Det här med kvalserie och nerver är inget nytt, vilket bevisades med all önskvärd tydlighet av Skellefteå som värkte ur sig en 2-1-seger mot Rögle i kvalseriepremiären på hemmaplan. Segern var rättvis, om än inte jätteklar. AIK’s 2-0-ledning efter den första perioden var helt i sin ordning. Likaså att Rögle vann den andra perioden då AIK först verkade tycka att dom kunde ta det lite lugnt och därefter fick rejäl darr efter att Rögle reducerat.
I den tredje perioden skruvar AIK upp tempot igen och den perioden borde man ha vunnit med ett eller två mål, men viktigast är att man inte släpper till mer än en halvchans för Rögle i deras kvitteringsjakt.
Klart efter första omgången är i varje fall att detta kommer bli full huggning hela vägen och att Rögle är ett bra lag. Då dom släppte respekten och vågade kliva på AIK’s backar (andra perioden och framåt) så satte skåningarna stora käppar i hjulet för Skellefteå. Rögle lär nog ta en hel del poäng i serien.
Kritiken för Skellefteå som helhet landar naturligtvis på ett godkänt betyg då man ändå vinner. Men laget som helhet var klart ojämnt. Ramstedt, Krekula och Petterström gör ett jättejobb och är bästa kedjan i spel 5-mot-5. Fjärdekedjan med Larsson – Ericsson – Kristoffersson är också kanonbra. Magnus Wernblom har inte många rätt och Anders Söderberg lika få. Öberg kändes som den bäste av de tre ikväll.
Importkedjan är kvällens besvikelse. Offensivt ofarliga och defensiv katastrof kan man sammanfatta det med. Andrej Nedorost åker omkring själv med pucken tills han tappar den. Jason King gör.. ja, vad gör han? Daniel Welser försöker åtminstone, men han är inte en spelare som kan lyfta en femma.
Ska King fortsätta spela så här så har jag då hellre Harkins i mitt lag. Av nostalgiska skäl om inte annat.
Bland backarna så är P-A Lundströms jämna nivå mest imponerande. Fredrik Lindgren tar mycket initiativ, vilket är bra. Prochazka och Haakana är proffsiga spelare, men har aningens högre felprocent än PAL. Daniel Sondell försöker i powerplay, medan Duane Harmers hysteriska form i mitten av februari nu gått ner några snäpp vilket gör att även han känns rätt ofarlig och seg där han står på den blå linjen. Powerplay överhuvudtaget var fruktansvärt efter den första perioden.
Men en seger är en seger är en seger. Det här var en av flera matcher där AIK har allt att förlora. Förhoppningsvis drar man slutsatsen av detta att man KAN trycka tillbaka ett bra allsvenskt motstånd och skapa chanser mot dom, men bara om man har bra tryck i åkningen.
Mest positiva överraskning idag var Kristoffersson. Där kan vi ha en kvalseriehjälte. Han kämpade och slet, fixade powerplay och hade en assist idag. Helt fel att han plockades bort i toppningen i tredje förstås. Mannen har hjärta, låt honom spela!
. |
