag av en uppgivenhet som lamslog mig. Jag önskade att jag skulle drabbas av panik och göra något irrationellt som förändrade min situation. Den efterlängtade paniken infann sig aldrig. Den ersattes istället av någon svårförklarig känsla av uppgivenhet och sorg. Jag satte mig ner vid ett staket som ramade in en tomt. Det gick knappt att se något alls i mörkret. Jag såg inte ens villan på tomten. Jag ville bara ge upp, men jag var så apatisk att jag inte kunde komma på ett sätt att ge upp. När det var som mörkast började gatljusen blinka svagt, för att sedan hitta ett fast sken som ökade steglöst i styrka. Lampan närmast mig blev obehagligt stark. Det vita ljuset brände i mina ögon. Det räckte inte med att jag blundade med hela ansiktsmuskulaturen, ljuset var ändå för starkt. Jag tog skydd med händerna mot ljuset, men ljuset styrka borrade sig ändå in i mina ögon och synnerver för att slutligen spränga hela mitt nervsystem.

Efter det blev det svart. Efter det blev det morgon och jag vaknade i min säng. Däremellan minns jag i stort sett ingenting. Jag har ett svagt minne av en taxiresa. Jag är rätt säker på att jag har åkt taxi hem.

Observera att jag inte drack så mycket alkohol under kvällen, endast tre öl och en drink. Jag tog inte heller droger. Ingen på festen är den typen som spetsar andras drinkar med droger. Jag vill egentligen bara glömma den här historien. Jag vet inte ens varför jag orkar skriva ned den.

[åter hemma] - 05 07 15
Boo-yah!

Tillbaka nu efter semestern. Får se om jag pratar något om det framöver. Såren har inte läkt.

Idag beslutade jag mig för att rensa avloppet i badkaret. Jag har aldrig gjort det sen jag flyttade in i min nuvarande bostad för ett par år sedan och jag tvivlar på att den gnidna tanten som bodde här innan mig skulle ta sig råd att köpa en flaska Mr Muscle. Jag fick fiska upp allehanda mosigt klägg i varje fall, det konstiga var att jag såg väldigt många långa rödaktiga hårstrån. Jag är inte rödhårig och tanten som bodde här innan hade kort mörkt tanthår. Jag började fundera om det fanns någon dotter till tanten eller så, men jag bestämde mig för att tro på lesbiska badkarsorgier. Jag fick halvstånd av det i varje fall.

Efter rengörningen hemma kände jag mig väldigt mycket som Ty Pennington och han den där snickaren som alltid grinar i "Extreme Home Makeover".
[orskak istället för verkan] - 05 06 27
Den kemiska bakfylleångesten har släppt nu, men den existentiella ångesten biter fortfarande till med jämna mellanrum. Det vanligaste förekommande ordet i den här bloggen är ”fosterställning”. Ingen kan påstå att det är ett tecken på välmående.

Helger som midsommar, påsk och nyår är verkligen inte min grej. Det är ingen slump att jag somnade på toaletten just på midsommarafton. Jag ringde en jourhavande präst (inte katolsk) igår och pratade om min rädsla för stora helger. Prästen sa att jag inte var ensam om ångesten inför dessa helger. De är ett vanligt förekommande problem. Inför nästa stora helg som jag uppfattar som skrämmande tyckte han att jag skulle fundera på varför man firar just den helgen. Under helgen ska jag tänka på det när ångesten kommer. Fair enough, pastorn. Jag ska ta med mig det till nästa högtid. Han kan ha en poäng där. Att tänka på orsak istället för verkan kan kanske lindra ångest och motverka de självcentrerade aspekterna av negativt utvecklande grubblerier. Ifall jag skulle vara på väg in i en semesterdepression kan jag i ett tidigt stadium tänka på vilken funktion en semester egentligen fyller och varför den funktionen kan stärka mig istället för att ge mig ångest. Enligt samma resonemang kan jag även tänka på varför det är sommar nu ur ett astronomiskt perspektiv och hur det påverkar klimatet och i sin tur naturen. Jag behöver inte låta mina funderingar utgå från mig själv hela tiden.

Det kanske finns hopp om sommaren ändå. Även John vill hjälpa mig och få mig på banan igen efter fredagens fiasko. Han har snackat om en kommande fest som han tror stenhårt på. Två frisörsalonger ska ha en gemensam fest i en sommarstuga. John dejtar en frisörska som fixat en inbjudan till mig. Han tror att jag kan ta revansch på midsommarafton med hjälp av en massa frisörer och frisörskor. ”Det finns inget annat yrkesskrå med så många kåta och livsbejakande profiler” påstår John. Jag ligger själv lågt med förväntningarna, men erkänner att det ska bli kul att träffa lite nya människor.

John har även snackat om att han är sugen att starta en swingersklubb under sommaren. Den ska jag undvika så mycket det bara går.

[Midsommardagen] - 05 06 25
Tillbaka igen efter ett uppehåll på grund av innehållslöst liv. Nu är ändå min semester igång och jag startade den igår med midsommarfirande, som för min del slutade avsomnad och avdomnad på en toalett. Som tur var så var det min egen. Idag känner jag mig som en dålig människa och vill starta mitt nya, nya liv. Jag ska kolla upp katolikerna igen, katharsis är vad min själ behöver, särskilt idag.

Det är inte bara den kemiska bakfylleångesten som slagit till, utan verklig ångest också. Här är jag, Håkan Blogg, några år ut i yrkeslivet och utan en egentlig väg framåt. Jag dricker mig för full på helgmiddagar med vänner, trampar katter på svansen och tar inte hand om mina vänner som jag ska.

John var schysst igår i varje fall. "Låt Håkan vara!" röt han mot dom unga killarna som ville dyrka upp låset till toan och antagligen förnedra mig om dom sett mig ligga hopkurad i fosterställning på toamattan.

Tack John!
[Ensam tisdag] - 05 06 14
Jag kände mig moloken efter jobbet idag så jag köpte mig ett sexpack folköl och en Dr Pepper. Det var gott. Jag har sju intressen - öl och sex! Kanske dags att beställa några härliga bumperstickers från Hobbex. Eller också är det folkölen som talar. Om jag fortfarande vill ha en sån dekal imorgon, då slår jag till!
[Ytlig bekant] - 05 06 13
Idag såg jag en ytlig bekant då jag var på stan på lunchen och hämtade ut medicin åt min katt som är krank. Jag gick en omväg för att slippa säga hej. Inte för att jag ogillar personen ifråga, bara för att det är så väldigt jobbigt att säga "hej" och prata om vädret. Sånt klarar jag bara av då jag är full.
[klimatzon] - 05 06 10
Det verkar inte bli något flanerande på uteserveringar i helgen heller. Vädergudarna står definitivt inte på min sida. Vad är det för klimatzon jag lever i egentligen?
[OC] - 05 06 10
Serien OC har sina stunder. Om jag skulle få dyka upp som karaktär i en tv-serie tror jag att OC skulle passa alldeles utmärkt. Jag skulle kunna vara den nya läraren på ungdomarnas skola. ”Hi, my name is Håkan. I’m from Sweden and I’m your new teacher.”

En karaktär som baseras på mig, och även spelas av mig, skulle ge serien en extra skjuts. Min karaktär skulle kunna hamna i trubbel för att han festar med ungdomarna vid sidan av undervisningen. Han skulle även kunna ingå i en intrig med föräldrarna till Seth och Ryan.

OC skulle behöva en kille som mig. Så enkelt är det.
[BH] - 05 06 10
Jag gjorde en grej igår som jag har dåligt samvete för. Jag gick ner i tvättstugan under en reklampaus i OC (en tv-serie på femman). I torkrummet fick jag för mig att sno en BH, vilket jag också gjorde. Ändamålet med stölden var att kunna öva upp mina färdigheter på att öppna en BH så smidigt som möjligt. När jag kom upp i min lägenhet hade OC börjat om och jag valde att koncentrera mig på tv-serien istället för bysthållarövningar. Efter OC fick jag dåligt samvete för att jag stal BH:n. Jag kände mig som ett pervo. Stölden av BH:n i kombination med gårdagens teckningar får mig inte att framstå i bästa dager. Jag är egentligen inte ett pervo. Jag lovar.

När jag gick ner i torkrummet för att återlämna BH:n visade det sig att ägarinnan tagit upp sin övriga tvätt. Typiskt! Tillsvidare har jag gömt BH:n på ett hemligt ställe. Jag kommer inte att använda den till något ändamål överhuvudtaget. På hedersord, Håkan Blogg.
[Gruppdiskussion] - 05 06 09
Utekvällen med John förra helgen blev okej. Det hettade till lite då John såg sin numera gamla flamma My (som han dumpade) med en ny kille. Jag blev först förvånad då John kom ut och skrek "jag är Nero!" till mig efter ett toabesök. Jag trodde att han menade Matrix-stjärnan först, men fattade inte relevansen. John menade den elake romarhärskaren. Det visade sig att John hade ställt sig jämte My's nya kille i urinoaren och siktat sin kisstråle på den nya killens penis! Han hade dessutom träffat. Den nya killen hade först blivit paff och sen bindgalen. John sa då "comme ci, comme ca!" och bara vände ryggen till och gick ut, men han sa att han ville att jag skulle kolla hans rygg under resten av kvällen. John åkte inte på stryk men visst tyckte jag att det var småaktigt av honom att ge sig på den nya killen sådär, särskilt när det var han som dumpat My. Men så kan en kväll bli med för många Red Jim.

Annars så hade vi gruppdiskussioner om att utveckla arbetsplatsen under förmiddagen idag. Jag är alltid rädd för att hamna med Bosse, en femtiotalist som är obehagligt mycket high-on-life. Han tror fortfarande att han är 30 och klär sig i hawaiiskjortor och jag bara vet att det är en tidsfråga innan han tvingar mig till något hemskt projekt. Bo är den typen som tror att alla uppskattar precis samma saker som honom. Om Bo gillar att släppa loss på dansgolvet nykter, då gör alla det. Om Bo gillar att möta nya människor så är han övertygad om att alla är det. Jag är rädd att det finns alldeles för många kvinnor som uppfattar hans aptit på livet som sexuellt attraktiv, men det är ju hans aptit på livet är det som gör oss alla döende. Det är människor som Bo som gräver mänsklighetens grav! Men jag slapp Bosses grupp idag. Det gjorde mig inte mer intresserad, tyvärr. Istället för att följa med i diskussionen så började jag rita nakna tjejer som penetrerades av kroppslösa penisar. Hans, den äckliga paddan, frågade plötsligt "Vad tycker du Håkan, får jag se vad du har antecknat?" och jag hann inte säga nej förrän han ryckte blocket från mig. "Men Håkan då! Är du sexuellt frustrerad?". Jag kunde inte komma på annat än samma taffliga försvar som jag använde under högstadiet då kemiläraren kom på mig med att rita bresande kvinnor på ett diagnostiskt prov. "Vadå? Det är ju bara ansikten?" sa jag och spelade förvånad. Hans sa "Jojo", men var snäll och gav tillbaka blocket till mig utan att visa det för någon annan. Jag vände snabbt blad, och noterade att jag bör dra en nål ur den imaginära voodoodockan föreställande honom.
[Jimmieboy Red] - 05 06 03
Skickade ett sms till John och frågade om han var sugen på ett par Red Jim. En minut senare ringde han och vrålade ”Jimmieboy Red är redo”. Jimmieboy Red är Johns alter ego när han dricker Red Jim. John sa åt mig att jag skulle fixa frisyren och klä mig för fest. 18.30 hämtar en taxi mig. Det kan bli en farlig kväll. Jag är lite nervös om sanningen ska fram.
[Red Jim] - 05 06 03
Uppryckningen är nära. Jag funderar på att ta upp spinningen igen och köpa en ny outfit med trikåer och äkta spinningskor. En gång i höstas föll jag av cykeln mitt under ett pass. Undra hur det skulle se ut med en frän cykelhjälm? Jag tror att jag har en ljusblå frigolithjälm i förrådet.

Är det för sent att komma igång till Beach 2005? Jag och John gillar att sola och bada tillsammans. Jag föredrar stränder belägna vid havet. Insjöar kan ge mig olustkänslor. Jag och John åkte till Playa del Inglés förra sommaren. John drack endast Red Jim under hela resan. Det är en drink han uppfunnit själv bestående av Jim Beam och Red Bull. Under den veckan drack han 92 stycken. Inte så illa, även om det uttalade målet var att passera drömgränsen på 100.
[uppryckning] - 05 06 03
Jag måste sluta spendera så mycket tid på personaltoaletterna på jobbet. Framförallt handikapptoan har varit min tillflyktsort under denna vecka. Nu krävs en uppryckning!
[helg och lunch] - 05 05 31
Det går inte säga så mycket underhållande om helgen. De kalla vindarna blåste bort mina ambitioner att dominera stadens uteserveringar. Visserligen gick jag ut, men eftersom helgen mest kändes som vardag låter jag bli att beskriva den ingående. Jag vill vara en entertainer i klass med Sinatra i Vegas när det vankas fredagskväll. I helgen var jag inte ens Lasse Kronér på fyllan i ett risigt Folkets hus.

Lunchen igår var inte heller någon höjdare. Jag satt med tanterna och en av dem började prata om att hon hade drömt om mig. Till saken hör att jag verkligen hatar när folk berättar om att jag figurerat i deras drömmar. Det känns som ett övergrepp. I tantens dröm hade jag dykt upp på en cyklandes på en landsväg och sagt att jag skulle cykla till Nordpolen som en manifestation mot sockerberoende. Vafan? Det var jätteroligt för de andra runt bordet. Men hur kul är det att alla skrattar samtidigt som jag känner mig utsatt för en komplott? Jag log lite misslyckat och när samtalsämnet byttes ut gick jag på toa, satte mig på toastolen och intog en sorts fosterställning i sittande position tills lunchen var över.
[i brallan] - 05 05 27
Såg nyss att solen kikat fram och kände lite försenad vårbrunst i kroppen. Med en ny lön på visakortet och vårkänslor i brallan kan den här helgen bli Håkan Bloggs. Om vädret blir fint ska jag lossa alla förtöjningar och dominera stadens uteserveringar.
[flyer] - 05 05 27
Efter lunchen i dag smet jag in i ett förråd på jobbet och stal en cd-skiva med ett bildbehandlingprogram. Jag har inte riktigt lärt mig hur det fungerar än, men jag har en jävligt bra grej på gång. Jag håller nämligen på att göra en flyer som flaggar för The Fuck You Swedens debutsingel (alternativt en EP). När flyern blir klar ska jag smyga ut den på barer och affärer i stan. He he.
[Bandstarter] - 05 05 26
Att sitta och gömma sig för medarbetare i kopieringsrummet är tråkigt så in i helvete, men jag gillade att hålla mig undan från folk. Därför bedrev jag gömma sig-projektet även i dag, men den här gången hade jag gått förbi videoaffären och hyrt Pulp Fiction och smög sen in i ett rum där diverse käcka möten brukar hållas och som är utrustat med TV och VHS. För säkerhets skull tog jag också med mig en bunt papper så jag skulle kunna ge sken av att pyssla med nånting om nån skulle komma (om man lyckades fimpa teven tillräckligt snabbt alltså). Satt och fascinerades ännu en gång över hur koola katter det är i filmen, men sen insåg jag att den enda likheten mellan mig och Vincent Vega var att vi båda har ondskefulla arbetsgivare och sen tar det slut. Det var en deprimerande insikt.

Sen satt jag och funderade på bra bandnamn om man skulle starta ett band. Jag fastnade till slut för The Fuck You Sweden som jag tycker låter fränt som bara den. Kom på en refräng också till en potentiell hitsingel som skulle få namnet Hat som hat:
Hat som hat
hat per slentrian
hat, för du är lat
Hat som hat

Sen skulle verserna bara droppa osammanhängande grejer man hatar, allt från vardagens små problem till riktigt tunga grejer; från cyklister via oprovocerade svettfläckar under armarna till Ian Wachtmeister och krig. Skulle nog bli en riktig kioskvältare det. Musikmässigt hade jag tänkt mig en perfekt uppdatering av I am the walrus till 2005. Frågan är också vilken roll i bandet jag skulle ha, som hjärnan som håller sig i bakgrunden eller som klar frontfigur? Jag tror jag skulle vilja vara gitarristen som skriver alla låtar men aldrig sjunger nåt och står och ser smart ut i bakgrunden. Förut ville jag ha ett skitargt punkband som hette Belfast Kids (utan The framför) men det sket sig då min uppväxt skedde rätt långt från Belfast.

Dagdrömmarna fortsatte med att jag ville vara en tennisspelare strax under världstoppen, som sket i att vinna stora titlar, utan spelade in skapligt med kulor, levde ett liv i solen, snortade kokain och knullade med högfärdiga brat-tjejer för att sen vara otrevlig mot dom. Och ha en fruktad backhand som specialdödarvapen. Kanske jag skulle tycka om filmen Wimbledon. Jag tror jag ska hyra den, även fast det inte direkt är något jag skulle ringa runt till diverse kulturbrallisar för att meddela.

Sen var arbetsdagen slut och jag gick hem.
[cred] - 05 05 24
Jag har kommit på ett fungerande sätt att få cred i en mellanstor/mellanliten svensk stad. Att agera som smak- och stilmedveten konsument kan verkligen ge cred och social status. Det hela förutsätter att man har ett visst ekonomisk kapital och grundläggande sociala förmågor. Har man det dessutom gott ställt på dessa konton blir det ännu enklare. Jag vill egentligen inte formulera vart jag själv är placerad i liknande diagram, men om jag själv inte räcker till finns det säkert andra som kan inspireras av min idé.

I de flesta mellanstäder finns det en klädaffär, en nattklubb, ett cafe, en restaurang och en inredningsaffär som tydligt signalerar cred. Min idé är helt enkelt att du frekvent besöker dessa ställen, spenderar pengar och blir tjenis med personalen. Om du har kläder av märket Acne blir det lättare att bli tjenis med personalen på serveringarna. Personal på credställen brukar alltig hänga på varandras ställen och utgöra en betydande del av stadens credförsamling. Om du är stammis och respekterad av personalen på ett ställe är det sedan lätt att bryta sig in i andra liknande sammanhang som ger status. Dina vanor som konsument stärker tydligt din sociala situation. Kan du bara föra dig utan att framstå som en klåpare är du till slut med i gemenskap som ger dig råg i ryggen och förbättrar chanserna till både vänskapliga och sexuella kontakter.

I skrivandes stund försöker jag placera mig själv i detta sammanhang vilket förvirrar mig. Om jag verkligen skulle gå in för att bryta mig in i dessa samanhang skulle jag kanske förbättra min sociala flora och fauna (och det behövs verkligen). Samtidigt ligger det ett problem i att jag sedan de tidiga tonåren alltid velat kräkas på den närmsta klicken av högstatuspersoner. Utan att riktigt veta varför vill jag även i dagsläget spy på min stads credförsamling. De har egentligen inte gjort något fel, det kanske bara är min kräkreflex som blir extra känslig i deras närvaro.
[Tisdag] - 05 05 24
Tisdag. Den enda funktionen som denna dag fyller är att det inte är måndag.
[Utvärdering] - 05 05 23
Mönterbrytarutvärderingen med John idag startade redan på morgonen då John ad hoc-klev in till mig då jag satt på toa, som vanligt med dörren öppen för slippa tvångstankarna om att dörren till hemlighuset ska gå i baklås.

"Vad har du lärt dig?" frågade John direkt. Jag var tyst en kort sekund och John fortsatte: "Det finns mönster i allt, även i kaoset!"

Jahaja. John sa sedan att ett visst mått av kaos var bra att ha på alla fronter i livet. Det minskar konflikträdlsan och det ökar upplevelsen av livet. Det kan jag hålla med om. I den andan planerar jag därför att ägna arbetsdagen åt att gömma mig för mina medarbetare. Det finns ett trångt hörn i kopieringsrummet där man kan gå in och vara osynlig. Nackdelen är väl om någon behöver hämta en ny kulspetspenna och ser mig hopptryckt i det nedsläckta hörnet. Men det är risker man får ta.

Fullt ös, medvetslös!

Jo just ja, jag konsluterade John om mina planer att bikta mig också. Han blev då kort i tonen och verkade förnärmad. Jag ska ta upp det med honom nästa gång vi träffas. Helst då när vi båda är på fyllan, det är då man får höra hjärtemeningen.
[www.catholic.se] - 05 05 19
Dagens länktips: www.catholic.se

Det finns en massa katolska kyrkor i Sverige! Tror mest på Katolska Domkyrkan som hör till Domkyrkoförsamlingen i Stockholm. Av presentationfilmen att dömma är det en vacker kyrka även om jag inte kan upptäcka ett biktbås. På deras egna hemsida har de i varje fall satt ut tider för bikt, vilket innebär att biktverksamhet bedrivs. Perfekt! Hoppas att de verkligen har ett biktbås som gör att prästen inte ser mig. Jag har inte tänkt kliva in på hans kontor och bikta mig. Det scenariot påminner för mycket om när jag senast hade utvecklingssamtal med min chef. En händelse som jag helst vill glömma för alltid.
[dokusåpor] - 05 05 19
Fick ett sms från John alldeles nyss. Det stod: ”Kom till mig 19.00. Jag har en låda rödtjut och en dosa snus som vi kan dela på”.

Rödvin och snus kändes som en skön kombination, lite finkultur och arbetarklass på en och samma gång. Däremot vette fan om jag pallar att dricka ikväll. Morgondagen blir alldeles för tung. Jag har nog problem med att härda ut en dag på jobbet i normalt tillstånd. Att dessutom vara bakis kan bli en övermäktig uppgift. Det lutar mot att jag tar en lång promenad istället.

John har för övrigt inga problem med att jag skriver om honom i bloggen. Han sa ”Din blogg fungerar alldeles utmärkt som den ventil du egentligen alltid behövt, jag ska inte sätta käppar dina hjul”. Vidare förklarade han att han hellre såg mig blogga än att jag hamnade i en dokusåpa och satt i ett biktbås och gjorde bort mig. Han har en poäng där, bloggen kontrollerar jag på egen hand. Hade jag varit med i en dokusåpa hade några hyenor till tv-producenter haft kontrollen över min framtoning.

Till saken hör att jag tidigare faktiskt funderat attraherats av tanken att delta i en dokusåpa även om jag vet att jag innerst inne aldrig skulle ta steget och anmäla mig. Däremot är det en kär tradition, som jag haft ända sedan jag lärde känna John, att jag brukar anmäla honom till Robinson. Tyvärr har de inte varit intresserade av hans tjänster.

När jag skrev ordet "biktbås" blev jag peppad på att bikta mig i ett katolskt biktbås. Nu ska jag kolla upp det finns något tvättäkta biktbås i en genuin katolsk kyrka i Sverige. Om det finns ska jag åka dit på semestern.

Ave Maria

[Bryta mönster. ] - 05 05 17
Att bryta mönster är inte alltid det lättaste, men jag försöker. T ex måste det anses vara ett mönster att blogga, med resultatet att jag hållit mig undan från att skriva nåt senaste tiden när jag verkligen känt ett behov av att blogga. Istället har jag tryckt upp en blyertspenna i rektum när bloggar-lusten har hängt över mig. Nä, det sista var inte sant, utan en lögn. Men att ljuga i vardagen är en annan sak jag börjat med. Ljuga konstant om obetydliga saker, t ex säga att jag åt fiskpinnar till middag i går istället för korvstroganoff.

Till frukost i dag åt jag choco pops som jag hällde över knäckebröd med Bregott Extrasaltat på. Kändes helt galet. John är fan briljant.
[Mönsterbrytare] - 05 05 09
Jag träffade John tidigare idag och han var hård mot mig. Han började med att påminna mig om att det nu var två månader sen han uppmanade mig att vara en mönsterbrytare i tillvaron, mitt eget livs Daniel Hermansson. John påpekade, med rätta, att jag inte brutit ett enda mönster sedan hans uppmaning. Jag tittade ner i backen medan John fortsatte och sa "tydligen behöver du konkreta råd i det här fallet, Håkan. Du behöver bryta mönster - stora som små!"

Inga invändningar mot det. Johns första förslag kom väldigt oväntat och var radikalt: "Ett grundläggande mönster är att ha sex med kvinnor Håkan, bryt mönstret, pröva att ha sex med män!". Jag svarade att jag mest har sex med mig själv och att mina äventyr med kvinnor knappast var att betrakta som ett mönster. John accepterade detta och föreslog istället att jag skulle byta ut min väl berpövade frukost med Bran Flakes och lättmjölk mot en kaosmeny där ingen dag får vara den andra lik. Johns tanke var att man då startar dagen med att bryta mönster och att detta sedan får följdeffekter ända till kvällskvisten.

Det verkar helt okej. Jag börjar imorgon. Utvärdering med John om två veckor.
[På stan] - 05 05 07
Det blev utgång i fredags och det var inget vidare kul. Jag följde med Markus gäng ut (ja, jag vet att jag sagt att jag skulle skita i dom ett tag framöver..) och det var segt. Dessutom blev jag dumpad. Jag träffade en klasskamrat från högstadiet som jag inte hade någon lust att prata med men jag var ändå artig och frågade "vad gör du nu?", "ooh vad spännande!", "vad kul att du också kör med stolpiller!" och dom andra vanliga artighetsfraserna. Samtidigt som jag pratade med honom så drog Markus gäng vidare till nästa bar. Jag vet var dom for, Markus var schysst och SMS:ade mig, men då hade jag tappat lusten. Verkligheten av att vara femte hjulet slog mot mig för hårt där jag stod med en halvt uppdrucken fatöl och en fylla på väg mot trötthet. Så, som avslutning av kvällen beställde jag in två sexor Pernod och apelsinjuice att svepa. Sen gick jag hem. Ensam. Jag tog två Ipren och slocknade fortare än kvickt.

Igår lördag gick jag på stan och såg att Bokia hade en drive där dom säljer fyra pockets till priset av tre (dom bjuder på den billigaste). Hittills i år kanske jag har läst ett par böcker totalt, ingen av dom att betrakta som finkultur. Men nu köpte jag både Dostojevskis Brott och Straff och även Bröderna Karamazov. Det är totalt 1500 sidor eller nåt i skitliten text. Inte en chans i världen att jag kommer att ta mig igenom dom. Men jag kände mig jävligt kulturellt bevandrad just i inköpsögonblicket. Jag tänkte att den namedroppingen jag kan göra efter att jag satt mig in i Raskolnikovs öde.. den lär fånga många kulturbrallisar! Om jag nu bara kunde mana mig till att läsa längre än sidan 35.
[and anything's for sale] - 05 05 06
Fredag igen. Orkar jag mig ut i kväll? Är det mödan värt att ens försöka? Jag vet ärligt talat inte. Jag funderar på att bara ragga på handikappade i fortsättningen och se om det går bättre.
[Spring again. . ] - 05 05 05
Ok. Så solen börjar visa sig ute och det är vår som gränsar till sommaren. Folk verkar i allmänhet tycka att det är ganska trevligt. Alla får gå omkring i bekvämare kläder, vara dyngkåta och se dryga ut i solglasögon. Men jag ser också nackdelar med detta vårfenomen. Folk börjar sitta ute på sina balkonger och jag gillar det inte. Det är det värsta som finns när man kommer och går, ser att folk sitter på en balkong, och när man sitter på en balkong har man sällan något mer vettigt för sig än att studera det som händer nedanför, och hur de granskar en uppifrån. Själv måste man spela oberörd, som att de inte finns. Men det är inte det lättaste, utan istället blir det nästan omöjligt att gå normalt och det känns som att man nyss avverkat natten inne på Oz och fått sig en omgång av Schillinger. Benen känns aldrig så svårkontrollerade. Och det är det värsta som finns, att visa upp för andra att man inte ens klarar elementära rörelser. Åh, förnedringen.
[inger och jag] - 05 05 04
Jag körde en dold strejk idag enlig min förra anteckning i bloggen. Efter lunchen bröt jag mot regeln att jag inte fick göra någonting som förde mitt eller någon annans arbete framåt. Inger, en av tanterna, bad mig om hjälp med kopieringsapparaten som hakat upp sig. Det visade sig att någon lagt kaffefilter i pappersinmatningen! Det komiska var att det INTE var jag som hade gjort det! Jag kan för hela världen inte tänka mig att någon på min arbetsplats skulle kunna göra något sådant. Inger blev också förundrad. Jag och Inger beslöt oss för att hålla tyst om händelsen. Det känns som att incidenten förde oss lite närmare varandra. Hon är rätt trevlig egentligen. Jag undrar vad hon var för person när hon var i min ålder i slutet av 60-talet? Kanske någon som jag skulle velat ligga med, eller en bästa tjejkompis till mig? Jag undrar även hur min situation hade varit om jag varit i min nuvarande ålder på 60- eller 70-talet. Jag kanske hade varit en tydligare del i ett sammanhang. Kanske hade jag bott i ett gröna vågen-kollektiv, odlat min egen mat och haft fri sex med en massa långhåriga damer med hår under armarna. Kanske hade jag varit en förgrundsgestalt i den lokala FNL-rörelsen. Eller inte. När tillfälle ges ska jag fråga Inger vad hon hade för sig 1968.

Nåväl, tillbaks till verkligheten. Det hände en massa annat under dagen som jag får berätta om vid ett senare tillfälle. Snackade bl.a. med John som ville att jag skulle komma förbi honom ikväll för att dricka öl och se Sverige-Finland spela hockey på tv. Jag har inte bestämt mig än. Det kan bli så konstigt ibland när John har med en tjej, vilket han skulle ha ikväll.

[strejk] - 05 05 03
I morgon måste jag jobba hela dagen trots att det är dagen före Kristi himmelsfärds dag. Helvete! Jag ville vara ledig hela dagen, åtminstone sluta vid lunch. Jag har därför bestämt mig för att gå till min arbetsplats men inte arbeta en enda sekund. Arbetsdagen ska sittas av i en dold strejk. Jag kommer inte att utföra något som för mitt eller någon annans arbete framåt.

Att sitta av en dag och slösurfa framför datorn är ingen utmaning. För att höja insatserna har jag även bannlyst mitt användande av datorer och internet. Detta gör att jag just nu faktiskt är lite orolig för hur jag egentligen ska spendera min tid under morgondagen.

[Mmmmm] - 05 04 30
Fan, vad man är bakis idag igen. Riktigt trasig för att vara helt ärlig Var ute en sväng och gjorde några pubar igår. Tänkte gå in på Underbar men det hade ju brunnit där, typiskt.

Jag måste säga att jag har lite funderingar på att gå ut ikväll igen. Dels har man ju stålar nu när lönen har nykommit. Dels så är det säkert folk ute en sån här dag. Eller är det det? Valborg är ju juniorernas afton. Hur många började kröka uppe på Vitberget, Solbacken. Mmmm, man gjorde ju det själv. Var är ungdomen idag egentligen?

Nä, jag vet inte. Ska kolla med John ifall han ska ut. Han har hittat en ny tjej. Eller egentligen två, som han växelkör. Hoppas att han ska ut. Då kanske brudarna också är ute. Tänkte att jag kunde ta den som blir över, eller nåt sånt. Nä, fan har inget mer att skriva. Måste nog försöka få i mig lite mat kanske.
[Håkan viker av] - 05 04 29
Ni vet tjejen som jag hade samlag med den 18e mars och som aldrig hörde av sig sen, jag stötte ihop med henne igår. Eller stötte ihop kanske är för mycket sagt. Jag ville ju att hon skulle höra av sig, men det blev aldrig av. Hon tyckte väl att jag var en idiot eller nåt. Så här var det i varje fall: Jag strosade på stan igår, som vanligt rädd för att träffa någon jag skulle vara tvungen att kallprata med, och på väg in på Åhléns kosmetikaavdelning såg jag att hon och hennes kompis stod i kön. Hennes kompis såg att jag kom in och vi fick ögonkontakt och min gångriktning var rakt mot dom. Hennes kompis armbågade henne lätt i armen för att göra henne uppmärksam på att ett spöke från förr var på ingång och hennes kompis log pliktskyldigt i min riktning.

Plötsligt gjorde jag det sämsta tänkbara. Jag vek onaturligt av. Jag greps av en konstig rädsla och ville bara bort och hamnade vid hyllan med läppstiften.

Fan!

Jag stod kvar där en minut eller två och kände mig allmänt kass. Den känslan är kvar än. För att döva den har jag nu inhandlat en karta Glade Dansken folköl från Willys stormarknad som jag gör mitt bästa för att konsumera. Det här kommer ta ett tag att smälta.

Nu måste jag gå och pissa.
[Tyskland] - 05 04 27
Efter att ha funderat lite så känns det egentligen bara realistiskt att flytta till ett annat europeiskt land. Kanske Tyskland? Där är folk speciella och väldigt intresserade av sig själva bara. Kommer man som utlänning så bryr de sig ganska lite har jag fått för mig. Håkan skulle vara som vilken jöns som helst.

Ju mer jag tänker på det så vill jag egentligen till Tyskland. Hur gammal eller ung måste man vara för att tågluffa numera? Skulle gott kunna tänka mig att tågluffa i enbart Tyskland på min semester. Jag skulle aldrig erkänna för folk på jobbet att jag vill tågluffa. Man kan ju säga att man känner nån i Tyskland och ska besöka dem i sommar. Bra undanflykt.

Feta korvar och Peter Antoinetyper överallt. Dessutom skule jag kunna bli supporter till nåt fotbollslag. Dortmund kanske? Låter vettigt. Eller kanske man skulle ta grannstaden Dusseldorf. Dusseldorf känns mer Tyskland än nåt annat så det får bli det tror jag.

Nä, jag ska ta och packa ihop för idag. Jobbet är ändå bara ett jobb.
[gå under jorden] - 05 04 27
Sverige kan vara för litet för mig.

Ifall man blir less på sin tillvaro, vill gå under jorden och starta om på ny kula är Sverige för trångt. Flyttar jag till Gällivare eller någon håla i Småland är det ändå en överhangande risk att jag hör någon gammal klasskamrat ropa ”Tjenare Håkan, det var inte igår”, när jag behöver det som minst.

Ifall jag skulle vilja göra en nystart är det lika bra att flytta utomlands på en gång. Synd att jag inte trivs utomlands.
[Dödskampen] - 05 04 26
Champions League på teve i kväll, vilket förstås diskuterades i fikarummet. Och jag låtsades vara intresserad. Försökte att prata så passionerat så möjligt om Mark van Bommel. Tror att folk förstod att vi här hade en genuint intresserad man som visste vad han pratade om. Jag kan inte påstå att min sociala kompetens är speciellt hög, om den ens existerar, men är det något jag behärskar åtminstone någotsånär hyfsat i det sociala spelet är det att ge sken av att veta saker jag inte vet, genom att tidigt i ett samtal ta kommandot och slänga ut ett konstaterande, för att sen nicka och mm:a instämmande vid precis rätt tidpunkter, eventuellt också nån vag invändning här och var, "nja-a jag vet inte jag, men. . ", utan att egentligen utveckla det mer än så.

Detta har lett till att folk runtomkring mig tror att jag har kunskaper i så vitt skilda saker som datorer, whisky, fotboll, med mera. Som häromdan när killen med svart polo från Markus gäng kom in till mig och ville ha tips om wkisky. "Håkan, du kan ju sånt här. . Vad tror du om en flaska [med nåt märke jag inte hade en susning om], kan det vara nåt?". "Ja du, det vettefan. . . det är ju en djungel det där. . men den verkar ju spännande" svarade jag. "Jo, det är ju fan det. Men vaffan, tror du det kan vara nåt att chansa på?". "Ja, det tycker jag fan i mig att du ska göra! Berätta sen vad du tyckte. . "

Jag log mitt allra falska leende, men inombords närmast skakade jag för ytterliggare följdfrågor, men killen med svart polo nöjde sig med mitt godkännande och gick ut. Och jag kunde pusta ut. Det skulle vara socialt självmord om jag fortsatte min lek till den gräns att någon synade bluffen. Jag - Håkan Antonius Blogg - spelar ett spel med döden!

Sen fortsatte jag mina aktiviteter på internet, och säkerheten anonymiteten där ger, med mitt alterego Sk8terboi17.
[Fiskbullar] - 05 04 21
När jag slentrianrunkade på kontorstoan i dag märkte jag att min pungsvett luktar förvillande likt fiskbullar. Märkligt.
[Desperate Housewives] - 05 04 18
Såg reprisen av Desperate Housewives igår. Serien är en lagom mix av Sex in the City och Lost.

Det lustiga med Desperate Housewives är att jag av någon andledning identifierar mig med samtliga kvinnliga huvudkaraktärer.
[Helgen] - 05 04 12
Jo just ja, det har varit en helg också. Med den privata tillställningen jag nämnde tidigare som huvudevenemang i social väg.

Jag såg här min chans till riktigt socialt umgänge för en gångs skull. Istället för idiotin som omger mig på fester med arbetskompisar, eller den allmänt tveksamma konversationsstandarden när man går på krogen, hade jag här chansen att umgås med en ganska stor grupp vettiga människor, gamla bekanta och deras bekanta osv, under sansade former. För att göra det mesta av tillfället hade jag, som jag nämnde, pratat med John för "social coachning". Ibland kan jag inte förmå mig att ta kontakt med folk samtidigt som jag står nånstans och ser sur ut, varpå ingen heller tar kontakt med mig. John rådde mig till en självsäker attityd på gränsen till arrogans, att det skulle ge mig en fräsch och intressant uppsyn.

"Förakt kan vara till din fördel, Håkan" sa John. "Du ska gå med huvudet högt. Du ska tänka att du är Guds samlade vrede, marken ska fan skaka där du går! Ingen får ligga med tjejer för att han är trevlig eller har ett sansat humör, för fan!"

Jag gjorde mitt bästa och hamnade i några diskussioner och försökte att vara lagom överspänd och provokativ. En rätt schysst kille jag snackade med sa att Soundgardens Jesus Christ pose handlar om rockstjärnor snarare än frikyrkor. Egentligen kände jag mig ung igen av diskussionen, men sa ändå att jag inte lyssnat på grunge på "säkert åtta-nie år" (vilket var en lögn). Hur som, en snygg brud som stått bredvid oss och lyssnat sa att hon var från Stockholm, men att hennes mor var norrifrån och att hon bara ääääälskade min accent. "Kan inte du prata lite mer så jag får höra?" sa hon. Jag kände plötsligt Guds vrede i mig och svarade "Håll schäääften, jävla subba!". Håkan Blogg är ingens jävla cirkusapa! I alla fall inte hennes. I vilket fall tror jag inte jag hade fått ligga med henne ändå, även om jag svarat på min trevligaste norrländska. Jag kunde inte motstå att försöka be delvis om ursäkt, men kände att jag trots det fick många konstiga blickar från övriga festdeltagare och kort därefter smet jag därifrån i all tysthet till en krog där jag körde tequilarace med några trevliga turkar jag träffade. Sen gick jag hem och somnade på soffan med jackan på och mina sociala försök slutade som en vanlig helg. Men jag är beredd att ge Johns råd om arrogans ytterliggare en chans, kanske är det bara jag som är oslipad.
[kreativ storm] - 05 04 12
Om ni lagt märke till kalendariet så har ni sett att jag skulle vara med på en debatt med en uppmärksammad chefredaktör i går. Tyvärr blev diskussionen inställd eftersom hon var tvungen att förbereda sig för ett deltagande i programmet Debatt som visas på SVT. Jag önskar att det vore jag som skulle få vara med i Debatt. Jag skulle tvåla dit Lennart Persson en gång för alla.

Istället för att träffa Chefredaktören i en offentlig debatt lyckades jag däremot få ta en kort lunch med henne. Jag hade i förväg listat ut att hon skulle vara less på att snacka hockeyskandaler. Istället hade jag tänkt att vi skulle prata om att hon referat till gothtölparna Sisters of Mercy i hennes blogg. Det blev en mycket intressant diskussion. Jag var väldigt tydlig med att jag anser att Sisters of Mercy är ett jävla skitband, men att jag är fascinerad av gother som subkulturell gruppering. Jag tog upp mina problem med att få kontakt med anhängare av extrema subkulturer. Jag har länge känt att t.ex. gother inte vill ha med mig att göra överhuvudtaget. Chefredaktören tyckte att jag inte behövde närma mig subkulturer utifrån att försöka klä mig som dem. Istället skulle jag satsa på att diskutera gemensamma kulturella referenser. Tyvärr kan jag inte hitta tillräckligt starka kulturella band till gothrörelsen. Jag fick känslan av att chefredaktören accepterade att jag är fascinerad av gother. Även om det kan uppfattas som lite corny är det är faktiskt en mänsklig rättighet att vara fascinerad av gother. Okey att jag är attraherad av gothtjejer, men mitt intresse är mer komplext än så.

Jag passade även på att marknadsföra min filmidé ”Circle of life” När man väl träffar folk i högt uppsatta i mediasfären är det bara att ta för sig. Chefredaktören tyckte att jag skulle ägna mig åt faktainsamling kring naturens kretslopp samt undersöka om det är tekniskt möjligt att genomföra idén. Det lät klokt. Jag kände mig grymt peppad efter vår lunch.

På väg tillbaks till jobbet kom jag på ytterligare en idé som upptog all tankeverksamhet under resten av arbetsdagen. Att försaka arbetstid genom att sitta och tänka på mer utvecklande saker ser jag som något livsbejakande. Kalla det en poetisk strejk.

Min nya ide går ut på att jag skulle svälja en pytteliten mikrofon och spela in en ljudupptagning som skildrar hur det låter inuti kroppen hela vägen från munnen via matsmältningen tills att något kommer ut bakvägen! The Lennart Nilsson concept goes audio from mouth to ass! Vore det inte en poetisk och medicinsk landvinning?

När jag väl har ljudupptagningen kan man göra en massa olika konst- och medieapplikationer av den. Man kan låta Daftpunk eller Chemical Brothers göra en temaskiva baserade på samplingar från min ljudupptagning. Man kan även göra ett pedagogiskt barnprogram där en berättare kompletterar mina ljudupptagningar och förklarar hela matsmältningsprocessen. Man kan även göra en abstrakt film där min ljudupptagning utgör hela ljudspåret och någon visuellt begåvad filmare bildsätter det hela med abstrakta rörliga bilder.

Tack för lunchen chefredaktörn. Tänk att en hockeyskandal kan leda till en sådan kreativ storm.
[In i dimman] - 05 04 08
Helg igen och in i dimman direkt. Jag ska på en privat tillställning hos några jag känner sedan gammalt, skönt att slippa det vita patrasket på min arbetsplats. Jag har pratat med John inför det här för att slipa upp mina sociala färdigheter än mer. Han gav några värdefulla råd som jag ska testa. Jag vill också vara ett socialt geni.
[Gummiband] - 05 04 07
Idag tog jag ett gummiband och sköt upp det jättehögt i luften här på kontoret. Plötsligt försvann det och nu kan jag inte hitta igen det. Jag är rädd att det ovanför mitt huvud finns ett maskhål som gör att man kan resa i tiden.

Jag hade tänkt att debatten mot Sofia OO på Skeria nästa vecka skulle vara väldigt informell. Jag har förberett fem OH-blad för en story jag skulle vilja sälja till Norran som handlar om livets kretslopp (ibland blir jag kreativ och försöker extraknäcka, detta skulle bli mitt första frilansjobb hade jag tänkt).

Min idé: Jag åker till Hammerfest och följer med då dom plockar upp fisk. Jag väljer ut en fisk. Jag äter upp fisken. Jag tar foton. Jag anlitar någon Lennart Nilsson-typ som kan redogöra för fiskens väg genom mitt tarmsystem (hoppas att han inte hittar några polyper, jag är skiträdd för sånt). Jag fotograferar fiskpinnen då den kommer ut som bajs (tre dagar innan jag äter fiskpinnen så börjar jag fasta så att jag är säker på att det är rätt sak som kommer ut). Sen filmar jag bajskorvens väg genom hela avloppssystemet, riktigt hur det ska gå till praktiskt har jag inte kommit på, men det måste ju finnas fiffiga undervattenskameror. Militären har säkert såna. Sen tittar jag på när bajset blir jord, eller vad som nu händer med det. Jag tar jorden och odlar den, precis som Abel och Kain gjorde. Då det jag odlat är fullt moget så åker jag tillbaka till Hammerfest och matar fiskarna med det.

The circle of life!

Det vore ett temanummer att minnas. Men nu kommer det väl bara att handla om publicistiska regler och sånt. Blä.
[efterfester] - 05 04 06
Gjorde en pubrunda i lördags. Kvällen var sådär. Var egentligen mest sugen på en redig efterfest. Nu blev det ingen sådan men när jag traskade hem la jag upp en strategi för hur jag kan hamna på en efterfest efter en ”lonely drinking session”. Ibland kan man få vansinniga idéer när man druckit alkohol och euforin befriar kreativiteten. Den här idén är vansinnig men kan fungera i praktiken.

Det hela går ut på att göra rätt bedömningar och manövrar när man vid stängningsdags befinner sig utanför ett uteställe, gärna ett ställe som stänger så sent som möjligt. När folk ska på efterfest är de packade och därför har de inte så lätt för att styra upp kommunikationen och beslutsfattandet. Ofta hamnar folk i en situation där de står och fyllesnackar utanför utgången till utestället utan att egentligen veta vad som ska hända. Ifall ingen tar initiativ till att leda gruppen till den tilltänkta lägenheten kan det hela bli en förvirrad och ineffektiv process. Alla väntar på någon som i sin tur väntar på någon annan. Det blir extra problematisk om man måste transportas med taxi till lägenheten.

Min plan var att hitta spana in ett obeslutsamt gäng och sedan smyga mig in i någon konversation. När någon sedan säger ”nu drar vi till Henke” skulle jag bara hänga med. Ifall man lyckas upprätthålla en intressant konversation kan det till och med hända att man blir tillfrågad om att hänga med.

Det finns en massa saker att tänka på när man väljer efterfestgäng och ska nästla sig in. Ser gänget ut att höra till samma sociala och kulturella grupp som jag själv? Ett gäng brats eller gother skulle vara svåra att hantera om man inte har deras yttre attribut, även om jag skulle trivas på en efterfest med dem.

När man ska ta sig in i en konversation är det bättre att snacka med killar än tjejer. Tjejer är vana att killar stöter på dem och risken för att de skulle tycka att man är efterhängsen och ett onödigt inslag är alltför påtaglig.

Undvik gäng som ska åka taxi. Det är lätt hänt att det uppstår pinsamma och svårhanterliga situationer när man ska dela upp folk i taxibilar.

Taxiresor kan vid närmare eftertanke faktiskt vändas till en fördel. Om man står nära en taxikö och ett gäng som snackar efterfest samtidigt som det finns en matematisk förutsättning för att få plats i deras taxi kan man vända situationen till ens fördel. Man frågar dem om vart de ska åka, påstår att man ska åt samma håll och frågar om man kan ska dela taxi. Väl inne i taxin gäller det att framstå som en kul kille att ha med på en efterfest, en förmåga som jag vågar tillskriva mig själv.

När man väl hamnat på efterfesten ät det bara att ge järnet. Det sköna med efterfester är att folk tappat förståndet sedan länge och får kickar av bristen på förstånd. Egentligen behöver man inte dricka så mycket. Det är själva stämningen av att man går hela vägen in i kaklet som gör att adrenalinet kickar runt i kroppen.

Det bör tilläggas att vissa efterfester kan bli sömniga när deltagarna inte har den rätta attityden. Då kan det vara lika bra att kasta in handduken på en gång och inte göra bort sig genom att få igång festen med patetiska upplivningsförsök.

Amen.

[den svåraste av frågor] - 05 04 01
En tjej som heter Anna gör sin sista dag som praktikant på jobbet idag. Tidigare idag ställde hon den svåraste av frågor till mig.
”Ska du göra något roligt i helgen Håkan?”
Vad ska man svara på det? Jag kan inte berätta sanningen. Säger jag att jag i vanlig ordning inte har en susning om vad ska göra framstår jag som en kille som saknar meningsfull fritid. Ska sanningen fram är jag nöjd om jag lyckas prata med en människa i helgen (gärna en pop- eller kulturtjej). Om jag istället svarar att jag har planerat hela helgen går jag miste om att hon frågar mig om vi ska hitta på något. I ögonblicket av en sekund tänkte jag igenom dessa alternativ innan mitt svar kom.
”Jag ska glasa in altanen”
Som tur var ringde Annas mobil samtidigt och jag hann smita undan innan hon frågade något mer. Det vete fan var jag fick mitt svar ifrån. Jag har ingen altan och skulle aldrig klara av att glasa in en. Det positiva med mitt svar är att jag kan framstå som en händig och företagsam kille, vilket borde vara attraktivt för henne.

Nu i efterhand önskar jag att jag hade kommit på något som man kan göra på egen hand och samtidigt bjuda in någon annan till. Om det hade varit höst hade jag kunnat svara att jag hade tänkt plocka svamp och frågat om hon var sugen på att hänga med. Med lite research på nätet borde jag hinna lära mig grunderna i svampplockning på en timme eller två. Undra vad som är vårens alternativ till svampplockning?

Hur som helst ska jag ägna resten av arbetsdagen åt att undvika henne.
[miniattentat] - 05 03 30
Igår eftermiddag på jobbet snackades det om hur galna amerikaner är. Återigen har någon ungdom fått fnatt och skjutit ihjäl elever på sin skola och avslutat det hela med att skjuta sig själv. Jag undrar när det ska hända i Sverige? Förr eller senare kommer det att smälla på någon skola eller arbetsplats nära dig. Fan vad hemskt. Jag blir mer och mer rädd för Sverige och svenskar desto äldre jag blir.

I och för sig har jag haft fel i mina prognoser tidigare. Efter 9/11-attentaten trodde jag att folk skulle bli inspirerade och begå småskaliga fordonsrelaterade attentat med bilar, truckar eller lastbilar mot byggnader de inte gillar. Tänk dig själv att brassa in i 150 knyck med en kapad lastbil genom entrén till din skola eller arbetsplats.
[Fyllhund] - 05 03 29
Och med ens var det måndag igen. Eller, nja, tisdag är det väl. Men det känns som en måndag. I helgen har jag varit ute i svängen ganska rejält. Det märktes i kroppen igår. Okontrollerade svettningar och allmänt lågt humör. Påsken är ändå bra, jag har haft roligt, tror jag. Bäst var det i lördags. Min granne hade fest och jag smög in objuden. Kanske var där ett tjugotal människor. Det var trevlig att dricka med någon annan för en gångs skull. Snackade med nån brud om Lars Winnerbäck. Påpekade lite nonchallant att den nya Lundell helt klart är Tomas Andersson Wij. Hon hade aldrig hört honom så jag tog hem några sköna extrapoäng där. Hoppas att man träffar henne nån annan gång. Hon var typ fräsch. Att hon hade en gammal fjällrävenjacka förstärkte intrycket att det där kan vara nåt. Och så rökte hon. Lite minus i kanten men helt ok. Jag tränar ofta på att röka.

Måste köpa en ny palestinasjal har jag märkt. Saknar den gamla som jag slarvat bort. Är det rätt att köpa Converse All-stars igen? Hade sådana, tja på 80-talet senast. Många teenies kör ju med såna? Fast ihop med palestinasjalen blir det märkligt tror jag. Ska fundera vidare.

Jobbet då? Samma gamla visa. Markus gäng dominerade vid fikat och jag satt med tanterna. Nu ska jag surfa vidare, eller jobba menar jag.
[Fan också] - 05 03 23
Fan, jag håller på att bli arg och dement. Visst, bollen ligger hos henne, men det skadar ju inte att ha lite koll på henne. Jag har nu letat både på Eniros sajt och på hitta.se men kan fan inte hitta henne. Jag tror att hon ljög om allt. Fast jag vet ju var hon bor, iofs? Kanske måste slentriangå förbi henneshus nån dag.

Hmmm? Och nu närmar sig ju påsken igen. Har det blivit mer helgdagar sista året eller är jag ute och super oftare än förr?
Många utekvällar på krogen já. Undrar vilken hon ska ut på? Eller så drar hon till fjälls? Visst fan kan man höra av sig? Våga vara hemma...

Just nu är jag så förbannad så jag vet inte ens om det hände nåt överhuvudtaget. Jag har inbillat mig saker förr. John har inte heller hört av sig. Nu känner jag att jag blir förbannad.
[Onsdag - lunch] - 05 03 23
Jag glömde lunchmaten hemma idag vilket betydde att jag var tvungen att hänga med Markus gäng ut på lunchrestaurangen. Jag gillar inte att äta tunga luncher, sen kostar det en femtilapp, pengar som jag kan använda bättre. Systemansvarige var tyvärr också där och han kan ju aldrig hålla käft.

Danne i Markus gäng började prata om fotboll och att man borde stänga av José Mourinho för hans kommentarer om Frisk. Sen ondgjorde sig Danne över att Tyskland numera har så dåligt fotbollslag. ”Det är ett dåligt tecken då Tyskland måste ta in negrer i deras landslag”, sa han och tittade menande på oss andra runt bordet. Markus log, systemansvarige tittade ner i maten och verkade besvärad av kommentaren. Jag följde hans exempel. Någon sa efter två sekunders tystnad att ”Senast i EM hade dom väl med en iranier?”

Danne ryckte på axlarna. ”Dom har haft med en neger i varje fall, det vet jag” sa han som avslutning. Jag ville hitta en dräpande kommentar och göra Danne så liten att jag kunde krossa honom som en skalbagge under min tumme, men med Markus gäng är det alltid jag som blir precis så liten. Och hatet finns överallt och jag hatar dom. Nu blir det cold turkey efter den här lunchen. Jag lovar och svär att äta med tanterna i lunchrummet en månad framöver.

Hon har inte hört av sig idag heller, förresten.
[Tisdag] - 05 03 22
Nu har jag landat efter helgens äventyr. Det var precis vad jag behövde och jag tänker inte gå in på fler detaljer. Jo, jag kan säga att det var bortamatch. Jag hade glömt ta ut soporna ett par dagar i rad och ville helst inte ta hem någon gäst, särskilt inte en dam. Men, en gentleman är diskret. Jag hoppas väl lite grann att hon hör av sig. Bollen är hos henne nu. Förresten, jag har fått ett stort blåmärke på benet som jag inte vet hur det kommit dit. Konstigt.

Snart är det påsk. En gång var jag otroligt rädd för att utveckla stigmatasår. Det är bland det mest skärmmande jag hört talas om - folk som börjar blöda som jesus på korset helt utan anledning. Bara pang så har dom hål i händer och fötter som dom blöder ur. Sånt är ju nog för att bli religiös.

En annan grej jag gillar med påsken är filmen om judarna som bor på ett skithögt berg. Sen kommer romarna med katapulter och grejer och börjar slunga människor mot bergväggen, bara för att visa hur jävliga dom är. Till sist så lyckas romarna inta berget, men då har judarna redan tagit kollektivt självmord. Ibland kan jag vara avundsjuk på en sådan stark övertygelse som dom måste haft.

Det var väl nåt liknande med Baader-Meinhof ligan gissar jag. Fast ingen av dom tog väl självmord? Jag tror jag ringer John och frågar, han har bra koll.
[blogg X] - 05 03 19
Jag hade samlag i går.

KUKEN STÅR!
[Lösgodis] - 05 03 17
Vet ni vilka man aldrig ser äta lösviktsgodis?

Svar: Rockstjärnorna.
[Lost] - 05 03 16
Jag såg Lost nu igen på fyran. Hur jag än försöker så fastnar jag inte i serien, men alla säger ju att den är så spännande så jag måste fortsätta titta ett tag till antar jag. Jag har stora problem med miljön. En tall är väldigt mycket mer skrämmande än en palm och för det andra har jag alltid tyckt att isbjörnar är snälla.

Och har vi inte fått en nog stor dos av "livet på en öde ö" av Expedition: Robinson?
[Brazil] - 05 03 15
Man behöver inte alltid vara så drastisk som att flyga in flygplan i skitstora byggnader och orsaka ond bråd död. Jag valde ett tamare alternativ för att liksom vakna upp i dag: jag började ladda hem brasiliansk hårdporr till företagsdatorn. Lite kittlande att man kan bli upptäckt, speciellt om man har i åtanke att systemansvarige har sett snett på mig ändå sedan förra julens julfest och en konversation jag hade med hans fru. Eller med hans frus urringning, har det senare sagts mig ryktesvägen. Och redan innan det tyckte jag att han verkade vara vara en bitter typ.

Efter några hundra mb kände jag att spänningen ökats något och jag kunde ägna mig åt annat ett tag. Dvs mina huvudsakliga uppgifter. Då kom min chef till mig och började prata. Pulsen steg och jag trodde såklart att jag blivit påkommen med mina utsvävningar, men han snackade nån skit i företagstermer som jag måste anstränga mig för att kunna skilja åt och förstå innebörden. Och så mycket lyssnade jag inte, utan kollade mest på människans slips. Jävla typ det där, inte märkvärdigt mycket äldre än jag, avdelningschef (värdelös titel) men klär sig som att han skulle träffa kungen. Han skulle träffas av en knogmacka istället, tänkte jag, men blev avbruten av att han bytte tonläge, sa "OK!?" och ville ha någonting bekräftat. "Visst, vi kör på det" sa jag och tänkte för en sekund komplettera min bekräftelse med att avfyra ett pistolskott med mina fingrar, men ångrade mig i sista stund. Han hade kunnat tro att det var en gest kompisar emellan, när det egentliga budskapet skulle ha varit att jag ville skjuta skallen av honom. Sen gick jag och drack kaffe.
[Tisdag] - 05 03 15
Tisdag och tillbaka i ekorrhjulet. Det känns väldigt tröstlöst. Ibland önskar jag att det kommer något som skakar om mig, och det behöver inte ens vara positivt. Då 9/11 attentaten kom kändes jag mig åtminstone levande några dagar. Nu måste väl Usama toppa antalet döda västerlänningar i nästa dåd för att uppnå samma chockeffekt.

Ett sprängt kärnkraftverk i USA vore nåt extra. Då skulle vi bli skiträdda allihop. Och är man rädd vet man i varje fall om att man lever. Till skillnad från nu.

[Feng Shui] - 05 03 13
Söndag eftermiddag.

En deprimerande helg, som startade med att jag följde med några grabbar från jobbet, mestadels Markus gäng, i fredags för att dricka öl. Det hela spårade ur, antar jag, och jag minns inte mycket mer än att jag vaknade upp i min lägenhet på lördagen och mådde dåligt. Och så har hela helgen fortsatt, med att ligga och må dåligt. Från min plats som sängliggande insåg jag att min lägenhet egentligen inte är så rolig som den skulle kunna vara. Och om jag ska börja piffa upp min arbetshörna borde jag också kunna göra något åt mitt hem. Resultat: jag har anmält mig till en föreläsningsserie om Feng Shui i hemmet! Det kan bli trevligt.
[Johns asiatiska hoax] - 05 03 10
John faxade f ö tidigare i dag om att jag inte behövde bemöda mig med att köpa inspelningsbar DVD till My, utan att det räckte om jag tecknade en helårsprenumeration på Asian Babes i Johns namn. Jag misstänker att John och My inte är fullt så tajta som John tidigare uppgett.
[dsds] - 05 03 10
Började dagen med att spruta ur mig lösbajs. Jag började oroa mig en smula för diarré -> magsjuka-kopplingen och ägnade stora delar av förmiddagen åt att noja mig för att jag skulle få en plötslig och högst ovälkommen kräkattack. Drack inte kaffe förrän efter lunch pga kistan. Men det gick bra. Jag är vid liv och välbehållen.
[Onsdagsfika] - 05 03 09
Idag var en alldeles vanlig onsdag på jobbet och fikarasten var som vanligt. Jag såg Markus gäng sitta vid ett bord och prata om bilar å fotboll å fyllor å dealar. Det fanns ingen plats över för mig. Förstås. Tanterna satt vid ett annat bort och pratade om sina barn och gardiner. Jag satte mig med dom, som vanligt. Jag brukar oftast göra det - mest för att dom låter mig läsa tidningen och dricka det sura kaffet ifred.

Jag försöker läsa DN Kultur. Inte för att jag tycker den är så särskilt bra eller intressant egentligen. Men det ser ju åtminstone mer sofistikerat ut än att läsa dödsannonserna i lokaltidningen, som är det enda vissa andra läser.
[Djungel] - 05 03 07
Jag köpte en påse Djungelvrål tidigare i dag som jag har frossat på i kväll. Har legat av mig med spinningen också senaste veckan. John skulle äcklas av mig om han visste. Men då är det också flera månader kvar tills han får se mig i bar överkropp nästa gång. Jag har stora förhoppningar på Beach -05.
[Mmmm, måndag] - 05 03 07
Och med ens var det måndag igen. Fan, man hinner ju inte ens ha ångest för måndagen innan den är där. Skitsamma, jobbet är sig likt. Ingen bryr sig ändå om nåt. Man har i alla fall nåt att göra om dagarna.

Såg Hannibal igår, tyckte den var äcklig och jag slog över till annan kanal allt som oftast, Men jag sa till arbetskompisarna att den var bra. De har ändå ingen aning.

Jag tror egentligen att jag borde byta jobb, men efter att ha surfat en dryg timme på diverse jobbsajter nu på morgonen inser jag att det inte är så enkelt att byta jobb.

Det får helt enkelt bli att göra det bästa av situationen. Jag kanske ska köpa nya plastblommor och utsmycka min enkla vrå på jobbet. Ja, rentav kanske slå till på sidenblommor? John och Yoko kommer att bli överförtjuta.
[Middag] - 05 03 06
Middagsbjudningen blev väl inte precis det jag tänkt mig. Jag tänkte överraska mina vänner, så jag gjorde mat för 15 personer och ringde sedan och bjöd in dom till kvällens soaré. Nästan alla hade andra planer. John var den enda som kunde komma, och han hade med sig en vietnamesisk tjej som jag aldrig sett förut. Hon var tystlåten och John sa att hon hette My. Efter att vi ätit och jag och John svept tre-fyra white russian så råkade jag kalla henne "Song my". Det gick väl inte så bra. Hon stängde in sig på toan och vägrade komma ut på en halvtimme. John ringde i varje fall idag och sa att det inte var någon större fara på taket, men att han tyckte att en försoningsgåva till My kunde vara på sin plats. Han föreslog att jag skulle ge henne en inspelningsbar DVD-spelare. Det tycker jag låter rimligt.
[Fre EM] - 05 03 04
Tillbaka från skivaffären där jag fick en snilleblixt: Jag ska bjuda alla mina vänner på middag imorgon. En lördagsbuffé. Sen kan vi håna schlagerartisterna med dräpande tillmällen då vi tar efterrätten. Jag håller som bäst på att skriva ihop en inköpslista och med tanke på att mina bekanta spänner över ett spektrum från striktaste vulgovegan till smörigaste småborgarbracka så väntar jag mig att den tar upp flera sidor av mitt anteckningsblock. Haricots verts, oxfilé, quornfärs, extra jungfrulig olivolja, cous cous! Här ska inte sparas på något!

Här ska finnas något som passar alla; mat från Afrika, från Asien, från Antarktis!
[Friday i´m in love] - 05 03 04
Fredag morgon. Jag känner inte för att jobba och jag känner inte för att vara hemma heller. Det borde finnas nåt mellanting mellan jobb och helg.

Eftermiddagens projekt blir att hänga vid en skivaffär och se cool och kunnig ut. Om man sen kan impa på nån med svarta ögon är ju det en fördel. Fan att jag har tappat bort min palestinasjal, den hade behövts nu.
[blogg 6] - 05 03 03
Brandon i Bevvan 90210 hade en (snygg) high school-tjej hemma hos sig som handbojat fast sig vid hans sänggavel och gömt nyckeln nånstans på sig själv. Hon menade på att Brandon skulle söka upp den. Det gjorde han emellertid inte utan sa god natt, släckte lyset och gick därifrån för att sova på soffan. Och det beteendet kan man väl inte klaga på, även om det är bättre om det genomförs av någon obrydd typ som Dylan istället för präktige Brandon, men ändå. Men Brandon sov på soffan, fullt påklädd, med en filt över sig och med gympaskorna på. Hallå, han kan fan inte ta av sig sina dojjor ens när han sover! Vilken jävla tåbira killen ska ha. Kombinera detta med hans pojkscoutsutseende: den tjej som lyckas snärja honom tror att det är en riktig svärmorsdröm hon hittat, sen får han möta hennes föräldrar och tänk då om det skulle uppdagas att hans fötter luktar surströmming!

Det har sina fördelar att gå hem istället för att göra nytta.
[blogg 5] - 05 03 03
John trodde att jag skulle komma till rätta med tristessen om jag tog en promenad i det härliga vädret. Kort efter att jag lagt på telefonen gick en ung praktikant förbi här utanför och nynnade på Kents senaste singel. Vilket liv om man lever det genom ett gäng halvfeta, trötta bergsfinnar. Jag bestämde mig där och då för att göra en vidsträckt tolkning av Johns förslag. Jag gick hem redan vid lunch. Skönt att slippa noja sig för (den eventuella bristen på) millimeterrättvisa vid eftermiddagsfikat också. Ja, ta du en extra kaka, Hans. Din äckliga padda!

Vädret var skönt ute. Jag tänkte att jag skulle bli gladare av att se en film, så jag gick förbi videoaffären och hyrde Sodoms 120 dagar. Fanns bara på VHS, tyvärr. Nåväl.

Blev vegetariskt för andra dagen i rad, men mest av en slump. Kom på att jag aldrig lagade mat hemma den här tidpunkten och utbudet i köket var därefter. Det fanns helt enkelt inte många andra val annat än spaghetti och äckliga, krossade tomater. Vegetariskt så det förslår, men jag undrar om John skulle applådera även detta som lämplig vardagsutsvävning? Förmodligen inte.

Kan se både reprisen och dagens avsnitt av Paradise Hotel i lugn och ro i dag. Skönt! Man måste kunna njuta även av de små glädjeämnena i vardagen för att ha ett drägligt liv. Även fast John ofta pratar om att våga tänka större, mer radikala tankar.
[blogg 4] - 05 03 03
Gårdagens möte med John var givande. Han applåderade min vegetariska lunch tidigare på dagen som en viktig mönsterbrytare i min tillvaro. "Be your own lajfs Daniel Hermansson!" sa John och sedan uppmuntrade han mig till att eftermiddagssupa med honom. Det var upplyftande att gå in i dimman, även fast innebar att jag missade Paradise Hotel-reprisen.

Gårdagens extravaganta utsvävningar gör dock att det känns gråare än vanligt i dag. Jag måste ringa John och be om råd.
[blogg 3] - 05 03 02
Jag beställde vegetariskt på dagens lunch. Tyvärr var ingen medveten, svartklädd tjej i närheten och såg mig och som jag kunde få ligga med som belöning. Men det smakade bra ändå. Nästan lika bra som gårdagens tre fläskkotletter.

Var tvungen att lämna tillbaka en tröja jag köpt (bra med långlunch). Satt bra överallt utom ärmarna som var för korta. Jag är byggd som en sann apman. I'll be damned.

Ser verkligen fram emot mötet med John i eftermiddag.
[blogg 2] - 05 03 01
Jag ska träffa min life coach John idag. Han är ta mig fan genial. Senast gav han mig en kokbok och bjöd på groggar. Inte illa. Jag hoppas bara att han inte blir alltför långrandig, jag ser gärna reprisen av Paradise Hotel.

Vilka härliga undgomar!

[blogg 1] - 05 03 01
Förr var jag alltid rädd för att dö, nu är jag mest rädd att fikat inte ska räcka.

Content Management Powered by CuteNews