Jan Simons har de senaste åren levt ett ganska bekymmersfritt liv i Dalarna. På ett bananskal halkade hans lag in i ES, när lag som Skellefteå och Leksand fick rejäl kvalserie/elitseriefrossa. Han har mot alla odds lyckats värva meriterat folk som Marian Hossa, Shawn Horcoff och Ladislav Nagy. Dessutom har han fått maximal utdelning från gamla NHL-rejects som Pavel Brendl och Ross Lupaschuk. Han har med andra ord haft en förmåga att trolla med knäna.
Nu har det dock börjat jävlas för mannen med träskorna. Mysgubben Harri Rindell hade under två års tid gjort ett kanonjobb genom att inbringa en enorm trygghet i Mora-gruppen, där varenda individ visste precis vad de skulle göra varje gång de åkte in på isen. Kontrasten blev därför stor när man istället för en snäll och solid mysgubbe fick in en ung, orutinerad och krävande coach i Magnus Arvedsson. Missnöjet blev större och större i spelartruppen, speciellt hos intventarier som Håkan Bogg och Jans son, Mikael, som nu inte var givna i laget längre.
Efter ett skralt (dock ej oväntat) poängintag fick Arvedsson foten, samtidigt som Simons flyttade upp andretränaren Pär Djoos som huvudansvarig i båset. Där begicks misstag nr 1. I samma veva rekryterades den gamle HV-backen Kari Eloranta som assistent. Misstag nr 2. Något som givetvis var dömt att misslyckas då Djoos känns som en given andretränare samtidigt som Eloranta större delen av sin karriär agerat förstetränare. Därför var det väl inte någon större skräll när även Djoos fick lämna skeppet för några dagar sedan.
För första gången på länge är nog Simons lugg riktigt, riktigt svettig. Hans plan att ersätta Pavel Brendl med Toni Dahlman och Liket Lindström gick åt helvete och Yared Hagos har knappast förtjänat sitt 150 papp/månad-kontrakt som han tydligen sitter på. Hela tränarkarusellen gör givetvis att många av Moraspelarna för första gången under sin ES-tid inte känner den där tryggheten som alltid fanns under Rindells ledning.
Vad kommer att hända med Mora nu då?
Jag tror att det finns två scenarier. Heaven or hell. Tror inte det finns något mellanting. Typ så här:
Alt 1. Kari Eloranta styr upp skutan på ett imponerande sätt. Pitkemäki börjar storspela igen, nyförvärvet Rob Hisey tillför den kreativitet som saknats och gnuggare som Martin Jansson och Anders Nilssson börjar skotta in puckar från alla håll och kanter. Mora lyckas även i år gå till slutspel...
eller...
Alt 2. Mora fortsätter att gå knackigt, samtidigt som Skellefteå, Brynäs och Luleå seglar ifrån allt mer. Mora tvingas spela i kvalserien, där man får storpisk i Ejendals Arena efter bl.a fem poäng från Richard Jackmans öldoppade klubba.
Jan Simons beslutar då att det är dags att ta time-out från hockeyn. Han börjar känna att det kanske är dags att förverkliga sina drömmmar om att bli hotellägare. Efter att ha skrivt på kontraktet så tar han över hotell Kungshaga som som är beläget utanför Orsa, mitt ute i skogen. Med sig tar han sin fru och sonen Mikael, som nu blivit förpassad till läktaren av Eloranta. Jans tid på det ensliga hotellet blir dock inte som han hade förväntat sig. Han får stora psykiska problem, samtidigt som Mikael börjar se otäcka syner från det förflutna. Jans aggressivitet tilltar allt mer och ingen känner längre igen honom. Bl.a vittnar hans fru om en händelse då Jan hugger rätt igenom en dörr med en yxa bara för att sedan skrika:
- " Här är Janne!!" med sned tupé och daladialekt, samma dag som det är klart att Mora degraderas till allsvenskan..
Just nu känns alternativ 2 aningen hetare.
